Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek och är fritt att använda. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt. Th is work has been digitized at Gothenburg University Library and is free to use. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the ima- ges to determine what is correct. 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 C M Arkeologihistoria som historia och som arkeologi Studier i arkeologins egen historier GÖTEBORGS UNIVERSITETSBIBLIOTEK 1001 024915 Anders Gustafsson • Institutionen för Arkeologi, Göteborgs universitet Gotarc Series B. Archaeological Theses 17 v LU h- O • ö ^ E B ° / ? 0 \läJj c z s . cfcflj|y y < £ » ö 2 CE NT RA L- BIBUQ TEK ET Citate n p å om ståe nde sida är hämt ade från: Salman Rushd ie Shame (1983 :71, Jon athan Cape , Lon don) sa mt Harr y Collin s: 'H it or myth' . Artikel i New Säentist, 12 se ptem ber 1998, sid 39. Till P ia, Amanda och P etter ". .. every stoiy one chooses to te ll is a kind of censorship, it prevents the telling of other tales... " Salman R ushdie 1983 "Th e odd thing is that among the confused consumers of scientif ic m yths are scienti sts themselve s, who base ther expecta tions of themselves on a past populate d with heroes capable of creating decisive proofs and and certaintie s that approach the status of mys tical revelation. Pity the new P hD student carrying such a burden. " Har ry Coll ins 1998 ' Innehåll För ord 7 1. Inledning 9 Pro blemfälte t 11 Arkeologihistoria 11 Arkeologins eg enhis tarier 12 Avsikter och överväga nden 14 Syfte 14 Allm änna vägval och ut eslutningar 14 Studiens arkeologiska relevans 17 N oter 20 2. Om vetenskapsh istoriografi 21 Vet enskap s- o ch discipli nhistoria 21 Vetenskap shistoria 22 Disciplinhis toria 30 Internalism - Ext ernalism... och bortom 36 Vetens kapens a utonomi? Internalism 36 Social kontam ination? External ism 40 Interna lism eller external ism? 44 Begreppet kontex tualism 47 Vetenskapssociologiska ansatser 49 Pro blemet med anakronismer 57 At t skriva historia baklänges - begreppet whighistoria 58 Problemnya nsering 63 N oter 70 3. K ring arkeologins historier 73 Om arkeologihistoriens nytt a och historiografi 73 Några artikulerade nyt toaspekt er 73 Historiografiska diskus sioner 83 Arkeologihistoria som historia 100 Arkeologihistoria som arkeologi 103 Hantver ket: Bakgrunder och referens universum 10 5 Pedagogiken: Amnesin troduce rande arkeologihistoria 111 Politiken: H istorien som markör i arkeologiska tidskrifter 11 8 N oter 12 1 4. A rkeologihistoria som historia - en analys av tre översiktsverk 12 5 Bakgrund och allmän analy s 12 5 översiktsverket som genre 125 Recensioner 131 Ramverket: Varför och hur? 143 Exempel på uteslutni ngar och perspek tivförankringar 147 När börjar oc h slutar arkeologihistorien? 152 Det framåtb lickande p erspek tivet - om whi ghistoria och internalism 158 Framåtblick oc h dikotomiseri ng 159 Subjekt och observation - Thom sen och treperiodsystem et 167 E xt ernalistiska resonemang 174 Arkeologins framväx t I: Soc iala och idémässiga kopplingar 175 Arkeologins fr amväxt II: Utveckli ngen inom geologi och biolog i .. 17 7 Summering - internt, ext ernt och sym metriskt 180 N oter 184 5. C oda 18 9 Pos itionering och framå tblick 18 9 Historiografi och nyt ta 189 Arkeologin, arkeologihistorier och framtid en 196 Englis h summary 20 1 Refer enser 2 09 Förord "W ell, man create d the car dbo ard box to sl eep in it. And man converte d the newspaper to a blanket. We ll, you have to admit that he's come a long way since swinging about in the trees." Colin Mou lding 1991 O M M AN R E D AN H Ä R S K U L L E kos ta på sig att odla negativ själv ­ kritik skulle mari kunna säg a att föreliggande avhandling är en pro dukt av min totala oförmåga att begrä nsa ett pro blem. De lar av det som skulle bli fem, kanske tio sidor introducerande text i mitt arkeologihistoriska avhandlingsarbete kring stenåld ersforskningen i Bohuslä n kom till slut att utgöra sj älva avhandlingen. Så h är i backsp egeln ä r det dock lätt att konstatera att avhand­ lingen trots allt är ett resultat av det som alltid egentligen fascinerat mig: Det förflutna och hur olika former av argument­ ation egentligen ser ut under yta n. Den lär dom jag kan dra av detta är att man ibland må ste ta en omväg för att nå det up pen bara. Den na omvä g resulterade bland annat i pub licerandet av en licentiatupp sats 199 6 m ed den någ ot knöliga titeln Arkeo logins egna historier. Refle xioner kring arkeologihistoria, dess historiografi och användningar. U p p satsen ingår som en väs entlig del i föreliggande text (särsk ilt kap itel två och tre), men är omarbetad, utökad och omdispon erad. För eliggande avhandling skall dock up pfa ttas som ett själv stän digt arbete. Att skapa ny a pro blem av det invanda, det allmänt accepter­ ade, har varit min huvudhandledare profe ssor Jarl No rdbladhs sär skilda signum. Ibland har denna förmåga lett till förvirring hos undertecknad, men eftersom jag t ror att förvirringen utgör reflex­ ionens förstadium är jag ock så dj up t tacksam för de intellektuella berg- och d albanefär der som J arl har tagit mig med p å. 7 Docent Ingemar Bohlin, Avdelningen för humanteknologi och vetenskapsstu dier vid Göteborgs universitet, har fungerat som min externa handledare och lagt ned ett stort och mån ga gång er otacksamt arbete på att få mig att förstå vetenskap shistoriens och vetenskaps teorins finmekanik. Vi har dock inte alltid varit överens om var gräns en mellan vetenskapste oretisk insikt och arkeologisk utsikt skall gå. Gränsl injebe stämni ngen gjorde s dock till slut av mig själv, va rför jag också får stå m itt kast i detta hän seende. Docent Mats Burström gjorde ett bra jobb s om opp onent vid ventileringen av min licentiatup psats 1996. Någr a fråge tecken kunde rätas ut, andra tillkom - precis som det skall vara alltså. En del av det som då diskuterades har inarbetats i föreliggande text, annat har fördunstat. M ats var - till min oförställ da lättn ad - inte heller så el ak som ry ktet förmälde! Tack också till FD Tore Artelius, FD Elisabeth Arwil l- Nord bladh, FD Lise Bender-j 0rgensen, FD Per Cornell , intendent Eva Englu nd, FL Åsa Gillberg, FD Tov e Hjor ungdal, FD Håk an Karlsson, professor Kristian Kristiansen samt FK S usana Sjödin som alla har läst och kommenterat texten i olika stadier. Jag har inte alltid följt era go da rå d. Tack till FM Anna A ulin för hj älp m ed inscartning av bilder och annat pra ktiskt. Min upp skattning också till Stiftelsen Lars Hier tas Minne för stip endiering i arbetets slutskede. Andra viktiga p ersoner i såvä l min arkeologiska som allmä nna bildningsgång har varit Tomas Andersson, Har ald Jacobsen, Ov e Olst ad, min far Gunnar Gustafsson. Utan e r hade jag varit mindre klok, men, vilket jag också ko mmer att häv da i avhandlingen, rätt mycket h är i vä rlden är ju rela tivt ... Tegneby -Stala, O rust den 9 april 20 0 1 8 Kap itel 1 Inledning "O ne, two, three, four, one, t wo. .." George H arrison 1966 N Ä R BÖ R JA R E GEN TL IGEN SAM TID E N ? Svaret är inte så enkelt som det vid en första anblick kan tyckas - särskilt inte om man väljer att ställa fråg an utifrån ett vetenskapshist oriskt persp ektiv. En vetenskap lig ikon som Charles Darwi n kan ex empelvi s för mång a biologer framstå som en högst levande samtalspa rtner, medan levande kollegors resultat avfär das som vetenskapliga återv änds ­ grä nder - de förpassas till historien. Ur ett annat persp ektiv än det rent vetenskapshist oriska har den norske antropolog en Thomas Hylla nd Eriksen pekat på det faktum att det är en försvinnande liten del av alla h ändel ser som ägt rum i det förflutna som tematiseras. Ur den kakofoni av motsäg elsefulla och mån gtyd iga skeenden som historien inrym ­ mer, väljer vi endast ut ett litet fåtal som skänke r mening och sammanhang i samtiden (1996 :1 14). Jag men ar att denna generella karakteristik i väsent liga delar också överensstäm mer med hur vetenskapsm än använd er sina egna historier för att begripli ggöra sitt vetenskapand e och formera sina stån dpu nkter och vetenskap­ liga värld sbilder. Vetens kapshi storien framstår i denna ljussätt­ ning inte bara som ett kronologiskt distanserat och neutralt objekt, utan i lika hög grad som en ständi gt närv arande och aktuell sam­ tidsresurs på olika nivåe r i forskarsamhäl let. Det är från dessa antaganden denna tex t utgå r. De sena ste två de cennierna har vi bevittnat ett ökande intresse för arkeologins historia. Sett från en vetenskapste oretisk utgå ngs­ pun kt skulle man därfö r kanske kunna häv da att vi bevittnar en 9 Arkeo logihistoria som h istoria och som arkeologi arkeologisk identitetskris som tar sig uttry ck i ett ökat intresse för historiska och filosofiska grundfrågo r. Detta skulle då besanna Thomas S Kuhns tes om att ett ökat intresse för dessa proble m är ett av de första tecknen på ett krackelerande para digm (Kuhn 1970:8 7-88 ). M en man kan också häv da att en kritisk historie­ skrivning ä r ett tecken på en vetenskaps m ognad och dessutom en absolut förutsätt ning för dess vidare utveckling (McVicar 1984 : 4 - 5 ). Eller, för att gå ännu längre, att intresset för den egna discip linens historia inte bara är känn etecknande för de human­ istiska vetenskape rna, utan i själva verket utgör en del av deras verkliga kärna (Lepenies & Weingart 1983 : xv). Utifrån en m er arkeologisk referensram har det ofta hä vdats att det ökande intresset emanerar från de postm oderna strömningar som i närm are två dece nnier har influerat delar av arkeologin. Hä r betonas som bekant bland annat den sociala kontex tens betyd else för de arkeologiska tolkningarna - något som ju tack samt har låtit sig illustreras via historiska exempel . Detta uttalat historiska intresse har också sagts stå i kontrast till den process uella arkeologins antihistoriska inriktning och den traditionella, po sitiv- istiska arkeologins motvilja att proble matisera en emp iri som upp fattades som oavhä ngig tid och rum. Bruce G Trigger ger dock uttry ck för en i mitt tycke befogad skeps is mot ovanståe nde förklaring genom att peka på det faktum att det fanns ett arkeologihistoriskt intresse redan innan det postpr ocessuella genombrottet (199 4 :11 4-11 5). En del av svaret mås te därfö r troligen också sök as i att arkeologin nu nåt t en viss ålde r, storlek och organisationsgrad, ett slags kritisk massa, som gör att ämn ets egenhistoria uppl evs som relevant i allt högre grad. Historie ­ skrivningen fungerar i detta sammanhang som en viktig faktor i identitetsskap andet för arkeologin som helhet, men också som definitionsinstrument för olika forskningstraditioner inom det arkeologiska forskningsfältet. Vilka ors akerna till den ökande upp mär ksamheten än är, kan man konstatera att jämfört med mång a andra vetenskape r har arkeologernas intresse för den egna vetenskap ens historia trots allt 10 Inledning änn u inte nått den nivå som står att finna i vissa andra vetenskap­ er. Inom psykologi, fysik, kemi, biologi, g eologi och paleonto logi är st udier i den egna vetenskape ns historia, liksom för dess filosofi och vetenskapssoci ologi fortfarande vanligare ä n inom arkeologin (Mur ray 1989 : 57). Det ökande intresset för arkeologihistoria har inte bara resul­ terat i ett ökat antal publik ationer av ett mer konventionellt slag, utan också i fler skrifter orienterade mot mer historiografiska grundp roblem.1 Gemensamt för den sistnä mnda kategorin, är att de på et t eller annat sät t gruppe rar sig runt en kritik av de konven­ tionella, ofta äldre, arkeologihistoriska arbeten som mång a g ånger beskrivs som teoretiskt och metodologiskt aningslösa. Även om dessa försök till att problem atisera historieskrivandet än så länge befinner sig i en minoritet i p ublikationsfloran, så in nebär de icke desto mindre en viktig vitalisering av ett tidigare försummat prob lemområd e. Intresset för den arkeologiska historieskrivningens teoretiska och metodologiska prob lem tycks ha förstärk ts y tterligare de sista åren , inte minst i Skandinavien och kanske särskilt i Sverige (Baud ou 1997, 1998a, 1998b och efterföljande diskussion; Gillberg 1998, 1999 ; Jensen, O 1999 ; Serensen 1999 : 134 och där anförd lit­ teratur). * Probl emfäl tet Ar keologihistoria Ova nstå ende trendbeskrivning till trots så h ar jag länge förvå nats över det faktum att så mång a arkeologihistoriskt verksamma 11 Arkeologihis toria som historia oc h som arke ologi arkeologer tycks ha varit och i viss må n fortfarande är så ointres­ serade vad gälle r grundlä ggande historiografiska pro blem. Samma arkeologer som vid behandlingen av ett arkeologiskt material normalt skulle inleda med att diskutera metoder och käll kritik, tycks , nä r de iklä der sig arkeologihistorikerns roll, glömma att det också i den verksamheten exis terar en mä ngd överväg anden av bå de teoretisk och metodologisk natur. Kort sagt: A rkeologerna har tenderat att vara förvå nande ahistoriska - oarkeologiska - vad gälle r den egna historieskrivningen. Arkeo­ logihistoria har där för må nga gån ger bedrivits som ett slags mekanisk utgräv ningsverksamhet, där det har gäll t att blottläg ga mönster och skeenden som bara exis terar i en given variant, som ett absolut något som vän tar på att bli up ptä ckt och inpla cerat i sitt rät ta sammanhang. Kun skapen tillvä xer ofta till syn es helt opr oblematiskt och pek ar på ett nä rmast magiskt sät t fram mot de resultat och stå ndpu nkter som gälle r i dagens forskning. H uvud­ delen av de fram till idag p ublicerade arkeologihistoriska arbetena framstår där för främ st som ett slags up ptä cktskrönikor, snarare än som uttryck för historisk forskning. Det vore dock fel att på ovanståen de grunder underkän na all tidigare arkeologihistoria och dess betyde lse för arkeologin. Ma n kan inte bortse från att äve n den mest up ptä cktsfokuserade historieskrivning kan vara intressant i sig, att den fungerar som historia inom sina egna ramar. Likafu llt vill jag h äv da att det ä r av stor vikt att i en arkeologihistorisk kontext lyfta fram begrepp och per spe ktiv som under mång a decennier har spe lat centrala roller i olika vetenskaps historiska diskussioner. En a rkeologihistoria med någ on form av vidare historiskt ansprå k kan, kort sagt, inte i län gden bedrivas i ett idém äss igt och teoretiskt vakuum. Ark eologins egenhistorier Ov anståe nde resonemang kan främ st säg as spe gla en sida av den arkeologiska historieskrivningen; d en som up pf attas som ett eget forskningsfä lt - det som Du och jag igenkä nner som arkeologi- 12 I nl e d n i n g historia. Den är lätt identifierbar, framförallt via olika typ er av översiktsverk och forskarbiografier, och här finns alltid en mer eller mindre uttalad historisk ambition. Den utgör dä rmed - menar jag - arkeologihistoriens historiska sida; e n arkeologihistoria som historia. I detta arbete kommer jag e mellertid att ytte rligare vidga den arkeologihistoriska diskussionsbasen. D etta sker genom att jag t ill fenomenet också räk nar de mer rudimentära historieuttryck som ingår som en viktig del av retoriken i arkeologisk praxi s. Som exe mp el kan här nä mnas forskningshistoriska inledningar, hur man väljer retoriska anfallsmål ur historien i sin argumentation och hur fragment ur arkeologihistorien anvä nds som aktiva initier- ingsinstrument i arkeologisk utbildning. Dessa uttryck kan säg as utgöra arkeologihistoriens arkeologiska sida; en arkeologihistoria som arkeologi. Det är emellertid viktigt att på p eka att dessa två former av arkeologihistoria inte är artskilda, utan att de istäl let kan säga s befinna sig i var sin ytte rkant av en gradering som inte har nå gra absoluta hål lpu nkter. Kate gorierna skall såle des up p ­ fattas som analyti ska idealty per - inte som fixera de storheter. Avsikten med ovanståen de arrondering av det arkeologihis­ toriska landskape t blir dä rmed att visa på att arkeologins historia inte - lika lite som någ on annan historia - är någ ot digitalt avgrä nsbart objekt. Det finns med detta syn sätt alltså ingen reell möj lighet att sät ta fingret på den pu nkt dä r arkeologihistorien slutar och samtidsarkeologin börjar - den är inte ett frå n oss avskilt stratum. Dä rmed kan historien och historieanvän dningen pro blematiseras mer aktivt och jag hop pas att där igenom kunna bidra till initierandet av en form av arkeologisk s jälvre flexio n och öp pn a för fråg or kring vår egen använ dning av olika former av historia. * 13 Arke ologihistoria som historia och s om arkeologi Avsikter och övervägand en Syf te Mot b akgrund av ovanstående resonemang kan sä avhandlingens syfte kort form uleras i tre p unkter. Syftet är: • Att pr esentera och diskutera några centrala vetenskapshistor io­ grafiska problem områd en, relevanta för arkeologihistoria. Detta sker primärt med utgå ngsp unkt tagen i litteratur häm tad från olika forme r av vetenskapsstud ier 2. • Att problematis era olika former av arkeologisk historieskriv­ ning genom att diskutera uttalade nytto aspek ter och historio­ grafiska problem . I samband med detta kommer jag också att diskutera några av den arkeologiska historieskrivningens legitimerande funktioner. • Att via diskussioner kring olika former av arkeologihistoria tydliggö ra och fördjupa resonemangen i p unkterna ovan. Den g rundlägg ande utgå ngsp unkten är att syftets utformning och genomförande skall kunna bidra till en djup are förståelse av en central del av arkeologisk praxis - de stän digt närv arande historierna om vår t eget vetenskap ande. All män na vägval och ute slutningar Den många gånger frånv arande diskussionen av grundläg gande teoretiska antaganden inom det arkeologihistoriska områd et utgör alltså e n av utgån gspu nkterna i denna avhandling. Detta motive­ rar att jag försöker ge en bredare skildring av ett diskussionsfält som primä rt hör hemma inom vetenskaps studier. Inom detta problemfä lt har jag själv endast relativt översiktliga kunskaper, något som omedelbart medför två riske r. Den ena är a tt jag på ett eller annat sätt missförstår eller förvanskar de begrepp jag an- 14 I nl e d n i n g vä nder mig av som utgång spu nkter och kontrastgivare. Den andra är att jag fö renklar dem så myc ket att de förlorar sitt innehåll , sin betyde lse. I navigerandet mellan dessa två blindskär väljer jag a tt sty ra nä rmast det senaste, förenklingen. Jag vill med detta kursval försöka visa att man äv en via införandet av täm ligen översiktliga begrep p och diskussioner frå n andra disciplin er kan skapa frukt­ bara spä nningsfält och dä rmed belys a pro blemområde n på delvis ny a sä tt inom den egna discipl inen. En avhandlings omfån g tvingar till uteslutningar. Jag väljer dä rför att pri mä rt röra mig i ett referensuniversum prä glat av en i vid mening angloamerikansk forskningstradition. Inom det veten­ skapst eoretiska och vetenskaps historiska forskningsområd et finns en klar dominans av texte r här ifrå n. Mina referenser till den kontinentala forskningen inom dessa och anslutande områd en blir dä rmed få - jag ko mmer där för endast att marginellt tangera de i och för sig myck et intressanta utgån gsp unkter som exe mp elvis Mich el Fou cault har i sitt arbete (främ st 196 6 och 196 9 ). Dett a gäll er också Han s-G eorg Gadamers fruktbara diskussioner kring begrepp et verkningshistoria i arbetet Wahrheit und Methode (1960), diskussioner som möjl igen hade kunnat överföras också till det vetenskap shistoriska fäl tet. 3 H ä rtill skall läg gas det faktum att begrep psv ärl darna inte är helt kompat ibla och att den angloamerikanska diskussionen inom detta områ de faktiskt är mindre refererad i aktuell arkeologisk teoretisk diskussion än vad den kontinentala är. Alltså: den som söker efter begrepp som diskurs, epi stem, p rojek t och "d en andre" i föreliggande text k ommer i allmä nhet att söka förgäves . Avhandlingens empiri ska bas, belä gen frä mst i dess fjär de kap itel, utgörs av pub licerade arkeologiska texte r. Dessa texte r ä r utpr äg lade manifesta uttryck ; dvs de är skrivna för att övertyg a eller bemöta på stå enden gjor da av andra arkeologer. 4 De n mani­ festa nivån utgör dock i det här fallet endast den argumentations- mä ssiga yta n; v ad som främ st är i ntressant i detta sammanhang ä r tex ternas latenta historiografiska pos itioneringar och funktioner. Det faktum att dessa texter ingår i en väl definierad kontext - det 15 Arke ologihistoria som historia och s om arkeologi akademiska samtalet - och där med kan säga s utgöra rygg raden i varje vete nskap lig discip lin motiverar i hög grad också en närm are analys av dem. Detta innebär em ellertid inte att de utgör det enda möjliga analys materialet. Vid sidan om textern a finns ett rikt, mång fasetterat och viktigt studiefält som exem pelvis inbegriper arkeologernas orala historier, bildanvä ndning och traderingar av det arkeologiska fältha ntverket. En undersökning av äve n dessa skulle dock fordra helt andra metoder (exempe lvis intervjue r) och skulle därm ed komma att sprän ga alla rimliga ramar för avhandlingen. Jag avst år där för från d etta. Här vill jag också fram hålla att jag är fullt m edveten om att jag inte är den förste att i arkeologihistoriska sammanhang aktualisera någr a av de begrepp som introduceras i avhandlingens andra kapite l. 5 D et är em ellertid min upp fattning att begrep pen, och den proble matik de repre senterar, alltför ofta reducerats till pole miska avstamp för en mer generell kritik av tidigare skriven arkeologi­ historia. Denna väsentl iga diskussion har alltför tidigt vän ts rygge n och jag menar d ärför att det arkeologihistoriska forsknings­ fältet har att vinna på en fördj upni ng och probl ematisering av denna. — Avhandlingen är d ispon erad på följande s ätt: Efter inle dningen följer en genomgång av en serie grundlägg ande begrepp och diskussionsfä lt hemmahörande inom det, i vid mening, veten­ skapsh istoriska områ det. Sedan följer en diskussion kring arkeo­ logihistoriens nytt a och teori samt ett försök att precisera arkeo­ logihistoriens historiska respek tive arkeologiska sidor. Här foku­ seras diskussionen framförallt kring dessa historiers oartikulerade funktioner, dvs olika former av legitimering. I en fallstudie - avhandlingens fjärde kapite l - analyse ras sedan olika uttry ck för arkeologihistoria som historia. Avhandlingen avslutas sedan med ett konkluderande kapitel. No ter följer efter varje kap itel. 16 Inlednin g Studiens arkeologiska relevans Histo rikern Curt is M Hinsley har hävd at att det arkeologiska vetenskapand et i somliga delar kan jämföras med myter och historieberätta nde - narrationer - och dä rmed att arkeologihistoria utgör en metanarration, dvs en berättel se om berät tarna (19 89 : 8 0). En stån dpu nkt som är li kartad ger filosofen Lester Embree u ttryck för när han definierar begrep pet metaarkeologi som det kritiska reflekterandet över vetenskapen ar keologi (1992 : 3 ). Han gör i detta sammanhang en distinktion mellan arkeologisk metaarkeologi och filosofisk metaarkeologi, där den första bedrivs inifrån, av arkeo­ loger, och den andra utifrån, av filosofer. Arkeologihistoria fram­ hålls hä r som en viktig och sannolikt växan de del av den arkeolog­ iska metaarkeologin (ibid:43, 47) . Föreli ggande arbete har inte som huvudsaklig målsät tning att bedriva arkeologihistoria - även om detta naturligtvis inte kan undvikas, givet min behandling av problemf ältet - utan istället ligger tyn gdp unkten på ett kommenterande av fenomenet. Betraktat i lju set av Hinsle ys resonemang ovan skulle detta inne­ bära att jag i det följand e kommer att berä tta en berättels e om berät telserna om berätt arna, eller, med Embrees u tgån gspu nkt, att jag bed river en arkeologisk metametaarkeologi! Frågan blir då o m detta överhuvudtaget kan sägas ha någon relevans för det arkeo­ logiska forskningsfä ltet, eller om vi avläg snat oss så långt ifrån arkeologins kärna att problemf ältet h ar upp hört att vara en del av arkeologin, eller i varje fall en möjlig res urs för discipli nen? Kritiker finns naturligtvis. Redan i ett kommenterande av metaarkeologiska ansatser finns det de som tycker a tt det gått för lång t. Thomas B Larsson menar exempe lvis i en kritisk passu s att arkeologerna förlorat: "... fotfästet i det förflutna till förmån för /. ../ studier av sig själva..." (Larsson 1989 :17). Om man bortser från Larssons filosofiskt något udda upp fattning om att en arkeolog kan ha sitt fotfäste i det förflutna, är det naturligtvis så att den vanligaste utgå ngspun kten när man skall definiera arkeo­ logins forskningsfä lt, dess kärna, är att man på olika sätt framhålle r studiet av de materiella lä mningarna som det prim ära. 6 17 Ark eologihistoria som historia och som arkeologi Ur ett konkret och discipl inärt persp ektiv är det också svå rt att protes tera mot denna klassificering. Arkeologin - såd an den framträd er i både inom- och utomvetenskap liga sammanhang - befattar sig onekligen i hög grad med tolkningar av materiella lämn ingar. Lyfter ma n dä remot frå gan till ett mer generellt plan låter den sig därem ot proble matiseras på ett annat sätt: Är exem pelvis arkeologin en humanistisk vetenskap? Nej, har somliga sagt, arkeologin anvä nder sig i så stor utsträck ning av naturveten­ skapl iga metoder att den i själva verket har utvecklats till en naturvetenskap själv (Rausing 1971, opagi nerat förord). 7 Liknan de stån dpu nkter finns också mer eller mindre uttalade hos represe n­ tanter för p rocessuell arkeologi (se e xemp elvis Watson, LeBlanc & Redm an 1971). A ndra traditioner har placer at in arkeologin i så skiftande fakulteter som samhällsv etenskap, teologi och juridik (Moberg 197 8:217 ). Själv är jag dock e nig med Ca rl Axel M oberg och må nga andra som menar att arkeologin trots allt är en humanistisk vetenskap. Som en såd an är också dess prim ära studieobje kt männ iskan, en sentens som leder mig till den föga originella slutsatsen att vi arkeologer är männ iskor som studerar männ iskor, dvs oss själva. Den naturliga följden av denna insikt blir därfö r att vi inte heller kan utesluta oss själva f rån vårt eget studieområ de. Det b lir med detta syns ätt i högsta grad relevant för arkeologin att också studera de samtida teoretiska och ideologiska förutsätt ningarna för vår egen kunskaps prod uktion. Alltså: Ett ämn es proble m är alltid större ä n dess kärna. I denna avhandling utgår jag alltså från det grundlä ggande postu latet att arkeologihistoria på skilda nivå er bety der något för arkeologin - som instrument för olika former av självförstå else men också som en a ktiv, men sällan a rtikulerad, kompo nent i olika type r av legitimitetssträv anden. Olika varianter av arkeologisk historieskrivning medverkar därför stän digt och aktivt till att forma vår bild av arkeologin som vetenskap, av oss själva, och givetvis också i förlän gningen de bilder av förhistorien som 18 I nle d n i n g arkeologerna förmedlar. Denna utgån gspu nkt leder i sin tur till slutsatsen att det också är relevant att studera olika aspekte r av hur arkeologihistoria skrivs och, i en vidare mening, brukas som legitimeringsinstrument i den arkeologiska vardagen. Jag vill med ovanståend e resonemang i bagaget vänd a mig mot en uppf attning som ibland tycks uttryc ka att arkeologins kärna, dess disciplin ära innehål l, kan fån gas i en skrift, i ett arbete utfört av en enskild forskare. O m ett såda nt sy nsätt skulle få rå da skulle det få absurda konsekvenser för ett ämn es utveckling, efter­ som det i sig skulle innefatta ett ständ igt retrospe ktivt definier­ ande av ämn ets kärna. 8 Jag sku lle snarare vilja h ävda att arkeo­ login främ st manifesterar sig som det spänning sfält i form av diskussioner och polemik som existerar mellan olika arkeologier, arkeologer och andra övriga forskningsområ den som för stunden upp levs som relevanta för arkeologin. Det är där ett såda nt spännin gsfält etablerats vi finner arkeo­ login - inte nödvändig tvis i den enskilde forskarens arbete. Detta synsä tt betonar sålu nda disciplinen arkeologi som en ständ igt pågå ende kollektiv process vars innehåll är under stän dig förhandling. Det är ock så i denna för handling föreliggande inlägg görs. • k 19 Arkeo logihistoria som historia och s om arkeologi N o t e r 1 Jag anvä nder mig här och i fortsä ttningen av begrepp et historiografi definierat som de prin cipe r som väg leder historieskrivandet. I engelskan beskriver termen oftast historieskrivningens och historieforskningen pr odukt­ er (Od én 1992 : 2 2 ). 2 Begrep pet vetenskap sstudier anvä nds hä r som en samlingsbeteckning för studier i såv äl vetenskap shistoria, vetenskapst eori som vetenskap ssociologi. Begrep pet sammanfaller här med engelskans Science Studies. Of tare än att termen stå r för sig själv ingå r den emellertid som en del i den än nu större familjen av teknik- o ch vetenskapss tudier, engelskans Science and Technology Studies, STS (se bl a Jasano ff et al 1995 ). 3 För en arkeologihistoria med Fou cault som utgån gspu nkt, se bl a Asgeir Svestad (199 3, 199 5 ). Björna r O isen har också anvä nt sig av begrepp et verk­ ningshistoria i en artikel (O isen 1991 ). 4 Sven- Eric Lied man anvä nder sig av begrepp en manifest och latent ideologi i sitt omfång srika verk Motsatsernas spel so m utkom 19 77. 5 Se t ex Fah nestock 1984 : 8 ; McVi car 1984 : 2 - 3 ; Mu rray 1999b; Serensen 1984 : 3 8 - 3 9 ; Meit zer 1989 :17-19 och Pin sky 1989b:8 9 - 90. 6 H ä r finns naturligtvis en upp sjö av exe mp el. Från en svensk horisont kan nä mnas t ex Burström 1989 :18-19; W elinder 1993a:7; M agnusson Staaf 19 94 : 2. 7 Betecknande nog än drade Rau sing första utgåv ans titel från Arkeologin och naturvetenskaperna (195 8 ) till Arkeologi som naturvetenskap i den andra (1971, min understryk ning). 8 Jag förnekar dock inte på någ ot vis att såd ana hä vdanden inte exi sterar. Tvärto m utgör de ett markant inslag i den arkeologiska retoriken. 20 Kapit el 2 Om vetenskapshi storiografi "Scie nce friction b urns my fingers . .. " Andy Partr idge 1978 H Ä R F Ö L J E R E N P R ES ENTA TION AV och diskussion kring någ ra fundamentala begrepp o ch p roblemområd en inom det vetenskaps­ historiska forskningsfä ltet. Den na genomgån g anser jag vara betyde lsefull av två s käl . Dels har den ett arkeologihistoriskt egen­ vär de i så motto att den kan säg as utgöra en slags introducerande text till ett centralt men av arkeologihistoriker ofta förbisett pro blemkomplex . Dels utgör den en central bakgrund till de diskussioner som förs i de följ ande kapit len Vet enskap s- och disciplin historia I de tta avsnitt kommer jag a tt kort pre sentera delar av det veten­ skapsh istoriska forskningsfä ltet och dä ribland den del som kallas discipli nhistoria. En distinktion mellan dessa verksamhetsfä lt har formulerats som att disciplin historia är pro dukten av intresset för vetenskapernas historia i motsats till vetenskapshistoria ( Nils son 198 4 :126 ). I d et förra fallet alltså ett intresse för de enskilda veten­ skap ernas framväxt , i det senare fokuseras up pm ärk samheten pri mä rt mot fenomenet vetenskapa ndet som såd ant, illustrerat med ex empel h äm tade frå n olika vetenskape r. För m itt vidkommande ä r dock denna typ av distinktion alltför allmänt formulerad. Dett a eftersom ett av mina syft en är att diskutera nå gra av de legitimerande funktioner som vissa former av historieskrivning fylle r i vå rt eget forskarsamhälle . Jag in- 21 Arke ologihistoria som historia och so m ar keologi skränk er därfö r ovanståe nde mer generella karakteristik genom att till denna också ti llfoga att discipli nhistoria skall vara produc erad av och primärt adresserad till utövare av den egna disciplinen. Efte rsom disciplin historia brukar ses som en del av det veten­ skapsh istoriska forskningsfä ltet - oavsett vilken definition av de två ovan man väljer att utgå frå n - innebä r detta att ett flertal generella pro blemområde n kan säg as vara gemensamma. De tta gälle r exe mpe lvis de diskussioner som jag red ogör för nedan kring nyt toaspe kter och olika förhålln ingssät t till vetenskaps historio­ grafi. Jag kommer endast att i begrän sad omfattning redogöra för forskningsfä ltets historiska utveckling,1 utan istäl let inrikta mig på att försöka avgrän sa och karakterisera vissa pro blemområde n. En fördju pn ing av någ ra av de centrala diskussionsp unkterna och deras historiska bakgrund kommer dock att ges i de dä rp å följ­ ande avsnitten. Veten skaps historia En myc ket vid definition av begrep pet vetenskaps historia utgå r frå n att den har som må l att undersöka vetenskap ens historiska utveckling samt dess samband med vär ldsbild och samhäl ls­ utveckling. Ve tenskap shistoriens historia kän netecknas framförallt av ett markant intresse för naturvetenskape rnas framväxt , någ ot som hän ger samman med den höga status som dessa äm nen län ge har haft. Det är där för inte förvån ande att äm net vetenskap s­ historia med ett anglosax iskt spr åk bruk benäm ns "H istory of Science", dä r "Scie nce" som bekant normalt betecknar de natur­ vetenskap liga äm nena. Den starka fokuseringen på naturveten­ skap erna har fåt t till följd att historiska studier av humaniora och samhäl lsvetenskaper frä mst har kommit att bedrivas av utövare av resp ektive disciplin er, alltså som discipli nhistoria (Frä ngsmyr 1984:12 -13). Ov anståe nde vida definition av verksamhetsfälte t innebä r att vetenskap shistoria kan bedrivas utifrån ett flertal olika utgång s- 22 O m veten skap shistoriografi pu nkter, som sociologiska, psy kologiska eller ekonomiskt/p olit­ iska. En kopp ling som man under de senaste decennierna på olika sä tt stä ndigt tyck s åte rkomma till är dessutom den som finns mellan vetenskap steori och vetenskap shistoria. Den na framhåll s ibland som den kanske mest fundamentala, och då ofta med hä nvisning till vetenskap steoretikern Imre Laka tos klassiska sen­ tens att: Philo soph y of scie nce wit hout history of scien ce is empty ; h istory of science with out phil osophy of science is blind. (Laka tos 1974:196). 2 Argumenten för att vetenskap steori förutsätt er vetenskap shistoria brukar i dessa sammanhang vara att man via historiska fallstudier tyd ligare kan se hur vetenskap en påv erkas av ideologi och "t idsanda" och att man kan betrakta, inte bara teoriers statiska struktur, utan också hur kunskape n förändras. Genom studier av historiska skeenden skaffar sig också vetenskap steorin sin nöd­ vä ndiga empir iska förankring. I detta ljus framstår exe mp elvis Kar l Po pp er - med sitt pr imärt normativa angrepp ssä tt - fram­ förallt som en rep resentant för vetenskap sfil osofin . Ku hn dä remot, med sin empir iska förankring i de vetenskaps historiska exem ple n, gör där emot skäl för benäm ningen vetenskapste oretiker. Det brukar också framhåll as att det är viktigt att kunna studera någ orlunda avslutade sekvenser av forskningsresultat - frå n exe mp elvis gissningar till hy po tesprö vning och över till forskarsamhäll ets accepte rande eller förkastande av resultatet. Ve tenskapsh istoriens beroende av vetenskap steori brukar beskrivas som att det alltid föreligger någ on form av vetenskap s- teoretiskt förhandsantagande vid rekonstruerandet av ett veten­ skaps historiskt skeende, sak samma om historikern är medveten om detta eller inte. Ve tenskapsh istoria skrivs alltid utifrå n nå gon form av up pf attning om vetenskapen s natur. Det framhåll s därf ör ofta i dessa sammanhang att det är viktigt att den vetenskap s­ teoretiska modellen är syn liggjord och diskuterad. Det ta som en förutsä ttning för att en historisk studie skall bli bä rkraftig ( Nils son 1984:105-1 08). 23 Arkeologihis toria som historia oc h som arkeo logi Det skall här också fr amhål las att det ä ven höjts kritiska röster mot up pfa ttningen om ett själ vklart och sym metriskt förhå llande mellan vetenskap steori och vetenskap shistoria. He lge Krag h - själv vetenskap shistoriker - har ex empel vis häv dat att förhå llandet mellan vetenskap shistoria och vetenskap steori inte är sym metriskt. Vet enskap steorin har enligt honom ett större behov av vetenskap shistoria än vetenskap shistorikern har av vetenskap s­ teori. Ha n plä derar i detta sammanhang för rä tten till och vä rdet av en "o filosofisk" vetenskap shistoria (Krag h 1982 ). 3 Ve tenskapst eoretikern Larry La udan, å a ndra sidan, beklagar i en artikel 1989 att det tyck s som om vetenskap shistoriker i allt mindre omfattning intresserar sig för vetenskap steori, nå got som - enligt honom - stå r i kontrast till vetenskap steoretikernas allt större intresse för vetenskap shistoria. Ha n går faktiskt s å lån gt att han vill hä vda att vetenskap steori och vetenskap shistoria kanske aldrig har stått så l ång t ifrån varandra som vid det tillfäl le när han skriver sin artikel ( Lau dan 1989 :12). För hål landet mellan vetenskap steori och vetenskap shistoria tyc ks ofta handla om vad man läg ger i begrep pe n och vilken up p- lösningsgrad man tilldelar dem. För mig är det up pe nbart att en vetenskap shistoria vä rd namnet må ste utgå frå n nå gon form av syn liggjord teori, men att denna inte nödvän digtvis behöver befinna sig på någ on form av metanivå ; dvs att man exe mp elvis app licerar färd iga tankefigurer signerade Pop per och Ku hn i sina historiska modeller. Dä remot bör en vetenskap shistorisk studie bottna i en medvetenhet om att ett arbete av en så dan art är förenat med en mä ngd teoretiska och metodologiska förhandsan­ taganden p å oli ka nivå er. En ofta anvä nd distinktion mellan två olika typ er av veten­ skapsh istoria brukar ta sin utgån gspu nkt i vetenskap shistorikern Ern an McM ullins resonemang kring begrepp en Science i (Si) och Science 2 (S 2 ) . Si är: 24 Om vetenskaps historiografi ... a collection of p ropo sitions, ranging from repo rts of observations to the most abstract theories accounting for these observations. (McMullin 1970:15). S2 karaktär iseras sedan som: ... everythi ng the scientist actually does that affects the scientific outcome in any way . (ibid:16). Om man utgår frä n McM ullins definition av Si blir vetenskap en i denna tap pn ing en avslutad pr odukt som manifesteras i form av exe mp elvis vetenskap liga monografier och artiklar, medan S2 tar sin utgå ngsp unkt i vetenskap smänn ens beteende samt alla de faktorer som på verkar deras vetenskap ande. S2 b eskriver alltså snarast pro cesserna bakom de vetenskap liga resultaten - sak samma om dessa leder fram till nå gon form av "s ann och objekt iv" kunskap kring det studerade objek tet eller ej. Den na nivå av vetenskap en kan sål edes säl lan åte rfinnas direkt i vetenskap liga tex ter, utan får rekonstrueras via olika historiska käll or. S2 inn e­ fattar alltså Si som ett resultat av en proc ess, men pro cessen själv ingår inte i Si (Kr agh 1987:22 ). Innehå llet i det som begrep pen pro dukt och proc ess avser att beskriva är på må nga sät t centralt inom båd e vetenskap shistorisk och vetenskap steoretisk forskning. Karl Pop per och de logiska empir isterna gjo rde en skarp åtsk illnad mellan hur man kommer på en teori, context of discovery, och hur man ger stöd åt en teori, context of justification. En v etenskaps teori värd namnet skulle enligt dessa befatta sig endast med context of justif ication - pro cessen som leder fram till ett vetenskap ligt resultat kunde dä remot överlåta s till psy kologer. Ett korrekt vetenskap ligt resultat skulle kunna bedömas med utgån gspu nkt taget i sina egna teorier och empir i - väg en dit, context of d iscovery, var så lunda inte relevant för förstå elsen av resultatet (An dersson 1983 : 4 9 - 50; Joh ansson 1981:26 - 27; P opp er 1959 ). Des sa två sät t att betrakta det vetenskap liga arbetet leder sedan i sin tur in McM ullin i ett resonemang kring två sä tt att 25 Arke ologihistoria som hist oria och so m ar keologi bedriva vetenskap shistoria: Hist ory of Science\ ( HS \) och Histo ry of Science 2 ( HS2 ). Vet enskap shistoriska studier med utgå ngsp unkt taget i HSi blir för McM ullin ett slags krönikor över teorier och exp eriment. Cen tralt här blir att faststäl la teoriers och metoders ursp rung och up ph ovsmän , vilka idé er som på verkade vilka etc. I denna typ av historieskrivning anvä nder man sig framförallt av pub licerat material i sina försök att rekonstruera de vetenskap liga resultaten, och den tenderar därf ör att i stor utsträ ckning ap pel lera till vetenskapsm än nen själv a. U tgå ngspu nkten för HS2 är betydl igt bredare eftersom den har som må l att förstå hur och varför de olika delarna av Si blev som de blev. För att kunna bely sa dessa frå gor behövs en annan typ av material: hä r anvä nds där för ofta op ubli­ cerat stoff som exe mp elvis tidiga utkast till pu blicerade artiklar och brev. Man försöker ofta också diskutera de samtida pol itiska, religiösa och filosofiska förutsätt ningarna för, exe mp elvis, en teoris up pk omst, likavä l som en vetenskapsm ans psy kologiska prof il (M cMul lin 1970:21-22 ). He lge Kra gh gör en liknande konstruktion nä r han via McM ullins distinktioner menar att Si är det pri mä ra obje ktet i vetenskaps historiska studier, dvs tekniska analys er av innehå llet i vetenskap liga pub likationer betraktat utifrå n de historiska förut­ sät tningarna. Veten skaps/ f/stona skall då enligt samma utgån gs­ pu nkter frä mst befatta sig med S2 (Kra gh 1987:22 - 2 3 ). Ov anstå ende försök att definiera olika nivåer i vetenskap s­ historiska studier har också lett till en diskussion huruvida det krä vs spec iella kunskaper i ett spec ifikt äm nesområd es tekniska sida eller om det räck er att vara historiker i den meningen att studiet av S2 är det pri mä ra (ibid, se också Rei ngold 1981). Jag välje r dock att bortse frå n de olika meningar som finns i denna frå ga, eftersom den i sig bortfaller när det gäll er den fortsatta dis­ kussionen kring arkeologins egna historier och historiebruk. D etta eftersom jag definitionsmä ssigt förutsätt er att dessa skall vara skrivna av arkeologerna sj älva . En fråg a som dock kan säg as vara förbunden med ovanståe nde är själv a framväxt en av äm net vetenskap shistoria som en egen 26 Ou i veteiiskap shistoriograf i disciplin - dess profession alisering. Just fra mväx ten av ett alltmer själv ständ igt vetenskapsh istoriskt forskarsamfund har spela t en viktig roll när det gäller utvecklingen av diskussionerna inom alla historiografiska probl emområden . I slutet av 1800-talet skrevs vetenskap shistorien huvudsakligen av pensio nerade naturveten­ skapsm än som inte såg någon större anledning att sätta in sina resultat i ett större sammanhang (Lindberg & Nilsson 1978:8 3 - 8 4 ). Från sekelskiftet och framåt institutionaliseras emellertid ämnet sakta för att under 1950- och 60 talen i USA ta fart och form på allvar. Det var också här och d å det började erbju das möjligheter att avläg ga högre ex amina inom ämnet , någo t som också led de till möjlig heter att göra karriär helt inom ämne ts ramar. Denna bild kan säga s ha förstärkts ytterli gare under de senaste decennierna, någo t som bl a har lett till att disciplin en vetenskapshist oria alltmer har kommit att lösa up p de tidigare så självklara banden som fanns till de olika naturvetenskapl iga disciplinern a. En följd av detta är att det idag finns en män gd vetenskaps­ historiker som har sin hela utbildning förlagd inom ämne ts egna ramar, snarare än att de är rekry terade från andra vetenskaper (Thackra y 1981 :29 9 - 301, 308) . Det skall dock tilläggas att det i mån ga lände r fortfarande krävs någon form av naturvetenskap lig - men inte historisk - skolning som förberedelse för studier i ämn et vetenskapshi storia (Frängsm yr 19 84 : 6 4 ). Som vi också kommer att se längre fram kan man betrakta vakthåll andet mot vissa icke önskvärda vetenskapshist oriska tendenser (som whigh istoria och induktiv internalism) i ljuset av ovanstå ende profes sionahseringsdiskussion. Detta s om en pro dukt av att ämn ets företrädar e kom att eftersträ va etablerandet av en slags pro fessionell standard, definierandet av en egen samtalsord­ ning, från vilken "am atörer" skulle exklud eras (Thackray 1981:3 01-302 ). Vilka te mpora la begränsn ingar har då det vetenskapshisto riska forskningsfä ltet? Först och främs t bör den bakre tidsgränsen naturligtvis finnas dä r man anser att vetenskapa ndet börjar. Kragh menar - med stöd i ett citat häm tat från Gordon Chi ldes What 27 Arkeologihistori a som historia och som arkeologi Happ ened in His tory (196 4 ) - att det rent av kanske går att tala om ett slags embry o till vetenskap ande redan före Ho mo Sap iens. Tillverkandet av ett redskap skulle enligt Ch ilde innefatta moment av ihå gkommen, jämf örd och insamlad erfarenhet - någ ot som skulle göra det jämfö rbart med modernt vetenskap ande (efter Krag h 1987:2 9 ). Dis kussionen kring en övre tidsgrä ns för vetenskap shistoriska studier är emellertid mindre spe ktakulär och av större intresse i detta sammanhang. Ä ven om historia normalt handlar om det för­ flutna, så finns det inte i sig någ ra bär ande argument varför en vetenskap shistoriker inte kan ägn a sig åt det som kallas "co n­ tempor ary history of science". Invänd ningar mot samtidsstudier med historiska utgån gsp unkter brukar annars på ett eller annat sät t ta sin utgå ngspu nkt i att man med detta angrepp ssä tt kommer att ligga alltför nä ra det man studerar, vilket skulle leda till att man omedvetet tar stäl lning och färg ar framställn ingen med egna åsik ter. En annan invän dning byg ger på att samtidsstudier av vetenskap andet hä mmas av det faktum att må nga av de hän delser man studerar än nu inte är avslutade, att det inte än nu föreligger färd iga resultat som kan utvä rderas. På i mitt tycke goda grunder avvisar dock Hel ge Krag h dessa invänd ningar. För det första framhåll er han att tidsavstå ndet ingenting har att göra med hur "ob jekt ivt" man kan förhål la sig till sitt forskningsobj ekt och den andra invänd ningen bemöts med argumentet att det inte är vetenskap shistorikerns frä msta up pg ift att studera vad som idag betraktas som " sant" eller " falskt" efter­ som det är begrep p vars innebörd hela tiden omprö vas. Tvär tom framhål ler han att historiska analyser är ett myc ket gån gbart instrument i studiet av modern och samtida vetenskap , inte bara via anlägg andet av ett tidsdj ups per spe ktiv, utan också via bruket av historisk metodik (ibid:2 9 - 31). Hist oria kan följa ktligen inte betraktas som ett absolut objek t, utan snarare som ett förhål lnings­ sät t. Vilka nyt tofunktioner kan studier i vetenskap shistoria egent­ ligen fylla ? H ä r har det genom tiderna formulerats en män gd olika 28 O m vetenskaps historiografi nytt oprä glade motivationer, varav några redovisas här . Ett r elativt vanligt motiv tidigt under vetenskapshistor ien var att studier i ämne t hade en direkt betydelse för d et samtida veten- skapan det. Detta a ntingen genom att historien kunde fungera som en slags inspira tionskälla eller för att man där rentav skulle kunna finna att det proble m man behandlade redan var löst. En något mer sofistikerad variant på detta argument har varit att historien kan utgöra ett fundament för ett utvär derande av metoder och be­ grep psap para t (ibid:3 2 - 3 3 ). Ett annat motiv för vetenskap shistoriska studier tar sin ut­ gån gsp unkt i att de spe lar en inte oväs entlig roll som bakgrund för t ex studier i filosofi och vetenskapst eori, något som jag redan berört översiktligt. Ytterligare ett lägger sin tonvikt vid att tids­ djup et är en absolut förutsättn ing för att kunna diskutera veten­ skap ens natur. En aspekt som anknyt er till detta är hur veten­ skaps historia anvä nds i undervisning i olika ämnen . Bruket kan säga s vara tudelat: dels kan historien anvä ndas som exemp el på hur farligt det kan vara att låsa sig i dogmer och ortodoxi, men dels också s om ett aktivt instrument för insocialisering i ett ämn e via framställa ndet av forskningshistorien som en slags parad av framsteg som obönhörligen för fram till dagens kunskap (ibid:3 6 ). 4 Insocialiseringsaspekten är dock m er ett uttryck för e n funktion av vetenskapshi storia än en artikulerad intention. Jag återv ände r dock till denna fråga i avsnitte t om disciplinh istoria nedan. Det fin ns också - för att fullborda denna genomgång - ett för­ hållni ngssä tt som utgå r frå n att det egentligen inte behövs någon form av legitimering av nyt toaspek ter vad gäller vete nskapsh istor­ iska studier (ibid: 37-3 8 ). Detta eft ersom vetenskap en är, och läng e har varit, en så oerhört betydelsefu ll faktor i formandet av dagens samhälle . Up pgifte n att förstå och förklara detta fenomen utgör därfö r i sig en tillräcklig m otivering för ämnes områd ets existens. Denna typ av förhållning ssätt kan troligen ses som ett uttryc k för en alltmer självmed veten hållning hos det vetenskaps historiska forskarsamhä llet. Man vill alltså inte längre hävd a sin nytta bara genom att peka på att man kan vara anvä ndbar för andra veten- 29 Arkeo logihistoria som histo ria oc h som a rkeologi skape r. Et t ex empel på ett så dant förhål lningssätt s tår att finna hos exe mp elvis Thomas Ku hn som menar att det vetenskap shistoriska fält ets pri mä ra ansvar ä r mot sig sjä lvt (1968 : 81). Det säg er sig själv t att ingen av ovanstå ende stå ndpu nkter ensam kan fylla funktionen av riktningsvisare för all vetenskaps­ historia som bedrivs, dä rtill är områd et alltför spl ittrat. Jag har likafullt valt att redovisa dem eftersom vi kommer att kän na igen en del av argumenten lä ngre fram. Dis cip linhistoria Disc iplin historia är alltså ett uttryck för spec ialisternas intresse för sitt eget äm nes historia. Dis cipl inhistorier fokuseras där för oftast på hur ett äm nes teorier och metoder väx er fram och hur äm net institutionaliseras. Me rpa rten av olika discip linhistorier utgör dä rmed exe mp el p å det som ibland har kallats för horisontell historia. Den horisontella historien kän netecknas frä mst av ett intresse för hur ett spe ciellt, ofta myc ket avgrän sat, pro blemområde utvecklats sett över tid. Syn sät tet är vanligtvis utp räg lat isolationistiskt; liten hä nsy n tas till närl iggande disciplin ers utveckling och det historiska intresset tenderar att fokuseras kring de frå gor som up pl evs som relevanta i samtiden. Ett vanligt grep p inom denna typ av historia är att se var nå gonstans ett begrep p e ller en metod "u pp står " f ör att sedan följa detta genom tiden till historikerns egen samtid (Kra gh 1987:80-81). H äri ligger naturligtvis en up pe nbar fara för anakron- istiska resonemang genom att man kan tillskriva exe mp elvis ett begrepp e n innebörd som det inte hade i sin egen samtid. Disc iplin historia - enligt denna avhandlings utgån gspu nkter - pro duceras alltså av och adresseras till utövare av den egna discip linen. De tta innebä r i klartext att det i realiteten är amatör­ historiker i form av t ex arkeologer, psy kologer och biologer som skriver sina äm nens historia. Att pro ducenterna befinner sig inom samma äm nessfä r som konsumenterna innebä r där för att en dis- 30 O m vetenskapshis toriografi cip linhistoriker ä r en viktig aktör i det forskarsamhäl le som också är f öremå let för hans eller hennes studier. O m man sedan övergår till frå gan om discip linhistoriens fun ktioner, m enar jag a tt det är möjl igt att diskutera dessa utifrå n två olika utgå ngsp unkter: e n artikulerad och en mer oartikulerad. De n artikulerade nivån anknyte r till vetenskap smänn ens egna föreställ ningar om vad äm neshistoriska studier egentligen är bra för. Hä r finns ett brett sp ektrum av uttalade åsik ter som jag diskuterar i mitt tredje k api tel, dä r jag i et t avsnitt illustrerar dessa frå gor utifrå n arkeologihistoriska ex emp el. De oartikulerade funktionerna är inte pri mä rt kopp lade till de uttalade intentionerna, utan frä mst till en mer subtil nivå dä r discip linhistoria exe mp elvis utgör en aktiv komp onent för olika typ er av identitets- och legitimitetssträ vanden (Gr aham, Lep enies & W eingart 1983 ). Wolf Lep enies tillhör dem som menar att discip linhistorisk verksamhet ytte rst är en spe gel av det akademiska sys temet, dä r olika discipli ner hela tiden konkurrerar om resurser och up pm ärk samhet. Enlig t hans utgån gspu nkt fylle r discip linhistorien frä mst tre funktioner: 1) Att vinna eller stä rka äm nets legitimitet genom att pek a på dess höga åld er och stolta traditioner; 2) Att stä rka äm nets identitet i förhål lande till konkurrerande disciplin er eller pse udovetenskap er och 3) Att testa teorier i det "hi storiska laboratoriet" (Lep enies 1978:4 4 9 - 4 50). De två förstnäm nda funktionerna är - menar jag - överväg ande oartikulerade, medan den sistnä mnda är ett relativt ofta uttalat anvä ndningsområ de för disciplin historia. Det skall också i det hä r sammanhanget tillä ggas att discip lin­ historia som ett instrument för olika legitimitetssträ vanden inte bara är kän netecknande för olika discip liner som helhet, utan att det också finns en mä ngd exe mp el på hur den anvä nds av kon­ kurrerande forskningstraditioner inom en discipli n. Den kan ex empe lvis fyll a en stabiliserande funktion i en dominerande forskningsriktning, någ ot som kommer till uttryc k i den ty p av historieskrivning dä r man försöker förlän ga den nuvarande forskningens frå geställ ningar så lån gt tillbaka som möjl igt för att 31 Ark eologihistoria som historia och som arkeologi skap a en bild av kontinuitet och konsistens. Disciplinhis toria kan också fungera som ett fundament för legitimerandet av nya par adigm 5 och i motsvarande grad som en grund för destabiliser- andet av gamla. Detta sker ofta genom att forskarsamhället s konstruerade kollektiva minne - i detta fall alltså discipli n­ historien - omstruktureras. Rent pra ktiskt kan detta manifesteras i alternativa historieskrivningar där tidigare negligerade forskare lyfts fram, andra periodi seringar använd s eller att man försöker påvis a traditionsbrott där man tidigare talat om kontinuitet. Man talar i dessa sammanhang ofta om "revis ionist history" (Lepenies & Weinga rt 1983 : xv i-xvii; Rorty 1982 : 211). Psykologins historia är ett tacksamt och därför ofta anfört exem pel på discipli nhistoriens legitimerande karaktär (Nilsson 1984 : 126 -1 29 ). Inom psykolo giämne t kan man finna ett flertal konkurrerande traditioner som via olika typ er av historieskrivning försöker legitimera sina intressen, sin syn på psykolo gin som vetenskap . Ett exemp el på detta är var man väljer att förlägg a startpu nkten för p sykologi n som vetenskap: For instance the celebration of the year 1879 as the birth year of scientific psycho logy not only reflects the effort of a who le and self- contained field to p resent its great and old tradition; it also p oints to a certain concep t of wh at is thought to be scientific in p sycho logy. If the birth of psycho logy is seen in the placing of some laboratory instruments in a room at Leipzig university , then psycho logy is an expe rimental science, defined in terms of certain scientific methods /. ../. (Geuter 1983:19 4). En i vidare mening legitimerande funktion kan också tillskrivas den typ av forskningshistoria som förekommer i form av mer popu lära framställnin gar av vetenskap andets vedermödor. Denna typ av historieskrivning - som alltså riktar sig främ st till en lek- mannapu blik - brukar kännete cknas av att vetenskap andet fram­ ställs som en heroernas kamp mot okunnighet och vidskepels e. Föruto m en intresserad allmän het finns i denna mål grupp ex­ empe lvis statsmakter, fondförvaltare och andra som kan tänka s tillhandahålla forskningsmedel. Dessa beskrivningar av veten- 32 Om vetenskap shistoriografi skapan det har en utpr ägla d undervisningskaraktär och utgör därfö r också kraftfulla instrument i up prät thål landet av myt en av vetenskapa ndet som en rationell och kumulativ verksamhet. Dess­ utom fyller de funktionen av att se till att publik en inte i onödan låter sig distraheras av olika pseu dovetenskaper (Lepenies & Wein gart 1983 : xvi). Eftersom d enna typ av historieskrivning dock faller utanför ramen för min definition av disciplin historia - som ju in nebär att den skall vara adresserad till utövare av den egna discipline n, inte till en lekmannapubli k - berörs den inte närm are här. Vissa fo rmer av discipli nhistoria kan också sä gas fungera som ett viktigt instrument för insocialisering av blivande vetenskaps­ män i ett ämn e. I ämnes översikter finns det ofta med korta his­ torieavsnitt som beskriver äm nets utveckling och där med indirekt också, på samma sätt som i psykologie xemplet ovan, vad som skall anses vara ämne ts primä ra uppg ifter. Känne dom om ett ämn es fadersfigurer (det är ju oftast fäde r det kommer att handla om i dessa sammanhang), utarbetandet av betydel sefulla metoder och begrepps app aratens framväxt blir alltså central i d en process som skall leda till att man räkna s som vetenskaps man tillhörig ett visst äm ne (Kragh 1987:112 ). Th omas Kuhn har i detta samman­ hang gjort en träffan de jämförelse: Han menar att det ä r lika svå rt att via denna ty p av historia skapa s ig en bild av vetenskape n som det är att förstå en nationell kultur via studiet av turistbroschy rer (1970 :1). Hans utgå ngsp unkt är att denna form av historie­ skrivning prim ärt är pedago giskt övertalande och att den bild av historien som förmedlas oftast därför blir missvisande och förenklad. Som discipli nhistoria i en vidare mening kan man också räkna den typ av ofta introducerande historieskrivning som exemp elvis kan förekomma som inledande kapit el i handböcker, avhandlingar och andra vetenskapliga texter. 6 Dessa brukar normalt motiveras med att det är viktigt att teckna bakgrunder till specifika ämne s­ områd en; att placera in proble m i större historiska sammanhang för att bätt re förstå d em. Norm alt brukar dock en såd an inledning 33 Ark eologihistoria som historia och s om arkeologi ha karaktäre n av ett närm ast rituellt upp räk nande av alla de vetenskapl iga framsteg som lett fram till dagens forskning eller författarens position (Geuter 1983 :196 ; Nilsson 1984 : 128 ). Denn a kan sedan finjuste ras för att framstå som lagom nyska pand e men samtidigt rotad i den tradition som man vill associera sig med. Genom att upp rätt a genealogiska band med en forskningstradition med hög status, kan denna prestige indirekt också kommuniceras till det egna arbetet (Kragh 1987 :113) . I dessa starkt beskurna historiska översikter organiseras kunskape n i efterhand och de vetenskaplig a resultaten framstå r där för ofta som prod ukter av en naturblinden, ackumulerande process utan besväran de para doxe r och sidospår. Det finn s också ex empel på h ur denna typ av historiebruk kan använd as för att kritisera nya idé er inom olika forskningsområd en. Detta kan ske dels genom att man påpe kar att de nya idée rna bryte r alltför vå ldsamt mot en av samtiden accepterad probl emsy n och att de där med - indirekt - kan visas vara mindre trovärdig a. Ett annat sätt är att man via valda exem pel från forsknings­ historien påvis ar att de nya id éerna egentligen inte ä r ny a utan att de kan å terfinnas tidigare i historien. Kan m an då också fram hålla upp enbara svagheter hos delar av de äldre teorierna deklasserar man samtidigt de sanningsansprå k som företräda re för de nya idée rna har (ibid). Dessa historiska bakgrunder kan naturligtvis också fungera som ett fundament för skapan det av en slags kontraidentitet. Gen­ om att angripa vissa utvalda teorier och resultat i forskningshis­ torien skap ar man en egen identitet, ett eget utry mme, varifrån man sedan kan argumentera. Ex empel p å h ur detta kan te sig kan häm tas från två vetenskaplig a klassiker. I båd a finner man - på olika sä tt - hur historien, eller avsaknaden av den, aktivt fungerar som ett avstamp för egna hegemoniska ansp råk, genom att den använd s för att reducera eller utpl åna betyd elsen av tidigare forskning. Det första exempl et ä r hämta t frå n en för mång a arkeologihis­ toriker mycket betyde lsefull person: den brittiske naturforskaren 34 O m vetenskapshi storiografi och geologen Sir Cha rles Lyell (1797-1 875). I sin Principles of Geology (1830-3 3 ) äg nar han näm ligen hela fyra inledande kap itel åt att diskutera geologins historiska framväx t. I Lyells version av geologins historia framstå r geologin före honom som en täm ligen ovetenskapli g verksamhet - det är först med hans Principles som en geologi vä rd namnet börja r bedrivas. Ha ns metod var såle des att kontrastera sig mot ett fåt al föregån gare, upp förstora olik­ heterna för att på så sät t skapa ett stort avstå nd mellan dessa och sig sj älv. Det andra ex emple t på hur historia kan använ das med legitim­ erande effekt är att helt enkelt ignorera all tidigare forskning inom ett äm ne; e n strategi som alltså byg ger på använ dningen av icke­ historia som ett retoriskt avstamp. Den na taktik anvä ndes av den franske kemisten Lav oisier i sitt banbry tande arbete Trai té élémen­ taire de chimie (1937 [1789 ] ). För att framstäl la sitt arbete som absolut ny danande ignorerade han fullstä ndigt all tidigare forsk­ ning inom områd et - en kritik av denna skulle ju h a inneburit att han tillskrivit den någ on bety delse. På så sät t konstruerade han också e tt fundament för sitt ansp råk på att vara den förste verkligt vetenskap lige kemisten (efter K ragh 1987:114-115). Fu nktionen hos denna form av inledande historieskrivning blir dä rför inte bara att teckna en bakgrund till ett p roblemfält e ller att visa på hur undermåli g tidigare forskning inom ett områd e varit, utan den fungerar också som en slags framåtb lickande legitimer­ ingsinstrument. Man kan där för säg a att denna del av discipli n­ historien är mindre historisk och mer omedelbart relaterad till en på gå ende forskningspro cess. Ov anstå ende karakteristik av disciplin historia som fenomen har my cket kort diskuterat dess form och funktioner. Det s kall hä r emellertid ytte rligare en gå ng poä ngteras att det som ovan kallas för vetenskap shistoria respek tive disciplin historia i väs entliga sty cken kan betraktas som samma typ av fenomen. En m er allmän vetenskap shistoria fyller naturligtvis också en mä ngd legitimer­ ande funktioner - båd e ut mot en allmänh et och in i sitt eget forskarsamhälle . Men legitimeringsfunktioner av samma ty p som 35 Ark eologihistoria som historia och s om arkeologi discip linhistoria blir det först när en vetenskap shistoriker skriver sitt eget ä mnes historia - sin egen discipli nhistoria. Poä ngen med att renodla begrep pet discipli nhistoria har för mig varit att visa på någ ra av de inå triktade legitimeringsfunk­ tioner som up ps tår nä r båd e pro ducenter och konsumenter av en given form av historia befinner sig inom samma ä mne. * Internalism - E xter nalism... och bortom Vilka mekanismer ligger egentligen bakom kunskapsu tveckling, eller - för att anvä nda ett mindre belastat begrep p - kunskaps ­ föränd ring? Kan orsakerna sökas i vetenskap ens inneboende rationalitet vars logiska mönster endast vissa, sär skilt begåv ade individer kan uttolka, eller är det så att t ex sociala och poli tiska omstä ndigheter skap ar de förutsätt ningar som ligger till grund för up ptä ckter i vetenskap ens historia? J ag kommer hä r att diskutera dessa klassiska motpo ler samt att kort pre sentera syn sät t som försöker överskrida ovanstå ende, möjlig en illusoriska, dikotomi. Veten skape ns autonomi ? I nternalism Internalism definieras vanligen som ett syn sät t dä r vetenskap - andet betraktas som en pri mä rt intellektuell verksamhet, vars innehå ll och resultat är isolerade frå n sociala, pol itiska och eko­ nomiska omstä ndigheter. Den pri mä ra referensramen i det hä r sammanhanget utgörs alltså av vetenskap en " i sig". Ve tenskaps- historiker med olika typ er av internalistiska utgån gspu nkter ten­ derar dä rmed också att centrera sina analysa xla r kring frå gor om 36 Oui vetenskapsh istoriograf i hur exe mp elvis metoder, teorier och begrep psv ärl dar väx er fram. Internalistiska tolkningar ä r oftast underförståd da i den meningen att de inte är syn liggjord a i form av teoribygg en; den vetenskap ­ liga rationaliteten tyck s såle des inte behöva förklaras när mare, utan den talar för sig själv genom vetenskap ens utveckling. Det finns dock också någ ra mer eller mindre artikulerade "p rogram" med internalistiska utgån gsp unkter. Jag väljer hä r frä mst att pre sentera den variant av internalism som kanske bäst illustrerar syn sät tets mest centrala karaktärs drag, näm ligen den induktiva internalismen (Aga ssi 196 3 :1-3 ). Ce ntralt i en beskrivning av den induktiva internalismen stå r den belgisk- amerikanske fysi kern och vetenskaps historikern George Sarton, som under börja n av 1900-ta let framstår som en pion jär inom områd et. Ha ns up pfa ttning om vetenskaps historiens up pg ift ligger i grunden när a den franska posi tivismens, vars för­ grundsgestalt August Com te han också explicit framhåll er som en föregå ngare (Frä ngsmyr 1974:107). Sål unda betonas främ st natur­ vetenskap ens pro gressiva karaktär och dess centrala roll i ly cklig­ görandet av hela mä nskligheten. Hä r finns också visionen om en framtida enhetsvetenskap dä r skillnaderna i mål, teori och metod­ er mellan naturvetenskap och humaniora skulle vara utsuddade. Ut gån gsp unkterna för en god vetenskaps historia i Sartons tapp ning skulle tas i ett bedömande av tidigare vetenskap ; kunde denna säg as vara bra eller dål ig eller kunde den kanske avfärd as som pse udovetenskap ? Ku nde den vetenskaplig a kunskape n vid ett givet tillfälle säg as ha ingå tt i en framstegspro cess mot en kun­ skap som samtidens vetenskap smän håll er för att vara korrekt? Som grundläg gande kriterium för bedömandet av tidigare veten­ skap skulle vetenskaps historikern använd a den samtida veten­ skap ens landvinningar. De metoder och teorier som man menar fungerar idag skulle också kunna använ das som en absolut må tt­ stock vid vär derandet av tidigare kunskap. Dett a syn sät t kan också i en reverserad version säg as utgöra grunden för up pfa tt­ ningen av vetenskaps historiens ny tta enligt Sarton. Efte rsom historien utgör ett slags facit över vetenskapen s framsteg och å ter- 37 Ark eologihistoria som historia och s om arkeologi vä ndsgrän der kan den samtida vetenskap en dra lär dom av den. Ve tenskapsh istorien hade alltså, enligt detta syn sät t, inget vä rde i sig själv , som en slags kulturhistoria, utan var endast relevant om den samtida vetenskap en hade någ on ny tta av den (Kr agh 1982 :10). Sarton var alltså en uttalad posi tivist och det är också som så dan han drar slutsatsen att exp erimentet och observationen är det centrala i beskrivningen och analys en av vetenskape ns utveckling. Teorier och generaliseringar var någ ot man skulle vara försiktig med - materialet skulle tala för sig själ vt. Na turen kunde så lunda bäst f örstås g enom en: ... ever-in creasing accumulation of hard facts, which can be progre ssively better understood by means of c autious and tentative generalizati ons and modest theories. The proces s of scientific theorizing is in this view dangerous and has usually prov ed mistaken, therefore wha t is interesting in past s cience is the sum of its facts which still form the basis of modern science. (Hesse 1973:128- 129). Det gäl lde alltså att i så hög grad som möjl igt dokumentera ett vetenskap shistoriskt skeende via ett idogt insamlande av hå rddata som sedan skulle börja själ vsväng a, att börja tala av sig själ vt. Det finns emellertid kritiker som menar att Sarton i sin jakt på hå rddata kom att trilla i en av induktivismens må nga försåtl iga fällo r: Ha ns stora entusiasm för faktainsamlande ledde till att han aldrig fick tid att göra det han borde göra, dvs sät ta data i sys tem och få den att tala (Thac kray & Mer ton 1972:4 81). Fra mställn ingssä ttet i den induktivistiska vetenskap shistorien kän netecknas alltså av en fokusering mot den vetenskap liga metoden och exp erimentet. För induktivisterna i Sartons anda var exe mp elvis 160 0-ta lcts vetenskap liga revolution ett handfast belägg för vilken betyde lse det exak ta exp erimentet och observa­ tionen hade - utan dessa hade inte sp rån get kunnat tas ur mörkret och vidskepel sen (Nils son 1984 :110-111). V idskep elsen rep resent­ erades i de flesta fallen av kyr kan - och i en vidare mening också av religionen - som tilldelades rollen av häm sko på den veten- 38 Om vetenskap shistoriografi skap liga utvecklingen. Natu rvetenskap en, dä remot, framhölls som ett exem pel på hur kunskapsut vecklingen kunde drivas framåt bara den vetenskapl iga rationaliteten fick verka ifred (Frängsm yr 1984 :19). Andra internalistiska strömningar som brukar omnämn as i dessa sammanhang är konventionalistisk internalism och det sk Koyr épara digmet (ibid:28 ; Nilsson 1984 :111- 113). De skiljer sig från den induktiva internalismen genom att de bå da, p å olika s ätt, lägge r tonvikten i sina analy ser på framväxte n av teorier och begrepps app arater i högre grad än p å exp eriment och iakttagelser. Gemensamt för alla dessa riktningar är dock, som synes, att det trots allt är vetenskapen s interna sidor som betonas, oavsett om det rör sig om experim ent, teorier eller begreppsa ppar at. Den konventionalistiska internalismen kännete cknas främst av en fokusering mot idée rnas och begreppsv ärlde ns betyd else i förståelse n av vetenskape ns utveckling. Därför kunde somliga av konventionalisterna, via idéhis toriska utflyk ter till medeltiden, häv da att den vetenskaplig a revolutionen i själv a verket aldrig ägt rum: Galileis och Newto ns insatser var bara den logiska kulmen på en intellektuell utveckling som hade sina rötter i medeltidens begrep psv ärld . Den vetenskaplig a utvecklingen präg lades alltså enligt detta synsä tt i högsta grad av kontinuitet och inte av revolu­ tioner. Det sk all också be tonas att den konventionalistiska fokuser­ ingen mot idév ärld en ingalunda innebar ett ifråg asätta nde av vetenskapen s autonoma roll - vetenskape ns politiska och sociala omgivning tillmätt es ingen egentlig betydelse . Vetens kapens in ne­ boende rationalitet yttr ar sig alltså h är i a tt säm re idéer och teorier ersätts av bättre , oavsett omgivning (Hesse 1973: 129). Konvention­ alistiska sy nsät t var relativt vanliga under mellankrigsåren . Koyré parad igmet, som låna t sitt namn av den ryssl andsfödde astronomen och vetenskapsh istorikern Alexand re Koyré (188 2 - 196 4 ), var synner ligen inflytelser ikt från andra världs krigets slut till slutet 1960-talet. Här betonades framförallt de stora och ban­ bry tande teoriernas betyde lse, dock återig en oberoende av veten- 39 Ark eologihistoria som historia och som arkeologi skåp ens sociala kontext och ekonomiska förhå llanden (Nilsson 1984 : 112-1 13). Sammanfattningsvis kan sägas att gemensamt för olika inter- nalistiska angrepps sätt är att tonvikten på förklaringarna av kunskapsu tvecklingen hela tiden sas befinner sig på vetenskap ­ ens sida. Vetensk apen blir därm ed prim ärt självfö rklarande och det finns hela tiden en tendens till att sepa rera vetenskap ens resultat och deras använ dning (Moreli 19 81:145 ). Social k ontam ination? E xternalism Om det renodlat internalistiska syns ätte t på ett eller annat sätt refererade till vetenskapens fö rment inby ggda och själ vreglerande rationalism så kan en nedkokt definition av begrepp et extern alism illustreras med motsatsen. Här möter vi såled es ett värd esys tem som lägger tonvikten på sid or av vetenskapen so m av mång a up p­ fattas som irrationella (Hesse 1973:1 30) I realiteten är dock begreppe t inte helt lätt att avgrä nsa. Somliga skulle karaktärisera extern alismen med utgå ngspun kt tagen i marxist isk terminologi, andra skulle nöja sig med att mer lösligt framhålla att olika typer av institutionella och administrativa kopp lingar faktiskt påve rkar vetenskap ens utseende. Roy MacLeod (197 7:17 1-17 3) ha r emeller­ tid gjor t ett försök att sammanfatta nå gra av exte rnalismens karak­ teristiska kännete cken, typiska studieobjekt och fråges tällnin gar. Någr a av dessa åt erges hä r. En klassisk koppl ing mellan vetenskap och omgivande sam­ hälle finner man i de ansatser som undersöker hur olika teorier och tekniker, genererade utifrån nytt oprä glade behov, har på­ verkat vetenskapan det. Exempel på d etta är h ur prakti sk kunskap inom växto dlingen direkt påver kat den biologiska forskningen kring ärftlig het. Ett a nnat är hur industrins behov och utveckling av ångk raften spel ade en viktig roll i forskningen kring värm e, energi och termodyn amik. Ett ann at studieområde som rönt stor upp mär ksamhet är olika vetenskaplig a institutioners utveckling och deras förhå llande till 40 O m vetenskap shistoriograf i det omgivande samhällets politiska och administrativa styrn ing. Intresset har här främs t koncentrerats på faktorer som fungerat som drivkrafter i förän dringen av dessa institutioners verksamhet, och inte så mycket på själ va innehållet i de vetenskaplig a idé erna. Här kan man t ex diskutera vilken betyde lse startandet av vissa institutioner har för en särski ld vetenskaps utveckling, vilken be­ tydel se nyck elperso ner kan ha haft vid ett givet tillfälle etc. En an nan domän s om redan tidigt kom att intressera external- istiska vetenskaps historiker är relationen mellan vetenskap en och andra type r av värde syste m, som t ex religionen. Exempel härp å är d en amerikanske sociologen Robert K Mert ons diskussion kring puri tanismen, teknologin och den ekonomiska utvecklingen i 1600-tale ts Englan d (193 8 ), e tt tema som jag kommer att beröra när mare nedan. En annan sida av detta tema är naturligtvis hur vetenskapens landvinningar i sin tur påver kat det omgivande samhäll ets värde syste m. Delvis sammanhän gande med ovan­ stå ende temata är den roll som skilda politiska och ekonomiska faktorer har spela t för vetenskap andet. Direkta faktorer kan vara hur en regering väljer att satsa på vissa bestä mda områ den, exem pelv is jordbruk et, och därig enom får vetenskaplig a sido­ effekter i form av en alltmer utvecklad kunskap o m genetik. Som ovanståe nde korta exposé har visat rör sig de external - istiska förklaringsmodellerna ingalunda inom avgränsa de terri­ torier; flera av dem överlappa r och komp letterar varandra. F orsk­ ningsområde na, som de framställs ovan, belyser delvis samma probl em, men lägg er tonvikten vid skilda aspek ter av förhållan det mellan vetenskapen och d et omgivande samhället i stort. Det är under 1930-talet ma n finner de första försöken till ex ter- nalistisk historieskrivning. Det brukar framhållas att denna historiografiska ny orientering är sp rungen ur två olika källo r: dels marxism en och dels kunskaps sociologin (Rigné 199 1:188- 189 ). Den senare kan dock till viss del sägas vara spru ngen ur den först­ näm nda - till detta återk ommer jag e mellertid längre fram. Två centrala person er i en diskussion kring external ismens framväxt ä r 41 Arkeo logihistoria som histo ria oc h som a rkeologi den sovj etiske vetenskap shistorikern Boris He ssen och den ny ss nä mnde Me rton. Startpu nkten för ext ernalistiska ansatser i vetenskap shistoria brukar vanligen anges till å r 1931. Det ta år avhölls näm ligen " The Second International Con gress of the His tory of Science" i L ondon och för första gån gen medverkade en sovj etisk delegation. De nna kom att tilldra sig en stor up pm ärk samhet, och då frä mst genom pro fessor Boris H essens pre sentation av sin numera klassiska upp ­ sats 'D e sociala och ekonomiska förutsätt ningarna för Ne wt ons "P rincip ia" ' (He ssen 1931) .7 Hes sen hä vdade att Isaac Ne wt ons teoribildning inte kunde förstå s i termer av geniahtet hos en enskild individ, utan må ste ses i förhål lande till det omgivande samhäl lets ekonomiska och tekniska behov. För He ssen var Ne wt ons teorier pri mä rt alltså en åte rsp egling av pro duktiv­ krafternas utvecklingsgrad. Geniet Ne wto n blev alltså med detta sy nsätt utbytb art - hade inte han formulerat teorierna hade nå gon annan gj ort det. Hes sens teorier har ofta - trots erkän nanden om att de rent generellt kan vara fruktbara - kritiserats för att vara stelbenta och vulgär marxi stiska (se bl a Rigné 1991:189). Det finns emellertid också de som hä vdar att denna kritik är orä ttfä rdig och att He ssens teorier egentligen är myc ket mer subtila än vad må nga hä vdat (MacL eod 1977:154). Hu r det än är med detta kan man konstatera att det per spe ktiv som Hes sen introducerade snabbt kom att attrahera en mä ngd olika forskare. De mest namnkunniga av dessa torde vara John De smond Bernai, Benja min Far rington och Jos eph Ne edham, som i sina arbeten på olika sä tt kom att anlägg a ex ternalistiska sy np unkter p å ve tenskapsh istorien. 8 Den marxist iska historiografin kom också att spe la en viss roll i Rob ert K M ertons klassiska arbete Science, techno logy and society in seventeenth-cen tury England (193 8 ). M erton driver i sitt arbete två , delvis överlap pa nde, exte rnalistiska teser: En om teknikutveck­ lingens påv erkan på vetenskap andet och en om ett vär desyst ems, ett grupp ethos, betyde lse för den exp erimentella vetenskapen s snabba utveckling. Me rton var emellertid inte marxi st, utan 42 O m vetenskapshistoriografi brakar närm ast betecknas som funktionalist (Elzinga & Jamison 1993 :10 7). Merto ns första tes anknyter trots detta i viss män till marxis tisk historiografi eftersom den har som utgå ngsp unkt att sociala och ekonomiska behov driver på teknikutvecklingen som i sin tur driver på s ärskil da områden inom den naturvetenskapl iga forskningen (Kuhn 1968 : 79; MacLeod 1977 :154) . Den andra tesen utpe kar ett specifikt värde system , puri tan- ismen, som en bidragande orsak till den experim entella vetenskap­ ens genombrott på 1600-talet. Merton menade att purit anismens värd eringssys tem innehöll för vetenskapens u tveckling fundamen­ tala komp onenter som arbetsnit och effektivitet. De nna tes bygger idém ässi gt på Max Webers teorier om att den p rotestantiska etiken hade varit en påd rivande faktor vad gällde kapita lismens framväx t (Frängsm yr 1984 :19 ). Man kan här notera hur ett specifik t religiöst särd rag i Mertons tolkning tilldelas en positiv roll i vetenskape ns utveckling. De tta står i kontrast till den induk- tivistiska internalismens syn på religionen som ett, utifrån veten­ skapen s synvin kel, irrationellt och bakå tsträ vande irritations­ moment. Det finns ett mycket viktigt gemensamt drag hos Hessens och Merto ns externali stiska ansatser: De försöker inte på något sätt förklara det vetenskapliga innehå llet, de vetenskaliga resultaten, utan diskuterar egentligen bara hur vetenskapen s riktning, omfatt­ ning och utvecklingshastighet påver kas av sociala, religiösa och ekonomiska faktorer. Mertons utgå ngsp unkt var att det klimat vari vetenskap en prod ucerades förän drades på ett såda nt sätt att verkligheten så sm ånin gom kunde demaskeras (Elzinga & Jamison 1993 :108 ). Boris Hessen, och de n historiematerialistiska traditionen han var spru ngen ur, hade heller inte för avsikt att totalt reducera vetenskapen till en spegelb ild av ext erna faktorer. Vad han gjorde var endast att ifrågas ätta de vetenskapliga idéer nas autonoma karaktär (Shapin 19 92 : 3 6 2 ). Ova nstå ende bild stäm mer för övrigt mycket bra på merparte n av den externali stiska vetenskapsh istoria som kom att följa e fter 43 Arke ologihistoria som historia och s om arkeologi Hess en och Merto n. Denna k om framförallt att kännet ecknas av ett intresse för i vilken omfattning och riktning kunskape n söks och mindre för dess innehåll, något som får konsekvenser för hur begreppen s förhåll ande kom att utvecklas i den fortsatta diskus­ sionen. Inte rnalism eller exte rnalism ? Ett förs ök till karakteristik av hur diskussionerna mellan internal­ ister och exte rnalister har sett ut från andra världs kriget till slutet av 1980-ta let skulle kunna indelas i tre faser: e n kort som känn e­ tecknas av att stån dpu nkterna upp fattas som mer eller mindre oförenliga, en mer eklektisk fas där begreppe n anses komplett era varandra och, slutligen, en fas där man på olika sätt har vän t begreppe n rygge n och/ell er förnekar möjlighe terna av en tydl ig dikotomi. Alla tre faserna flyte r på ett påtagli gt sä tt in i varandra, men behandlas för översiktlighetens skull som åtski lda. Strax efter andra världs kriget började dikotomin mellan internalism och extern alism på allvar utkristalliseras (Frängs myr 1984 : 16-1 7; Shapi n 1992 : 3 3 3, 340-3 41). Det är också här under en kort tid, fram till slutet av 1950-talet och början av 1960-talet, so m man finner ansatser till en utpr ägla d polarise ring av begreppe n (Kragh 1996a :40-41 ). Diskuss ionen vid denna tidp unkt var ofta förlagd till frågor om de internalistiska synsä tten gav en alltför enkelspår ig bild av vetenskap andets resultat, eller, från det andra lägret , vilken räckv idd de externali stiska förklaringsmodellerna egentligen hade. Man kunde från internalistiskt håll erkän na att tekniska innovationer spel ade en viss roll för vilken riktning en vetenskap kunde ta och vilka upps lag som erbjöd s vetenskape n. Men den na slutsats resulterade aldrig i ett ifrå gasä ttande av veten­ skap ens autonoma status - dess innehåll antogs förbli opåv erkat av det omgivande samhä llet. Det internalistiska syns ättet var enligt denna upp fattning sålede s p rimä rt för förståelsen av veten- skap andet, det ex ternalistiska sekundärt. Dessu tom ifrågasa ttes - i 44 O m vetenskapshistoriografi po lemik mot exte rnalisterna - hur vä l underby ggda kop plin garna mellan samhäll e och vetenskap e gentligen var (se ex empel vis Ha ll 1963 ). Samtidigt som dikotomin mellan internalism och ext ernalism är som starkast, under början av 1960-t alet, kan man också s könja ansatser till en up pfa ttning om en rollfördelning mellan de två angrepp ssä tten. Det ta tog sig uttryck i att man allt oftare kom att betona att de utgjor de två lika viktiga asp ekter för förståel sen av vetenskap andets resultat och förutsätt ningar (Nil sson 1984 :117- 118; Rose n 1970:163). Hel ge Krag h har dock framhålli t att denna ambition i mång t och my cket endast blev en retorisk konstruktion eftersom den säl lan kom att åtfölj as av en konkret historieskriv­ ning i eklektisk anda (1996a:41). Or ienteringen mot förhålln ingssä tt belä gna någ onstans mellan internalism och ext ernalism kan säg as vara fullt genomförd under början och mitten av 1970- talet (Shap in 1992 : 3 4 4 ). Den pri mä ra orsaken till att denna ty p a v eklektiska syn sät t kunde vinna gehör stå r, som på pe kats ovan, att finna i det faktum att ext ernalisterna i den klassiska tap pn ingen ju egentligen inte försökte förklara vetenskape ns innehå ll utan endast dess omfattning och riktning. Så lunda fanns det möj ligheter för att up pr ätt a en slags arbetsdel­ ning mellan internalister, som fick äg na sig åt vetenskap ens kär na, dess kognitiva utveckling, och exte rnalister som studerade vilka ytt re faktorer som på verkade denna vetenskap s omfattning och riktning. En nå got mer utvecklad variant av detta eklektiska tän kande finns hos dem som hä vdar att det är omöjligt att finna en orsak eller en fixe rad kombination av orsaker till vetenskap ens utveck­ ling. V etenskape n har ingen generell natur som låte r sig beskrivas i termer av det ena eller andra syn sät tet - olika vetenskap liga framsteg må ste kunna ges olika förklaringsinnehå ll ( La udan 1970: 127-132 ). Steven Shapi n (1992 ) ha r p ekat p å e n rad olika svå righeter som vidhäf tar diskussionen kring internalism/ exte rnalism—p roblem­ atiken. Bland annat framhål ler han att begrep pen säl lan har givits 45 Arke ologihistoria som historia och s om arkeologi någo n ordentlig definition inifrån, dvs av respe ktive anhä ngare, utan att det främs t är motstånda re som med polemis ka utgå ngs­ pun kter har fått sätta agendan. Dessu tom pekar han på det redan diskuterade proble met att man i förklaringsmässigt häns eende mycket väl kan vara internalist, trots att man studerar extern a krafters på verkan av vetenskapen . Disk ussionen har snarast hand­ lat om var fokus legat i en studie, inte om vad som de facto för­ änd rat kunskapsin nehål let, ett proble m jag återko mmer till nedan (ibid:34 6 ). Han understryker vidare att man i alltför Uten utsträckn ing reflekterat över begreppens undflye nde karaktär i diskussionerna. Detta gäller e xempelv is det så vanliga grepp et att sätt a ett likhetstecken mellan "d et sociala" och "d et extern a". För vad är egentligen socialt? Finns det mindre av socialt beteende inom ett vetenskapssam hälle än utanför? Var någ onstans drar man gräns en mellan det interna och det externa? (ibid:34 9 - 3 50). Detta probl em blir ä n mer synligt när man genomför historiska studier, något som vetenskap ssociologen Barry Barnes påpe kade redan 1974. Shap in menar h är att man alltför ofta reflexionslöst överför den samtida uppf attningen om vad som är vetenskaps internt respe ktive externt till historien. Vi kan exemp elvis på goda grunder antaga att 1600-talets vetenskaps män hade en helt annan syn på v ad som var beläg et utanför respek tive inom vetenskap ens domäner än da gens vetenskaps män ha r (Shapin 1992 : 3 51- 3 5 2 ). Även det eklektiska synsä ttet är proble matiskt enligt Shapi n. Han fr ågar si g retoriskt om det inte är så a tt en blandning av dessa två te orier i själva ve rket leder till att var och en av dem upp löses i intet (ibid:3 4 5 - 3 4 6 ). Deba tten mellan internalister och exte rnalister up phö rde enligt somliga någon gång vid 1970-talets början, (Frängsm yr 1984 : 17) medan andra så sent som 1977 häv dar att alla historier om intemalism/e xter nalism-d ikotomins död är kraftigt överdrivna (MacLeod 1977 :171) . Oa vsett hur det förhålle r sig med detta kan man konstatera att diskussionen bland vetenskapsh istoriker från slutet av 1980-talet och framåt har känne tecknats av ett slags generat förnekande av begreppens relevans. Termerna internalism 46 O m ve tenskapsh istoriograf i och ex ternalism fortlever naturligtvis i den meningen att de an­ vä nds för att karakterisera tidigare former av vetenskap shistoriska ansatser. De kan i högsta grad också säg as fortleva som invektiv riktade mot vissa former av aktuell men icke önskvärd veten­ skap shistoria. Ett anvä ndande av begrep pen idag för att karakter­ isera egna historiografiska ansatser har dä remot sagts avslöja: " ... the amateur, the neophy te, the outsider, or the out of touch." (Sh api n 1992 : 3 3 3 ). Shapi n menar emellertid i sin artikel att be­ grep pe n egentligen aldrig kom att diskuteras färd igt, utan att man alltför lät tvindigt bara har vä nt dem ryg gen. Ha n framhålle r diskussionens retoriska karaktär, men pek ar samtidigt på att pro blemet som den inry mmer, grä nsdragningen mellan vetenskap och samhä lle, är f ör viktig för att negligeras. Begrepp et kontextualism Me d det sista citatet i å tanke: V ar stå r då id ag egentligen den fråga som under decennier på olika vis up pta git generationer av vetenskap shistoriker? En sn abb och my cket kompri merad läg esbe­ skrivning skulle kunna se ut på följ ande sät t: Internalistisk historieskrivning finns fortfarande kvar, framförallt i form av olika typ er av discip linhistoria, men knap pa st län gre i form av artikulerade pro gram. Ingen vill heller idag kalla sig för ext ernal­ ist, men dä remot finns det en starkt posi tiv laddning i begrep pet kontextu ell historia. Par adoxal t nog tyck s det som kontex tualism- begrep pe ts segertåg har lett till ett slags intuitivt accept erande av vad det rep resenterar - det är näm ligen relativt ovanligt med exp licita diskussioner i artikelform kring dess framväxt och inne­ hå ll. De tta kan ses i kontrast till den upp sjö av skrifter som behandlar begrep pe n internalism och ex ternalism. Begreppe t kontex t - vä l etablerat också i arkeologin sedan början av 1980 -tale t - hä rstammar frå n latinets contextere vilket ungefär betyd er att vä va samman, förbinda, kop pla ihop (H odder 1986 :119) . Or dets betyde lse kan också säg as ge en ganska bra fingervisning om vad begrep pet handlar om betraktat utifrå n en 47 Arkeologihistoria som his toria och som arkeologi vetenskapshisto riografisk utgå ngsp unkt. Här handlar det näm ­ ligen inte län gre om att pek a ut en eller ett fåtal st örre förklarings­ mekanismer som orsak till förä ndringar i kunskap sinnehållet, u tan istället att försöka teckna en betydl igt mer mångf asetterad bild av ett skeende - att rekonstruera kontexte n. Detta görs idealiskt sett genom att aktivera ett större antal para metrar som kan sägas vara häm tade både från vetenskap ens "ins ida" och dess "ut sida", både internt och externt . U tvecklingen inom granndisciplin er, ekonomiska och sociala omständl igheter, forskares perso nligheter, idéklim at, etc är e xempel på fakto rer som tillskrivs betyde lse för ett vetenskapshist oriskt skeende inom exemp elvis en disciplin . På s å sätt kan man säga att kontextual- ismen är ett uttry ck för en överbrygga nde hålln ing gentemot dikotomin internalism-ext ernalism. Ett naturligt avstånd stagande finns mot renodlade former av internalism i och med att faktorer utanför de interna tillskrivs betyde lse i förklaringarna, men man kan även se markeringar mot externa lism i den meningen att denna upp levs som problem atisk när det gäller att bygga en hållb ar kedja av argument som sträcker sig från vetenskap ens utsida till en direkt påver kan av dess insida. Helge Kragh h ar i en artikel (199 6a) karakteriserat en typisk kontex tuell historiker på följande sä tt: Han s eller hendes beskrivelse er "t eet" (a thick descrip tion) og "r ig i sammenhaenge" (richly textured), som nogle af kodeordene lyd er. Imidlertid er det langt fra klart, hva begrebet indebaerer eller hvordan man skal beskrive videnskap shistorien kontekstuelt. Alligevel vil mange kendere af den internationale faglitteratur have en intuitiv förståe lse af, hvad der typisk gemmer sig bag begrebet og hvor det typi sk optrs eder. (ibid:37). Som framgår av citatet är Kragh inte entyd igt positiv till denna utveckling inom vetenskapshi storiska studier. F rån en til lbakalutat traditionell utgå ngspun kt pekar han på att vetenskaps historiska studier inte får reduceras till e tt studium av enbart kontext er på den vetenskaplig a kärna ns bekostnad - man skall gå från veten­ skap till kontex t, inte tvärtom (ibid:46 - 50, Kragh 1 996b:78 ). 48 O m vetenskaps historiografi Det kan dock hä r framhål las att begrep pet "th ick descripti on" , som Kra gh hän visar till som ett kontex tuellt modeord, är, tillsam­ mans med sin motsats "t hin descrip tion", äld re än genombrottet för kontextu ell historiografi. Begreppet är lån at frå n antrop ologisk forskning och har dä r anvä nts skildra fylli ga beskrivningar av olika former av kulturella beteenden (He ssenbruch 1996 :75). Ko ntextu aliserande resonemang har frå n börj an av 1970 -talet kommit att attrahera allt fler forskare (Sha pin 198 0:95 - 9 6 ). 9 Det är dock först under 1980 -talet som begrep pet får ett mer allmänt genomslag och det kan idag säg as vara det dominerande historio­ grafiska per spe ktivet. Ko ntextu alismbegrepp ets framväxt kan ses som en pr odukt av den tidigare relaterade pro fessionaliseringen av den vetenskap shistoriska disciplin en, som ett försök att etablera en historiografisk standard. De n tidigare relaterade komple menttanken var bara ett sä tt att lösa den gordiska knuten som det klassiska pro blemet med rela­ tionerna mellan vetenskap ens insida och utsida rep resenterar. Andra syn sä tt ser knuten som en följ d av felaktiga antaganden om vetenskap andets verkliga natur. Så dana sy nsätt finns bl a inom delar av det vetenskap ssociologiska fält et. Vetenskapssociologi ska ansatser Föl jan de avsnitt skall inte ses som en komple tt genomgån g av det vetenskap ssociologiska områd et, utan snarare som ett försök till en renodling av vissa asp ekter kring förutsätt ningarna för och orsakerna till det som kallas kunskap stillvä xt. Ja g försöker dä rmed åte rkny ta till de diskussioner kring ext erna och interna faktorer som förts ovan och visa på hur begrepp en har givits nya innehå ll och hur själ va dikotomin har p roblematiserats. Ve tenskaps- e ller forskningssociologin har sina rötter i framför­ allt den tys ka kunskapss ociologin frå n detta sekels början. Själva begrep pe t kunskaps sociologi myn tades 1924 av den ty ske filosofen Max Scheler (1874-192 9 ). Frå geställn ingar som på må nga sä tt är 49 Arke ologihistoria som historia och som arkeologi centrala i kunskapss ociologin fanns emellertid redan hos Ma x We ber, Karl Marx och Emile Dü rkheim. Ho s Web er avspeg lar sig detta i hans sy n på den pro testantiska etikens betyde lse för kapi­ talismens framväxt och för Marx bestä mde mä nniskans sam­ häl leliga varande också hennes medvetande. Emil e D ürkheim kom tidigt (bl a tillsammans med Mar cel Ma uss) att, via analy ser av religionen i "p rimitiva" samhäl len, intressera sig för hur dessa kategoriserade och klassificerade sitt tän kande (Rigné 1991:178, 183; Dü rkheim & Ma uss 1969 [1903]). Den grundlä ggande utgån gspu nkten för kunskapss ociologiska sy nsä tt är att det finns någ on form av kausalt samband mellan samhäl leligt varande och tän kandet (Bran te 1990:109). Det är van­ ligt att man vid en beskrivning av vetenskap ssociologins utveck­ ling urskilj er två rötter, en som emanerar från den tysk e kunskap s­ sociologen Karl Ma nnheim (1893 -1947) och en frå n den redan omnä mnde amerikanske sociologen Rob ert K Me rton.10 Ma nnheims kunskapssociologi kan man säg a kän netecknas av ett relativiserande av kunskap sbegrepp et, låt vara inom vissa be­ grän sade ramar.11 Med Marx hä vdade Ma nnheim att kunskape n till viss del är en pro dukt av ideologiska intressen; den förhär sk­ ande kunskaps syn en var en del av borgarklassens vä rldsås kå d­ ning. De tta relativiserande av kunskap sbegrep pe t aktualiserade naturligtvis ett klassiskt logiskt pro blem: om nu all kunskap är socialt och historiskt bestäm d - relativ - vad är det då som säg er att den pu nkt varifrå n ett såd ant på stå ende formuleras inte också är en pr odukt av dessa omstä ndigheter? För Ma nnheim fanns lösningen på detta fundamentala pro blem i intelligentian. De nna kunde näm ligen genom sin utbildningsnivå och sin inte alltför väl definierade sociala tillhörighet sväv a över klassintressen och dä r­ med syn tetisera och kritisera olika kunskaps pe rsp ektiv. Ett annat kän netecknande drag hos Ma nnheim var att han trots allt hade en my cket stor tilltro till naturvetenskap en som han menade var fri frå n sociala intressen och att den där för undandrog sig en socio­ logisk analys. 5 0 O m vetenskap shistoriografi En s om dä remot kom att intressera sig för hur naturvetenskap ­ erna fungerade var M erton som brukar utpe kas som en av de stora pio njär erna inom just vetenskapssocio login. Efter sin avhandling - som jag b erört på annat ställ e i föreliggande arbete - kom han att arbeta på att utveckla en vetenskaps sociologi som i stort utgör en slags fortsätt ning p å d e grunder som lades i avhandlingen. Me rton intresserade sig frä mst för vetenskap en som social institution och kom där för att studera olika belönings- och normsys tem inom vetenskap ssamhäll et. Den vetenskapss ociologiska inriktning han kom att initiera har varit och är fortfarande relativt infly telserik (Rign é 1991:188-191). Un der 1950- och 60-t alet var det mertonska per spe ktivet dominerande inom vetenskaps sociologin. Un der denna tid var det vanligt att man studerade forskarsamhälle n som funktionalistiska normsys tem, deras belöningssys tem och konkurrensförhå llanden. I dessa sammanhang var det inte ovanligt med olika kvantitativa metoder i form av t ex citatindex , korrelationer mellan forskares åld er, befattningar och status och kartläg gning av olika kom­ munikationsvä gar inom forskarsamhälle t (Elzin ga & Jam ison 1993 :110). Att det gjo rdes en åts killnad mellan kunskapss ociologi och vetenskap ssociologi ledde till att dessa två sidor av äm net under lån g tid kom att utvecklas län gs två helt skilda linjer (Rigné 1991:182-185; Elz inga & Jam ison 1993:105-106). T homas Ku hns The Structur e of Scientific Revolutions (196 2 ) kom e mellertid på olika sä tt att utgöra ett incitament för en när mast total omvandling av det vetenskap ssociologiska fäl tet. Av sär skild betyde lse i det hä r sammanhanget var Ku hns betonande av det vetenskap liga hant­ verkets sociala struktur, dä r beteendeinlä rning och imp licita regelsyst em för pro blemlösande utgjor de starkt framträ dande drag (Goli nski 1998 : 2 2 ). Intressant nog kom inte Ku hns verk att betyd a så my cket för den vetenskap shistoriska forskningen. Istäl let var det filosoferna som först kom att intressera sig för hans teorier om vetenskap liga revolutioner (för ex empel hä rpå hän visas till diskussionerna i Lak atos & Mu sgrave (red) 1982 [1970], en 51 Arke ologihistoria som historia och som arkeologi artikelsamling som hade sitt ursp rung i ett sy mp osium som hölls i Lon don 1965 ). Sociologernas intresse sammanfaller sedan tids­ mä ssigt med pub licerandet av den andra utgåv an av Ku hns arbete (1970). Inom det vetenskap shistoriska forskningsfä ltet var dock intresset som sagt svalt. Ja n Golinski anty der att detta faktum kan förklaras av att Ku hns teorier var alltför radikala för en i grunden traditionell, narrativ vetenskap shistorisk tradition (1998 :14). Utv ecklingen under 1970- talet kom att kän netecknas av att det utvecklades ett flertal olika vetenskaps sociologiska skolor, vars inflyt ande har ökat successivt u pp till dags dato.12 Ett utmär kande drag för hela denna vetenskaps sociologiska trend är att dess före­ trä dare - i motsats till den mertonska sociologins - inte begrän sar sig till analys er av vetenskap ens struktur och funktioner i sam­ häl let. Istäl let granskar och ifrå gasätte r de äv en de vetenskap liga resultaten, det vetenskap liga innehå llet. Det ta är en fundamental skillnad vä rd att betona. Just intresset för det vetenskap liga innehå llet gör att flera av dessa olika riktningar ibland sammanförs under beteckningen kognitiv forskningssociologi. De tta i motsats till den mertonska, icke-kog nitiva forskningssociologin som tar up p en teoris ytt re betingelser men inte dess innehå ll (Ha llberg 1985 : 4 ; La udan 1977; Mu lkay 1979). De gör dä rmed ansp råk på att kunna förklara kunskap spr oduktionen och dess anvä ndning i samhäl let. Som en följd av detta kan man också sä ga att dessa traditioner åte rkopp lar till Ma nnheims kwiskap ssociolo gi, m en, vilket vi strax s kall se, i en myc ket mer radikal form. Hä r kan man alltså säg a att de sedan län ge åts kilda vetenskap s- o ch kunskap ssociologiska traditionerna åter förenas. Vad som förenar olika varianter av kognitiv forskningssocio­ logi kan säg as vara en allmänt kritisk sy n mot up pf attningen att vetenskapan det skulle vara en artskild typ av kunskap ssökande. En grundläg gande frå ga i sammanhanget är naturligtvis hur be­ grepp et kunskap definieras. Da vid Bloor, en centralgestalt inom den ny are forskningssociologin, har exe mp elvis avgivit följ ande definition: 5 2 O m vetenskapshistoriogra fi ... -kn ow ledge for the sociologist is wh atever peo ple take to be knowl edge. (1991:5 ). Derma definition av kunskap måst e dock grundas p å någon form av kollektivt tankemönster och därför föreslår han att termen reserveras för: ... wh at is collectively endorsed, leaving the individual and idiosyn cratic to count as mere belief, (ibi d). Ibland använd s också termen naturalism för att beskriva ovan­ stå ende stån dpu nkt (Golinski 1998 :7). En såd an utgå ngspun kt - kunskap som social konvention - skiljer sig alltså radikalt från den inom vetenskapsfiloso fin allmä nt accepte rade definitionen av att kunskap är sa nn, berättig ad tro (ibid, se också Pra witz 1993 : 5 3 6 ). Inte bara kunskapsb egrep pet ges ett annat innehål l. Den verksamhet som normalt betraktas som den högsta formen av kunskaps sökande, vetenskapa ndet, rycks också ned från sin pied estal. Denna betraktas nämli gen inte som väsens skild från kulturen i övrigt, utan tvärt om som en oskiljbar d el av denna. Ett stridsrop som mång a vetenskap ssociologer idag fylkas kring är: "Science is a part of culture like any other." (Barnes 1974:9 9 ). Uttryc ket är väl i sitt första led tämlige n okontroversiellt; att vetenskapen är en viktig del av vår kultur torde de flesta skriva under på. Men dess andra del, att den skall likställas - "lik e any other" - med andra typer av kulturyt tringar framstår nog som helt oaccep tabelt för de som anser att vetenskapa ndet intar en slags epistem ologisk särstä llning (Mendels ohn 1977: 3- 4 ). En såd an generell progra mförklaring får naturligtvis dram­ atiska konsekvenser nä r det gälle r upp fattningen av betyd elsen av begrep p s om de tidigare behandlade internalism och ext ernalism. Efterso m sociologerna identifierar en gemensam kontext för det som skulle kunna kallas för vetenskape ns utsida (t ex sociala faktorer) och insida (vetens kapen själv) blir dessa i sig inte be­ tyde lsebäran de när man skall söka förklara förän dringar i kun- 53 Arke ologihistoria som historia och som arkeologi skap sinnehålle t. Dess utom framhålls det att man vid historiska studier av vetenskapand et inte kan häv da att grän sen mellan insida och utsida en gång för alla är given. Tvär temot framhåll s det att denna i själva verket etableras i en specifik kontex t, som en pro dukt av sociala förhandlingsakter d är mån ga skilda aktörer är inblandade (Barnes 1974). Därm ed öppn as också v ägen för nya infallsvinklar i studiet av vetenskapens roll i samhället. Dett a kan exemp lifieras genom en av de mest inflytels erika nya riktningarna inom vetenskapsso cio­ login, det sk "S tarka Prog rammet" (SP), vars förgrundsfigur D avid Bloor jag redan citerat.13 Hos företräd are för SP finner vi det kanske mest konsekventa försöket att komma förbi internalist/ex ­ ternalist-p roblemet (Brante 1984: 3 3 ; Elzinga & Jamiso n 1993:11 4; Rigné 1991:199 ). Deras prim ära utgång spu nkt är att det finns en överensstä mmelse mellan de sociala förhåll andena och den veten­ skap liga kunskape n: na turens ordning så som den beskrivs i veten­ skap liga texter är en slags åters pegl ing av forskarnas sociala intressen vid en spe cifik tidp unkt. D et intressanta är a lltså inte att utforska en hypo tes eller teoris eventuella sanningshalt, dess korrespo ndens med en y ttre verklighet, utan istä llet dess funktion­ er som legitimerande kraftfält i en social kontex t (Elzinga & Jamiso n 1993:1 14-115 ). Följaktligen berör företräd are för SP i sina fallstudier ofta vetenskap ens använd ning i samhället , där de identifierar en gemensam kontex t för såvä l samhälls idéer som det vetenskap liga tänk andet. I vid mening kan man också s äga att SP tillhör en konstruktivistisk forskningsinriktning. Kons truktivismen är inte helt lättfå ngad som fenomen, men har av Jan Golinski nylig en karaktä riserats på fö ljande sä tt: " C onstructivism," / .../ is more like a methodological orientation than a set of phil osophic al prin cipl es; it directs attention sys ­ tematically to the role of human beings, as social actors, in the making of scientific know ledge. (Gol inski 1998 : 6 ). 54 O m vetenskapshistoriografi Som repr esentanter för konstruktivistiska forskningsriktningar räkn as exem pelv is Harr y Collins, Steve Woolgar, Bruno Latour , Karin Knorr-C etina och Trevor Pinc h (Nolin 1990: 1). Ett centralt begrepp hos företräd are för SP, och i ovanståe nde vida mening också för mång a konstruktivister, är sym me tri. Begreppet my ntades urspru ngligen av David Bloor som den fundamentala kompon enten i hans Starka Prog ram och innebär i korthet att man vid en analys a v exemp elvis ett vetenskap shistor­ iskt skeende skall förhå lla sig neutral, symm etrisk, till de olika sanningsansp råk som framförs (Bloor 1991:7; Golinski 1998:7 -8). Sym metribegrep pet innebär också att en utsaga som i utgå ngs­ pun kten betraktas som "sa nn" inte skall förklaras med en annan förklaringsmodell än en utsaga som upp fattas som " falsk": De två sidorna skall förklaras på samma sätt , man skall ha ett sym met­ riskt förhålla nde till skeendet. Genom denna tankekonstruktion menar sig Bloor undkomma den asym metri som blir följd en av att man tenderar att låta "sa nna" utsagor förklaras med hänv isningar till vetenskapen s inneboende rationalitet, medan "fals ka" utsagor ofta ges olika type r av sociologiska förklaringar. V etenskapen blir på så sät t själv förklarande och missly ckanden förklaras socialt (Bloor 1991:8-9 ) . Dem arkationskriteriet mellan "go d" och "då lig" vetenskap åsid osä tts alltså här på samma sätt som mellan "ve tenskap" och "ick e-ve tenskap ". Genom att på så sätt sänk a de episte mologiska barriäre rna kring fenomenet vetenskap, menar sig anhäng are av det sym metriska post ulatet kunna nå en större förstå else för hur olika sanningsansprå k vinner legitimitet eller förkastas. Detta framstår som särsk ilt betyd elsefullt när man studerar olika former av vetenskapshi storiska skeenden, där det mång a gång er inga­ lunda är givet vad som i en förfluten tid, låt säga i 1600-talets vetenskapa nde, betraktades som vetenskap respe ktive icke-ve ten­ skap en ligt våra normer. Den konstruktivistiska och kognitiva forskningssociologin har utsatts för myck et kritik främ st vad det gäller relativiseringen av kunskapsb egrepp et men också i v ad mån d e resultat som persp ek- 55 Ark eologihistoria som historia och s om arkeologi tiven genererar är generaliserbara.14 Jag tänke r inte redogöra för denna mycket omfattande diskussion här, men det finns all anled­ ning att påpek a att mång a angrepp mot konstruktivisternas för­ menta relativism har utgått fr ån att denna varit av filosofisk natur; dvs att den har förfäktat att alla teorier är lika sanna eller att den materiella värld en inte existera r i sig. Detta är ett felslut. En konstruktivistiskt fä rgad relativism tar istället sin utgång spu nkt i dess metodologiska implik ationer, i en metodologisk relativism.15 Detta återk nyter omedelbart till det sym metriska postu latet ovan: Att insistera på at t idéerna om vad som skall betraktas som sanna respe ktive falska utsagor inte får vägle da en vetenskapsh istorisk analys innebär för den skull inte att man inte kan värd era olika utsagor. Eller: att häv da att "verk ligheten", det avbildade, inte skall stå i fokus vid historiska analyse r betyd er inte att man häv dar att den saknar betydel se för resultatet (Bloor 1991:158; Golinski 1998 :7 -8 ). Det är nu dags att återföra diskussionen till de klassiska be­ grep pen internalism och externa lism genom att ställa frågan : Innebär de kognitiva utgån gspu nkterna att begreppe n inte står att finna i nyar e litteratur? Sv aret är nej. Däremot kan termerna delvis säga s tilldelas nya innebörder i mötet med den sociologiska be­ grep psap para ten (Bohlin 1995 : 6 -7). Vad gäller internalismbegrep pet så har exemp elvis Karin Knorr-Cetin a och Michael M ulkay för att undvika en begreppsfö r­ virring föreslagit en distinktion mellan "Ex pla natory Internalism" (förklarin gsinternalism) och "Metho dological Internalism" (meto d­ ologisk internalism) (Knorr-Cetina & Mulkay 1983 : 6 -7). Förklar­ ingsinternalism kännet ecknas enligt deras terminologi av: ... the attempt to exp lain scientific belief exclu sively in terms of technical-r ational considerations imput ed to scientists, ... (ibid:6 ). Begreppe t förklaringsinternalism reserveras alltså här för den typ av resonemang som prim ärt utgå r från en inomvetenskapl ig referensram, dvs vetenskape ns metoder, begrepps appa rat och 56 O m vetenskapshistoriografi teorier. Termen förklaringsinternalism kan därför sägas omfatta samma sak som det vanligen använd a begreppe t internalism. Den metodologiska internalismen karakteriseras inte utifrå n förklaringsmodellernas utseende, utan mer på grundval av vad som är det prim ära föremål et för sociologernas analys, nämlige n: "... the 'in ternal' pra ctices of the scientific e nterp rise ..." (ibid). Den metodologiska internalismen är därm ed ett gemensamt angrepps ­ sätt för mån ga sociologer och ä r alltså ett uttryc k för en metodo­ logisk princ ip som tar sin utgå ngspun kt i ett specifikt mikro­ persp ektiv, pri mär t fokuserande det som sker i forskarsamhälle t. Däre mot är det vanligt att förklaringar till förän dringar i kun­ skap sinnehål l söks i vidare kopp lingar utanför forskarsamhället - i kunskapen s anvä ndning i samhäl let i stort. Detta innebär att den metodologiskt sett visserligen kan kallas för internalism, men tar man i beaktande att förklaringar till förän dringar i kunskaps ­ innehållet oftast häm tas från olika typer av sociala förhå llanden inom forskarsamhälle t, så skulle man lika g ärna - med en gängs e vetenskap shistorisk terminologi - kalla tillväg agångs sättet för extern alistiskt. Knorr- Cetina & Mulkay s distinktion mellan olika former av internalism är klargörande och det var ju också e n av de punk ter som Steven Shapin fann proble matiska. När jag i fortsä ttningen relaterar till "int ernalism" är det sålede s förklaringsinternalism som avses. * Probl emet med anakronismer Att man alltid skriver historia från en punk t lokaliserad i sin samtid är självk lart. Värld sbilden - och på ett mer konkret plan 57 Ar keologihistoria som historia oc h som arkeologi begrepp sap pa raten - må ste i varj e fall i stora drag delas av dem som man adresserar sitt arbete till för att överhuvudtaget kunna up pf attas. Såt illvida är alltså all historieskrivning samtids- impre gnerad. Fråg an är alltså inte om man påv erkas av samtiden, utan hur och i vilken omfattning. Hä r kommer jag att pre sentera ett pa r grundläg gande begrep p s om är relaterade till denna frå ga, hur dessa har kritiserats och hur en del av kritiken i sin tur lett till pos itionsförskju tningar och pro blemnyan sering. Begrepp et anakronistisk vetenskap shistoria utgör en samlings­ beteckning p å n ågr a av de pro blem som berörs nedan. A tt skriva historia baklänges - begreppet whighistoria Ett centralt och ofta anvä nt begrep p i diskussioner som behandlar svå righeterna att skriva historia utifrå n sin samtid är wh ighistoria. Begrepp et my ntades 1931 av den engelske historikern He rbert Butterfield i boken The Whig Interpretatio n of History (hä r hän visas i fortsä ttningen till andra utgåv an frå n 19 50). Ha n angrip er hä r de historiker som i sitt arbete med poli tisk historia tenderade att dela in engelsmä nnen i två kategorier: de frihetsäls kande och pro gres­ siva ("t he Wh igs" ) och de bakå tsträv ande ("To ries" ). Des sa forskare i polit isk historia kom, enligt Butterfield, att skriva historia: ... on the side of Prot estants and Whig s, to prai se revolutions pro vided they have been successful, to emp hasise certain princ iples of pro gress in the p ast and to pr oduce a story wh ich is the ratification if not the glorification of the pr esent. (1950:v). En renodlad wh ighistoriker söker enligt Butterfield alltså up p idée i i historien som kan översä ttas, avbildas, i nuet och ext ra- pol erar dem via en linjär sekvens till sin egen samtid. Det ta sker utan beaktande av hur bety delsefulla dessa idéer var i sin egen tid eller hur innehå llet i idé erna kan ha skiftat över tid. Den strikta urvalspro cess som är konsekvensen av ett så dant förfarande leder 58 O m vetenska pshis toriografi till en slags normativ historia, dä r den linjä ra sekvensen blir ex emple t på en po sitiv utveckling. Anhän garna till denna kan sedan karakteriseras som pro gressiva och dess motstånd are som bakå tsträv are. George W Stocking har träf fande uttryck t det som att denna typ av historieskrivning förvandlas till ett slags slagfält för en strid mellan: ".. . children of l ight and children of darkness" . (1965 : 212). 16 En a nnan konsekvens av ett grundlä ggande samtids­ pe rsp ektiv av ovanstå ende slag är att det tenderar bli cirkulä rt sjä lvförklarande - samtidsvärd eringarna anvä nds för att förklara det förflutna som sedan i sin tur förklarar samtiden (Nic kles 1992 : 8 5 - 8 6 ). Begrep pet wh ighistoria har alltsedan Butterfields pub likation alltså varit starkt negativt laddat. De t har fåt t stå so m en samlande term för alla de ansatser som finns att skriva historia bakläng es, att tolka och vä rdera det förflutna med utgån gspu nkt tagen i dagens termer och vä rderingar. Det har sagts att The W hig Interpreta tion of Hist ory är en pro gramförklaring med en negativ utgån gsp unkt eftersom Butterfield själ v egentligen misslyck as med att formulera ett hå llbart alternativ till wh ighistoria (Ha ll 1983 : 4 9 - 50). Det nä rmaste ett alternativ till wh ighistoria som Butterfield själv formulerar är k ortfattat och lyd er som följer: Real historic al understanding is not achieved by the subordination of the past to the pr esent, but rather by our making the past o ur present and attempt ing to see life w ith the ey es of another century than our own . (Butterfield:1950:16). En sentens som "m aking the pas t our pre sent" fån gar på ett uttryc ksfullt sä tt innehå llet i den tankeriktning som brukar be­ nä mnas historism (elle r ibland historicism). Begreppe t har i sig en lån g och må ngfasetterad bakgrund, men anvä nds ofta i veten­ skapsh istoriska sammanhang just som en samlingsbeteckning på förhål lningssät t som har som ambition att försöka förstå det förflutna utifrå n dess egna förutsätt ningar (Lie dman 1978:12-18; Ou thw aite 1981:189; S hapin 1992 : 3 5 4 ). Ett begrep p s om egentligen 59 Arkeo logihistoria som his toria och som arkeologi beskriver samma sak, men utan dess vidare kopplin gar är d iakron historia.17 Enligt Butterfield nåd de man fram till den historiska förstå­ elsen genom att detaljstud era det historiska skeendet, data skulle tala för sig själva (Butterfield 1950:72 -73). Detta utp räg lat induk- tiva syns ätt, som väl också ansluter till den historistiska ström­ ningen, har i sin tur också kommit att utsä ttas för stark kritik. Denna sk juter ofta in si g på a tt man aldrig kan samla in data förut­ sättni ngslöst eftersom det alltid finns nå gon förhandsup pfa ttning, synligg jord eller inte , av den verklighet man studerar. Trots Butterfields framgå ng med att etablera begreppe t wh ig- historia som något negativt laddat inom den vanliga historie­ forskningen, var whig persp ektivet i stort sett allenarå dande inom vetenskaps historiska studier en bit in på 19 50-talet. Detta starka infly tande brukar ofta tillskrivas den allmä nt acceptera de up p­ fattningen att vetenskapen trots allt prod ucerar nya resultat, att den är progre ssiv i den meningen att vi vet mer idag än tidigare (Wilde 1981: 44 5 ). Sedan dess har man emellertid i allt högre grad blivit upp mä rksam på att probl emet också är när varande inom det vetenskapsh istoriska fä ltet, någ ot som kan sätt as i samband med den vetenskapshist oriska discip linens strä vanden att upp rät ta en slags profession ell standard för ämn et (Brush 1974:11 69; Form an 1991:7 8). Detta strä vande efter sj älvst ändig het frå n de andra veten­ skapli ga discip linernas infly tande började ju, so m visats tidigare, ge sig tillkänna på allva r under 1950-tale t. På fråg an om vad ett fenomen som whig historia har med vetenskapshi storiska studier att göra svarar exem pelvi s Hu gh Kearney: I believe, every thing. For the most part , general histories of science have been written on the assumpt ion that beneath all the technical detail there wa s a simpl e tale to be told. /. ../ The early scientists are seen as grop ing for the discovery of a scientific method wich was to be finally revealed in all i ts clarity by later generations. If these early scientists were op pose d in their own d ay, the reason w as simple: t hey 60 O m vetenskaps historiograf i were the progre ssives and their opp onents were the reactionaries. (Kearney 1971:1 8-19). Kea rney s karakteristik summerar på ett förträ ffligt sät t de vanlig­ aste konsekvenserna av wh ighistoriska resonemang i vetenskap s­ historiska studier. Hä r finns så lunda förestäl lningen om det ensamma geniet, det skapa ndet subjekt et, som käm par för sina idé er mot samtidens okunnighet och ignorans. V etenskapsm annen tillskrivs kort sagt förmågo r som ingen annan har. Isaac Ne wto n (164 3 -1727 ) tillhör de vetenskap smän som ofta har idealiserats på detta vis. I b eskrivningar av hans vetenskapl iga insatser har man oftast betonat hans överläg sna förmå ga att se strukturer och sammanhang som var fördolda för andra, någo t som indirekt leder till ett idealiserande av vetenskap andets förmodat rationella sidor medan andra faktorer som också påv erkat de vetenskap liga resultaten tonas ned. I fallet Ne wto n har det dock hä vdats - för att nä mna en motbild - att hans tankevärld i själv a verket var allt annat än rationell i modern mening. Både alkerni och spe kulativ teologi ingick exe mp elvis som fullt naturliga delar i hans idé vä rld (Tha ckray 1981:307-308). P å så s ätt f ramstå r bilden av Ne wto n som nä rmast obegripli g - ena halvan av bilden domineras av en hä pn adsväc kande och framå tblickande vetenskapli g genialitet medan andra halvan av hans vär ldsbild ger ett när mast fossilartat intryck . Det är så lunda svå rt att utifrå n ett wh igp erspek tiv förstå att bå da dessa delar för Ne wto n utgjor de en fungerande helhet. En fara med att utnäm na "g enier" och "ga lningar" i veten­ skapsh istorien, eller att tudela enskilda pers oner som antas äga bå da dessa egenskape r, ligger i att förståel sen för vetenskap andets dy namik gå r förlorad. Mån ga äld re vetenskapli ga up pfa ttningar som i vårt samtida vetenskapan de har blivit föremål fö r löje, har i själ va verket må nga gån ger varit bety delsefulla för utvecklingen inom olika områd en. Genom att fokusera diskussionerna kring vissa frå gor och att kny ta samman data frå n olika håll har äve n up pf attningar som idag betraktas som rena hugskotten aktivt bidragit till de resultat som accepte ras av vår samtid. En rikhaltig flora av exe mp el på detta stå r att finna i Cha rles Dar win s forsk- 61 Ark eologihistoria som historia och som arkeologi ning, någo t som har diskuterats av psykolo gen How ard Gruber som bl a studerat Darwin e fterlä mnade anteckningsböcker (1974 ). Länka d till en förestä llning om det allvetande geniet är natur­ ligtvis också uppf attningen att det går att identifiera de probl em och valmöjlig heter som dåti dens forskare ställde s inför. En veten­ skaps historiker som arbetar utifrån ett whig persp ektiv använd er sig alltså av begrepp från den samtida vetenskape n och överför, översätter, till den förflutna. Oftast sker detta i själva verket genom att man i efterhand omtolkar begreppe ns ursp rungliga innebörd, något som kan leda till en starkt förvräng d bild av tidig­ are vetenskapa nde. På det ta sä tt skapas också e n förenklad bild av en konsistent och kumulativ kunskaps utveckling (Agassi 1963 : 2 ; Nickles 19 92 : 8 6 ) . En knä ckfråga är här huruvida två konkurrerande forsknings­ riktningar med en slutlig segrare i ett historiskt ljus överhuvud­ taget kan bedömas med samma mått stock. De tta har uttryck ts som att: ... the ' w inners' have been able to clean up their image, both by further articulation of the pro gram and by a pro gram of Wh iggish historiograp hy, wh ereas the 'los ers' have left their pro gram in its prim ordial form. ( L y nch 198 9 : 3 61). Frågan är alltså om vinnarna verkligen förtjäna de segern i sin sam­ tid och inte utifrån d en historiska återblick ens förä ndring av belys­ ningen. Det har från forskningssociologiskt håll hävd ats, med utgå ngspun kt i olika historiska fallstudier, att vinnare och för­ lorare ofta framstår som lika ovetenskap liga (eller vete nskapl iga) i sin egen tid om man anvä nder dagens vetenskaplig a kriterier. Vinna rnas argumentation skulle alltså i nte nödvän digtvis ha någo t stöd i någo n p åstå dd vetenskaplig, inre logik. D eras position i vår samtid skulle - enligt detta syns ätt - snarare vara pro dukten av sociala förhandlingsakter (Shapin & Schaffer 1985 :1 3). Mer renodlad whigh istoria blir dock allt ovanligare inom det vetenskaps historiska forskningsfältet i takt med att det positi v- istiska forskningsidealet successivt nedmonterats. Synen på att 6 2 O m vetenskapshistori ografi vetenskap andet är en s lags högre form av varande, friståen de frå n samhäll et, är inte fullt lika allenaråda nde idag. Det finns dock undantag - i mång a discipl inhistorier tenderar whig resonemang fortfarande att vara förhål landevis vanliga. Dessu tom kan man inom det vetenskapsh istoriska forskningsfältet fin na tendenser till en slags sofistikerad form av w highistoria. Denna y ttrar sig i vilka forskningsområde n som upp fattas som relevanta: det är fortfar­ ande alltså mycket vanligare att hitta litteratur som behandlar New ton och Darwi n än deras samtida oppo nenter (Wilde 1981:44 6 ). En te rm som ä r relaterad till whighi storia är p resentism, ett be- gTepp som emellertid är betyd ligt mer svårfå ngat. I en mer ur­ spr unglig form anknyter det till den italienske filosofen Benedetto Croce" s (186 6 -19 5 2 ) uttalade positiva och idealistiska syn på att historien endast fy llde en funktion för samtiden. His torien referer­ ar enligt detta syns ätt inte till det förflutna, utan har endast sitt berätti gande som en nyckel till förståelse av samtiden (Kragh 1987:47-4 8 ). Man kan också se begrep pet presen tism använt som en vidare formulering av begreppet whigh istoria (Stocking 1965 : 212) 18 eller helt enkelt som en syno nym till whigh istoria (Nickles 1992 : 8 5 ). Det sistn ämn da torde vara det vanligaste. Efters om vetenskapsh istoriker med olika typer av internal- istiska utgång spu nkter ofta tenderar att gruppe ra sig kring frågor om hur metoder och teorier har utvecklats genom tiden, finns också de allra flesta exem plen på whighis toriska resonemang hos dem. För S arton var ju bed ömandet av tidigare kunskap en viktig ingrediens i hans internalistiska progr am, ett bedömande som skulle utgå från den samtida uppf attningen om vad som var ett korrekt vetenskapl igt resultat. Denna typ av bedömande kan i grunden säga s förutsätta e tt wh igresonemang. Problemnyanser ing Man skulle kanske kunna frestas att tro att Butterfields publ ikation ledde till en våld sam debatt i sin tid. Så blev dock inte 63 Arkeo logihistoria som historia och som arkeologi fallet. Det up ps tod nä stan omedelbart en konsensus kring up p­ fattningen att wh ighistoria var någ ot i grunden negativt och det kom att dröja nä rmare 50 år innan någ on på allvar börjad e ifrå gasätta Butterfields pro blembeskrivning. Or sakerna till att så lån g tid hann förflyta l igger möjlig en i att Hie Wh ig Interpret ation of Hist ory i stor utsträ ckning kom att fylla funktionen av ett fär digformulerat svar som dä rmed också kom att blockera all vidare diskussion. Den na blockering kan säg as ha varat till mitten av 1960 -talet , då man kan finna spo radiska försök att ny ansera pro blemet (se exe mp elvis tidigare nä mnda Stocking 1965 ). Rikti g fart tar dis­ kussionen dock inte förrä n under 19 80-ta let. Av alla de röster som har hörts i frå gan är det dock ingen som helt avvisar begrepp ets generella relevans i historiska studier, utan diskussionen centrerar sig frä mst kring det faktum att termen up ple vs som trubbig och onyan serad (Wils on & A shp lant 1988 :1). J ag har inte för avsikt att fördju pa mig vidare i Butterfields andra arbeten, men det kan påp ekas att Butterfield själv delvis distanserade sig frå n sin egen kritik av wh ighistoria i boken The Englis hman and his Hist ory (194 4 ) (se bl a Ol droy d 1989b:3 67-3 6 8 ). Som en följd av detta har han också själv kommit att kritiseras för wh igtendenser i sin senare historieforskning (Wilso n & Ash pla nt 1988 : 4 ). Frå n ett vetenskap shistoriskt per spe ktiv har det också på ­ pek ats att begrep pet wh ighistoria konstruerades med hjäl p av exe mp el frå n polit isk historia, inte frå n vetenskap shistoria. En pos itivist som den välk änd e biologihistorikern E rnst May r menar i detta sammanhang att den p olitiska historien upp visar exem pel på hur olika idé er ersätt er varandra och förän dras, medan veten­ skapsh istorien i sig är ett exe mp el på framsteg (1990:302). Ru per t H all - en av de första som kom att ifrå gasätta begrepp et wh ighis­ toria som skäl lsord - formulerade tidigt en kritik som i stort sett är likartad: 64 O m vetenskapshistorio grafi But our desire not to be Wh ig historians cannot pre vent our recognition that scientific knowle dge has pro gressed through time ... ( Hal l 198 3 : 5 8 ). Eller, från samma text: ... the historian cannot avoid the burden of sup erior knowle dge. (ibid:57). Som vi ser tycks Mayr och Hall h a en relativt okompli cerad syn p å begrep p som framsteg och kunskap , i alla fall nä r dessa ses i sam­ manhang med w highistoria. Whigt endenser i vetenskapshisto riska studier betraktas av dem därfö r som en naturlig och oskiljbar konsekvens av vetenskape ns otvetydig t progr essiva karaktär. En något mer subtilt formulerad stån dpu nkt återfin ns hos Dav id Old royd (198 9a:3 5 8 ) som i grova drag menar att ett veten­ skap shistoriskt intresse ofta, trots allt, har sitt urspru ng i orsaken till att en viss idé, ett visst resultat, har kommit att betraktas som etablerad sanning. I valet mellan en män gd olika möjliga utgå ngs­ pun kter för en såda n studie fastnar Oldr oyd för den i hans tycke mest up pen bara pl attformen, nä mligen det idag accept erade resul­ tatet. I denna begrä nsade mening kan man alltså säga att han föresprå kar ett slags whig persp ektiv. Han understry ker dock att detta inte innebär att man skall negligera studiet av vetenskaps ­ historiska "förl orare", efte rsom dessa mång a g ånger kan vara lika viktiga aktörer som " vinnarna" på lå ng sikt. Han framhåller också i detta sammanhang att vad som räkna s som ett verifierat resultat i vetenskap shistorien i högsta grad är kontext beroende, och där med tar han också in direkt avstå nd från den förenklade syne n på v etenskap en som en enty digt progressiv verksamhet. I en hä r någ ra gån ger redan nä mnd - och i andra sammanhang ofta refererad - artikel av George W Stocking kring proble met med whig historia pläde rar han ur ett disciplin historiskt perspe ktiv för en slags "up ply st prese ntism" (1965 : 215 ). Med d etta avser han det faktum att disciplin historia faktiskt oftast bedrivs med en konkret up pfa ttning om vad som är relevanta proble m i samtiden för ögonen, att utövarna av denna alltså "krä ver tillbaka" något av 65 Ark eologihistoria som historia och som arkeologi historien. Ett sla gs presen tistiskt fotfäste är alltså en förutsätt ning för denna form av historieskrivning, även om Stocking också v ar­ nar för att denna inte få r urarta till naiv w highistoria. Han menar däre mot att en vetenskapsh istoriker, som alltså närm ar sig ett ämn es historia utifrå n, har en bredare motivation för att beskriva ett vetenskapsh istoriskt skeende i all dess kompl exitet. I denna mening har vetenskapsh istorikern, enligt Stockings resonemang, inte samma behov av en pre sentistisk utgång spu nkt (ibid:21 2-214) . Som vi har sett ovan, så erbjöd Butterfield ett ganska magert alternativ till sitt begrepp whig historia. Han s version av metoder för att kunna förstå det förflutna utifrån dess egna utgång spu nkt­ er, var inte bara kortfattat formulerat utan har också kritiserats för bristande stringens. Uppfa ttningen att data kan extra heras obero­ ende av nå gon form av medveten eller omedveten förhandsmodell av den verklighet man studerar, har av flertalet sedan länge av­ visats. Argumentet kan sägas utgöra en av de klassiska invä nd­ ningarna mot extrem positiv istiska ansatser och det har också använts mot Butterfields förslag till detaljst udier med begrä nsade kronologiska foci (se bl a Hall 1983 : 5 2 - 5 3 ; Wilson & Ashpl ant 1988 : 6 -7). En indirekt koppl ing till ovanståe nde fråga finns via spörs­ målet i vilken utsträ ckning man egentligen kan sätt a sig in i olika historiska skeenden utan att ha samtiden som referensram. D avid Hul l argumenterar i detta sammanhang för att en mju kare form av prese ntism är e n absolut förutsätt ning för att kunna skriva veten­ skaps historia. Histor ikern är, menar Hull, förankrad i sin samtid och må ste därför anvä nda sig av de metoder och teorier som sam­ tiden erbju der. Dessut om måste man kunna kommunicera sina resultat i samtiden samt ha tillgå ng till översättn ingar av doku­ ment etc, något som i sig obönhörligen också innefattar moment av samtidstolkning (Hull 1979:5 - 8 ; Old royd 1989b:3 6 8 ). Dessa resonemang ä r också Helge Kragh inne på när han poäng terar att vetenskaps historia inte är någon tvåv ägsk ommunikation mellan historikern och det förflutna, utan en trepa rtsrelation mellan historikern, det förflutna och en p ublik (Kragh 1987:105-107). 6 6 O m vetenska pshis toriografi Det är också någ onstans här, i skärn ingspu nkten mellan kritik av wh ighistoria och en modifiering av denna kritik, som den vetenskap shistoriska diskussionen tycks vara förlagd idag. Det framhåll s sål unda ofta att det är omöjli gt att undvika alla anakron- istiska element i vetenskapsh istoriografisk forskning, samtidigt som en ren w highistoria må ste undvikas. P å sa mma sä tt framhål ls de logiska pro blemen med rent historistiska angrep pss ätt (Krag h 199 6a:3 8 ). Dis kussionen ovan har också tydl igt visat att pro blemet med anakronismer i vetenskaps historiska studier är mån gfasetterat, inte bara på grund av komplex iteten i prob lemet självt, utan i lika hög grad på grund av frå nvaron av konsensus i använd ningen av begrep pen wh ighistoria och pre sentism. Jag kommer där för att i fortsä ttningen skilj a på dessa två fenomen: Begrepp et whighistoria anvä nds så lunda nedan för att karakterisera en historieskrivning som pri mä rt inriktar sig på idé er, teorier och resultat i historien som korrespo nderar mot vår a idag. Detta görs utan att någ on spec iell hän syn tas till den tid och kontext vari kunskap en pr odu­ cerades. Man dömer sål unda de historiska skeendena med sam­ tiden som allenarå dande facit. Begrepp et present ism reserveras för det nödvän diga fotfä ste man trots allt må ste ha i sin samtid, helt i linje m ed de resonemang som pre senterats av till exem pel O ldroy d och H ull ovan. Intressanta invänd ningar mot en alltför lång t driven kritik av wh igtendenser i framförallt disciplin historia erbjud s av filosofen Thomas Nick les i en artikel med den up ply sande huvudtiteln: 'G ood Science as Bad His tory ' (199 2 ) . Ha ns resonemang utgör ett viktigt bidrag till en nya nsering av pro blemet med whi ghistoria och har direkta kop plin gar till vetenskap smänn ens egna historie­ skrivningar, till discip linhistorien. Nick les kritik mot en alltför utbredd kritik mot whi gresone- mang är frä mst adresserad till den nya generationen kognitiva forskningssociologer som han, möjli gen någ ot elakt, benäm ner "n ew wa ve ex pe rts". Ha n menar att de har möjli ghet att hä vda sina kritiska åsi kter tack vare sin sociologiska pos itionering, dä r 67 Arkeolo gihistoria som histor ia och s om ark eologi utgån gspu nkterna ju ä r ett fundamentalt ifrå gasätt ande av veten­ skape n som en - i traditionell vetenskap sfilosofisk mening - ratio­ nell företeelse. Det blir, kort sagt, lät tare att up ptä cka wh igten- denser i historieskrivning när man i grunden ifrå gasätte r den vetenskap liga rationaliteten och dessutom avvisar den absoluta distinktionen mellan den vetenskapli ga processen och prod ukten (ibi d: 86 - 8 8 ). De n kritik som sociologerna formulerar riktar sig frä mst mot de discipli nhistoriska redogörelser som vetenskap smän nen själv a pro ducerar. Sociologerna påp ekar gån g på gån g att de flesta forsk­ are ger alltför enkelspår iga beskrivningar av sina respek tive pro ­ blemfä lts utveckling. D etta gälle r då sä rskilt deras förkärle k för att försöka här leda olika aktuella begrep p oc h teorier bakåt i historien, någ ot som ofta kan leda till en starkt wh iginfluerad historieskrivning. Nick les huvudpo än g mot denna kritik är att det inte är historiker som skriver denna typ av historia utan just "w orking scientists", och dä rmed att utgån gspu nkterna är så vitt skilda att de inte i egentlig mening kan jämfö ras: " ... scientists are not w riting about science; t hey are doing it." (ibid:96 ). Det ä r där för inte heller möjli gt att anvä nda en standardiserad wh ighistorisk kritik mot denna form av vetenskap shistoria: In help ing one to relate the w ork of others to one's ow n pro blems, as a guide to future action, wh ig reinterp retations of pre vious wo rk in the light of one's ow n aims can be invaluable. It is hard to see how scientists could do good research wit hout being whi ggish in these way s. (ibid:9 8 ). Cit aten summerar på ett utmärk t sä tt den tes som Nickl es driver i sin artikel: a tt ge wh iginfluerade beskrivningar av det egna forsk­ ningsfälte ts historia är en naturlig del av det vetenskap liga hant­ verket i sig. Det ta eftersom det egna dagliga vetenskap andet och beskrivningar av dess historia egentligen är en del av en och samma proc ess. Att man utifrå n dessa förutsätt ningar gör val mellan "g oda" och "d åli ga" resultat hä mtade ur forskningshis­ torien blir därm ed lika naturligt som att man gör ett stä ndigt urval 68 O m vetenskapshistoriogra fi också av de resultat som den samtida vetenskap en erbjud er. Att vara wh iginfluerad i denna mening är alltså för Nick les inget negativt, utan tvä rtom en absolut förutsätt ning för ett vetenskap ­ ande som ju pri mä rt är framå tblickande i den meningen att det sträv ar mot pro blemlösningar (ibid:1 15). Nä r det dä remot gälle r historiska wh igresonemang - de som anvä nder sig av samtidens vetenskap liga resultat för att vä rdera då tidens - är Nickl es mer å terhålls am. H an menar i detta samman­ hang att man visserligen kan tolerera begräns ade wh igresonemang för att få hjä lp med att förklara sp ecifika historiska händ elser, men att detta inte få r innebära att man mekaniskt tillskriver dåti den vår samtids vä rderingar. Ock så här finns alltså en up pfa ttning om att de resultat som föreligger i samtiden kan anvä ndas som en slags pro visoriska nyc klar för förståel se av då tidens vetenskap ande, men att dessa inte kan anvä ndas till att värdera denna vetenskap (ibid:1 14). Jag finner Nick les argumentation övertyg ande på må nga cen­ trala pu nkter. Att discipli nhistoria trots allt må ste tillå tas betyd a nå got för samtidens vetenskap ande är rimligt - detta dock sagt med reservation mot anvä ndningen av mer ext rema former av wh igresonemang. Jag åte rvä nder emellertid till denna centrala diskussion i avhandlingens konkluderande kap itel. * 69 Arkeologihistoria som histor ia och som arkeologi N o t e r 1 För översikter över vetenskaps historiens framvä xt, se t ex Frän gsmyr 1984 :1 0-21; Kragh 1987 :1-19; Kuhn 1968 ; Laud an, R 1993 ; Thackray 1980:7-21. 2 Jag anv änd er det svenska begreppet vetenskapsteo ri och det begrepp som i anglosax iskt språ kbruk vanligen benäm ns "phi losophy of science" (rätteli gen vetenskaps filosofi) som syno nym er i föreliggande arbete. Det ä r dock vanligt att man p å sven ska skilje r mellan begreppen. Vetens kapste ori ses ofta här so m mer förbundet med empi riska studier. I d etta arbete spel ar dock denna be­ tydels eskillnad roll. 3 Olika st ånd pun kter i denna fråg a har också diskuterats av Ronald N Giere i en artikel med den träffan de titeln 'Hist ory and Philoso phy of Science: Intimate Rel ationship or Marriag e of Conveni ence?' (1973 ). Ha n argumenterar dock inte själv för en upp lösning av "ä ktenskapet" utan framhå ller att: " ... a marriage of convenience may currently be the most practical institutional arrangement." (ibid:29 6 ). 4 Jag vill inte undanhålla läsaren en små tt bisarr vinkling av undervisnings­ aspek ten: I mitten på 70-talet diskuterades det huruvida det kunde vara "farl igt" för studenter att i alltför stor utsträ ckning ta del av sina ämn ens historia. Detta häng er naturligtvis samman med de mer kritiska vetenskaps­ historiska verk som på allvar började få genomslagskraft under denna tid - Kuhn är ju de t klassiska exem plet (196 2 ). Han betonar som bekant kunskaps ­ tillväxte ns diskontinuerliga struktur, att vetenskap andet inte är ett enkelt adderande av "fakta", utan i själva verket en långt mer kompl ex proces s där sociologiska, psyko logiska och logiska faktorer hela tiden samverkar p å o lika nivåe r. Insikterna att vetenskape n inte nödvändi gtvis vilade på någo n inre, rationell logik skulle möjligen vara alltför hå rdsmälta för oskyldig a studenter och kanske leda till ett, ur somligas syn vinkel, osunt vetenskaps tvivel. Argu­ menten för och emot använ dningen av denna typ av historia i undervisnings­ syfte h ar bl a diskuterats av Step hen G. Brush i artikeln 'Sho uld the Histor y of Science Be Rated X?' (1974) . 5 jag anvä nder här begreppe t avsiktligt i en löst formulerad mening, n ärm ast syn ony mt med ett begrep p som "fors kningstradition". Det k an dock tillägga s att begreppe t inte anvä nds helt entyd igt ens hos Kuhn: Marga ret Maste rman menar att det kan tolkas på 21 olika sät t bara i The Structure of Scientific Revoluti ons ( Ma sterman 1970:61-6 5 ) . Kuhn har själv f ramhå llit att para digm i hans mening inte ex isterar inom de historiska vetenskape rna (K uhn 197 0:2 08) . Den lättsin niga anvä ndningen av Kuhns para digmbegrepp inom arkeologin har också kri tiserats av bl a Frand s Hersc hend (199 2 :132 ). 6 Dessa bakgrunder ligger inte alltid inledningsvis - även om detta är vanligast - utan kan exemp elvis ligga i anslutning till en diskussion kring ett specifikt ä mnesområde också län gre in i text erna. 70 O m vetenskap shistoriograf i 7 Up ps atsen finns omtry ckt i Ambjö rnsson (red ) 1972. 8 Joh n De smond Bernai (1901-1971), marxi stisk fys iker och vetenskap shis­ toriker. I det här sammanhanget mest kä nd för sin Science in History (195 4 ), dä r han bl a driver tesen om att vetenskap liga framsteg alltid varit knutna till prax is. Benjami n F arrington (1891-1974), filol og, kom i sit t verk om den grekiska vetenskape n (194 4 ), att betona hantverkets och teknikens betyde lse för den teoretiska utvecklingen. Jos eph Ne edhams (1900-199 5 ) för fattarskap ko m att centreras kring veten­ skap ens betyde lse i Kina. Ha n ledde utgivningen av och författade delvis mastodontverket Science and Civilisation in China, vars första del utkom 1954. 25 de lar är pla nerade, 21 h ade utkommit i mars 2001. 9 Tidi ga exe mp el p å kontex tualism stå r att finna i darw inhistorikern Rob ert M Yo ungs up ps atser 'M althus and the Evo lutionists: The Co mmon Co ntext of Biological and Social Theory' (196 9 ) och 'T he His toriograp hie and Ideological Co ntexts of the Nin eteenth-C entury Deb ate on M an's Place in Na ture' (1973). Det har dock också h äv dats att man kan räk na med en fransk tradition som har sina rötter i Dü rkheims arbeten. Ha ns försök att utforma en slags univer­ sell social epi stemologi har fått efterföljare i bl a socialantropo logen Levi- Strauss arbeten. Skillnaden mellan denna franska tradition och den tysk a, som hä r repre senteras av Karl Ma nnheim, har uttry ckts som att den franska frä mst intresserar sig för allt tän kandes prin cipi ella sociala avhä ngighet medan den tysk a söker relatera spec ifika tankemönster till speci fika "so ciohistoriska kon­ tex ter" (B rante 1990:111-113). Till vetenskap ssociologins pion järe r må ste man också räk na den pol ske mikrobiologen och läk aren Lu dw ik Fleck (189 6 -1961) som i sitt arbete Entste hung und Entwick lung einer wissenschaftlichen Tatsache: E inführ ung in die Lehre vom Denkstil und Denkkollektiv (193 5 ) k om att betona kunskaps pr oduk­ tionens sociala karaktär . Intressant i sammanhanget är att han inte heller drog sig för att utsä tta naturvetenskap en för en sociologisk analys . H ans mest cen­ trala begrep p i sammanhanget ä r Denkkollektiv, tankekollektiv, vilket avser att fån ga det nät verk av intellektuell interaktion som up ps tå r i mötet mellan två eller flera individer. Äve n om detta kollektiv består av individer, utgör inte tankekollektivet summan av individernas enskilda åsi kter, utan dessa är tvä rt­ om nedtonade. Dett a genom att de enskilda individerna inte i grunden är medvetna om det tryc k som den rå dande tankestilen ( Denksti l) utövar på deras eget tän kande. De t dröj de dock lä nge innan Fleck s arbete på allvar fick genomslag - egentligen först nä r detta sent omsider översattes till engelska (1979), b etecknande nog med ett förord av Thomas Ku hn. Arbetet finns sedan en tid tillbaka också på svenska (1997). 11 Som Karl Ma nnheims mest centrala verk räk nas Ideology and Utopi a. An introduction to the sociolog y of knowledge (193 6 ). 71 Arke ologihistoria som historia och so m a rkeologi 12 För översikter över aktuella riktningar inom vetenskap ssociologin hä nvisas hä r till Bohlin 1995: 13-8 5 ; Elzin ga & Jam ison 1993; Golinski 1998; Noli n 19 90; Rig né 199 1 och Shapin 1995. 13 Andra framträ dande företräd are för SP är de ovan citerade Barry Barnes och Steven Shap in. 14 För en översikt över nå gra centrala diskussionsp unkter se Brante 1984: 3 7; Elzi nga & Jam ison 1993:133; Ha llberg 1985: 2 9 - 3 4 ; Nil sson 1984:13 4; Nol in 1990:75- 78. 1 5 En beslä ktad distinktion är den mellan epistemisk relativism och omdömes­ relativism. E pi stemisk relativism är stå ndpu nkten att kunskap är relativ i de olika sammanhang dä r den accept eras och anvä nds, inte att alla på stå enden om verkligheten är lika korrekta. Den sistnäm nda stå ndpu nkten - som i realiteten torde vara ytt erst ovanlig - skulle då vara omdömesrelativistisk. Dis tinktionen gjo rdes urspru ngligen av Roy Bhaskar (1979) och har sedan anvä nts flitigt inom olika former av vetenskap sstudier (se tex Bohlin 1 998:1 7 och Kn orr-Ce tina & Mu lkay 19 83: 5 - 6 ). Inom arkeologin har distinktionen an­ vä nts av Ho dder & Shanks (1995 :19). 16 Far an med en så dan ty p av historia är - om man får tillåt a sig att vara en smula ironisk - att lju sförhå llandena snabbt kan än dras. I f örsta utgåv an av sin fys ikhistoria (1899 ) g av Flor ian Caj ori ett stort minus till de forskare som trodde på elektronernas exi stens. 1 andra utgåv an av detta arbete (1929 ) g avs samma forskare ett stort plu s (e fter Agassi 1963: 3 ). 17 He lge Kra gh uttryc ker det på följ ande sä tt: "T he diachronical ideal is to study the science of the pa st in the light of the situation and the views that actually exi sted in the pa st; in other w ords to disregard all later occurrences that could not have had any i nfluence on the per iod in q uestion. /. ../ ... in the diachronical per spe ctive one imagines oneself to be an observer in the pa st, not ju st of th e p ast." (Kr agh 1987:90). 1 8 För George W S tocking är wh ighistoria ... " a variety of w hat I w ould call generally " pr esentism" in historical study ." (Sto cking 1965: 212) . 72 Kapitel 3 Krin g arkeologins historier .. close to the edge, ro und by the cor ner..." Jon A nderson & Steve H owe 1972 AV SIKT EN M E D D E TTA K API TE L är a tt via någ ra av de i förra kapit let introducerade begreppen föra en diskussion kring arkeologi­ historiens uttalade nytta och teori samt via preciseri ngar och exem pel diskutera någr a andra aspek ter av arkeologins egen- historier. Framföra llt kommer jag hä r att betona hur dessa också fyller e tt flertal underliggande legitimerande funktioner. O m arkeologihistoriens nytta oc h historiografi Någr a artikulerade nyttoaspekte r Vad finns det för artikulerade uppf attningar bland arkeologer om arkeologihistoriens nytt a - vilken roll s pelar arkeologihistoria för arkeologin? De s var som ges på en såda n fundamental fråga kan utan tvekan säga s vara av central betydelse när det gäller att för­ söka diagnostisera olika arkeologihistoriografiska förhå llningssätt. Argument som talar för nytt an med disciplin historiska studier är form- och innehål lsmässi gt vanligen både explicita och kon­ centrerade (Gustafs son 1998a). Eftersom de dessutom är starkt epis temologiskt laddade - de berät tar någo t om centrala för­ håll ningssät t till historieskrivningen - finner jag det vara befogat att låta företräd arna för dessa i hög grad själva komma till tals i form av citat; andra läsning ar än min skall vara möjliga. C itaten kan dock inte sägas avspe gla en enskild författares samlade syn på 73 Ark eologihistoria som historia och som arkeologi arkeologihistoriens bruksvär de, utan använd s främ st för att illustrera en aspekt av detta. Jag har valt att dela in argumenten i fem olika kategorier, som sammantaget torde inry mma merp arten av standardargumenten för arkeologihistoriens ny tta. Det är emel­ lertid inte oprob lematiskt att skapa kategorier på detta vis, eftersom argumenten befinner sig p å olika abst raktionsnivåe r sam­ tidigt som de på ett påtagl igt sätt överlappar varandra. Likafullt hop pas jag att diskussionen nedan kan hjälpa till att tydlig göra några fundamentala utgå ngsp unkter i frågan . Nytto argumenten är intressanta, inte bara på grund av sin epistem ologiska laddning utan också för att de överhuvudtaget existera r, något som i mång a fall naturligtvis åters pegla r en situation av svagt discipl inärt självförtro ende. Detta genom att man känne r sig manad att explicit på peka nyt tan med sitt arbete för att på så sätt försvara den plats man upp tar i det arkeologiska rummet. Som en motsatsbild är det lätt att peka på att klassiska arkeologiska kärn områ den som exempel vis stenålde rs- och häll­ bildsforskning knapp ast behöver motivera sin närva ro eftersom de upp fattas som självklara delar av det arkeologiska forsknings­ fältet . Innehållet är naturligtvis under stän dig förhandling, men ämn esområden a i sig är fast föra nkrade i arkeologins kärn område. Det är svårt att frammana någon helt enty dig bild vad gäller när och var någon stans man stöter på argument för arkeologi- historiens bruksvär de. Det är dock möjligt att peka på att det under 1980-talet var mycket vanligt med prog rammatiska ut­ talanden om arkeologihistoriens ny tta, medan den i vissa fall ly ste med sin frånv aro i något äldre verk (exempelv is Klindt-Jens en 1975 och Daniel 1950,1975). En generell trend i dag tyck s dock vara - och jag är nu medveten om att jag generaliserar från ett synne rligen magert material - att det återig en inte läng re alltid upp levs som nödvän digt att motivera forskningsfält et i form av nytto termer.1 Man kan möjligen speku lera i om detta är ett uttry ck för att forskningsfältet arkeologihistoria nu börjar nå en omfattning som gör att det upp levs som mindre befogat att legitimera detsamma 74 Krin g arkeologins historier via olikartade ny ttobetonande pro gramförklaringar. De tta skulle möjlig en kunna indikera ett växa nde discip linä rt själv förtroende - kan vi rent av skönja konturerna av en egen arkeologisk genre, ett alltmer själ vstän digt forskningsfält ? ( No rdbladh 1995b:9 ). Låt oss nu titta lite nä rmare pä fem standardargument för arkeologihistoriens bruksvärd e. 1 ) Arkeologi historia som källa till förlora d metodologisk kunskap. U p pfa ttningen att man genom arkeologihistoriska studier kan åte rfinna förlorad kunskap i form av metoder finns hos arkeologi­ historiens förste po rtalfigur, Glyn Dan iel. H an har i detta samman­ hang uttry ckt det på f ölja nde sätt : ... the history of archaeology needs studyi ng not only as an interesting and excitin g story in itself, an account of t he developm ent of o ne of th e newe st humanistic disciplin es in the historical sciences, but because wit hout an historical perspe ctive we can at the pres ent day forget, at our peril, o r even repea t, pa st errors. (1981b:10 ). För Da niel är arkeologihistorien fyll d av exe mp el på "fa lse archaeology" och han menar att studiet av olika asp ekter av hur så dan etableras kan hjä lpa oss att undvika nya misstag (i bid: ll- 13) . Ett ex empe l som Dan iel sär skilt upp ehå ller sig vid är det berömda Pil tdown falsariet. Ha n pek ar här på att det fanns natur­ vetenskap liga möjlig heter - ett fluortest - att demaskera bluffen redan före den tid som falsariet etablerades som en vetenskap lig sanning (u nder åre n 1912-1914). Ku nskape n om att denna möjlig het ex isterade glömdes enligt Dan iel helt enkelt bort på grund av bristande kunskap om äm nets historia. För Dan iel är detta ett bevis på att forskningshistoria ä r nödvänd igt, inte p rimärt för att undvika ny a varianter av Pilt dow nfalsarier, utan för att vi inte skall glömma redan exi sterande metoder för att avslöja dem. Som vi ser ansluter denna typ av argument när a till de tidiga vetenskapsh istoriska motivationerna, dä r ju det instrumentella momentet, möjlig heterna av att åte rfinna förlorad kunskap, betonades kraftigt. D aniel förtydl igar: 75 Ark eologihistoria som historia och s om arkeologi ... if there had been an adequa te history of scientific technique s in physic al anthrop ology a vailable in the early year s of this century we wou ld not have had to go through the nonsense of Piltdo wn Man, ... (1981b :12). Fluort estet kom i sammanhanget inte att använd as förrän 1949 av Kenne th Oakley vid British Mus eum. Det var också efter dennes insatser som efterforskningar om fluortestets historia ägd e rum. Man kunde då till sin förvån ing konstatera att metoden var kän d redan i början av 1890-talet då Thomas Wilson vid United States Natio nal Mus eum hade utfört framgång srika test på olika ben­ material och därig enom kunnat visa att de var samtidiga. Dessa resultat kom också att public eras 1895 (Meitzer 1989 : 6 -7). David J Meitzer har, bl a med utgång spu nkt i D aniels resone­ mang och exempl et ovan, kritiserat uppfa ttningen att arkeologihis­ toria kan anvä ndas som ett instrument för att finna lösningar på samtidsarkeologiska problem . Han pekar främs t på två svår ig­ heter: För det första, och hä r stöder sig Meitzer explicit på r esone­ mang som finns hos Kuhn (197 7:12 1), me dför kompl exitete n och storleken hos det forskningshistoriska materialet att det skulle fordras mycket stora arbetsinsatser för att återfin na en använd bar metod. Han menar därfö r att det i de allra flesta fall lönar sig bättr e tidsmä ssigt att åter upp täck a - åter upp finna - dem, snarare än att återfinn a dem (Meitzer 1989 : 9 ). För det andra pekar han på det faktum att även om en metod råkar vara känd i samtiden, innebär det inte automatiskt att den ap plicer as inom sitt p roblem­ område. Som ett synne rligen illustrativt exemp el anför han det faktum att fluortestet faktiskt t ycks ha varit känt hos i varje fall e n samtida forskare, AleS Hrdl icka, i vars kvarlåten skap man åter ­ fann Wilsons upp sats från 1895. Tr ots att Hrdlick a starkt ifråga ­ satte Pi ltdow nfynd et kom han alltså aldrig att anvä nda fluortestet i sin motargumentation. Skälen till detta skulle enligt Meitzer kunna sökas i det faktum att om han accept erade metodens tillför­ litlighet - vilket ett använd ande i argumentationen ju skulle indikera - skulle hans position kunna undergrävas på ett annat 76 Krin g arkeologins historier vetenskap ligt slagfält , näm ligen frå gan om mä nniskans åld er i Amerika (Me itze r 1989 : 6 - 9 ; Trigger 1989 :127). Me itze rs invän dningar rör sig som syn es p å e n mycke t konkret nivå. Inte desto mindre illustrerar de någ ra av de svå righeter som finns inbyg gda i motivationer av denna typ . Hä r kan naturligtvis också åte rkny tas till delar av diskussionen om wh ighistoria i denna avhandlings andra kapit el - begrep p, teorier och tekniker up pf attas på olika sät t av olika per soner i olika tider. Dan iels resonemang kan där för också anvä ndas som en utgån gspu nkt för en fördjup ad diskussion kring pro blemet med wh ighistoria i den arkeologiska historieskrivningen, en diskussion jag emellertid välje r att ta up p fö rst län gre fram. 2 ) Arkeolog ihistoria som rektifier ingsinstrume nt. Om Gly n Dan iel var arkeologihistoriens förste po rtalfigur kan Bruce G Trigger säg ­ as vara den andre. Fö r Trigger, som i sina skrifter ofta åt erkommer till förhå llandet mellan arkeologi och omgivande samhäl le, har arkeologihistoria sin frä msta relevans genom att den erbjud er en fördelaktig pla ttform frå n vilken man kan studera samhäl lets stä ndiga på verkan av arkeologin: I believe, [how ever], as do many others wh o study the history of archaeology, that a historical app roach offers a s pecia l vantage poi nt from wh ich the changing relations betw een archaeological inter­ pre tation and its social and cultural milieu can be exam ined. /. ../ In par ticular it per mits the researcher to identify subje ctive factors by observing how and under wh at circumstances interpr etations of the archaeological record have changed. Although this does not eliminate the bias of the observer, or the possi bility that these biases will influence the interp retation of archaeological data, it almost certainly increases the chances of gaining more rounded insights into what has happened in the past. (19 8 9 : 4, min kursivering). Enli gt detta sy nsät t kan alltså de arkeologihistoriska studierna fungera som ett slags filter som sorterar bort det brus av störande faktorer som hindrar oss att komma i kontakt med förhistorien. Me d andra ord kan arkeologihistorien hjäl pa oss att göra vår bild av förhistorien mer obje ktiv. Hä r finns alltså en omedelbar kop ­ pli ng mellan den arkeologihistoriska verksamheten och up pf att- 77 Arkeolog ihistoria som historia o ch som a rkeologi ningen om vår förmåga att så sanningsenligt som möjli gt avbilda skeenden i förhistorien. His torikern Mich ael A Mors e har på p ekat att denna ty p av resonemang i grunden är motsäge lsefullt (199 6 ). Detta för att man inte kan hä vda att de historiska aktörerna - i det här fa llet de tidig­ are arkeologerna - har varit förhindrade att sanningsenligt avbilda förhistoriska skeenden på grund av att de varit påv erkade av exte rna influenser, när man samtidigt i realiteten utgår frå n att man har en objek tiv förståelse av sig själv och sin relation till samma exte rna influenser i samtiden. Mor se menar där för att en så dan historiesyn i grunden är ett uttryck för ett pos itivistiskt vetenskap sideal. 3) Ökad förståelse för samt idens teoretiska geografi. En annan ofta uttryc kt up pfa ttning om arkeologihistoriens nyt ta, särs kilt före­ kommande under de sista 10- 15 åre n, är att den på olika sätt kan bidra till en ökad förståels e för olika teoretiska riktningar i sam­ tiden. Enlig t dessa utgån gsp unkter kan man genom en analyti sk och kritisk historieskrivning skapa förutsättn ingar för en för­ dju pa d förståel se av olika teoretiska stå ndpu nkter i samtiden. På så sät t skulle man kunna skapa möjl igheter för att öp pn a nya diskussionsväga r. Valeri e Pinsk y u ttry cker det så h är: By doc umenting the past experie nce of the discipline and shedding light on the process of archaeo logical knowl edge produ ction, history can articulate with theoretical and methodological proble ms and play an active and constructive role in reorienting both contempora ry and future archaeological practice. (Pin sky 1989b:9 0). Mor se har vad gälle r denna typ av argumentation hä vdat att vi hä r i realiteten ser ett exe mp el på ett klassiskt, anakronistiskt cirkelresonemang: Det är inte filosofiskt möjli gt att anvä nda sam­ tidens teorier som utgång sp unkt för ett strukturerande av histori­ en för att sedan anvä nda historien för att begripl iggöra samma samtid. Kan e n kniv skära sig sjä lv? Vi st år hä r alltså åter igen inför den wh ighistoriska kärn pro blematiken. Länk at till Pin sky s up pfa ttning ovan finns det också syn sät t 78 Krin g arkeologins historier som mer generellt betonar arkeologihistoriens bety delse för förstå ­ elsen av den arkeologiska kunskaps pr oduktionen (Mu rray 1989 : 5 8 ; No rdbladh 1993 ). Jarl No rdbladh menar i detta sammanhang att arkeologihistoria aldrig får reduceras till ett rekonstruerande av tidigare kunskap - i meningen sann, berät tigad tro - som om denna ex isterade som ett objek t i sig. Det ta för att kunskap, enligt No rdbladh, inte bara består av summan av alla (eta blerade) san­ ningar och verifierade observationer, utan lika my cket av exe m­ pe lvis argumentation, prax is, metaforer och sidosp år. Arkeologi­ historiska studier bör där för försöka fån ga alla dessa asp ekter av arkeologisk kunskaps pro duktion och sluta behandla kunskap s om nå gon slags avslutade sekvenser (N ordbladh 1993 : 6 -T). En än mer spe cialiserad motivation till arkeologihistoriens ny tta som ansluter till denna argumentation åte rfinns hos någr a av genderarkeologins företräd are (se exe mp elvis Gillberg 1995 : 3 6 - 37 och dä r anförd litteratur; D laz -A ndreu & S0ren sen 1998b ; Sere nsen 1998 : 3 4 - 3 5, 4 5 ). Hä r uttryc ks rent allmä nt att arkeologihistorien är en viktig resurs nä r det gäll er att lyft a fram bortglömda kvinnliga arkeologers liv och gär ning, alternativt att visa på hur dessa har marginaliserats. Re dan i mitten av 1980- talet kan man se exem pel detta, bl a i form av artiklar i den norska tidskriften K . A . N . (se ex­ empe lvis bidrag av Arwi ll-N ordbladh 1987; Lill ehammer 1985 : 4 3 och Ryb erg 1986 ). Genom betoningen av en annan sida av his­ torien kan man sä ga att det skap as en ny empir i, en ny bild, som förbä ttrar möjlig heterna till en fördjup ad diskussion kring hur ett samhä lles genderideologi på verkar dess kunskapsp roduktion (A rw ill- No rdbladh 1998 : 2 4 4 ). De tta kan i sin tur leda till ökade möj ligheter att pro blematisera rå dande genuskonstruktioner sam­ tidigt som den bidrar till att skap a förebilder för kvinnliga arkeo­ loger i vår s amtid (S0r ensen 1998 : 3 4 ). 2 4 ) Bättre förståelse av äldre arkeologiskt källmaterial. En än mer omedelbart pr aktisk kop pli ng mellan arkeologihistoria och sam­ tidsarkeologin ligger i det förhå llandet att arkeologin ä r en veten­ skap som bl a genom utgräv ningar stä ndigt genererar ny tt mat­ erial. De tta konserveras, magasineras och - i olika ex traherade 79 Ark eologihistoria som historia och som arkeologi versioner, som rapp orter och fyndli stor - arkiveras, med en ut­ talad förhoppni ng att det sedan skall kunna använda s för framtida forskning. Det arkeologiska materialet i ovanståen de mening kan därfö r sägas ha en mycket lång forskningsmässig livslän gd - låt vara alltför sällan utnytt jat (se bl a resonemang hos Redin 1997). En åsikt so m man där för ganska ofta finner är at t arkeologihistoria är ett nödvändi gt instrument för att begrip liggöra detta äld re material genom att exempe lvis sätta sig in i dåti dens grävn ings­ metoder och idéklim at (se t ex Evans 1981:1 2; Gräslu nd 1974: 11-15 ; 1978:5 - 6 ). 3 H ärigen om kan man förhopp ningsvis ta hänsy n till hur exempe lvis en grävni ngsteknik under en viss tid har påve rkat ett visst fynd materials sammansät tning. Arkeologihistoriska studier kan hä r såle des betraktas som en vital del av den transformations­ process som sy ftar till att göra ett ä ldre material pas sande för aktu­ ella fråges tällnin gar. Som vi ser upp visar detta argument stora likheter med Triggers mer generella resonemang ovan, men de ut­ trycks på e n betydligt mer konkret nivå. Det är d ärför också sv årt att anföra Morse s motargumentation i detta fall. Ova nståe nde resonemang kan skruvas up p ytterli gare i kon­ kretisering. Här kan framhållas den form av kunskap som man kan utvinna genom att studera exemp elvis äldr e topografisk litt­ eratur för att på så sätt kunna lokalisera platse rna för idag bort­ tagna fornlä mningar - något som numera är rutin inför exploa­ teringsundersökningar (Arteh us 1999 :19 - 2 3 ). I sa mmanhanget har det också fram hållits att denna form av historiska arkiv- och sam­ lingsstudier i vissa fall ä r den enda möjliga formen av arkeologi. Det kan här r öra sig om tillfällen d å de t helt enkelt ä r för kostsamt att bedriva en utgrä vningsverksamhet eller att det är omöjligt att gräva i ett områ de på grund av politiska oroligheter (Christe nson 1989c; Reyman 1989 ). Detta arkeologihistoriska material i form av texter och ting är på olika sä tt täm ligen manifesta. Men h ur ä r det med alla de andra faktorer som p åverk ar ett grävnin gsresultat, men aldrig konserver­ as i form av exempe lvis text? Jarl Nor dbladh har kommenterat denna stän digt närv arande men tysta kunskap (199 5b:10 ). Han 80 Krin g arkeologins historier menar att man i arkeologihistoriska studier i alltför stor utsträ ck­ ning underlå tit att studera arkeologins dolda kunskape r, dvs den ty p av kunskap som traderas muntligt eller i form av mer eller mindre handfast insocialisering i yrk ets beteendenormer. Hä r framhåll s fundamentala förhåll anden som exe mp elvis arkeologins arbetsorganisation, hierarkisering och beköning. No rdbladh menar vidare att just denna typ av kunskap kommer att efterlys as allt mer i arkeologihistoriska arbeten: ... inte minst för att den ger en förbätt rad möjlig het att förstå, värdera och använd a tidigare forskningsresultat samt de material som hamnat i arkiv och museimagasin. ( No rdbladh 199 5b:10, min kursivering) . 5 ) Arkeolog ihistoriens betyde lse i utbildningen av arkeologer. E n sista ny ttoasp ekt av arkeologihistoria ansluter till ett inom vetenskap s­ historia väl kän t argument, näm ligen dess anvä ndning i utbild­ ningssyfte . Det har frå n flera hål l hä vdats att studier i arkeologi­ historia utgör ett viktigt moment i utbildningen för att bl a kunna lär a studenter att tän ka kritiskt (se t ex Bender 1989 ). Arkeologi­ historia torde också i en eller annan form ingå i s nart sagt all högre arkeologisk utbildning vä rlden över. Just anvä ndningen av discip linhistoria i utbildningssy fte har, som tidigare visats, må nga bottnar. Fö rutom att bibringa de arkeologistuderande grundläg g­ ande kunskape r i ä mnets historia inskolas man också v ia ett subtilt nä t av underförståd da normer i rollen som arkeolog. Det ta tillhör emellertid en annan diskussion. Den na form av expli cit pe da­ gogiskt ny ttohä vdande ansluter annars på olika sät t till de övriga argument som pre senterats ovan. Det f inns ex empel vis röster som hä vdar att arkeologihistorien kan anvä ndas som ett slags retro­ sp ektivt facit mot vilken samtidsarkeologins kvalitet kan avläsa s. Jere my A Sabloff har i sammanhanget hä vdat att ett historiskt pe rsp ektiv kan: ... help students avoid pas t mistakes and evaluate w hich posi tions are pote ntially prod uctive ones ... (Sabloff 198 9 : 3 6, min kursivering). 81 Arkeolog ihistoria som histori a och so m arke ologi Argumentet uttryck er som syn es i grunden samma ty p av för­ hopp ningar som Gly n Dani el knöt till arkeologihistorien; att den kan tillhandahå lla handfasta lösningar på sa mtidsarkeologins olika pro blem. Den här typ en av resonemang fån gas där för up p av samma typ av kritik som anförts tidigare. Någ ot som är slå ende när man söker igenom skilda arkeologi­ historiska texter efter nyt tofokuserade uttalanden är hur ofta epis temologiskt laddade uttryck som exe mpe lvis värdera och bedöma in går i tankefigurerna. Vi h ar redan sett exe mp el på detta ovan - citaten av No rdbladh och Sabloff - men fenomenet lå ter sig lät t må ngfaldigas. Re dan 194 8 skr iver Nils Åb erg i To mv ännen att: Ett klargörande av utvecklingsförlop pet och en jäm förande åter blick på föregå ngarnas verk vore dock ej e ndast en lär domshistorisk up p­ gift, utan bleve tillika en forskningens sjä lvrannsakan och ett prö v­ ande av, om den inslagna väg en varit rätt eller ej. (Åb erg 1948 : 274, min kursivering). Mer än 40 år senare ger Vale ri Pinsk y uttryck för up pfa ttningen att: ... history can pro vide a critical tool for /. ../ evaluating and re­ formulating contempo rary theoretical and methodological dilemmas. (Pin sky 1989b :90, min kursivering) A Polly J Fahn estock framhåll er att en komplex och må ngfasetterad arkeologisk historieskrivning kan vara en: ... considerable constructive force in understanding and pe rhap s resolving archaeology 's a pp arent theoretical difficulties. (198 4 :16, min kursivering). Mar ie Lou ise Stig Sorensen ger uttryc k för en liknande up pf att­ ning nä r hon menar att det är: ... obvious that the history of the discipli ne wo uld allow us to understand and evaluate the basic pre mises on whi ch our current wo rk is founded. (198 4 : 3 8, min kursivering). 82 Krin g arkeologins historier Bo Gräs lund talar om att: Vi m åst e ha ett per spe ktiv bakåt för att kunna bedöma äl dre forskning rät t och kritiskt nya nserat. Såd ana insikter kan bidra till att ge en forskare per spe ktiv på sin samtids och på sin egen forskning och ge större medvetenhet om sin egen situation. (1978: 6, min kursivering) . Ett begrepp som bedöma ligger nära uttryck en döma eller för­ döma och ett ord som värde ra - evaluate - äger också en stark laddning av samma slag. Uttrycken förutsätter självfallet att det finns något att värd era i förhål lande till något. Vad ä r det då so m skall bedömas eller värder as? Är det samtidens forskning som skall avsyn as med hjälp av olika versioner av forskningshistorien? Eller är d et sjä lva de historiska resultaten som skall bedömas (för­ dömas) utifrå n vår tids vetande? Detta är centrala frågor som jag dock tillfälligtvis lämn ar över till läsar en att fundera över för att sedan åt ervä nda till dem i avhandlingens konkluderande kapitel . Ur den polyfoni av röster som det har redogjorts för ovan utkristalliseras som vi sett ett flertal olika åsikter kring arkeologi­ historiens bruksvärd e. De flesta av dem anknyt er till någr a av de upp fattningar som redovisats i upps atsens andra kapite l där jag kort redogör för olika synsät t på vetenskapshistori ens nytt a i största allmä nhet. Lite speci ellt för arkeologins vidkommande är dock att vå rt pr imär a material - primä rt i meningen vanligast före­ kommande - har en mycke t lång livslän gd. Detta ha r lett till ett för arkeologin mer särp rägla t formulerat behov av forskningshistoria för att samtidsanpass a olika typ er av data framtagna under skilda tidsepo ker. H istoriografiska d iskussioner 1 det ta avsnitt kommer jag a tt belysa hur några centrala veten­ skapsh istoriografiska begrepp har anvä nts och diskuterats inom det arkeologihistoriska forskningsfältet. Det primära är sålede s inte här att visa på hur internalistiska, externa listiska och whighis- toriska resonemang kan se ut i arkeologihistoriska arbeten - detta 83 Arkeo logihistoria som historia och s om arkeologi diskuteras i avhandlingens fjärde kapi tel - utan endast hur pro­ blematiken behandlats i olika texte r. Jag kommer nedan att röra mig inom ett begrä nsat område , dels rent kronologiskt men också sett till materialet - de texter jag använd er mig av. Dessa o mstä ndigheter är en prod ukt av sakernas tillstånd; dels är d et ju så at t intresset för historiografiska proble m är täml igen nyt t, och dels förs de diskussioner som faktiskt finns på o mrå det inom en tämlig en snäv krets av forskare. Det har häv dats att man historiskt sett kan iakttaga ett stadigt ökande intresse för arkeologins historia fram till 1960-talets början, ett intresse som emellertid tycks av stanna, i varje fall i USA, i och med att "N ew Archaeology" (hädan efter benä mnd proces suell arkeologi) successivt börjad e etablera sig (Givens 1992 : 5 3 ). D etta tog sig uttry ck i en markant brist på in tresse för vad som skett tidi­ gare inom arkeologin, framförallt före Andra världs kriget, men också för de tidsavsnitt som kronologiskt ligger strax före den proce ssuella arkeologins genombrott. Det har påpe kats att den amerikanska historieskrivningens begränsa de kronologiska dju p där med radikalt skiljer sig fr ån d en engelska traditionen där det är vanligt att man försöker spå ra samtidsidéer så långt tillbaka i tiden som möjligt (Pinsky 1989 a:5 4 ). Förkl aringen till att företräda re för den processue lla arkeologin visat ett så l jumt intresse för arkeologins historia har sagts bero p å deras uttalade ambitioner att totalt reformera den arkeologiska vetenskapen (Reyma n 1992b:vii). I s ina ansp råk på att i egentlig mening tillhöra den första generationen av verkligt vetenskaplig a arkeologer, hade alltså mång a process ualister enligt denna argu­ mentation ingen större använd ning för historien. Den k unde på sin höjd tjäna som en ovetenskapli g fond mot vilken man kunde kontrastera sin egen vetenskapli ghet. Denna bild bekräfta s också av Cur tis N Runnel s: Du ring the uph eavals of the 1960s, enthusiastic New Archaeologists rejected the achievements of their prede cessors, and time has not temper ed this z eal: I ha ve been repea tedly in formed by colle agues, in all seriousness, that there is no poin t in studyi ng the history of 84 Kring ar keologins historier archaeology, for nothing of imp ortance wa s wri tten about method and theory be fore Wa lter Taylor or, for some extr emists, before L ewis Binford. ( Runn els 1990: 4 6 9 ). Bristen på intresse för arkeologins historia skulle då också avsp egla sig i det faktum att det är ganska ovanligt att det i pro - cessuella arbeten hän visas till äld re utgräv ningsrap po rter och andra tidigare arbeten. Hä r finns en underliggande tanke att dessa data på ett eller annat sä tt är felaktigt insamlade och dä rför inte kan anvä ndas till slutsatser. Pro duktionen av ny data sattes så­ ledes i högsäte t (R eyma n 199 2c:xi). Ett annat posi tivistiskt drag som åter finns hos nå gra före­ trä dare för den pr ocessuella arkeologin är d en ibland uttryc kta och strikta åts killnaden mellan de tidigare berörda begrepp en process och produk t. Den na up pf attning påv erkar också i hög grad sy nen på arkeologihistoriens pla ts och funktioner inom arkeologin. För exe mp elvis Micha el Schiffer leder denna tankefigur till slutsatsen att det är fullstä ndigt onödigt att studera hur ett vetenskapli gt resultat (pr odukten) vux it fram (proce ssen) eftersom resultatet kan och skall kunna bedömas i termer av sin egen empir i och be­ grep ps ap pa rat (1976:19 3 ). Å sikten att ett arkeologiskt resultat, en pr odukt, helt eller delvis kan vara färg at av olika former av sociala faktorer tillbakavisas såle des kategoriskt - arkeologins historia blir dä rmed överflödig nä r det gäll er förståel sen av den vetenskapli gt korrekta arkeologin. Det ta ä r så ledes ett syn sät t som i ex tremt hög grad hä vdar arkeologins autonoma karaktär, dess internalistiska status. Enlig t Trigger tyck s detta syn sät t, om än oftast outtalat, föreligga hos merpa rten av de proc essuella arkeologerna (199 4 :115). Det gå r dock att i viss mån korrigera ovanstå ende bild genom att på p eka att vi faktiskt inte alls saknar pro cessuella arkeologi­ historiska verk av mer översiktlig karaktär. I s ammanhanget kan framhåll as Gordon Wille ys artikel 'O ne hundred yea rs of Ameri­ can archaeology' (196 8 ), Willey & Sabloff s gemensamma arbete om amerikansk arkeologihistoria (1974 ) och Ren frew & Bahns his­ toriska bakgrund i handboken Archaeolog y. Theories , Met hods and 85 Arkeo logihistoria som histo ria oc h som a rkeologi Practice (först a utgåv a 1991). Hä r kan också nä mnas Wil liam H Stiebings bok Uncov ering the Past. A Hist ory of Archaeology (199 4 ) som också är skriven ur ett delvis pro cessuellt orienterat pe rs­ pek tiv. Ov anstå ende antihistoriska och pos itivistiska utgån gspu nkter stå r som syn es i bjärt kontrast till de teoretiska strömningar som dj up t påv erkade de flesta andra humanistiska äm nen under slutet av 1960 -talet och börj an av 1970- talet. Hä r har det frå n flera hå ll på pe kats att den proc essuella arkeologin framstår som pol itiskt naiv i detta hän seende: Me dan andra humanistiska vetenskap er i slutet av 60-ta let diskuterade omöjli gheten av en vär deringsfri vetenskap , tillhandahöll pro cessualisterna pos itivismen som en metod att nå obje ktivitet och sanning (Gjess ing 1977:16; Ois en 1986 : 3 8 ). Ors akerna till denna teoritröghet kan vara må nga, men en starkt bidragande orsak till detta faktum torde vara arkeologins stä ndiga materialtillströmning. Bo Gräs lund har pek at på det faktum att arkeologin befinner sig i en för historiska vetenskap er unik situation genom att det dispon ibla källm aterialet tillväxer i så snabb takt. Det ta har inneburit att man ofta har kunnat undvika grundläg gande metod- o ch må lsä ttningsdiskussioner - genom att ta sin tillfly kt till ett ny tt material har man alltid varit i stån d till att pre sentera nya och intressanta resultat ( Grä slund 1974:15; 1981: 25 ). Den na omstä ndighet har sannolikt också påv erkat teori­ diskussionen inom arkeologin. Tillströmningen av material är i sin tur främ st en följd av lagstiftning som genererar en för humanist­ isk vetenskap täm ligen unik kader - numerär t sett - av byr åkr ater och arkeologisk per sonal vars frä msta up pg ift i grunden är att up pfy lla lagens bokstav. H är finns det en möj lighet, en risk skulle somliga kalla det, att stora delar av den arkeologiska verksam­ heten i hög utsträ ckning kommer att identifiera sig med detta insamlande och tillvaratagande av material på den teoretiska dis­ kussionens bekostnad (K arlsson 1998 :13-14). 5 Om man rör sig kronologiskt fram mot slutet av 19 70-ta let och börj an av 1980- talet, möter man inom den arkeologihistoriska 86 Kring arkeologins histori er forskningen en bild som ter sig en smula par adoxal , åtm instone betraktad i ljuse t av diskussionerna inom vetenskap steori och vetenskap shistoria. Hä r åte rfinns näm ligen tendenser till båd e ext ernalistisk historieskrivning och ett ifrå gasätta nde av denna i form av införandet av kontex tualismbegrep pet i diskussionerna. Tidiga exe mp el på mer ext ernalistiska ansatser finner vi bl a i artiklar av Kris tian Kris tiansen (exe mpe lvis 1978 och 1981). Hä r visar författaren hur 1780 -tale ts landreformer i Da nmark direkt leder till inrätt andet av en oldsagskommission och att föregå ng­ aren till Na tionalmuseum bildas. Det ta sker genom att reformerna ledde till en kraftig ny up po dling av tidigare obrukad mark, vilket i sin tur fick till följd att en stor mä ngd fornfy nd gjo rdes (Kr istiansen 1978:2 80). Ha n betonar vidare borgerskapet s stora betyd else för det arkeologiska up psv inget under 1800- talet i Da nmark, då arkeologin fick fungera som ett instrument i den nationella up pru stningen och som ett poli tiskt samlingsmärk e under per ioder av oro (ibi d:29 4 ). Hä r mås te det dock framhålla s att det finns ett väse ntligt tidig­ are exe mp el hur vetenskap sex terna krafter anvä nds som utgån gs­ pu nkt för en förklaring inom arkeologihistoria. De t handlar här om britten O G S C raw ford6 som i en artikel i tidskriften Sociologica l Revi ew redan 1932 gjo rde en marxist isk, exte rnalistisk tolkning av arkeologins och antrop ologins tillblivelse som vetenskap er. Cr aw ford pek ar hä r bl a på hur industrikapi talismens mark­ exp loateringar i form av grä vandet av järn- och kolgruvor, by ggandet av järn väg ar och utökandet av odlingsmarken ledde till ett stä ndigt ökande antal fy nd av "k uriosa", samtidigt som man hade möjlig heten att göra geologiska iakttagelser. Som en del av denna pro cess väx er också en ny borgarklass fram som i viss ut­ sträc kning kunde äg na sig å t samlande och ordnande av fornsaker. De tta ledde i sin tur till att de typ ologiserande resonemangen kom att dominera arkeologin - någ ot som författaren själv livligt beklagar (Cra wfo rd 1932 :168 -170). Ut an att kritisera den exte rnalistiska kop pli ngen i sig - viktigt att på pe ka - avvisar emellertid Gly n Dan iel C raw fords argument- 87 Arkeologihisto ria som historia oc h som arkeo logi ation. Ha n pek ar på det faktum att treper iodsys temet väx er fram i ett av de län der, Da nmark, som i relativt liten utsträ ckning på verkades av den industriella revolutionen vid denna tid. De ss­ utom menar Dan iel att borgarklassens samlarvurm inte var nå got ny tt, utan att den bara kom att ersätt a 1700-ta lsaristokratins samlande (Da niel 1975:5 3 - 5 4 ). Cr aw fords ext ernalistiska förklaringar framstår som en yt terst intressant men likafullt relativt isolerad företeelse: Det är under 1970 -tale t som man i allt större utsträ ckning börj ar up pm är k­ samma arkeologins samhäl lskopp lingar. De ovan omtalade arkeo­ logihistoriska artiklarna av Kri stiansen utgör endast en del av detta intresse. Vid denna tid finner också vi ett flertal andra arbeten som diskuterar arkeologins ömsesidiga förhå llande till det omgivande samhäl let, låt vara med mindre historiska utgån gs­ pu nkter (Keller 1978; Mob erg 1978; Ma hler, Pal udan-M üller & Stumann Ha nsen 1983 ). Rel ativt kort tid efter det att man på allvar börj ar sky mta ex­ ternalistiska ansatser i arkeologihistoriska studier börja r det expl icit plä deras för en mer kontex tuellt orienterad arkeologihis­ toria. De tta sker bl a i tidskriften Archaeolo gical Revie w from Cambri dge 1984, vol 3:1, och då sär skilt i tex terna av Jam es B McVic ar och Ma rie Lou ise Stig S0rensen (McVicar 1984 : 3 - 5 ; S0rensen 1984 : 3 9 - 41). För utom att markera mot internalism i största allmänh et, sker här också ett flertal markeringar mot ext ernalism. Sorensen kritiserar exe mp elvis ett alltför ensidigt viktlä ggande vid de sociala faktorernas betyde lse i diskussioner kring arkeologins karaktär och utveckling: ... a disciplin e, ap art from its depe ndence on the social context, also has an internal logic whi ch causes it to develop its ow n concep tual framewo rk through a dialectic w ith its data. (198 4 : 41). Cit atet kan säg as utgöra ett gott ex empel på hur kontex tuella ut­ gå ngsp unkter formuleras också i nom vetenskap shistoriska studier i allmä nhet. Flera av de up ps atser som ingår i skriften hade emellertid redan pr esenterats vid TAG ( Theoretic al Archaeolo gical 88 Kring arkeologins historier Gr oup) konferenserna i Du rham 1982 och Cardi ff 1983, varför tids­ skillnaden mellan dessa och de ovan åte rgivna exte rnalistiska an­ satserna i realiteten är än nu mindre (McVicar 1984 : 6 ; Fahn estock 1984 :16; S0rensen 1984 : 4 5 ). De ssutom anvä nds begrepp et kon- tex tualism flitigt hos Trigger i en artikel frå n 1985 nä r det gäll er att karakterisera vissa typ er av arkeologihistoria som betonar sociala, pol itiska och idé mä ssiga faktorer i vetenskap sutvecklingen (Tri gger 1985 : 2 2 5 - 2 2 6, 231-2 3 2 ). Hel t ty dligt ä r också att begrep pet kontextu ell arkeologihistoria - som man vid denna tid alltså ofta refererar till - är betydl igt syn ligare än exte rnalistisk historia. Ext ernalistisk historia är någ ot man bedriver, utan att för den skull inleda sina arbeten med en diskussion kring begrep pet , medan kontextu ell arkeologihistoria ofta också tar sin utgån gspu nkt i ett sy nliggörande och pro blematiserande av angrep pss ätt et. Det skall dock noteras att man i någr a av de arbeten som jag hä r etiketterar som ext ernalistiska (exe mpe lvis Kris tiansen 1981) ibland finner mer allmän na uttryc k som "w ider social context " (ibid:37), någ ot som emellertid inte innebä r ett plä derande för ett kontex tuellt arbetssä tt i sig. Hä r ser vi följa ktligen också likheter med den tidigare skisserade utvecklingen inom vetenskap shistoria mer allmä nt. Skeendet inom den arkeologiska historiografin framstår emellertid som kronologiskt myc ket komp rimerat jämfö rt med diskussionerna inom vetenskap shistoria dä r ext ernalismen trots allt var inflytel serik under en väs entligt län gre per iod. Vilka kan då orsakerna vara till denna knut på tidsslingan - ett sent uttry ck för ex ternalism som omedelbart möts av en i rät t tid liggande kritik i form av kontex tualism? För det första: att exte rnalistiska idé er så sent gör sig gäl lande inom arkeologin förstä rker egentlig­ en bara den bild som redan skisserats om arkeologins teoritröghet. För det andra: plä derandet för mer kontex tuella förhål lningssätt i arkeologihistoriska sammanhang hä nger intimt samman med delar av den då framväxa nde pos tpr ocessuella7 arkeologin, Trigger dock undantagen. Det är ju också under denna tid den kontextu ella arkeologin, som kan up pf attas som en del av den 89 Arkeo logihistoria som historia och som ark eologi pos tpro cessuella initialfasen, väx er fram bl a tack vare en god marknadsföring av frä mst lan Ho dder (bl a 1982 ). 8 Pos tpro cess­ uella arkeologers intresse för aktuella frå gor inom filosofi, veten­ skapst eori och sociologi medförde - medför - att de kom att ligga mer i fas med teoridiskussionen inom humaniora generellt (Se bl a Ois en 1997:62 - 6 3 ). Hä ri torde alltså förklaringen ligga till att ett uttryc k som kontex tuell arkeologihistoria hår dlanseras under början och mitten av 1980 -talet my cket kort tid efter det att ext ernalistiska ansatser har börja t syn as i den arkeologihistoriska litteraturen. Sett ur en mer kritisk, historiografisk syn vinkel kan alltså åre n vid 1980 -tale ts börja n och mitt s äg as vara viktiga. 1989 utkommer sedan två andra pub likationer som också i varierande grad disku­ terar arkeologihistorisk metod och teori. Det är dels en handfull artiklar i Critical Traditi ons in Conte mpora ry Archaeology (red : Val erie Pin sky & Alison Wylie ) och dels Trac ing Archa eology's P ast. The Histori ograph y of Archaeo logy (red : An drew L Chri stenson). De n sistnä mnda pub likationen är ett resultat av en konferens kring arkeologihistorisk metod och teori som hölls vid Southern Illinois Uni versity i maj 1987 o ch kan sä gas vara den första skrift i arkeo­ logihistoriens historia som helt ägn as åt historiografiska pro blem (Ch ristenson 1989b:x ; Lam berg-Ka rlovsky 1990:581-5 8 2 ; Trigger 1991:372, 1994 :117). Det är också möjl igt att i dessa sammanhang nä mna Bruce G Triggers A Hist ory of Arclweological Tho ught (198 9 ), men den diskussion som finns dä r kring teori och metod i arkeo­ logihistorisk forskning byg ger huvudsakligen på ett tidigare arbete (1985 ). En central diskussion under flera decennier inom vetenskap s­ historia var hur man skulle betrakta förhål landet mellan veten­ skape ns interna logik och dess eventuella påv erkan av ext erna faktorer (exe mpe lvis poli tiska och ekonomiska). S om visats tidig­ are kom denna diskussion under lång a tider att karakteriseras av ett slags arbetsdelningstanke, dä r ext ernalistiska utgån gspu nkter ansåg s komple ttera de internalistiska. Såd ana up pfa ttningar kom- 90 Kring ark eologins historier mer också till uttry ck hos ett flertal arkeologihistoriskt verksamma arkeologer. Bruce G Trigger hör till dem som tyd ligast och mest frekvent bidragit till ovanstå ende diskussion (se exe mp elvis 1985 : 2 30-2 3 3 ; 1991:372- 372; 1994 :117-124). Rent generellt skulle jag vilja etiket­ tera stora delar av Triggers eget arkeologihistoriska arbete som ext ernalistiskt, åtm instone flertalet av de arbeten som föregick hans A His tory of Archaeological Th ought (198 9 ). Här kan ex empel vis framhåll as artikeln 'An glo-Am erican Archaeology' (1981), där han ser ett samband mellan den amerikanska medelklassens framtids­ tro och olika arkeologiska förklaringsmodeller. H an föreslår här att efterkrigstidens opti mism i USA v ar en starkt bidragande orsak till att nyev olutionistiska förklaringsmodeller fick ett så st arkt genom­ slag inom arkeologin. Samma typ av kop plin g ligger till grund för hans förslag att det sena 60-t alets framstegstvivel (milj öförstöring, Vie tnamkrig) kom att resultera i en upp sjö av arkeologiska katastrofteorier. Dess a förenklade orsak- verkan relationer har kritiserats av Shanks & Tilley (1987a:31). Kr itiken har bemötts, om än kortfattat, av Trigger (1989 : 416). Jag menar emellertid att man kan iaktta en lån gsam förskju t­ ning i Triggers historiografiska utgån gspu nkter, en förskj utning som tar sig uttryc k i en rörelse frå n mer exte rnalistiska angrepp s­ sä tt till en mer eklektisk pos ition vad gälle r förhål landet mellan interna och ext erna faktorer i vetenskap andet. Den na pos itions­ förän dring kan dock inte säg as ligga i fas med diskussionerna inom exe mp elvis vetenskaps historia. Så se nt som 1994 g er Trigger så lunda uttry ck för en up pf attning som kan säg as vara täm ligen förlegad inom vetenskaps historisk forskning: While historians used to believe that only one of these appr oaches [inter nalism respe ktive exter nalism, min kommentar] could be app lied at a time, it is now generally acknowledg ed that these app roaches are complem entary rather than antithetical and that a rounded exp lanation requ ires both. (1994 :118). 91 Arkeo logihistoria som historia och s om arkeologi Med en välvil lig tolkning av citatet skulle man kunna säga att detta utgör ett exem pel på ko ntext ualism - att häns yn sk all tas till båd e interna och extern a faktorer. Men om man ser till hur Trigger utvecklar sitt resonemang stå r det klart att de interna och e xterna angrep pss ätte n av honom betraktas som skilda storheter som bäst fyller sina funktioner när de använd s som komplett erande ut­ gån gsp unkter i arkeologihistoriska studier (ibid:11 8-122; se också Van Re ybrouck 1995 :167 -168). Trigger är in galunda ensam om att explicit ha givit uttry ck för denna typ av förhå llningssätt. David Meitzer framhåller i sam­ manhanget att: Internal and exter nal appro aches are not so much mutually exclusiv e as they are comp lementary concerns /. ../. Together they can expos e historical myt h and reveal why the past looks the way it does. (198 9 : 19). Ha n stöder sig här på resonemang hos Kuhn (197 7:12 0), en text som i själva verket publ icerades redan 1968. Det som 1968 kan säg as ha varit en rimlig bedömning av samtidens hål lning i denna fråg a, framstår i Meitz ers version dä remot som tämlig en förlegad. Ytterl igare ett exem pel på ovanståe nde komp lementtanke finns hos Valerie Pinsky s om menar att: Internal and exter nal history must /. ../ be treated as complem entary research prog rammes. (1989b :91). Ett annat och ganska ovanligt exem pel på hur begreppe n internt och extern t explicit använd s som komplett erande storheter i en arkeologihistorisk metodologi stå r att finna i Sergio J Chåve z artikel 'A Metho dology for Studying the History of A rchaeology: An Exam ple from Peru (1524 -1900 )' (199 2 ). T sitt arbete med att analyser a den peru anska arkeologins framväxt utgå r C håvez från faktorer beläg na båd e inom och utanför den arkeologiska dis­ cipli nen. Till de interna faktorerna räkn ar författaren de enskilda arkeologerna och deras arbeten, vilka faktorer som konstituerade arkeologiska data och hur dessa togs fram och dokumenterades 92 Krin g arkeologins historier (saml ande, museiverksamhet) samt tolkningarna av och teorierna kring materialet. De extern a faktorerna utgörs bl a av den his­ toriska kontext en; h är främ st definierad som sociala, ekonomiska, politis ka och religiösa institutioner och skeenden och deras in­ verkan på ark eologin (ibid:35 - 3 6 ). Utan att här fördjupa mig ytter ­ ligare i denna text kan det änd å konstateras att den förklarings- mäss igt mest är förankrad i ett tämlig en klassiskt extern alistiska betraktelsesätt, medan den internalistiska sidan av diskussionen främ st är av metodologisk art. Vad gäller diskussioner kring olika former av internalistisk arkeologihistoria kan man säga att dessa sönderfaller i två delar. I det första fallet handlar det framförallt om att denna typ av arkeo­ logihistoria används som ett anfallsmål för kritiska attacker. Här handlar det oftast om att man skjute r in sig på f örmenta tillkorta­ kommanden hos, framförallt, mån ga äldr e arkeologihistoriska texter. Dessa avv isas p å gr und av att de lägge r alltför stor vikt just vid vetenskapens förklaringsmässiga , interna faktorer, som en­ skilda perso ners intellektuella framsteg och metodologiska up p­ täckter . Bland en uppsj ö av såd ana kritiker kan här näm nas McVicar (19 84 : 2 ), Murr ay (198 9 : 5 6 - 57) och Pinsky (1989 b:8 9 ). Något som är känne tecknande här är att de som angrips egent­ ligen aldrig själva har givit uttry ck för att de bedriver internal­ istiska studier i form av nå got artikulerat prog ram. Det andra sammanhang i vilket man stöter på internalistbe- greppe t är där man, utan att egentligen värd era angrepp ssät tet på samma sätt som ovan, försöker att karakterisera olika type r av arkeologihistoria. Trigger tillhör dem som ofta använd er sig av båd e begreppe n internal ism och extern alism i såd ana samman­ hang (1985, 1991, 1994 ; se också Reyman 1992d:2 4 4 - 2 47). Vad s om emellertid hä r kan noteras är att begrep pet i nternalism hos Trigger ofta använd s med olika betyde lser. Dels får det fungera i en mer klassisk mening - som förklaringsinternalism - men det använd s ofta också på ett sätt som gör att det närm ast sammanfaller med ett begrepp som metodologisk internalism. Att en forskningshis- torisk studie har sitt rumsliga fokus beläget inom exem pelvi s en 93 Ark eologihistoria som historia och s om arkeologi discip lins eller ett verksamhetsområdes domäner (ett metodolog- iskt fokus - en metodologisk internalism) innebär ju i nte att den för den skull automatiskt blir internalistisk i förklaringsmässigt häns eende. I samband med att den kontextu ella arkeologihistorien introducerades kritiserades - som vi sett ovan - också olika external istiska utgå ngsp unkter. Denna kritik kan säga s ha cen­ trerats kring uppf attningen att externalistisk a angrepps sätt var alltför trubbiga som analy sinstrument. Denna typ av kritik finner man också f rån andra håll: Ofta framhå lls exemp elvis svår ighet­ erna att kunna koppla s amman orsak och verkan till en hållba r för­ klaring. Ett exem pel på denna typ a v argumentation är Jonat han E Reyman s kritik av Alice B Kehoes försök att se e tt samband mellan arkeologins vetenskapliga födelse på 1840-talet oc h skiftet från en agrar och merkantil ekonomi till en utvecklad industrikapit alism (Reyman 1992d:2 4 5 ; Kehoe 1992 ). Kehoe ut går från en marxis tisk terminologi och pekar på at t det inte egentligen finns några inom­ vetenskapl iga skäl till varför arkeologin just på 1840 -talet k om att erkä nnas som en egen vetenskap. Detta e ftersom ett flertal bära n­ de tankar fanns lån gt tidigare. Förfa ttaren n ämn er här exem pelvis trepe riodsy stemet. Vad som därem ot hade hänt var att arkeologin under denna tid alltmer kommit att attrahera starka nationalistiska intressen som i sin tur var intimt förknippad med industrikapita l­ ismen. Arkeologin kom för dessa krafter att utgöra ett utmärk t legitimeringsredskap (Kehoe 1992 : 3 -7). Kehoe ger uttryc k för liknande resonemang också i en tidigare skrift (198 9 ). Det skall dock poäng teras att det inte i någo n av dessa explicit talas om externali stisk arkeologihistoria. Kehoes utg ång spu nkt är istäl let att försöka "kon textu alisera" arkeologin - ett begrepp vilket som syne s ligger väl till i tiden. Om man dock ser till hur hennes resonemang ar up pby ggda menar jag att man t rots allt kan tala om hennes utgång spu nkter som ty piskt ex ternalistiska. Reyman förnekar varken det faktum att mån ga bära nde idée r funnits redan lå ngt tidigare eller att ett skifte inträffa de frå n agrar och merkantil ekonomi till en industrikap italistisk. Vad han däre - 94 Krin g arkeologins historier mot fråga r sig är hur man kan påvisa att dessa hände lser är för­ bundna mer än tidsmässig t. Är de t ekonomiska skiftet den kausalt förklarande faktorn? (Reyman 1992d:2 4 5 ). Som syne s är detta en klassisk invä ndning mot denna ty p av externali stiska resonemang. En snarlik kritik har Cur tis M Hinsley (19 89 : 81- 8 3 ) riktat mot Thomas Patte rsons resonemang i artikeln 'The Last Sixty Years: Tow ards a Social History of Americanist Archaeology in the Unite d States' (198 6 ), d är han postu lerar ett samband mellan de dominerande ekonomiska klassernas intressen och arkeologins ut­ seende. Hi nsley fr amhå ller svå righeterna med att: ... locating the "le vel," the region of flow betwee n internal and ext ernal, the estuary wh ere outside influences and considerations shap e or colour the pro cess of archaeology and its results, and occasionally vice versa. (H insley 1989 : 81). Trots att delar av Triggers arkeologihistoriska forskning alltså kritiserats på samma sätt har han själv relativt nyligen givit ut­ tryck för samma form av tveksamhet. Han konstaterar sålun da att det ibland kan vara svå rt att belägga hur olika externa krafter påv erkar arkeologins resultat. I detta sammanhang efterfrågar han därf ör mer och bätt re underby ggd empir i; externalist iska förklar­ ingar behöver enligt honom mer data och kontextu alisering än de internalistiska och att de därför mång a gånge r framstår som "m indre övertyga nde" (1994 :121 -122 ). I övrigt kan här hä nvisas till ovanstå ende diskussion om Triggers alltmer eklektiska position i fråg an. Ett svenskt besläk tat exem pel på en såd an diskussion är den dä r Evert Baudou ifråga sätter sättet varp å Bozena We rbart kopp ­ lar ihop nationalistiska strömningar, nazis m och rasism med arkeologin i Sverige under 1930- och 40-talet (Baudou 2000 ; Werb art 1999 ). Na turligtvis ifrågas ätter in te Baudou att arkeologin påv erkades av dessa strömningar, men han varnar för faran som ligger i att man utgår alltför ensidigt från en del av en råd ande tidsanda och sedan använd er denna för att förklara alla tendenser i arkeologin under en given tidsp eriod (Baudou 2000:4 1). 95 Ark eologihistoria som historia och s om arkeologi H är också n ågra ord om hur ett annat centralt historiografiskt probl em har berörts i arkeologihistoriska texter - proble met med anakronismer, whighi storia (eller det som syno nym ibland använd a begrep pet presenti sm). Eftersom proble met med ana- kronistiska förklaringar är så intimt förknipp at med olika former av internalistiska resonemang, är d et kanske inte heller så fö rvån ­ ande att också dessa fått sin beskär da del av kritiken. Jag tänk er här dock inte beröra de ofta summariska angrepp som riktats mot whig tendenser i samband med kritik mot internalistisk arkeologi­ historia, utan istället kort peka på några filosofiska proble m som upp stå r i ett urval resonemang kring pr oblemet. Det är här dags att åte rknyt a till den kritik som Meitzer riktade mot Daniels tro på att arkeologihistoria kunde fungera som en källa till metodologisk kunskap. Utan att explicit kritisera Dani el för whigr esonemang kan likafullt delar av Meitzers invä ndningar på e tt konkret plan s ägas h a klara parallel ler med en kritik av just whig tendenser. Det är inte heller svå rt att instä mma i denna. Frågan är dock om inte hans eget fortsatta resonemang kring proble met i grunden utgör ett änn u tydli gare exem pel på whi g­ resonemang. D etta när han med själv klarhet kan hä vda att: Historica l study enables us to look to the pas t and to see that some things are correct, just a s others are clearly w rong. (Meitzer 1989:16). Och: We can measure know ledge; we know more than we used to. In science, w e are addressing many of the same fundamental issues and ideas that scientists addressed one hundred year s ago and using the same scale, the empirical realm. (ibid:18). Det tyc ks sålun da som om Meitzer formulerar en insikt bara för att själv sed an glömma bort den. Att begrepp s om "corr ect", "w rong" och "fu ndamental issues and ideas" knappa st är helt opro blemat­ iska sett över tid tycks inte bekymr a honom näm nvär t, trots att dessa är lika epistemo logiskt impr egnerade med whig prob lematik 96 Kring ar keologins historier som de begrepp han själv angripe r. Det bakåtb lickande bedöman­ det, dä r tidigare vetenskap liga resultat väg s med hjä lp av termer hä mtade frå n samtidsvetenskape n, utgör i sig ett gott exe mp el på wh igtän kande. Trigger har också kommenterat det anakronistiska pro blemet exp licit. I sitt huvudarbete, A Histo ry of Archaeological Tho ught (198 9 ), me nar han att han försöker undvika: ... wri ting a history of archaeological interp retation that is unduly pre sentistic and strive to understand the intellectual history of each maj or trend in its social context (198 9 : 2 6 ). I ett annat sammanhang ger han åte rigen uttryc k för att: "G ood historiograp hy alw ay s has to avoid pre sentism" (Van Rey brouck 1995 :169 ) och att det är viktigt att försöka förstå det förflutna utifrå n dess egna förutsätt ningar. 9 Ha n understryk er emellertid samtidigt att A Hist ory of Archaeological Thou ght skrevs med ambi­ tionen att arbetet skulle vara relevant för aktuella diskussioner inom arkeologin (ibid:170). Begrepp et pre sentism anvä nds här , som syn es, som en syn onym till wh ighistoria, medan de pos itiva asp ekterna av att samtidsförankra ett arbete av den här karaktär en tas för givna. Ett pro blem med Triggers inställn ing hä r är att han trots sin sträv an att undvika anakronistiska element likväl h ar formerat sitt arbete kring " ... wo rks that have contributed to the long-t erm develop ment of archaeological interp retation ..." (Trigg er 1989 : 2 6 ) och i mindre grad diskuterat " resultatlösa" arbeten Det ta innebär att han trots allt i väs entliga sty cken kommer att skriva en vinnar­ nas historia. I ett antal arkeologihistoriska arbeten av Ch ristop her Ch ipp iridale, Tim Mu rray och Vale rie Pins ky kommenteras också pro blemet med wh ighistoria i flera fall (Ch ipp endale 1989a; 1989b ; Mu rray 1989 ; 199 9b; Lucy & Hil l 1993 : 8 4 ; Pins ky 1989b). Gemen­ samt för dessa är att de alla konstaterar att det inte är önskvä rt med en ensidig, wh ighistorisk historiografi men de ger också ut­ try ck för att någ on form av samtidsförankring är nödvän dig i 97 Arkeologihistoria som historia och som ark eologi historieskrivningen. D enna form av resonemang kan ex emp lifieras via ett citat häm tat frå n en text a v Vale rie Pins ky dä r hon föreslår att: ... archaeologists can write the history of their own discipli ne for contempor ary and future purp oses, while prese rving the integrity and detail of the past and avoiding some of the more obvious limitations of a pre sentist perspec tive. (Pi nsky 1989b:9 0). Som syn es anvä nder sig Pinsk y - prec is som Trigger - av be­ greppe t pre sentism pâ ett sät t som gör det syn ony mt med wh ig- historia. Samtidigt ansluter utsagan till Stockings "u pp ly sta pre sentism": Det är möjlig t att behålla fotfä stet i samtidsarkeo­ login samtidigt som historien kan skrivas på e tt såd ant sä tt att den skilje r sig tillräc kligt myc ket från oss idag. Dä rmed kan man också anvä nda arkeologihistorien som en fond mot vilken man kan proji cera samtidsarkeologiska pr oblem. Här kan man dock påm inna om den tidigare åt ergivna kritiken att detta likafullt innebä r en form av cirkelresonemang. Me d andra ord är vi tillbaka i wh igp roblematikens kär na - hur kan det vara möjli gt att de historiska aktörerna hade vår aktuella teoretiska/- metodologiska diskussion i tankarna när de formulerade sina teorier? Från min utgån gsp unkt är dock den pro blembild som up ps tår som ett resultat av exe mpe lvis Pin skys argumentation och Mor ses kritik baserad p å en ohå llbar, underliggande utgån gspu nkt - att det finns en arkeologihistoria, anpa ssad för bruk inom ramen för en arkeologi. Jag åte rkommer med ett förslag på hur denna centrala frå ga kan lösas i mitt avslutande kapite l. Jag har i detta avsnitt i stora drag försökt visa på hur olika centrala begrepp och idé strömningar inom vetenskap shistorisk forskning har avspeg lats och diskuterats inom arkeologihistoria. Tendenser till diskussioner kring historiografiska pro blem börj ar skönjas i inledningen och mitten av 19 80-ta let. Des sa diskussioner må ste, menar jag, delvis ses i samband med framväxt en av den pos tpro cessuella arkeologin. N ågot som dock ä r lite förvå nande är att de post proc essuella strömningarna i arkeologin inte i någ on 98 Krin g arkeologins historier större omfattning avsatt sig i en ökad pro duktion av större anlagda, arkeologihistoriska verk. De tta kan tycka s än mer förvå n­ ande om man ser till den hå rda marknadsföringen av kon- tex tualismbegrep pet och de rop p å en mer kritisk historiografi som hördes redan i mitten av 1980-ta let. Som framträd ande undantag från denna generella karakteristisk måste här dock näm nas att det 199 3 utkom två magisteravhandlingar vid Troms0 Uni versitet som, med Fou cault som utgång spu nkt, analyse rar nordisk arkeo­ logihistoria: Terje Br attlis Evolusjonis men og det moderne. Ein analyse av tilkom sten av arkeologien som vitskapleg disiplin och Asgeir Svestads Oldsakenes orden. Ein analyse av forskarar og "ferh istorisk" kunnskap i tida 16 0 0 - 1 9 0 0 . Uta n att här när mare gå in på dessa arbetens up plä ggning och resultat, kan än då konstateras att de båd a utgör goda exe mp el på den kritiska historiografi som efter­ frå gades under 1980- talet. Här görs sål edes försök att bryta up p d e invanda struktureringarna av arkeologihistorien genom att exe m­ pelv is framhål la kontinuitetsbrott dä r den traditionella historie­ skrivningen talat om kontinuitet och på så sät t skapa möjl igheter för en omstrukturering av arkeologihistorien. I det följa nde kommer jag at t y tterligare prec isera de två sidor av den arkeologiska historieskrivningen som jag identifierade i inledningen: Dels den uttalat historiska sidan som vi alla lätt igenkänn er som just arkeologihistoria i form av exe mp elvis regio­ nala översikter och forskarbiografier. Dels de mer subtila former av historieskrivning som förekommer som en naturlig del av den arkeologiska retoriken. Det skall här ytte rligare en gån g poä ngteras att nedanstå ende försök att renodla arkeologihistoriens två s idor inte skall upp fattas som en absolut klassificering dä r olika asp ekter utesluter varan­ dra. * 9 9 Arkeologihis toria som historia oc h som arke ologi Arkeologihistoria som historia Prec iseringen av begrep pet arkeologihistoria som historia kommer inte att följas av någ ra direkta diskussioner kring exe mp el. De tta för att jag me nar att det råde r en hög grad av konsensus kring det jag a vser att fån ga med begrep pet . De ssutom kommer jag i näs t- följa nde kap itel att fördju pa diskussionen via en analys av någ ra exe mp el p å så dan historieskrivning. Med arkeologihistoria som historia avser jag sål unda den verksamhet som arkeologihistorikern normalt befattar sig med; dvs att via olika utgång spu nkter och material försöka att beskriva och analy sera arkeologins historiska utveckling. En så dan historias frä msta känn etecken är - med mina utgång spu nkter - att den i sig utgör en avslutad pro dukt som kan stå för sig själv och att den är pro ducerad av, och frä mst adresserad till, arkeologer. Kän netecknande är också att denna typ av historia up pfa ttas som ett eget forskningsfält, som arkeologihistoria, av bå de pro du­ center och konsumenter. Både avsänd are och mottagare har dä r­ med klart definierade roller i kommunikationen och det föreligger där för en hög grad av konsensus kring hur denna form av arkeologihistoria skall förstås. Det rör sig så lunda om en tyd lig manifestation av historieskrivning. Ja g vill också hä vda att denna form av historia vanligen har påta gliga historiska anspr åk i den meningen att den underliggande ambitionen ofta syn es vara - för att ansluta till ett berömt uttalande - att berä tta vad som verkligen hänt ( " w ie es eigentlich gewe sen") 10. Som jag tidigare varit inne på fyll er disciplin historia en mä ngd olika legitimerande funktioner. Jag har exe mp elvis pek at på hur den kan fungera som en stabiliserande faktor i en dominerande forskningsriktning men också hur den kan anvä ndas som en väg röja re för ny a kunskapsa nsp råk inom en vetenskap eller en forskningsriktning. D etta gälle r också d en mer sp ecialiserade form av disciplin historia som ibland åter finns i form av historiska introduktioner och bakgrunder - eller frå nvaron av såd ana - i vetenskapl iga texte r. Arkeologihistoria (som historia) u tgör natur- 100 Kring arkeologins historier ligtvis inget lindantag frå n denna generella karakteristik. De n mån ga gå nger skenbart neutrala och pa ssiva rollen som arkeologi­ historien få r sp ela har ex empe lvis avvisats av Terje Brattli och Asgeir Svestad i en artikel från 1991 . D e menar hä r att forsknings­ historien ingå r som ett aktivt moment i den vetenskapli ga ny tto- max imeringen där : ... poe nget f0rst og främ st er â dragé fordel av faget si tidligare utvikling; ein held p å Thomsen, Wor saae og Mon telius f0rst og främ st for at dei er ny ttige; dei framtrer som geniale i d en grad vi lar dei gj0r e det. /. ../ Den ne historieskrivinga blir ein svaert viktig reiskap for å vedlikehalde og legitime re den arkeologiske prak sisen, eller den arkeologiske verksemda om ein vil. (ibid:105). Fö rfattarna betonar hä r som sy nes de legitimeringsfunktioner som en traditionell, subje ktscentrerad historieskrivning fyl ler. Genom att framhåll a historiens kontinuitet och de enskilda subjek tens rationalitet legitimeras och rep roduceras den rå dande ordningen. På så sä tt fungerar denna form av arkeologihistoria som en stabi­ liserande faktor. De t är utan tvekan så att en övervä ldigande major itet av arkeologihistoriska arbeten tillhör denna kategori genom sitt fokuserande på berömda pe rsonligheter och enskilda up pt äc kter. En arman sida av arkeologihistoriens legitimerande funktion illustreras emellertid av den form av historieskrivning som Brattli och Svestad själ va rep resenterar - den destabiliserande revisionist- historien (Ro rty 198 2 : 21 1). De tta genom att de i sin forskning främ st betonar kontinuitetsbrott och lyf ter fram vad som normalt up pf attas som mindre rationella sidor hos etablerade forsknings­ historiska pe rsonligheter. P å så sä tt kan man sä ga att deras historieskrivning är lika legitimerande som den de sj älv a har kom­ menterat. Ett annat ex empe l p å hur strukturerandet av denna form av arkeologihistoria kan sä gas fungera intresselegitimerande för en då ny are forskningsriktning åte rfinns i Gordon Wi lley s och Jer emy Sabloffs A Histo ry of A me rican Archaeology (1974 ). I d enna pr esen­ teras arkeologins historiska utveckling i form av fy ra p å varandra 101 Arke ologihistoria som historia och so m ar keologi följ ande stadier eller per ioder: 1) Spe kulativ, 2) klassificerande- deskript iv, 3) klassificerande-h istorisk, 4) för klarande. Det f örment slutgiltiga stadiet i arkeologins utveckling säg s ha påb örja ts 1960, i samband med den proc essuella arkeologins successiva framväx t. På så sät t legitimeras den proc essuella arkeologins anspr åk på att rep resentera en vetenskap vä rd namnet. Det ta genom att utveck­ lingen framställ s som när mast lagbunden, dä r man först i den avslutande, förklarande fasen (de n pro cessuella arkeologin) på allvar kan tala om en vetenskap lig arkeologi (Trig ger 1985 : 2 2 3 - 2 2 5 ; 1989 : 4 - 5 ). Min utgån gspu nkt att arkeologihistoria pri mä rt skall vara adresserad till arkeologer utesluter en annan relativt vanlig form av arkeologihistoria, nä mligen alla de po pu lär a arkeologiska över­ siktsverk som pri mä rt riktas till en intresserad allmä nhet. Des sa karakteriseras ju o fta av ett tillbakablickande per spe ktiv dä r olika sensationella arkeologiska up ptä ckter utgör de dramatiska höj d­ pu nkterna: öp pn andet av Tutankhamons gravkammare, dechiff- rerandet av kilskriften, up ptä ckten av Nin eve etc (se exe mp elvis Bibby 1956 ; Ce ram 1951). Myck et säl lan ser man i denna typ av up ptä cktskrönikor referenser till aktuella frå geställ ningar inom arkeologin. Arkeologin reduceras som vetenskap genom att be­ skrivningen av den begrän sas till dess egen historia. En annan typ av arkeologisk historieskrivning - inte sär deles vanlig dock - som också faller utanför kategorin arkeologihistoria som historia som jag h ar definierat den är den som pro duceras av icke-ark eologer.11 Det ta innebä r emellertid ingalunda att jag underkä nner denna historieskrivnings stora betyde lse för arkeo­ logins sjä lvuppf attning, utan endast att den faller utanför ramen för föreliggande avhandling. För att så åte rvän da till arkeologernas egen arkeologihistoria kan huvuddelen av den form- och innehå llsmäss igt myc ket grovt delas in i fyr a olika kategorier: 1) regionala och nationella över­ sikter, 2) id é- o ch metodfokuserad arkeologihistoria, 3) biografier, samt olika former av 4) institutionshistoria. Jag tän ker inte hä r fördju pa mig i en generell beskrivning och exe mp lifiering av dessa 102 Krin g arkeologins historier olika kategorier eftersom detta redan gjort s av andra (t ex Trigger 1985 ; 19 89 : 41 2- 416 ; 199 4 :116- 124). Man sk ulle emellertid till dessa fyra kategorier också kunna tillfoga en femte, nämli gen olika varianter av självbiog rafiska betraktelser i form av biografier och översikter över den egna, huvudsakligen vetenskapliga, livsgär ­ ningen.12 I näst a kapit el kommer jag a tt föra en fördjupa d diskussion kring en arkeologihistorisk genre som oftast inbegriper de två första kategorierna ovan - det arkeologihistoriska översiktsverket. Ett a nnat sätt att indela arkeologihistoriska arbeten är att utgå från vilket typ av material som använ ts; dvs om grunden utgörs av prim är- eller sekundärm aterial. Med primä rmaterial avses här arkivmaterial i form av exempe lvis brev, foton och förarbeten till senare publi cerade arbeten. Sekundärm aterial utgörs främ st av redan publi cerade texter. Arkeologihistoria som är baserad på prim ärm aterial torde idag befinna sig i en klar minoritet, men man kan samtidigt också s könja ett alltmer ökande intresse för denna materialkategori (Jensen, O 2000: 100- 102 ). Det stora flerta let arkeo­ logihistoriska verk, och särskilt de som kan karakteriseras som översiktsverk, bygg er till dags dato främs t på se kundärkäl lor. Efter denna kortfattade precisering av en arkeologihistoria med klart uttalade historiska ambitioner är d et dags att diskutera någ ra kanske mindre upp enbara former av historieanvändni ng inom arkeologin. * Arkeologihistoria som arkeologi Som vi har sett tidigare brukar man till det disciplin historiska fältet räkna också den mer rudimentära historieskrivning som 103 Arkeolog ihistoria som historia och som a rkeologi förekommer i handboksintroduktioner och forskningshistoriska kapit el i avhandlingar och liknande. De nna mer indirekta historieskrivning är - tillsammans med nedan diskuterade manifestationer - exe mp el på företeelser som jag betraktar som en viktig och oskiljbar del av den arkeologiska retoriken. D enna form av historia är normalt inte synl iggjor d eller normalt up pf attad som vanlig arkeologihistoria och skilj er sig dä rmed frå n denna genom att den inte stå r för sig själv . Den är inte sin egen huvudsak, utan ingå r som en bland flera komp onent­ er i arkeologisk prax is. M ed andra ord en arkeologihistoria som på olika vis är en naturlig del av "d oing Science" snarare än ett egendefinierat obje kt. Samuel Becketts omdöme om Jam es Joyce s författarskap kan säg as illustrera detta: "H is wr iting is not about something; it is that someth ing itself." ( Cite rat efter Nick les 1992 : 8 5 ). Med mina utgån gspu nkter exis terar arkeologihistoria som arkeo­ logi i en mä ngd olika former. D essa kan plac eras län gs en glidande skala från en ganska pra gmatisk använ dning i form av forsknings­ historiska bakgrunder till mer subtilt historiebruk i form av olika typ er av legitimerande hän visningar till förfluten tid. Det finns naturligtvis heller ingen absolut grän s - artskillnad - mellan det som jag kal lar arkeologihistoria som historia och arkeo­ logihistoria som arkeologi. I grunden handlar det om var någ on­ stans man väljer att förlägg a tonvikten i begrepp spa ret form och funktion. Efte rsom all historia kan säg as ingå i större ideologiska sammanhang, manifesta eller latenta, fungerar den dä rmed också alltid på någ ot sä tt som legitimerande. Därf ör skulle man också kunna invän da att det med denna utgå ngsp unkt egentligen inte är någ on skillnad mellan en arkeologihistoria i vanlig form och den som ingår i arkeologiskt arbete som inte pri mä rt är historiskt sy ftande: Båda skulle vara utslag av arkeologisk retorik dä r man med hjä lp av skiftande analyti sk up plö sningsgrad skulle kunna demaskera olika legitimitetsansp råk . Den na utgån gspu nkt, hur logisk den än är i sak, skulle emellertid nivellera den i mitt tyck e viktiga skillnaden mellan en arkeologihistoria som erkä nns som ett 104 Kring arkeologins historier eget forskningsfält och de former av historieskrivning som ingår som en mer latent kompon ent i annan arkeologisk verksamhet. Mi n utgån gspu nkt nedan kommer dä rmed inte pri mä rt att vara att diskutera vad denna typ av historia utsäge r om olika pro blemfä lts förflutna, utan snarare vad den hade/h ar för funk­ tioner i den samtid som pro ducenten verkade/v erkar i. H är följer en kort exe mp elexpo sé över någ ra olika type r av så dan indirekt historieanvänd ning. Jag kommer att föra en diskussion utifrån en täm ligen beskur­ en fond av exe mp el. V alen av dessa nedan har gj orts för att visa på tre olika asp ekter av historiebruk i arkeologisk praxi s: h antverket, ped agogiken och det som jag någ ot retoriskt kallar för polit iken. Jag anvä nder hä r begrep pen som syn nerligen lösa retoriska kon­ struktioner. H antverket för att fån ga in en fundamental del av den akademiska vardagen, dvs hur argumentationen byg gs up p i en text via anvä ndandet av beskurna historiska bakgrunder. Ped a­ gogiken för att belysa hur arkeologisk kunskap och vär ldsbild överantvardas och rep roduceras till blivande arkeologer. Begrepp ­ et poli tik, slutligen, får här stå f ör den proce ss varigenom man för­ söker erövra och behåll a ett utrym me i ett specifi kt sammanhang. Ha ntverket: B akgrunder oc h re fere nsuniversum Ett av de mest up pe nbara bruken av arkeologihistoria i ovanstå­ ende tap pn ing är, som nä mnts tidigare, de olika forsknings- historiska bakgrunder som ofta åter finns i börja n av exe mpe lvis avhandlingar eller andra vetenskapli ga texte r. Hä r finns ofta en artikulerad up pf attning om dess bety delse som instrument för förståe lsen av aktuella vetenskapli ga pro blem (se t ex Fur ingsten 198 5 :17). So m visats i de tidigare diskussionerna fungerar de också som viktiga associationsfält när det gälle r att opp onera sig mot eller liera sig med valda forskningstraditioner. I denna typ av arkeologihistoria ingå r olika typ er av värderande av tidigare forskning som en naturlig del av det vetenskap liga 105 Arkeolog ihistoria som historia och som arkeologi hantverket i stort. Prec is som man i sitt vetenskap ande gör val mellan det som man anser vara goda respek tive dål iga teorier och resultat, vä rderar man tidigare forskning i ljus et av sina up pf att­ ningar om vad som är bra respek tive dål ig vetenskap idag - man skriver ju inte i denna mening historia, man bedriver arkeologi. (J ämfö r Ni ckles resonemang tidigare). Jag har tidigare redogjor t för hur bakgrundshistoria kan anvä ndas för att dés tabilisera nya idé er genom att man via forsk­ ningshistoriska exe mp el påv isar att de "eg entligen" inte är ny a. I en licentiatup psa ts i historia, som bl a behandlar frå gan huruvida det vikingatida och tidigmedeltida Gotland var sveadominerat eller av mer gutnisk karaktär, åte rfinns exe mp el på detta (Sil tberg 1993 ). I det avsnitt dä r delar av denna fråg a avhandlas, vä nder sig författaren Try ggve Siltberg mot "St ockholmsarkeologernas ny a Gotlandsbild" , dvs ett Gotland dominerat av svearna (ibid:6 2 - 6 6 ). 13 I den arsenal av argument som författaren anför mot denna up pf attning framhålle r han också det förhål lande att de tankar som "St ockholmsarkeologerna" fö r fram ingalunda ä r nya . Genom att hän visa till en text, författad på 1730- talet, och som enligt Siltberg ger uttryc k för en up pfa ttning som up pv isar slå ende lik­ heter med "St ockholmsarkeologernas", sker hä r en negativ his­ torisk åte rkopp ling (ibid:65 - 6 6 ). Stockholmsarkeologernas "n ya " idé er framstå r därm ed varken som sä rskilt goda eller ens som ny a. En liknande bild kan tecknas via ett exe mp el på hur den pro - cessuella arkeologin fåt t bli må ltavla för ett försök till historisk omstrukturering. Ett konkret uttryck för detta finner vi i en artikel av Poll y J Fah nestock pu blicerad i Archaeological Revi ew from Cambr idge, en tidskrift som fungerade som en viktig stödje pu nkt för unga och arga arkeologer vid denna tid (1984 ). Ho n diskuterar här bl a den proc essuella arkeologins ansprå k på att under tidigt 1960 -tal ha lagt grunden till någ ot radikalt nyt t inom arkeologin. Genom att historiskt analys era ett antal årg ång ar (1925 -1975) av A me rican An tiq uity menar hon sig kunna belä gga att må nga av de centrala tankegång ar som man menar kän netecknar den pro cessu­ ella arkeologin - som hy po tesprö vning och expli cit teoribyg gande 106 Kring a rkeologins historier - fanns årt ionden innan denna slog igenom. De ssutom menar hon att man kan se likartade strömningar inom andra områd en, inte minst inom vetenskapsf ilosofin. Hä r fyller den kritiska historio­ grafin en uttalat viktig funktion vad gäll er pro blematiseringen av samtidens teoretiska utgån gspu nkter (1984 :13 , 15-16). Men sam­ tidigt kommer den också at t fungera som legitimerande genom sitt hä vdande att den pro cessuella arkeologin inte egentligen var så ny danande som traditionen själv velat göra gäl lande. När den sedan också beskrivs som en del av en betydl igt större idé ström­ ning, försvagar man y tterligare dess originalitetsansp råk . Ytte rligare ett exe mp el på hur bakgrundshistoria kan fungera legitimerande åte rfinns hos skapa ren av Ha rrismatrix en, Ed wa rd C Ha rris, i hans bok Principles of Archaeological Stratigraph y (198 9 [1979]). Cen tralt i Ha rris tex t finns hela tiden viljan att up pr ät ta ett eget fäl t för den arkeologiska stratigrafin, att särsk ilja denna frå n dess geologiska namne. I 4 kap itel (av totalt 12) diskuterar där för Ha rris frä mst den arkeologiska stratigrafins historiska framväxt och betonar hela tiden dess egenart i förhålla nde till den geolog­ iska. His torien kommer där med att spe la en myc ket viktig roll för Ha rris legitimerande av sina stå ndpu nkter. Hä r finns som syn es också up pe nbara par alleller vad gäll er den retoriska taktiken till en i vetenskap shistorien betyde lsefull och nä rståen de kollega till Ha rris - Sir Ch arles Lyell som i sin Principles of Geol ogy (1830-3 3 ) anvä nde sig av samma up plä ggning. Som syn es är också deras huvudtitlar likartade. Hå kan Pet ersson har nyl igen (1999 ) tagit up p den motsatta bilden av historieanvän dning - den frå nvarande historien. Ha n framhåll er det faktum att det inom myc ket tidigneolitisk forsk­ ning, kanske frä mst frå n 1980- och 90-tal en, saknas historiska genomgån gar av grundläg gande p roblematik på områd et. Det ta ä r dock inte någ ot ny tt fenomen inom den tidigneolitiska forskning­ en: I Ca rl Joh an Beckers epo kgörande avhandling "M osefundne lerkar fra yn gre stenå lder. Studier over Tragtbaegerkulturen i Da nmark", som utkom 1947, saknas helt en historisk diskussion. Det ta menar Pet ersson är sär skilt anmärk ningsvärt då arbetet in- 107 Arke ologihistoria som historia och som arkeologi troducerar ett nytt metodologiskt tillväga gån gssätt, ny a kronologi­ förslag samt också pre senterar en i vissa styc ken ny tolkning av det tidigneolitiska samhäl let (Pet ersson 199 9 :107). Istäl let bibring­ as man indirekt up pfa ttningen att det inte fanns någ on tidigneo- litisk forskning vä rd att kommentera vare sig i pos itiva eller negativa ordalag innan 1947. S å äve n om historien i detta fall är konkret frå nvarande, fungerar den likafullt som en stark legiti­ meringsfaktor i ansp råk en på a tt ha skap at ett nyd anade verk. En annan variant av den forskningshistoriska inledningen (eller bakgrunden) är den typ av retorisk argumentation som nä stan totalt utgå r från valda historiska exe mp el. Hä r ligger forsk­ ningshistorien ofta som en fond bakom större delen av ett arbete och fungerar dä rmed också som den pri mä ra resonansbottnen i detta. Den na ofta rep ellerande form av historiebruk kan frä mst säg as ha en omstrukturerande funktion; genom att riva broar till det förflutna skapa s ett fundament till avstamp mot den framtid man själv vill forma. Den na form av historiebruk har kommen­ terats av Kent V Flan nery som i en ralj erande text beskriver det hot äld re forskare stä ndigt lever under: Att i en kritisk students avhandling bli reducerad till en fotnot med innehå llet: ".. . Pre vious (Bad) Work in the Regio n..." ( Fla nnery 1976: 373). E xe mpe l på såd ana pole miska strategier åte rfinns bl a i Mat s P Mal mers två stora arbeten Jungne olitisch e Studien (196 2 ) och Metodprobl em inom järnå lderns konsthistoria (196 3 ) s amt Shanks & Tilley s första breda attacker mot den etablerade syn en på arkeologi i Re- Constructing Archae ology (1987a) och Sodal Theory and Archaeol ogy (1987b). Dessa exe mp el är , trots att de rep resenter­ ar helt skilda syn sät t, utmärk ta rep resentanter för hur arkeologi­ historia (som arkeologi) ofta kan komma att fylla omstrukturer­ ande funktioner. Mal mers upp görelse med det han kallar för imp ressionistisk forskning i Metodpro blem inom järnåld erns konsthistoria är idag klassisk. Genom att kontrastera sig mot valda delar av en ortodox forskningstradition, kom Mal mers krav på exa kta definitioner att framstå i sä rskilt tyd lig relief. Mal mer anmä rker själv i sitt förord 108 Kring a rkeologins historier att hans framstäl lning "i viss utsträc kning" prä glas av kritik mot tidigare forskning (196 3 : 9 ). En s nabb up psk attning av hans arbete ger emellertid vid handen att ca 130 av bokens ca 240 sidor omedelbart refererar kritiskt till föregån gare inom de pro blem­ områd en han behandlar. Ma n kan också tilläg ga att av bokens 5 kap itel, omfattande lika må nga pro blemområ den, byg ger de 4 mest omfattande på resonemang som illustreras genom kontrast­ verkan mot äld re litteratur. Ma lmers inledande anmärk ning fram­ stå r dä rför minst sagt som en smula modest. Bland de forskare som Ma lmer kritiserar å terfinns exem pelv is Osc ar Mo ntelius, vars typ definitioner döms ut som inkorrekta för att de innehål ler ord och uttryc k utan exakt fixer ad innebörd. Som exe mp el hä rp å nä mner Ma lmer uttryc k som stora, vanligen, små och nästan jämnbreda ( Ma lmer 196 3 :16-17; Mon telius 188 5 ). Vad Ma lmer gör hä r - helt medvetet - är att bortse från att Mo ntelius verbala definitioner fungerade vä l tillsammans med den åtföl jand e bilddokumentationen. Genom att bry ta loss Mon telius verbala dokumentationsdel och anvä nda denna som en resonansbotten i sin argumentation up ps tår en effektfull kontrastverkan gentemot en av svensk arkeologis förgrundsfigurer. Taktik av identiskt slag å terfinns t e x oc kså hos företräd are för pos tpro cessuell arkeologi. E n myck et medveten och genomgåen de strategi i må nga av deras arbeten är att skapa sig eget utrym me via en slags forskningshistorisk pole mik mot den proc essuella arkeologin. O ckså hä r handlar det i grunden om att omstrukturera historien - att skapa en egen identitet via skapa ndet av en kontra- identitet. Sär skilt tyd ligt blir detta hos Shanks & Tilley i den idag klassiska Social Theo ry and Archaeology (1987b). En ö verväl digande del av de olika avsnitten inleds med en hän visning till ett tidigare arbete som sedan anvä nds som avstamp för kritik av olika former av arkeologi, oftast då den proc essuella. Dett a understry ks ytte r­ ligare av Shanks & T illey i en senare artikel dä r de framhåll er att deras arbeten (1987a, b) var sp rungna ur en oro och ett missnöje med hur arkeologisk teori och pra ktik utvecklats under 1960- och 70-ta len (Sha nks & Tilley 198 9 :1). Det ta illustrerar hur de kom- 109 Arkeo logihistoria som historia och som arkeologi pri merar diskussionssfär en genom skap andet av ett tempo ralt my cket begrän sat arkeologihistoriskt rum som fungerar som kon­ trastgivare för deras vetenskaps syn . Arkeologin under exe mp elvis 1950 -tale t utgör här i nget anfallsvä rdigt må l. En liknande bild kan också lätt tecknas av den pro cessuella arkeologins initialfas, som ju i h ög utsträck ning kom att prä glas av kritik mot ett historiskt fenomen som pro cessualisterna kom att kalla "tr aditionell" eller "k ulturhistorisk" arkeologi (Ois en 1997:51). Inte möjlig a att sep arera frå n ovanstå ende exe mp el är de hä n­ visningar till förfluten tid som sker som en naturlig del av det vetenskap liga hantverket i form av referenser. Genom att studera hur hän visningsnätv erk ser ut kan man öp pn a up p intressanta frå gor kring hur den arkeologiska retoriken ser ut - vem som hä n­ visar till vem (hu r och varför, hur kedj or av influenser ser ut, vem tigs ihjäl etc). Ett s åd ant exem pel , p åvi sat av Trigger (1989 : 4 2 6 ), är att Da vid Cla rke refererade till Binford i sina tidigare arbeten (bl a 1968 ), medan Binford och hans lä rju ngar ignorerade dennes arbet­ en för att sedan framställ a honom som en efterfölja re till Binford. De tta trots att de sinsemellan up pv isade stora olikheter. Ock så här kan man aktivera ett historiskt per spe ktiv i den meningen att det kan vara intressant att se hur ett referensuniver­ sum byg gs upp rent kronologiskt: Hu r lå ngt bakåt i tiden refererar man? Nä r blir vissa äld re forskare negligerbara? Varfö r? Vid ett pa r nyl igen genomförda studier av tidskrifterna Meddelanden från Lunds universitets historiska museu m samt Aarbeg er for nordisk Old- kyndighed og Historie visade det sig exe mp elvis att referensernas kronologiska vidd var förhål landevis liten. I det första fallet fanns det en klar dominans av referenser som endast var mellan fem och femton år g amla och i det andra fallet kunde det fastslå s att mer ä n 30% a v referenserna var yn gre än tio år (An dreasson et al 1998 : 9 8 ; Hajd u-R afis et al 1998 :74-75). 14 Ett möj ligen än mer outtalat och subtilt bruk av arkeologi­ historia stå r att finna i de fall dä r man på olika nivåer hän visar till ett förflutet för att skapa genealogiska band mellan valda delar av 110 Kring arkeologins historier detta och sig själ v. Den na typ av retorik kommer vanligen till uttry ck i olika pub licerade skrifter, men förekommer naturligtvis också i andra former. En i ntressant analys har exe mp elvis genom­ förts av Ch ristop her Tilley i artikeln "Di scourse and pow er: the genre of th e Ca mbridge inaugural lecture" (1989 ). Tilley ana lys erar hä r fyr a installationsföreläs ningar - pub licerade, varför man kan sä ga att exe mp let på sä tt och vis befinner sig i ett intressant grä nsland mellan tal och skrift - som hål lits av ny utnä mnda innehavare av The Cambrid ge Chair of Archae ology vars förste rep resentant var John Disn ey (1851). Tilley undersöker bl a vilka genealogiska band de olika pro fessorerna väljer att up pr ät ta genom sina hä nvisningar i förelä sningarna. Uta n att här gå alltför dj up t i Tilley s argumentation ges än då en tyd lig bild av hur dessa hä nvisningar påf allande ofta adresseras till tidigare innehavare av Di sneyp rofessuren och hur säl lan det refereras till arkeologer hemmahörande utanför Ca mbridge. På så sät t skapa s och rep rodu­ ceras också en sluten vär ldsbild med Ca mbridge i centrum (ibid :55 ) .15 Tilleys exe mp el visar på att det finns klara para lleller till annat historiebruk och dessutom att denna form av under­ sökningar innehå ller en my cket stor pot ential vad gäll er förståel ­ sen av den arkeologiska kunskap spr oduktionens sociala imp lika­ tioner. Arkeologiska exe mp el på den sistnä mnda typ en av historiean­ vä ndning stå r naturligtvis att finna överallt - få resonemang kan föras utan nå gon form av tillbakablickande per spe ktiv. Det ta illustrerar också hur historien stä ndigt är nä rvarande i all argu­ mentation Pedagogiken: Äm nesintroduceran de arkeologihistoria En a nnan viktig aspe kt av historieanvän dning i arkeologisk pra xis är bruket av egenhistoria när det gäll er insocialiseringen av bliv­ ande arkeologer. Ett uttryc k för detta kan man finna i det som kan kallas för äm nesintroducerande arkeologihistoria. Den na kan åte rfinnas i inledande kapit el av varierande storlek i äm nesöver- 111 Arkeol ogihistoria som histor ia oc h som ar keologi sikter av handbokskaraktä r som pri mä rt anvä nds i utbildningen av arkeologer, ofta på mer grundlä ggande nivåer . Man kan säg a att de historiska exe mp len hä r fungerar som en konkret modell­ samling över vilka lösningar ett äm ne, eller en viss forsknings­ tradition inom ett äm ne, accept erar. På så sät t fungerar de också som starka discip linä rt pr äg lande instrument. Den na ty p av historia ger en slags underförståd da instruktioner om hur äm net skall up pf attas; h ur det har utvecklats, vilka områd en och metoder som skall anses vara centrala. He lge Kra gh menar att denna typ av konstruktion av historiska referensramar hjälp er till att konstituera vetenskapsm änn ens själv förståel se och deras kulturella identitet. På ett överordnat pla n finns hä r också klara par alleller till hur nationshistoria fungerar (Kra gh 1987:112). Till samma genre kan man också räk na de historiska översikter som ingår i mer encykl ope diska verk som exe mp elvis The Oxfo rd Comp anion to Archaeolo gy ( Fag an (chef red) 1996) och Com pani on Encyclopedia of Archaeology (Barke r (red ) 1999, två volym er). I den första av dessa verk åte rfinns arkeologins historia som ett eget up ps lagsord och strä cker sig över hela 25 tätt tryc kta sidor. Avsnittet är up pd elat i en serie mindre underavsnitt, delvis krono­ logiskt ordnade men också tematiskt, och har inte mindre än tio olika författare. I Compan ion Encyclopedia of Arc haeology avhandlas arkeologins historia i två inledande artiklar (Kr istiansen & Schnap p 1999 ; Re dman 1999 ). Den äm nesintroducerande arkeologihistorien kan form- och innehå llsmäss igt i stort säg as överensstäm ma med det som jag kallar arkeologihistoria som historia. Den brukar dock vara betyd ­ ligt mer koncentrerad och stå r säl lan eller aldrig för sig själv utan ingår som ett moment bland flera andra i en beskrivning av arkeo­ logins verksamhetsfält . Hä rvidlag samsas alltså arkeologihistor- iska avsnitt med avsnitt om exe mp elvis arkeologiska fäl t- och dateringsmetoder vilka tillsammans kommer att utgöra en slags definition av det arkeologiska verksamhetsfält et. Des s koncentrer­ ade form innebä r att det ofta är en nedkokt och tyd lig historie­ version som serveras läs aren; ty dlig i den meningen att pro ducent- 112 Krin g arkeologins historier en av tex ten tvingas till en begrä nsad fokusering mot det som up pl evs som relevant. Därfö r utgör såd ana texte r också en in­ tressant lä sning för den som är intresserad av hur disciplin historia fungerar. M an kan dessutom tillä gga att den äm nesintroducerande arkeologihistorien funktionsmäss igt skiljer sig frå n arkeologi­ historia som historia genom att den oftast har en myc ket snä vare målg rupp - studenter, dvs blivande arkeologer och kollegor - och genom sin mer pe dagogiskt övertalande funktion. Två goda exe mp el på äm nesintroducerande arkeologihistoria finner vi i Col in Renf rew & P aul Bahns väl kän da och i undervis­ ningssammanhang flitigt utnytt jad e Archaeo logy Theories, Methods, and Pract ice, hittills utkommen i tre utgåv or (1991, 199 6 , 2000), samt i Ke vin Greenes Archaeology. An Introduction: The History, Principl es and Methods of Modern Archae ology (också i tre utgåvo r: 198 3,19 91,1 99 5 ) . Ren frew och Bahns bok omfattar i sin första utgåv a när mare 500 si dor och i dess första kap itel, "T he Searchers: The His tory of Archaeology", avhandlas arkeologins historia på 2 4 sidor. Hä r framställ s arkeologins historiska framväxt som ett pär lband av metodologiska genombrott genom pre senterandet av kän da grä v­ ningsp latser och framståe nde arkeologiska pers onligheter. Just be­ tonandet av metodologiska genombrott - trep eriodsy stemet, C14- metoden etc - är, rent generellt, myck et viktiga i den här typ en av framstäl lningar, eftersom de fungerar som viktiga framstegs­ markörer i illustrerandet av det arkeologiska vetenskap andet som en kunskaps kumulativ verksamhet. Öv erhuvudtaget kan den äm nesintroducerande arkeologihistorien säg as känn etecknas av att vetenskap andet framställ s som en ganska enkelsp årig verksamhet; hä r finns ingen tvekan, inga sidospå r och säll an någ on form av vetenskapli g sjä lvrannsakan. Arkeologin har t ex utvecklats tack vare att: ... we have learnt to ask some of the right question s, and have developed some of the right methods f or answ ering them. (R enfrew & Bahn 1991:17). 113 Ark eologihistoria s oui historia och som arkeologi Man behöver inte vara särs kilt analy tiskt lagd för att kunna konstatera att ovanståen de citat är ett uttryc k för en proces suell syn på arkeologin. Betoningen av ett deduktivt forskningssä tt i kombination med en stark tro på framförallt naturvetenskapliga metoder röjer detta faktum. Detta understryk s ytter ligare genom att Thomas Jefferson (174 3-18 2 6 ) beskrivs som mannen som ut­ förde den första vetenskapl iga utgrävn ingen (178 4) i arkeologins historia och därm ed kommer att markera slutet av den "spe kula­ tiva fasen" . Jefferson nöjde s ig näml igen enligt beskrivningen inte med den då råd ande upp fattningen att de vanligt förekommande gravhögarna öster om Missis sippi var bygg da av en mytis k och sedan läng e försvunnen män niskostam. Nej, Jefferson gick veten­ skapl igt tillväga: Han testade idéer na mot hår ddata genom att gräv a ut en av gravhögarna. Genom sin noggranna teknik, väl att märka , kunde han då konstatera att de innehöll flera lager med männ iskoben, välbe varade i de övre lagren, s ämr e bevarade i de lägre . Ur d essa iakttagelser drog han slutsatsen att högarna hade åter använts som begravningsplat ser och att det där med inte fanns något som talade mot att de faktiskt kunde vara bygg da av de indianer som fortfarande levde i området . Jefferson beskrivs, anakronistiskt nog, som en perso n som var före sin tid och som dessvärr e inte fick nå gra omedelbara efterföljare i Am erika. Likväl innehöll hans metodik den moderna arkeologins fundamentala delar - "logic al deduction from carefully excava ted evidence, ..." (ibid:19). En 250 år gammal arkeologhistorisk episo d kommer på detta sätt att förstä rka författarnas egen vetenskaps syn. Histor ien återfi nns också i de övriga två utgå vorna av verket (199 6 : 21 ; 200 0:21 ) Rent bild mässig t kan också fo kuseringen mot naturvetenskap en ta sig starkt sym bolladdade uttry ck: Willard Libby - kemist och den som mest förknippas med C14-met odens uppt äckt - avbildas exem pelvis ståen de i sitt laboratorium (199 1:33 ). Föga förvånan de kallas också avsnittet om 1960-tale ts arkeologiska nyor ientering för "A turning point in Archaeology" (ibid:34 ). Något som dess­ utom är illustrerande är att det historiska kapit let i den första 114 Kring arkeologins historier utgåva n gör halt här - dvs historien slutar med det processue lla genombrottet. Det tycks s ålu nda som om det inte har hänt något av historiskt intresse under de näs tan 30 år so m ligger mellan det processue lla genombrottet och bokens pu blicering. Detta h ar också välm otiverat påpe kats av Chris tophe r Tilley i en recension av första utgåv an av verket (199 5 : 2 2 1). I d e övriga två utgåv orna (199 6 ; 2000) kan man notera en för­ siktig nyor ientering genom att man i ökande grad också försöker inkorp orera den postpoce ssuella arkeologin i historieskrivningen. Detta sker via en faktaruta som introduceras i andrautgåv an, "Int erpr etive or postp rocessual archaeologies", som är ytterl igare något utökad i verkets tredje utgå va (19 96 : 4 3 ; 200 0:42 - 4 3 ) . Här återfi nns också ytterli gare avsnitt som behandlar den post- processue lla arkeologin under 1980- och 90-talet (2000: 43 - 4 7). Vad som särskil t framhå lls som typisk för denna mångf asetterade idé­ strömning är att arkeologins politiska funktioner satts under lup pen samt de nya genderper spek tiv som tillkommit. Fö rfattarna noterar dock, möjligen belåtet, att företrädare för olika postpr o- cessuella synsä tt nyligen börjat inta mindre " anti-scient ific" posi­ tioner (200 0:46 ). Här har man också la gt till ytterlig are faktarutor i linje med nyorie nteringen: "Wo men pioneers of archaeology" (ibid:36 - 37), samt "Int erpr etive archaeologies at Çatalh ôytik" (ibid:44 - 4 5 ). Ambitionen att försöka arbeta in kvinnor i historieskrivningen syn s - ehuru svagt - på ett par andra ställen: En f aktaruta som funnits med i verket från d en första utgåv an, "The developm ent of field techniques", befolkas från och med den andra utgå van med en kvinnlig arkeolog, Dorothy Garrod (19 96 : 3 2 ; 200 0:32 ). Dess­ utom får Mary Leakey vara med på bild från och med andra ut­ gåv an - i den första näm ns hon endast i en bildtext tillhörig en bild som avbildar hennes make Louis Leakey (19 91:3 8 ; 1996 : 4 0; 2000 :40). Möjligen ä r det faktum att Williard Libbys bild är bort­ tagen från och med den andra utgå van av arbetet ett försök att tona ned intrycket av den naturvetenskaplig a orienteringen. 115 Arke ologihistoria som historia och som arkeologi I övrigt skall det noteras att texte n i stort sett ä r identisk i de tre utgåv orna. De f örä ndringar som gjorts är av mer additativt slag; avsnitt har lagts till utan att verkets grundläg gande proc essuella ton egentligen har än drats. Kevi n Greenes äm nesintroduktion omfattar omkring 190 sidor, varav 29 ä gnas åt arkeologins historia i kap itlet "T he Idea of the Pas t" (Gree ne 199 5 : 8 - 3 6 ). Förfa ttaren anmärk er själv i sitt förord till denna tredj e up pla ga att han anser att arbetet har en mer generell karaktär som handbok än exem pelv is Renfr ew och Bahns som framstäl ls som mer detaljrik (ibid:7). H ä r framhål ler han också att bokens må lgrup p är intresserade som för första gån gen kommer i kontakt med äm net och att arbetet inte i egentlig mening är designat som ett översiktsverk, utan att det mer reflekterar hans olika pers onliga intressen. Dock k an man, av olika kommentarer att döma, se att boken trots allt ofta up pf attas som ett översiktsverk som är riktat mot förstaårs studenter (Gree ne 199 5 :7; Shanks & Tilley 1987b:2 2 - 2 3 ). Trots att Greene i sitt historiska kap itel på någ ra stäl len (199 5 : 8 - 9, 30, 35 ) gör historiografiska markeringar som att det inte finns nå gra själv klara sanningar och prob lemet med förenklade "k on- sensushistorier" , är hans historieskrivning helt fokuserad mot enskilda individers upp täc kter, metodologiska genombrott och utgräv ningarna av kä nda plat ser som (det förmodade) Tröja och Knos sos. De två metodologiska genombrott som särs kilt betonas är fra mväxt en av trepe riodsys temet och typ ologin, avsnitt som till­ sammans kvantitativt utgör när mare 20% av det historiska avsnittet. Genom att Greene själv motiverar sitt historiska kap itel med att det är viktigt att påv isa den historiska förankringen av den samtida arkeologins grundlägg ande prin cip er (ibid:3 5 ), identifieras också dessa som prim ärt beståe nde av ordnandet av fornsaker och utgräv ningsverksamhet. Ha ns historia slutar någ ot abrupt redan vid 1800-t alets slut, varför man indirekt bibringas up pfa ttningen att alla grunder till den moderna arkeologin redan var lagda vid denna tid. 116 Kring arkeologins historier Intressant att notera är att de historiografiska markeringarna som nä mnts ovan saknas i verkets förstautgåv a (198 3 ). H ä r kan man också konstatera att avsnittet om Thomsens insatser är mindre ä n i 199 5 år s utgå va, här ca 1 sida jämfört med den senare utgåv ans när mare 2. Dessa förhålla nden illustrerar möjlig en att Greene har tagit intry ck av de historiografiska diskussionerna, men ej förmått att anvä nda insikterna till någ ot annat än "sc attered remarks" s amt att Thomsens posit ion inom den ä mnes- introducerande arkeologihistorien y tterligare förstä rkts. Des sa två korta exe mpe l utgör goda illustrationer av hur den äm nesintroducerande forskningshistorien vanligen ser ut. Det handlar här som syn es om att en värl dsbild skall tilldelas och inte pri mä rt diskuteras och/e ller prob lematiseras. Detta sker bl a genom att arkeologin behandlas som en stor och odelbar enhet bå de i tids- rums- och metodologiskt hän seende. Fors kningsom­ råd en definieras, fadersfigurer (Thoms en) identifieras och det är också av central bety delse att förmedla en slags allmän tilltro till vetenskap andet som en rationell verksamhet. H ä rvidlag lägg s alltså en stor vikt vid de enskilda metodologiska genombrotten som kommer att fungera som mönsterbildande exem pel för arkeo­ logins grundläg gande prin cipe r. L åt vara att Renfre w & Bahn i de sista två utgåvo rna av sitt arbete i viss må n synlig gjort också andra per spe ktiv, men, som jag tidigare häv dat, dessa föränd ­ ringar framstår mest som kosmetiska. I sina diskussioner kring den tysta kunskapen s dimension har filosofen Michae l Pola nyi i det här sammanhanget på p ekat att ett stä ndigt ifrå gasätta nde av traditionens kompete ns skulle under­ minera studentens förmåga att tillägn a sig kunskapen . Dett a för att en individs kunskap inte bygg s upp i kumulativa etap per , där den lär ande kan underkasta varje steg en kritisk pröv ning. En verklig kritik av den traderade kunskapen är någ ot som kan äga rum först när den lär ande förvärv at stora delar av densamma (Pol any i 195 8 ). Den äm nesintroducerande arkeologihistorien utgör så lunda ett gott exem pel p å d en form av traditionsförmedling som ingår som en viktig del av den profes sionella kunskapen s tysta 117 Ark eologihistoria som h istoria och som arkeologi dimension. I sys temet av disciplin är präg ling, initiation, ingår starka moment av traditionsunderkastelse. Via de historiska ex­ emple n definieras disciplin ens hjält ar som sedan får fungera som intellektuella orienteringsp unkter och som må ttstockar för själv ­ vär dering. Som Pola nyi har uttryck t det: att betrakta en per son som ideal är att underkasta sig hans auktoritet (Pol anyi 195 8 : 60; Rolf 1991 :133 ). Polit iken: His torien som mark ör i arkeologiska tidskrifter Ett a nnat exe mp el på hur historia använ ds aktivt som markör kan hä mtas frå n två svenska arkeologiska tidskrifter. Tidskrifter, rent generellt, fungerar som viktiga kontinuerliga kanaler för hä vd­ andet av olika forskningstraditioner, prof ilerande av institutioner och liknande. Hä rvidlag fylle r de alltså viktiga legitimerande funktioner i forskarsamhälle t. Dett a kan exem plifi eras genom en kort utflykt till de former av historiehän visningar som ibland före­ kommer i samband med tidskrifters redaktionella artiklar och pub liceringspo litik. I d en relativt ny startade (199 3 ) pub likationen Curr ent Swedish Archaeology ( CSA) 16 framhål ls det så lunda att svensk arkeologi är : ... an archaeology w hich finds itself in a state of continual change but whic h is alw ays in contact with earlier research traditions (CSA 199 3, Vol 1, insida omslag ). Den ovan citerade text en förekommer på insidan av omslaget på de hittills utkomna numren av CS A och fungerar dä rmed som ett verbalt blickfång för läsa ren på samma sät t som en bild. Placer ­ ingen och den up pr ep ade förekomsten antyde r den kommunika- tiva vikten av sentensen. Här fyller den historiska utsagan flera legitimerande funk­ tioner. Den kan dels säg as fungera exk luderande, eftersom den i sin formulering ger uttryck för en definitiv up pf attning av vad som skall up pfa ttas som kär nan i svensk arkeologi - dvs den arkeologi som stå r i kontakt med tidigare forskningstraditioner. 118 Kring ark eologins historier D ä remot säg s det inte någ ot om vilka forskningstraditioner som avses. Man får där för intryck et av att dessa traditioner utgör en själ vklar, gemensam egendom dä r alla arkeologer är deläga re. Ma n kan dessutom tolka utsagan som ett uttryck för ett up p ­ rä ttande av genealogiska band till tidigare forskning och att den där för indirekt kommer att fungera som en akademisk snuttefilt - hur kaotisk och föränd erlig samtidens arkeologi än är, så är det try ggt att veta att vi alla (eller näs tan alla) kan förenas i tradi­ tionens moderliga sköte. På så sät t fungerar den också som en centrifugalhäm mande faktor i forskarsamhäll et. Ett annat exe mp el på historiebruk åter finns i tidskriften Arkeologi i Norr s om ges ut av institutionen för arkeologi vid Ume å Un iversitet och vars första nummer utkom 1988. Cen tral och pla ­ cerad omedelbart efter förordet i detta nummer är e n dittills op ub­ licerad text frå n 1941 av Gustaf Hal lström (1880-1 96 2 ), dä r han formulerar en forskningsplan för No rrlands forntid (Ha llström 1988 :7-15). Det historiska åte rkopp landet till en central gestalt i norr­ län dsk arkeologi kommer därm ed att fungera som en legitimitets- skap ande faktor för den norrlän dska arkeologins identitets- och sjä lvstän dighetssträv anden. Hal lström framhål ls som en visionär per son med stor överblick över materialet och som forsknings­ mä ssigt förutseende. M ed andra ord: ha ns idée r överensstä mmer i må nga avseenden med dagens (Bau dou 1988b:18, 23 ). J ust detta up pr ät tande av genealogiska band fungerar dä rmed som ett slags garant för att den inslagna väg en för norrlän dsk arkeologi ä r den rät ta. Hal lström fungerar alltså här som en slags retrosp ektiv fyr bå k i en situation dä r då tid och samtid flyte r samman på ett påt agligt sätt - en tidens kollaps . Att utgivandet av första numret av Arkeolo gi i Norr är ett starkt sy mbolladdat historiskt ögonblick i norrlän dsk arkeologi framstå r än tyd ligare när m an betraktar de två s ista raderna i förordet: Skrivet i Umeå a v Eve rt Baudou 1988 då et t hundra år gått sedan O.B. Santesson hittade den första stenå ldersbopl atsen i N orrland. (Baudo u 1988a:6). 119 Arkeolo gihistoria som histo ria och s om arkeologi Ova nstå ende två korta tidskriftsexem pel kan måh änd a upp levas som alltför specifika till sin karaktär. En hypo tetisk invänd ning skulle exempe lvis kunna vara att de inte är u ttryck för något annat än e n kutym , en slags ritualiserad festtalsretorik utan djup are innebörd. Mot detta vill jag rep likera att exemp len trots allt ingå r i en väl definierad kontext, en samtalsgrammatik som båd e sän dare och mottagare är väl fört rogna med. K ärnan i denna samtalsgrammatik är varken slumpart ad eller verkningslös. Tvärto m: den förmedlar underförståd da koder som i konvention­ ens dräk t bidrar till att strukturera vår sa mtalsordning och den be­ grän sar dä rmed indirekt också vå ra möjli gheter till alternativ - allt är såle des inte möjligt att säga i situationer som de ovanståen de. Denna proble mbeskrivning är enligt min mening en mycket intressant utgån gsp unkt för fortsatt forskning. Här avslutas exempel exposén. Avslutningsvis vill jag här understryka att avsikten med att diskutera bruket av arkeologisk historia i arkeologisk praxis inte är ett försök att reducera all arkeologisk verksamhet till konspiratoris ka och legitimerande his­ toriepro jekt. Int ention är in te alltid samma sak som funktion. Mål­ sättn ingen är istället att via en system atisk och medvetet ten­ dentiös beskrivning och analys kunna renodla och blottlägg a vissa mönster i arkeologisk pra xis. * 120 Kring arkeologins historier N o t e r 1 Se t ex Rediscovering O ur Past: Essays on the history of A merican Archaeology ( Re ym an (red) 199 2a). Inte i nå gon av de tvä inledande, pre senterande tex terna berörs nyt toaspe kten mer än myc ket marginellt (Rey man 199 2b; 199 2c: xi v). 2 Serensen pek ar dock samtidigt att två av forskningstrenderna i g runden är kontradiktoriska: å e na sidan finns h är ett sökande efter posit iva förebilder, å andra sidan skju ter man in sig på exe mp el på hur kvinnliga arkeologer marginaliserats i arkeologihistorien. Hon framhåll er vidare faran med att alltför slaviskt följa någ on av dessa två riktningar. Ett ensidigt sökande efter förebilder kan leda till en situation dä r man negligerar grundlä ggande gender- pro blematik och ett alltför starkt fokuserande på marginaliseringspro blema- tiken kan medföra att framstäl lningen blir snedvriden, att man "ö nskar" att finna exe mp el på hur kvinnor undertryck ts. Det si stnäm nda har ibland kallas för "m isery- research" (Sor ensen 199 8 : 3 6 och d är anförd litteratur). 3 Ett konkret exe mp el på hur forskningshistoriskt material använ ts i detta syf te finns hos R eym an 198 9. 4 Lik nande resonemang finns också ho s Pi nsky 199 2 :16 2. 5 Krist ian Kris tiansen har dock påta lat möjl igheten av att det finns posi tiva asp ekter av det växa nde fyn dberget (198 5 ). H an har bl a framhåll it att detta kan leda till såv äl kunskap ssp rån g som fördj upa de strukturdiskussioner. 6 Os bert Guy Stanhope Cra wfo rd (188 6 -19 57). I första hand kä nd som fält­ arkeolog och pion jär i nom den arkeologiska flyg fotograferingen. Grundare av Anti quit y 192 7 och dess redaktör till sin död då G lyn Dani el tog över redaktör- skape t. Utb ildad geograf (O xford ) från börja n (D aniel 1975: 30 5- 306, 312). 7 Begrep pet pos tpro cessuell arkeologi anvä nds här som en samlingsbeteck­ ning på flera olika riktningar som häm tar insp iration från exe mp elvis kritisk teori, po ststrukturalism och hermeneutik (se Patt erson 198 9 : 5 5 5 - 5 5 6 och dä r anförd litteratur). Björn Var enius framhåll er att det som kanske framförallt förenar må nga olika typ er av pos tpro cessuell arkeologi är, rent allmänt, ett ifrå gasätt ande av arkeologiska motiv och förklaringar. Därfö r menar han att också genderarkeologi kan ses som ett uttryck för en pos tpro cessuell arkeologi (Va renius 199 5 :12 2 -12 3 ). ^ Ho dder har dock själv framhåll it att det har funnits stråk av kontext uellt tä nkande redan tidigare inom arkeologin (H odder 198 6 :119-120). 9 En lik nande stå ndpu nkt finner vi också ho s Pi ggott (1981:19). 10 Utt alandet formulerades av den tys ke historikern Leop old von Ran ke (1795 -188 6 ) i ett arbete utgivet 182 4. Ha n gav här uttryck för att historisk forskning varken skulle döma det förflutna eller göra anspr åk på att leda 121 Arke ologihistoria som historia och so m ark eologi framtiden utan istäl let rikta in sig på att fastställa vad som verkligen hä nt - wie es eigentlich gew esen (Od én 1994 : 4 2 6 ; Ran ke 1824 ). H Se Trigger 1994 :124 -125 fö r n ågr a exem pel. Till dessa kan också tillfogas de pe rsp ektivöp pn ande studier av arkeologi/a ntrop ologi som genomförts av sociologen Mich ael Ha mmond. Ha n har bl a diskuterat olika forskningssocio­ logiska förutsätt ningar för Marc ellin Boules rekonstruktion av neandertal- mä nniskan, en rekonstruktion som ju i nnebar att denna för lån g tid up pf att­ ades som helt skild frän den moderna mä nniskan (H ammond 1982 ). 1 detta sammanhang kan också nä mnas sociologen Malc om Ashmores arbete kring Pilt dow nfalsariet (199 5 ). Gen om att när ma sig denna berömda vetenskap shis­ toriska ep isod sym metriskt, visar han på hur den segrande, avslöja nde teorin, faktiskt i sig innehå ller en serie antaganden som knap pa st hade godkän ts av forskningshistorien om dessa hade befunnit sig p å d en förlorande sidan. D etta gäll er bland annat hur flourtestets bevisvärd e tolkas olika beroende på i vilken del av avslöja ndepro cessen man befann sig. 12 Se ex empel vis själv biografier av Glyn Dan iel (198 6 ), S eton Lloy d (1987) och Ch arles Phil lips (1987). Till k ategorin kan man också hän föra de "R etrosp ects" som vä lkä nda arkeologer under en följd av år pub licerat i tidskriften An tiqu ity. Ett urval av dessa finns samlade i skriften The Pastmasters: Eleven Moder n Pioneer s of Archaeology (198 9, redigerad av Gly n Dan iel och Ch ristop her Ch ipp indale). Se dessutom Gordon Wil leys (red ): Archaeolo gical researc hes in retrospect (1974) och Mic hael B Shiffers första, historiska kapit el i Behavior al Archaeolog y: First Principles (199 5 ). Lik artade tillbakablickar har i Sverige gjort s av Lili S Kael as (199 5 ) oc h M ats P Ma lmer (199 5 ) i s kriften Arkeolo giska liv. Om att leva arkeologiskt ( No rdbladh (red ) 1995a). Hel ge Kra gh för en diskussion kring dessa sk "Sc ientists' histories" i sin bok An introduction to the historiography of science (1987:150-158 ). Särs kilt fram­ håll er han att dessa historier inte automatiskt kan betraktas som mer sanningsenliga, bara för att de skrivits av per soner som "var med dä r det hä nde" . Glömska, efterrationaliseringar och medvetna uteslutningar på verkar också d enna form av historieskrivning. 13 Till "St ockholmsarkeologerna" räk nas hä r bl a Anders Ca rlsson, Åk e Hy enstrand och Ol a K yhlb erg. 1 4 Se också Dyson 1985 ; Sterad 1978; Zubrow 1972; 1980. 1 5 Ytte rligare exe mp el på denna snä va vä rldsupp fattning stå r att finna i Grahame Cla rks Prehistory at Cambridge and beyond (198 9 ). D är beskrivs den omgivande vär lden genom ett slags nyc kelhål spe rsp ektiv - den tyck s bara exis tera om en arkeolog från Ca mbridge varit där . H är f inns också exe mp el på oförmåga n att sätt a in kolonialarkeologin i ett större sammanhang: Ha n för­ klarar sålu nda svåri gheterna med att grunda ett brittiskt arkeologiskt institut i Indien med att den låga lönenivån dä r hindrade brittiska arkeologers karriä r- 122 Krin g arkeologins historier möj ligheter (198 9 :12 4 ). Detta förhål lande plac eras inte i n ågo t som helst poli­ tiskt sammanhang. Det är dessvä rre ganska enkelt att hitta fler såd ana exe m­ pel också hos andra engelska historiker/a rkeologer. I Ken neth Hu dsons A soci al history of Archaeology. The British Experience beskrivs engelska arkeologer i impe riets tjän st som: "T his remarkable race of British diggers in hot and unple asent plac es ..." (1981:97). Se också resonemang hos Gly n Dani el (1975:72-76), nå got som diskuteras när mare i följand e kap itel. 16 I s krivande stund har det utkommit 8 nummer av tidskriften (199 3 - 2000). Un der denna tid har Mat s Burström & A nders Carl sson fungerat som redak­ törer. 123 Kapitel 4 Arkeologihistoria som historia - en analys av tre översiktsverk " Me used to be angry young man .. . " John L ennon & Paul M cCartn ey 1967 JAG HA R TIDI GARE D ISK U TE RA T hur begrep p som internalism, ex ternalism och w highistoria har syn liggjo rts i historiografiska dis­ kussioner inom det arkeologihistoriska forskningsfä ltet. N edan kommer jag bl a att mer direkt konfrontera de i kap itel två och tre introducerade begrep pe n med tre arkeologihistoriska tex ter av, menar jag, enty digt historisk karaktär . Avsikten är att syn liggöra och diskutera nå gra av de impli cita historiografiska pri ncipe r som strukturerar dessa arbeten. Att jag väl jer att karakterisera nedanstå ende genre som his­ torisk har främ st sin grund i arbetenas sy ftning och hur de up p ­ fattas i forskarsamhä llet. Så tillvida är klassificeringen deskrip tiv till sin karaktär . J ag kommer emellertid att åte rkomma till frå gan huruvida arbetena egentligen rep resenterar en eftersträv ansvär d form av historia, eller om de i sjä lva verket utgör ex empe l p å en arkeologi, förklä dd till historia. Bakgrund och allmän analys Översiktsverket som genre Termen översikts verk anvä nds hä r för att löst karakterisera en arkeologihistorisk genre som frä mst kä nnetecknas av sina mer eller mindre sy nliggjor da ency klope diska ansp rå k. Ett arkeologi- 125 Arkeologihistoria som historia och som arkeologi historiskt översiktsverk är normalt relativt omfattande, bå de tex t- och äm nesmäs sigt, och tillhandahåll er i en översiktlig form de mest grundläg gande kunskape rna inom ett visst områ de (te oret­ iskt, geografiskt eller metodologiskt) . H ä r finns också ofta en relativt stor tematisk och kronologisk sp än nvidd. Begrepp et över­ siktsverk kan nä rmast jäm föras med ty skans Han dbuc h eller eng­ elskans Tex tboo k, dä r den sistnäm nda termen ofta anvä nds i bety d­ elsen "b ook for use in studyi ng esp . a standard account of a subje ct" . ( Efter Ka rlholm 199 6 : 61- 6 2 och dä r anförd litteratur). L ä robok torde också vara ett gå ngbart begrepp i sammanhanget. Mi n karakterisering av genren är inte absolut till sin karaktär . De t är viktigt att framhåll a det studerade fenomenets nä ra slä kt­ skap med andra arkeologihistoriska yt tringar som ex empe lvis biografier, inledande historiska översikter i avhandlingar och lik­ nande. De t rör sig - åte rigen - inte om artskilda uttry ck, utan snarare om gradskillnader. M an skulle naturligtvis kunna invä nda att ett begrepp s om översikt är pe rsp ektivberoende; at t ex empe lvis en institutionshistoria ur ett mikrop erspe ktiv också är en översikt. Jag har hä r likafullt valt att reservera den i och för sig ganska lösliga termen för mer allmä nt hå llna och bredare historiska skild­ ringar. Re nt generellt hade man också kunnat räk na mån ga po pu ­ lär arkeologiska verk till denna genre, men då jag inte betraktar denna kategori som discip linhistoria i egentlig mening bortser jag i det följa nde från den.1 De n hä r föreliggande definitionen av begrep pe t översiktsverk är alltså pr imär t en konstruktion som syf tar till att fån ga de mest karakteristiska dragen hos en genre som utkristalliserats succes­ sivt. De tta innebär att det med min definition som utgå ngsp unkt är svår t att enty digt pe ka ut genrens historiska up pk omst - av- grän sningen mot po pu lär framstäl lningar av arkeologin blir allt svår are ju län gre bak i tiden man gå r. N å gra generella anmär k­ ningar kan likväl v ara av intresse i sammanhanget. Ur en rikhaltig flora av po pu lä ra arkeologihistoriska fram­ stä llningar under slutet av 180 0-ta let och första hä lften av 190 0- talet, 2 kan man möjlig en urskilj a nå gra arbeten som skulle kunna 126 Arke ologihistoria som h istoria - en analy s av tre översiktsverk göra anspr åk på att tillhöra genren. Hä r kan ex empelv is framhåll as Ca rl Bernard Starks Sijstematik und Geschichte der Archäologie der Kun st (1880), Adolf Micha elis Die Archäologischen Entdeckun gen des neunzehnten Jahrhunderts (1906) , Mar tin P:son Nilss ons De arkeologiska up ptäckte rna i den klassiska Södern och den forna Ori enten (193 3 ) och Die ArcMolo gischen Entdeck ungen des 20 . Jahrhundert (1931) av Fri edrich von Opp eln- Bronikowsk i, arbeten som alla frä mst sys selsatte sig med den klassiska arkeologins utveckling. Me r inriktade p å d en förhistoriska arkeologins framväx t i olika områ den är arbeten som Ha ns Gummels Forschungsgeschichte in Deutsc hland (193 8 ), 3 P H Stemmermanns Die A nfäng e der deutschen Vorge schich tsfors chung . De utschland s B odenaltertüme r in der A nsch au­ ung des 16. und 17. Jahrhunderts (193 4 ) samt, frå n en engelsk horisont, H B Walt ers essäsa mling The English antiqua ries of the six­ teenth, seventeenth and eighteenth centuri es (193 4 ). E tt annat arbete som ofta omnä mns i detta sammanhang är Stanley Cas sons The Disco very of Ma n som utkom 1939 (Dan iel 1975:401-403; Trigger 1985 : 2 2 0). 4 De t dröjer emellertid ytte rligare dry gt ett decennium innan arkeologihistorien får sitt första stora översiktsverk av mer modernt snitt - Glyn Dan iels A Hundr ed Years of Archaeology (1950), ett bestä llningsverk frå n bokförlaget Du ckw orth som kom att ingå i förlagets tematiska serie betitlad "H undred Year s" (Da niel 1981b: 9; Ren frew 1990:777). Visse rligen hade Dan iel redan 1943 pub licerat en län gre essä med arkeologihistoriska förtecken - The Three Age s - men denna kan med sitt beskurna fokus och sin pr imär a samtidsinriktning inte göra ansprå k på beteckningen översiktsverk. Det är först under de sista 20-25 år en som genren har fåt t sitt verkliga genombrott, inte minst illustrerat genom att Dan iel gav ut en andra, nå got utökad utgåv a av ovan kommenterade arbete, nu med titeln A Hun dred and Fifty Years of Archaeology (1975). Den första utgå vans tio kap itel hade här komp letterades med ytt er­ ligare ett, täc kande arkeologins utveckling mellan 19 45 o ch 1970. I övrigt gjo rdes det enligt Dan iel själv endast någ ra mindre korri- 127 Arkeolog ihistoria som historia o ch som a rkeologi geringar av stav- och faktafel i de första tio kap itlen (1981b:9). Un der denna tidspe riod finner vi också en rad exe mp el på natio­ nellt och regionalt orienterade arkeologihistoriska översikter som skvallrar om ett ökande behov av att sammanfatta olika arkeo­ logiska traditioners historiska rötter i översiktliga former. 5 F rån en skandinavisk horisont kan i detta sammanhang särs kilt nä mnas Ole Klin dt-Je nsens A Hist ory of Scandin avian Archaeology (1975). Ett till omfån get monumentalt arkeologihistoriskt översikts­ verk frå n samma tid är He rbert Kü hns Geschi chte der Vor gesc hich ts- forschu ng (1976). På nä rmare 1000 sidor tar sig författaren an de mest skilda geografiska områd en som exe mp elvis Me llanamerika, Australien, Jap an och Korea tillsammans med mer traditionella arkeologihistoriska skå dep latser. Stora delar av verket är också strukturerat på samma sä tt som om det behandlat pri mä rt arkeo­ logiska pro blem - hä r genom att kap itelavsnitt ofta benäm ns efter arkeologiska tidsper ioder eller materiella kulturgrupp er. Av definitiv översiktskaraktä r är också Bruce G Triggers vä l­ kä nda A Hist ory of Archaeological Tho ught (198 9 ), ett verk med frä mst idé historiska utgån gsp unkter som fått stor genomslags­ kraft. De tta arbete finns också i en svensk översätt ning (Tr igger 1993 ). Genom sin pri mä rt tematiska behandling av arkeologi­ historien förebåd ade möjl igen Triggers pub likation också en försiktig nyo rientering av delar av genren, en nyo rientering som möj ligen också förebå dar genrens successiva up plö sning. De nna tendens kan här illustreras av de relativt ny utkomna, och till sitt innehå ll myc ket annorlunda, arkeologihistoriska verken av Terj e Brattli (1993 ), Alain Schnapp (1997 [1993 ] ) och Asgeir Svestad (1993, 1995 ) . H är behandlas klassiska arkeologihistoriska pro blem­ områd en ur nya syn vinklar, men de är samtidigt tematiskt och kronologiskt beskurna på ett sätt som gör att de skiljer sig markant frå n exe mp elvis Dan iels och Klin dt-Je nsens arkeologihistoriska översikter. Brattli och Svestads arbeten, med Fou caults begrep ps ap pa rat som teoretiska motorer, riktar framförallt in sig på per ioden 1600- 1900, medan tyn gdpu nkten i Alain Schnap ps verk företräd esvis 128 Arkeo logihistoria som historia - en analys a v tre översiktsverk ligger i en noggrann genomgå ng av det forntidsintresse som kommer till uttry ck i frä mst antika och medeltida käl lor. De ssa verk har det gemensamt att de inte så my cket fokuserar vem som "u pp tä ckte" f örhistorien, utan snarare när och hur förhistorien blev ett kunskaps obje kt. Ny orienteringen till trots tyc ks intresset lika­ fullt riktas mot de mest kä nda arkeologerna, äv en om framstä ll­ ningarna nu iställ et har en avglorifierande karaktä r. De tta är emellertid ett fenomen som igenkä nns frå n utvecklingen inom vetenskaps historia generellt, nå got som jag redan kort berört i denna avhandlings andra kapi tel (se dessutom W ilde 1981: 4 4 6 ). Ås a Gillberg har i detta sammanhang vä lmotiverat på pe kat att kunskaps diskussionen i dessa ny are verk inte sp elar nå gon fram­ träd ande roll: De t framhå lls dä r ofta att kunskap är historiskt bunden, att den inte är kumulativ eller kontinuerlig - men, frå gar sig Gillberg, vad innebä r detta egentligen? (199 9 : 2 8 ). Ett annat ny utkommet verk som förtj än ar att omnä mnas i det hä r sammanhanget är Alice B Keh oes The Land of Prehistory. A Critical His tory of A merica n Archaeology (199 8 ). H är finner vi en arkeologihistoria som har sin exp licita utgå ngsp unkt i ett klassp er­ sp ektiv och inte på nå got sä tt utger sig för att behandla historien ur en förment obje ktivt syn vinkel. I denna mening ä r alltså arbetet inte att betrakta som ett översiktsverk av klassiskt ency klope diskt snitt, utan skall snarare ses som ytt erligare ett uttry ck för en mer tematisk behandling av arkeologihistorien. Ä nnu ett ex empe l på att det arkeologihistoriska forsknings­ fä ltet alltmer öp pn as up p för så vä l mer tematiska som sp ecial­ iserade infallsvinklar är det på börja de 5- bandsverket i genren som redigeras av Tim M urray (199 9a) - Encyclopedia of Archaeol ogy. Ve rket kommer att bestå av två delar: "T he great Archaeologists" (tv å voly mer, utkom 1999 ) samt "H istory and Di scoveries" ( 3 voly mer, kommande). De första två voly merna, på tillsammans nä rmare 900 tex tsidor, innehåll er 5 8 k orta biografier över väl kä nda arkeologer, så vä l levande som döda. Biografierna är ordnade kronologiskt efter arkeologernas födelseå r och hä r åte rfinns så vä l W illiam C amden (1551-162 3 ) som Ma ts P M almer (fö dd 1921) och 12 9 Arkeol ogihistoria som historia och som a rkeologi Lew is Binförd (fö dd 192 9 ). Ä ven om det från en skandinavisk hori­ sont finris en del att säg a om urvalet - Thomsen saknas exe mp el­ vis - är voly merna ett väl kommet tillskott till genren. Hu r de tre övriga volym erna kommer att dispo neras är idag oklart för för­ fattaren till dessa rader. Trots ovanstå ende karakteristik av en genre i möjlig up plö s­ ning vä ljer jag här att analys era tre översiktsverk av klassiskt snitt: Gly n Dani els A Hundr ed and Fifty Years of Archaeology (1975), Ole Klind t-Jen sens A His tory of Scand inavian Archaeology (1975) oc h A Histo ry of Archaeological Th ought av Bruce G Trigger (198 9 ). 6 Uta n att nä rmare kvantitativt kunna belä gga dessa verks stora bety delse, våg ar jag h äv da att de idag utgör hörnstenar i en väs t­ vär ldsarkeologs arkeologihistoriska bildningsgång . Hä r tillhanda­ hål ls ett komp ilat av de kunskap er som up pf attas som centrala för en förståel se av arkeologins utveckling. De är just där för också flitigt anvä nda som kurslitteratur och referensverk inom arkeo­ logiundervisningen på olika nivåer . Som discipli nhistoria - historia författad och konsumerad av utövare inom en och samma discipli n - fungerar dessa tre översiktsverk där för också som viktiga orienteringspu nkter för samtidsarkeologin. Via strömmen av faktauppg ifter bidrar de till att på samma gån g forma och rep roducera arkeologin som vetenskap o ch fungerar dä rmed i för­ län gningen också som tungt vä gande diskussionsinlä gg i den stä ndigt påg åen de förhandlingen om arkeologins mål oc h medel. Man skulle möj ligen här kunna invänd a att frä mst Kli ndt- Jens ens och D aniels texte r har pas serat ett slags "b äs t före datum" och att de där för inte utgör rep resentativa studieobj ekt som läm pa r sig för en när läs ning av nedanståe nde slag. M ot detta vill jag a nföra det faktum att de fortfarande är de enda verken i sitt slag, samtidigt som de trots allt har kommit att prä gla en stor del av de idag verksamma arkeologernas syn på arkeologihistorien. Med tanke på min någ ot pes simistiska syn på framtiden för över­ siktsverk av detta snitt är det vä l också möjli gt att de kommer att bli läs ta län ge än. De tta eftersom det alltid finns behov för denna form av faktabaserad kunskap i utbildningssammanhang. 130 Ark eologihistoria som his toria - en analy s av tre översiktsverk Tex terna utgörs dessutom inte - lika lite som någo n annan typ av utsagor - av någ ot slags förseglade rum dä r den inneboende betyde lsen en gån g för alla är given. Genom läsa ndet och kom­ menterandet upp stå r förhopp ningsvis nya sammanhang som i sin tur genererar nya reflexion sfundament. Dessa resonemang, till­ sammans med det faktum att det stora flertalet av de historio­ grafiska utgång spu nkterna i dessa type r av arbeten sälla n är syn liggjord a, får där med utgöra den pri mä ra motivationen till föreliggande analy s. Rec ensioner Innan jag g er min bild av de tre översiktsverken kan det vara av intresse att se hur de har recenserats i vetenskap liga, främ st arkeo­ logiska, kretsar. De recensioner av verken som påtr äffa ts är resultatet av en relativt begrän sad sökning - här görs där för inga anspr åk p å att träffb ilden skall vara heltäck ande. Snarare skall diskussionen up pfa ttas som ett försök till en begräns ad bely sning av verkens mottagande, samtidigt som någ ra av de fråg or som recensenterna berör blir av intresse i de fortsatta diskussionerna. För att begrän sa sökningen har jag konsulterat de delar av Social Sciences Citatio n Index (SSC I ) och Ar ts & Human ities Citation Index (A H C I ) som omspä nner verkens publ iceringså r samt de efterföljand e fem å ren: 1975-19 80 för Dan iel och Klindt- Jensen och 198 9 -19 9 4 fö r Trigger. Dessa referensindex omfattar ett stort antal tidskrifter, varav flera av de mest framträd ande inom arkeologi. I någ ra fall åte rfinns samma referenser i de båda indexen. För att komplet tera den här up pk omna bilden har jag också sökt igenom årg ång arna 1950-195 5 a v fem tunga arkeologiska tid­ skrifter vid denna tid: A merican Anthro pologi st, A merican An tiq uity, A meri can Journal of Archaeology, An tiq uity samt Proceedings of the Prehistoric Society. Det ta för att fån ga in eventuella recensioner av den första utgå van av Dani els arbete (1950), som tidsmässig t inte täck s in av varken SSCI eller A H C I . I samma syfte genomsöktes den kanske frä msta vetenskaps historiska tidskriften Isis frå n sam- 131 Arke ologihistoria som hi storia och som a rkeologi ma tidsp eriod. I övrigt har jag på trä ffat en svensk recension av Trigger (W elinder 199 3 b) samt en av Kli ndt-Je nsens arbete som pu blicerades hela nio å r efter att det utkom (C hip pi ndale 19 8 4 ) . Sammanlagt på trä ffades 24 recensioner i ovanstå ende notvarp. Av dessa behandlar fy ra Da niels arbete; fördelade på två recen­ sioner av förstautgå van (1950) oc h två av den andra (1975). K lindt- Jen sens översiktsverk recenseras endast av två recensenter, nå got som delvis kanske kan sky llas p å a tt den danska arkeologin har en svagt utvecklad recensionstradition (Kr istian Kr istiansen, pe rs komm). Ma n tyc ker hä r annars att verket åt minstone borde ha anmäl ts på författarens hemmap lan. Hä r genomsöktes dä rför också den danska kulturhistoriska tidskriften Fortid og nut id (1975- 80) som har en relativt fyl lig recensionsdel. Inte heller hä r på ­ trä ffades nå gon anmäl an av verket. Re sterande recensioner, hela 18 sty cken, behandlar så ledes Triggers arbete.7 Av resultatet att döma - och med ovan angivna starka för­ behå ll beträff ande recensionernas rep resentativitet - tyc ks det som om recensionsverksamheten fyl ler en allt viktigare funktion inom arkeologin. Mo t bakgrund av de på trä ffade recensionerna tyc ks det också som om den arena dä r recensionerna pla ceras har vidgats högst bety dligt. Trigger recenseras ex empe lvis i två av de ty ngsta vetenskap shistoriska tidskrifterna Isis ( Va n Rip er 1991 ) och British Journal fo r the Histor y of Science (Bo wle r 1991 ), i de vä lkän da naturvetenskap liga pu blikationerna Natur e ( Re nfrew 1990 ) och Science (G ruber 1991) samt i vetenskapsf ilosofernas frä msta tidskrift Philosoph y of Science (Sabloff 19 9 2 ). Mo t denna bild kontrasterar de relativt fåt aliga recensioner som på trä ffats av Da niel och Kli ndt-Je nsen, inte minst den nä rmast totala frå nvaron av recensioner i vetenskap liga tidskrifter utanför arkeologin. En generell, men förvisso inte heltä ckande, iakttagelse är också att arkeologihistoriskt verksamma forskare recenserar varandra. Som ex empe l hä r kan nä mnas att Bruce G Trigger recenserar Da niel (1975), Ch ristoph er C hipp indale recen- 132 Arke ologihistoria s om historia - en analys av tre översiktsverk serar Klin dt-Je nsen (198 4 ) , och att Alain Schnap p (1990) och Jere my Sabloff (199 2 ) recens erar Trigger. H ur mottogs då Gly n Dani els arbete när det pub licerades första gä ngen 1950? Med utgån gsp unkt i de två recensioner som blev resultatet av min genomgång ovan blir svaret på d enna fråga : täm ligen svalt. De n ena recensionen är skriven av redaktören för och grundaren av Anti quit y, O G S Cra wfo rd (1951). Rec ensionen tar sig förutom Dan iels text också an arkeologihistoriska arbeten av Thomas D K endrick (1950) och Stuart Pigg ott (1950) , v erk som jag eme llertid inte berör vidare här. Cr aw ford är, milt uttryck t, övervä gande negativ till Danie ls arbete. H an pek ar i sin anmäla n först på att Dani els arbete är allt­ för tematiskt up pb yg gt och han frå gar sig retoriskt om det är möj­ ligt att skriva historia på ett annat sät t än kronologiskt (Cra wfor d 1951:11). Cr aw fords största invän dning är emellertid att Dan iels arbete fokuseras mot utvecklingen av den förhistoriska forsk­ ningen och inte den arkeologiska. D etta innebä r att större delen av den klassiska arkeologins utveckling enligt recensenten är uteläm ­ nad, nå got som han beklagar livligt. Des sutom på p ekar han att insatser av tysk a arkeologer konsekvent negligeras eller under­ vä rderas genom hela boken. Ha n menar vidare att insatserna av norska arkeologer vad gälle r vikingatidsforskningen också är underskattade. Inte ens bokens index v inner recensentens gillande (ibid) . Dan iels bedömning av olika grä vningars bidrag till kunskaps­ utvecklingen inom arkeologin ifrå gasätts också starkt och i när ­ mast nedlåt ande ordalag: The fact is that this is not the wo rk of a field archaeologist but of a n indoor student who , though cognisant of wh at has hap pe ned during recent decades and in sym pat hy with the modern outlook, does not ap pe ar to grasp its t rue significance. ( Cra wfor d 1951:11). De få erkän nsamma meningar som Cra wfo rd uttalar om arbetet inskrä nker sig till att han framhål ler författarens goda intentioner 133 Arkeo logihistoria som h istoria och som arkeologi och bokens använ dbarhet som översiktsverk - "a useful handbook, if read critically." (ibid:12) . Inte helt bra där hel ler alltså . Fig 1. O msl aget till G lyn Danie ls A H undred Year s of Archae ology (Du ckiv orth 19 5 0 ) . Recensenten a vslutar med att påpeka att Daniels försök trots allt är hedervär t och att han kanske hade lyckats under andra förut­ sättn ingar: "Wi th more mud on his boots he might well have succeeded." (ibid). 134 Arkeo logihistoria sow historia - en analys av tre övers iktsverk De n andra recensionen som förstautgåva n av Dani els arbete utsä tts för åte rfinns i tidskriften A mer ican Journal of Archaeol ogy ( M y lonas 1951). An mä laren är inte lika negativt inställ d till arbetet som Cra wf ord, men en stor del av recensionen up pt as åter igen av kritik mot att Dan iel i huvudsak behandlar den förhistoriska arkeologins utveckling och inte arkeologin som helhet. D et faktum att boken utesluter merpa rten av den klassiska arkeologin betrak­ tas som särs kilt allvarligt. Myl onas pek ar där för - i likhet med Cr aw ford - också på att titeln i grunden är missvisande; denna borde istäl let ha varit " a hundred yea rs of Prehistoric Archaeology " ( M y lonas 1951:3 9 9 , min kursivering). Ov anstå ende kritik gäl lande behandlingen av den klassiska - historiska - arkeologin kan dock tycka s vara någ ot orä ttfä rdig. Viss erligen antyd er verkets titel att arkeologin som helhet skall behandlas, men samtidigt framhål ler Dan iel omedelbart i förordet till den första utgå van att han pri mä rt kommer att befatta sig med den förhistoriska arkeologins utveckling (1975: 9 ). De två recensioner som följd e på den andra utgåv an (1975) är av en annan karaktär ä n de ovan refererade. H är dominerar istäl let en pos itiv - för att inte säg a hovsam - ton. Än nu en gå ng blir Da niels arbete recenserat i An tiq uity dä r han för övrigt själv fungerat som redaktör sedan Cra wfo rds död 1957. Anmä laren är Bruce G Trigger som fastslår att D aniels arbete ä r: ... a landmark in the history of archaeology's growin g self- consciousness. It is a formidable analy sis of wo rldwid e archaeological discovery fr om a British viewpo int. (Trigg er 1975: 313). Sär skilt framhål ler Trigger verkets första fem kapi tel, dä r Dani el behandlar arkeologins framväxt i Eur opa fram till omkring år 1900. Den na del pris as som det ojämf örligt bäs ta som skrivits om per ioden. Hä r understryk er Trigger författarens förmå ga att balansera mellan ett åte rberät tande av viktiga arkeologiska up p ­ täck ter, samtidigt som dessa analys eras och vär deras utifrå n sin tids intellektuella klimat. Dan iels förmåga att överblicka och sum- 135 Arkeolo gihistoria som histo ria och s om arkeologi mera stora mä ngder arkeologihistoriskt material framhål ls också (ibid:312). 150 YEARS OF ARCHAEOLOGY GLYN DANIEL ' « w : j DUCKWORTH Fig 2 . O msla get till G lyn Daniels A Hun dred and Fifty Year s of Arc haeology (D uckw orth 19 7 5 ) . Bokens andra del (kap itel sex till tio), som täcke r in utvecklingen frå n ca 1900 t ill andra vär ldskriget i olika geografiska regioner, har enligt Trigger en mer refererande karaktär. Det ta beror på att 136 Arkeo logihistoria som h istoria - en analys av tr e översiktsverk Dan iel valt att avstå f rån en nä rmare analys av sina när mast sam­ tida kollegor för att han befunnit sig alltför när a i tiden, ett historiografiskt överväg ande som också vinner Triggers gillande (ibid). Det finns skä l att åte rkomma till denna upp fattning senare. I bokens sista, nys krivna kap itel kommenterar Danie l bl a fram­ väx ten av den proc essuella arkeologin i kritiska ordalag, någ ot som Trigger också ser på med illa dold tillfredsställels e (ibid:313). Triggers kritik mot Dan iel framförs i en myck et låg mä ld ton. Som exe mp el på skilj aktiga meningar kan man peka på att an­ mä laren menar att Dan iel borde ha tillskrivit Thomsen en ä n större betyde lse som grundare av den förhistoriska arkeologin samt att utvecklingen inom geologin (eta blerandet av uniformismen) över­ skattats vad gäll er dess inverkan på den tidiga arkeologin (ibid: 312). Trigger är inte heller överens med Dan iel när det gälle r dennes up pf attning om den amerikanska arkeologins tidiga ut­ veckling (eller snarare brist på såd an) . Hä r menar han att Dani el undervärd erar indianernas kulturella nivå när han hä vdar att en av orsakerna till det bristande forntidsintresset skulle ha berott på att det inte fanns nå gra större monument som kunde stimulera ett så dant intresse (ibid:31 3). A Hun dred and Fifty Years of Archa eology recenseras också kort i Journal of Archaeological Science ( Collins 1975). Colli ns anmäla n är delvis en spe gel av den tidskrift som den publ iceras i - fokus ligger där för på hur Dan iel har behandlat framväxt en av olika naturvetenskapli ga metoder inom arkeologin. Anmälar en är väl inte helt nöjd med hur Dan iel har lyck ats med detta, men fram­ håll er samtidigt att denna up pg ift fordrar spe cialkunskaper inom fälte t (Coll ins 1975: 403). Co llins framhå ller där emot verkets status som klassiker inom genren: "A ny serious student should be familiar wi th its contents" och " ... it is still the most syst ematic wo rk of its kind" (ibid) . Ock så Klind t-Jen sens arbete hedras med en anmäla n i An tiq uity, i detta fall av Dav id M Wilso n (1976) . Rece nsenten börja r med att pek a på de arkeologihistoriska band som finns mellan Skandinavien och Storbritannien, dä r såv äl Sven Nilss on, 137 Arkeo logihistoria som his toria och som arkeologi Thomsen och Wo rsaae var väl kän da forskare i de arkeologiska kretsarna (ibid:70). Ha n betonar vidare att arbetet är ett sty cke initierad akademisk historia och inte ett po pu lär t håll et verk, fyllt med anekdoter ( varpå h an själv ger exem pel på s kvaller, som hade kunnat finnas med i boken, men inte gör det). O L E K U N DT- J E NSE N A H istory of Scandinavian Archaeology Fig 3. O msl aget till Klind t-Jen sens A His tory of S can dinavian Archae ology (Tha mes and Hu dson 197 5 ) . Öv erlag är detta emellertid en pos itiv recension. Anmä laren gör dock vissa reservationer när det gäll er bildurval och konstaterar att tex ten har en viss slagsida åt dansk arkeologi och att den 138 Arkeo logihistoria som h istoria - en analys av tr e översiktsverk behandlar islä ndsk arkeologi styvm oderligt (ibid). En i nvän dning är att anmäla ren tyck er det är pro blematiskt med Klind t-Jen sens beskrivningar av de nyl igen bortgån gna arkeologernas vetenskap­ liga gär ningar. Dess a är vanligen myc ket korta och skissartade, men försvaras likafullt av recensenten med att de är av stor ny tta för den icke skandinaviska läse kretsen, samt, och detta är av ett vidare intresse, att det är svårt att vär dera nyli gen verksamma kollegors arbete (ibid). Ch ristop her Ch ipp indales recension av samma arbete ser dagens ljus nä rmare ett decennium efter pub liceringen och åte r­ finns i ett arkeologihistoriskt temanummer av tidskriften Archaeo­ logical R eview From Cambri dge (198 4, vol 3:1). H an slår omedelbart fast att K lindt- Jense ns arbete: ... gives an admirable academic history at essay length (80 pages) of that long p eriod from the 16t h to the beginning of th is century, when Scandinavian archaeology w as, in all sorts of ways , far in advance of the rest of E urope. (C hipp indale 1984 : 9 5 ). Derm a mening illustrerar emellertid också i hög grad anmäla rens nä rmande till sin recensionsuppg ift. Recen sionen består sål edes i förhål landevis hög grad av egna reflex ioner kring den skandi­ naviska arkeologins utveckling, snarare ä n ett försök att diskutera Klin dt-Je nsens tolkning av densamma. Chi ppi ndale stä ller sig lika­ fullt någ ot frå gande till Klin dt-Je nsens behandling av det som i hans bok kallas för "re cent archaeology " - när denna, med någ ra få undantag, inte strä cker sig län gre fram i tiden än till 1940 -talet (ibid:9 6 ). H ä r uttryck er han också ett visst beklagande av att den kortfattade behandlingen av denna " ny are" ar keologi gör det svår t för en " outsider" att förstå sa mmanhangen, ett uttalande som möj­ ligen kan generera fråg or kring vad som skall betraktas som arkeologins "in sidor" respek tive "u tsidor". Ha n menar också att Klind t-Jen sen egentligen aldrig försöker förklara varför just den skandinaviska arkeologin kom att utvecklas så snabbt i j ämföre lse med den brittiska (ibid). Om dömena om Triggers A His tory of Archaeological Tho ught är 139 Arkeologihistoria som h istoria och som arkeologi relativt samstäm miga vad gäl ler verkets stora betyde lse. Här framhåll s så lunda ett flertal gå nger att det är det viktigaste som skrivits i genren sedan Da niels arbeten utkom 1950 och 1975 (se exe mp elvis Ha mmond 1991:105; Renf rew 1990:777; Van Ripe r 1991:54 9 ; Sabloff 1992 :703). Om dömen som "sig nificant contribu­ tion" (Mc Car they 1991:161), "m asterful wo rk" (M ithen 1991:451), "t he only single-vo lume history of archaeology wo rth buyin g" (Mu rray 1991:503), "o ne of th e best discip linary h istories wr itten to date" (Pa tterson 1991:35 3 ) o ch "la ndmark wo rk" (Sabloff 1992 :703) får här illustrera detta förhå llande. I dessa ofta inledande hyl lningsfraser framhåll s inte bara verk­ ets stora bety delse, utan också a tt det på må nga sät t skiljer s ig från liknande försök i genren. Hä r framhåll s sär skilt det breda temat­ iska och geografiska - inte minst utomeurope iska - anslaget samt dess idé fokuserade up pl äg gning (Ch ipp indale 1990:55 ; Mu rray 1991:503- 504; Van Ripe r 1991:54 8 ; Rose n 1992 : 9 4 ; Schnap p 1990:9 5 8 - 9 5 9 ). I sy nnerhet framhåll s kap itel sex, som behandlar sovj etisk arkeologi, som banbry tande i genren. Gordon R Willev talar också exp licit om att Trigger skrivit en exte rnalistisk arkeo­ logihistoria, i motsats till tidigare mer internalistiska - här exe mp ­ lifierat av Gly n Dan iels arbete (1991:106). Wille y är för övrigt den ende av recensenterna som anvä nder sig av denna terminologi i karakteriserandet av arbetet. Den kritik som Triggers arbete blir föremål för är i allmänh et underordnad lovorden. De tta dock med ett undantag - näm ligen Pet er ] Bow lers recension i Bri tish Journa l for the Hi story of Scien ce (1991:120). Efter nå gra få erkän nsamma ord om Triggers försök att också behandla arkeologin utanför Eur opa kritiserar Bowle r Trigger kraftfullt för att han alltför starkt har fokuserat utveck­ lingen av den unilinjär a kulturevolutionismen som fenomen i sina försök att förklara 180 0-ta lets arkeologi. Bowl er menar hä r att Trigger negligerat betyd elsen av diffusionistiska förklarings­ modeller, ex empe lvis i form av alla de invasionsteorier som var så vanliga under 18 00-t alet. Re sultatet blir enligt Bowle r att Triggers historia i dessa sty cken blir endimensionell och där för inte förmår 140 Arkeo logihistoria som historia - en analys av tre översiktsverk att rät tvist belys a framförallt det sena 1800 -tale ts kulturella må ng­ fald: " ... the main pro blem wi th his account is that it misses out one wh ole strand of the story ." ( ibid) . A His tor y of ARCHAEOLOGICAL THOUGHT Bru ce G. Trigg er Fig 4. O msl aget till Trig gers A Hi story of Archaeol ogical Tho ught ( Camb ridge Un iversity Press 19 8 9 ) . En kritik som andra recensenter framför är att Trigger inte alltid på ett trovär digt sätt förmå r att skapa län kar mellan olika nivå er i förklaringsmodellerna (bl a Mi then 1991:4 5 2 ; Wil ley 1991:108-109). Mer spec ifikt kan detta exe mp elvis gäll a hur tidsandan i USA under 1960 -talet kom att på verka arkeologins idé innehå ll. Såv äl 141 Arke ologihistoria som historia och som arkeologi Col in R enfrew (1990: 777) som Jeremy Sabloff (199 2 : 704) har i detta sammanhang kommit att citera och kritisera samma avsnitt i Triggers arbete: The neo-evo lutionism that develop ed tn the Uni ted States in the 1960s wa s yet another attempt by anthropol ogists living in a politic ally dominant country to 'na turalize' their situation by demonstrating it to be the inevitable outcome of an evolutionary proc ess ... (Trig ger 198 9 : 2 8 9 ). Renf rew menar att denna typ av resonemang är alldeles för gen­ eraliserande och ytli ga till sin karaktä r. Möj ligen kan man anvä nda sig av ett såd ant svep ande pås tåe nde som en lös hyp otes, men detta fordrar också enligt Renfre w att man förmår skapa en metodik att påv isa detta förhåll ande. Intressant i sammanhanget är dock att recensenten faktiskt acceptera r Triggers slutsatser att det han kallar tidsanda - Zeitgeist - faktiskt påv erkat enskilda arkeologers arbete, här exem plifi erat med Sir Arthur Evan s (1851- 1941) ( Renf rew 1990:777). Sabloff framför en liknande kritik och tillfogar dessutom att pås tåe ndet byg ger på en överdriven up pfa ttning om de proc es- suella arkeologernas inflyta nde på den amerikanska arkeologin som helhet. Enligt Sabloff fortsatte näm ligen den arkeologiska verksamheten i stort sett opå verkad av den proc essuella arkeo­ logins locktoner och byg gde snarare på intellektuella traditioner som hade sina rötter i 1950-tal et (199 2 :704). En kritik som också åte rkommer i flera fall är att Trigger i allt för hög grad utesluter delar av det arkeologiska forskningsfä ltet. Hä r omnä mns exe mpe lvis den historiska (bl a den bibliska) och den klassiska arkeologin (Rosen 199 2 : 9 4 - 9 5 ). E ftersom Rosen s rec­ ension pub liceras i Bulletin of the Amer ican Schools of Orien tal Research får vä l hans åsik t i detta fall ses som en par tsinlaga. D avid B Small menar att Triggers styv moderliga behandling av den klassiska arkeologin klart visar att han inte betraktar denna som en del av den arkeologiska disciplin en. Det ta visar sig bl a genom att 142 Ark eologihistoria som historia - en analys av tre översiktsverk den siste av de klassiska arkeologerna som omnä mns i Triggers arbete är Sir Arthur Evans (Small 199 2 :164 ) . Som genomgån gen av recensionerna ovan visar är uppf att­ ningarna av vad som egentligen utgör det arkeologihistoriska forskningsfäl tet ingalunda samstämmi ga. Här finns stora skill­ nader vad gäller syn en på ämne ts tematiska kärn a och dess krono­ logiska utsträ ckning. Särskilt intressant att notera är också skill­ naden i mottagandet av Daniels två utgåv or av sitt arbete. Den första får ju s om synes allvarlig kritik för att den uteläm nar bl a den klassiska arkeologin, medan den andra utgå van - som till överväld igande delen är identisk med den första - närma st möts med vördnad. Vad har då så hänt? Har arkeologin under denna tidsp eriod alltmer kommit att definiera bort sig från de klassiska och bibliska verksamhetsfälte n? En mer sociologisk förklaring skulle kunna sökas i det faktum att Daniel själv har gjort en karriärmä ssig resa under tiden: från en ställning som University Lecturer 1950 till en tjänst som upp buren Professor vid samma Univers itet 1975. Teoretiska ramve rk: Varfö r och hur ? I föregåend e huvudkapit el diskuterade jag olika arkeologihis­ toriska nytt oargument och framhöll att de är intressanta genom sina starka epistemo logiska laddningar. Med tanke på att de här tre behandlade verken är monografier som omspä nner stora geo­ grafiska och tematiska områd en, tyck er man kanske att nyttoa rgu­ menten borde inta en framträd ande plats i arbetenas inledande avsnitt. Så ä r dock inte fallet: Inte i någ on av D aniels eller Klindt- Jensens texter fin ner vi någo n form av ty dliga argument som talar om den arkeologiska nyttan av discip linhistoriska studier. Daniel hänv isar dock i allmä nna ordalag till vilken stor betyd else arkeologin har när det gäller studiet av framförallt de skriftlösa p erioderna. Denna karakterisering av arkeologin som en betyd elsefull medlem av den vetenskapliga familjen l igger sedan till grund för författarens redogörelse för varför boken skrevs - 14 3 Arke ologihistoria som historia och s om arkeologi eftersom arkeologin ä r viktig ä r också d ess historia viktig (1975: 9 ). H ä r finns såle des inte någ on omedelbar åte rkoppl ing till den äm nesmä ssiga ny ttan av arkeologihistoriska studier, utan denna relateras framförallt till up pfa ttningen om studieobj ektets stora betyde lse. Det är dock här på sin pla ts att påm inna om att vi trots allt kän ner till D aniels generella inställn ing till arkeologihistoriens ny tta genom en redan behandlad text (D aniel 1981b:10-12). Vad frå nvaron av explic it argumentation beträff ande ny ttan av arkeologihistoriska studier egentligen betyd er kan man endast spe kulera i. Möjlig en utgör D aniels och Klin dt-Je nsens mycke t all­ mä nna formuleringar åte rskenet av en äld re humanistisk forsk­ ningstradition där det mång a gång er framstod som överflödigt att pek a p å d en omedelbara ny ttan med studierna. Trigger är så lunda den ende av de tre författarna som i sitt arbete klart deklarerar varför han ägn ar sig åt arkeologihistoria och vilken roll denna fyller för arkeologin, någ ot som jag också redan har berört. Trigger betonar i detta sammanhang framförallt tidsdj up ets betyde lse nä r det gälle r v år förmå ga att kunna under­ söka arkeologins relation till det omgivande samhäl let och dä ri­ genom identifiera de exte rna faktorer som påv erkar - förvrider - vår bild av förhistorien (198 9 : 4 ). Det enda uttryc ket för att översiktsverken är riktade mot någ on sär skild må lgrupp finner vi hos Gly n Dan iel. Den ne adres­ serar sitt arbete till ". .. the serious student of p rehistory.. ." ( Dan iel 1975:10), en må lgrup psf ormulering som illustrerar författarens up pfa ttning om hur viktigt det är att tillgodogöra sig arkeologins historia för att bli en verkligt seriös utövare. Det n ärm aste nå gon form av explic it historiografisk ansats som erbjud s av Dan iel och Klind t-Jen sen är inledande anmärk ningar om att man inte kan behandla allt, att man har tvingats att koncen­ trera sig på de viktigaste hän delserna för att inte förlora sig i detaljer (Klind t-Jens en 1975:7; D aniel 1975:10). D etta är ett vanligt förekommande grep p i må nga historiska beskrivningar, oavsett om det rör sig om vetenskap shistoria eller polit isk historia. Där e­ mot sä gs det säl lan någ ot om vilka principer - om man inte menar 144 Arkeo logihistoria som histori a - en analys av tre översiktsverk att uttryc k som "vi ktigaste hä ndelser" är ett exe mp el på en his- toriografisk prin cip av vikt - som sty r urvalet. I detta avseende utgör Triggers arbete ett pos itivt undantag. Både i sitt första och sitt tionde kap itel prec iserar författaren, via täm ligen omfattande diskussioner, sin syn på s åvä l arkeologihistoria som forskningsom­ rå de som arkeologi i allmänh et. H ans mest centrala utgån gsp unkt­ er har jag redan diskuterat i denna avhandlings tredj e kapi tel, varför ja g inte berör dem när mare här. Kom pos itionsmässi gt omfattar såv äl Triggers som Klin dt- Jens ens arbeten som syn es nedan (fig 5) tio kap itel, medan A Hundre d and Fifty Years of Archaeology innehå ller elva (dock i sin första utgå va tio). Samtliga tre arbeten kan säg as vara båd e kronologiskt och tematiskt strukturerade. I Klin dt-Je nsens och Dan iels fall övervä ger dock det kronologiska draget i kompos i­ tionerna, medan Triggers arbete p rimärt ä r tematiskt up pb yg gt. Rent g eografiskt omfattar Klind t-Jen sen naturligtvis det minsta områd et, givet av titeln p å ha ns arbete. Me d en så dan relativt snäv geografisk utgån gsp unkt tycke r man kanske att det skulle vara svårt att utesluta områd en, någ ot som likafullt sker eftersom den arkeologi som bedrivits i framförallt norra Sverige och Nor ge helt lyse r med sin frå nvaro. Det geografiska centret är sål unda fast förankrat i Syd skandinavien. I sina geografiska ansatser kan de övriga två översiktsverken karakteriseras som globala, dock med väs entliga skillnader sinsemellan. D aniels historia har sin geograf­ iska tyn gdpu nkt i E urop a, sä rskilt i författarens hemland Eng land, och i de klassiska arkeologiska områd ena i frä mre Ori enten (Gre kland, Anatolien, Eg ypte n och Mes opo tamien) . I kap itel ått a berör Dani el dock Indien, Kina s och Amerikas arkeologi översiktligt och i det senast skrivna kap itel elva summerar författaren också kortfattat det han kallar "W orld Pre history " (ibid:3 2 9 - 3 3 6 ). En relativt liten del av bokens nä rmare 400 text sidor ägn as alltså åt annan arkeologi ä n den " klassiska", och i de fall den tas up p överhuvudtaget sker detta nä stan uteslutande frå n ett väs t­ europe iskt p erspek tiv. 8 145 Arkeo logihistoria som hi storia och s om arkeologi Klindt-Jen sen 1975 1. Great ancestors 2. Ren aissance antiqu aries 3. New develop ments in the age of enlightenment 4. Clas sification and prot ection of a rchaeological material in the first half of the nineteenth century 5. Dani sh archaeology under W orsaae 6. Scandinavian dialogue: M ontelius and Mü ller 7. Recen t N orw egian archaeology 8. Recent Sw edish archaeology 9. The archaeology of Finl and 10. Dan ish archaeology a fter Müll er Epilo gue: Mod els in archaeology Daniel 197 5 1. The antiqua rian background 2. The antiqua rian and geological revolutions 3. The birth of archaeology: 1840-70 4. Archaeology c omes of age: 1870-1900 5. The develop ment of technique a nd method before 1900 6. The discovery of the N ear-E astern civilisations: 1900-50 7. Eur ope an pre history : 1900-50 8. The develop ment of Wo rld preh istory 9. The develop ment of techniq ues and methods: 1900-50 10. Retr ospe ct and pro spe ct 11 Archaeology 194 5 -1970 Trigger 1989 1. The relevance of archaeological history 2. Class ical archaeology a nd antiqu arianism 3. The beginnings of scientific archaeology 4. The imp erial syn thesis 5. Cul ture-his torical archaeology 6. Soviet archaeology 7. Fun ctionalism in We stern archaeology 8. Neo -evo lutionism and the New Archaeology 9. The ex pla nation of diversity 10 Archaeology and its social context Fig 5. De refererade öv ersiktsverkens huvudkap itel. 146 Arkeo logihistoria s om historia - en analys av tre översiktsverk Triggers arbete har hä rvidlag ett betydl igt vidare anslag. Hä r möter vi så vä l sovje tisk arkeologi (kap itel sex) som ett kritiskt granskande av den imp erialistiska arkeologin i Afrika (kap itel fyra ). Äv en i de tematiskt up pl agda kap itlen - t ex kap itel fem, "C ulture-hi storical archaeology" - rör sig Trigger i sina diskus­ sioner över väs entligt större geografiska områd en än Dan iel. Hä r refereras exe mp elvis till såv äl kinesisk, japa nsk som mex ikansk arkeologi (ibid:174-181). D är emot är Triggers avsnitt om Främ re Or ientens arkeologi mindre ä n D aniels. Exem p el på utes lutningar och persp ektivfö rankringar En intressant asp ekt av allt historieskrivande är vad som exk lu- deras. D e kanske mest intressanta formerna av uteslutningar i det hä r sammanhanget ä r de som up ple vs som så naturliga att de inte behöver motiveras närm are. Me ning konstitueras som bekant inte bara genom flödet av expli cita fakta, utan i minst lika hög grad genom det som utesluts. Hä r kan man så ledes tala om en tys tnad­ ens signifikans. I vissa fall kan denna tys tnad naturligtvis vara en pr odukt av högst medvetna uteslutningar, men det förtjä nar också att på pe kas - och här lån ar jag fr ån Gunnar My rdal (196 8 : 2 3 - 2 4 ) - att okunskap en må nga gån ger är lika änd amåls enlig som kun­ skap en. Jag h ar redan tangerat den geografiska/ku lturella uteslutning­ en ovan. De olika recensenterna har dessutom i må nga fall pek at på att stora delar av de historiska arkeologierna är uteslutna ur framförallt Triggers och Gly n Dan iels verk. Anders André n har i detta sammanhang pek at p å d et faktum att trots att mer än hälf ten av all litteratur i arkeologi i Skandinavien och Storbritannien är inriktad på historiska studier, framsky mtar denna del av arkeo­ login endast i undantagsfall i olika översiktsverk (1997:12) . H ä r framhåll er André n så vä l Triggers som Klin dt-Je nsens arbeten. I samtliga verk centreras så lunda historieskrivningen kring den för­ historiska arkeologin, medan de historiska arkeologiernas spec i- 147 Arkeologihistoria sow historia och som ark eologi fika prob lem - manifesta i kontaktyto rna mot exem pelv is estetik, filologi och religionsvetenskap - i stort sett negligeras. På så sät t reduceras den arkeologiska traditionen och indirekt också vår bild av var centrum befinner sig i samtidsarkeologin. En annan intressant uteslutning har redan berörts genom Cra wfo rds anmäla n (1951: 11) a v första utgåv an av Gly n Dan iels arbete: uteläm nandet av delar av den tysk a arkeologihistorien. Dett a är myc ket påta gligt också vid en förnya d läsn ing av hans text. Trots att Dan iel täm ligen noggrant redogör för olika äl dre arkeologiska syn teser - bl a en myc ket finmaskig genomgån g av olika brittiska verk - underlåt er han exe mp elvis att näm na Ph ilip Klü vers Germaniae Antiq uae Libri Tres, utgiven 1616, s om betraktas som den första översikten över Tys klands forntid (Sklen år 198 3 : 2 5 ). Verke t finns dock omnäm nt i Triggers bok (198 9 : 5 1). Om man bortser från att det kan föreligga ett up pe nbart spr åkp roblem - vilket knap pa st helt skulle kunna förklara negligerandet av den tysk a arkeologin - är det möjlig t att spe kulera i ett efterkrigstida, anti-tys kt stämn ingsläg e som också p åv erkat författarens arbete. De språ kliga uteslutningarna är också täm ligen markanta i Triggers verk; det är främ st engelskspr åkig a författare som redo­ visas, alternativt såd ana texter som är översatta till engelska. End ast i liten omfattning finns exe mpe lvis mer moderna nordiska forskares arbeten redovisade, någ ot som också har på p ekats av Stig W elinder (199 3b: 3 8 ). En annan pers pek tivförankring som är påt aglig hos Dan iel är den hos en företrä dare för en av historiens största kolonialmakter. När han exe mpe lvis diskuterar Sir Austen Hen ry Lay ards (1817- 189 4 ) utgräv ningar av Ni mrud under åre n 184 5 - 47, beklagar han livligt att en del av de fyn d som skepp ades hem till Eng land och British Mu seum stals under ett up pe hå ll i Bombay (Dan iel 1975:72). Förf attarens vär ldsbild omöjligg ör hä r ett reflekterande kring likheterna mellan de stölder som äg de rum på kaje rna i Bombay och utskepp andet av fornsaker från ett i mån ga sty cken outvecklat land till en stor och mä ktig kolonialmakt. Ett annat exe mp el p å d enna per spe ktivförankring är hans reflektioner kring 148 Arkeo logihistoria som hi storia - en analys av tre översiktsverk "illv illiga arabiska banditer" som gjor de att en stor mä ngd fyn d frå n olika utgräv ningar i södra Mes opo tamien kap sejs ade under en flodtransp ort 185 5. Ha n tillägge r här : This wa s a great disaster for archaeology, and especi ally for the Eur ope an museums whic h wer e wait ing for the material to adorn their galleries. ( D aniel 1975 :76 ). Dan iels behandling av dessa frå gor ter sig mär kligt otidsenliga sett i lju set av de diskussioner kring kolonialism och imp erialism som var så framträd ande i må nga universitetsmiljöe r frå n slutet av 1960- talet och framå t. Ingen av dessa två riktningsbestäm mande anekdoter åte rfinns heller i Triggers arbete. Ett a nnat illustrativt exe mp el på hur formerandet av historien fungerar ex kluderande åter finns åter igen hos Danie l. I det elfte kap itlet, det enda nys krivna vid nyu tgivningen av boken 1975, åte rfinns ett avsnitt (ibid:3 4 3 - 3 5 2 ) d är han redogör för den ameri­ kanska arkeologins utveckling under den tidsper iod som förflutit sedan arbetet med den första utgåv an slutfördes (1947-197 0). Dan iel ly ckas med konststy cket att på dessa tio sidor inte en enda gå ng omnäm na Binford eller begrepp et "N ew Archaeology" . Det ta trots att avsnittet inleds med en anmärk ning om att den amerikan­ ska arkeologin nu har utvecklats i så hög grad att den kan säg as stå p å egna ben (ibid:3 4 3 ). Betraktat ur en allmänt rep resentativ syn vinkel är detta myc ket anmärk ningsvärt. Istället redovisas här en handfull täm ligen handfasta nya forskningsresultat. Myck et intressant i sammanhanget är att Dani el i detta avsnitt delvis stöder sig på en artikel av Gordon Willey, ' O ne Hu ndred Years of American Archaeology' ( Willey 196 8 ), dä r författaren delar in den amerikanska arkeologin i fyra peri oder, varav den sista benäm ns "De scripti ve- His toric" (Dan iel 1975: 3 4 3 - 3 4 4 ; Willey 196 8 : 2 9 - 30). 9 De nna per iod inleds omkring 1950 och kän netecknas bl a av ett ifråga sät tande av det förhärs kande ordnandet av spa tial informa­ tion och by ggandet av kronologier. Und er den senare delen av per ioden framhålls särk ilt intresset för proc esserna bakom olika former av kulturell föränd ring (Will ey 196 8 : 4 4 - 4 5 ). H är poä ngterar 149 Ark eologihistoria som historia och s om arkeologi Wil ley framförallt det arbete som utförts av Binford; denne kallas för de ny a trendernas mest artikulerade och pr ogrammatiska tales­ man (ibid :5 2 ) . De tta lyc kas Da niel helt undvika i sin lä sning av artikeln. Än mer intressant blir det nä r man ser att Da niel också hä n­ visar till ett arbete av Wil ley och Sabloff, The History of A merican Archaeology som enligt honom skulle ha utkommit 1973 . De nna bok exis terar mig veterligen inte, utan det ä r sannolikt samma för­ fattares A Histor y of A merica n Archaeology (1974) som avses i det hä r fallet, en bok som för övrigt å terfinns i Da niels egen litteratur­ förteckning (ibid: 404) . Me d tanke på att förordet i Glyn Da niels bok ä r daterat till 19 73 k an det ju tä nkas att han hä nvisar till nå got som han vet skall komma att pu bliceras. M an utgå r då också rimligen ifrån att han bör kän na till nå got om innehåll et i p ublika­ tionen. Så tyc ks dock inte vara fallet, eller så har han helt enkelt i detta avsnitt valt att ignorera detta. W illey o ch Sabloffs bok kä nne­ tecknas ju, s om tidigare på visats, av sin markanta orientering mot en historieskrivning som yt terst legitimerar den pro cessuella arkeologins vetenskap liga överhöghet. Vä rt att notera hä r ä r dock att Gly n Da niel faktiskt omnä mner Binford i nyu tgåv ans allra sista tex tavsnitt som, betecknande nog, kallas för "A rchaeology, Ne w and Fa lse" ( D aniel 1975: 3 70-372 ). H ä r omnä mns, helt kort, begrep pe t "N ew Archaeology " och det hä nvisas bå de till New Perspectives in Archaeology (Bi nford & Binford 196 8 ) o ch till det sista kapi tlet i W illey och Sabloffs arkeo­ logihistoria (h än visas åte rigen felaktigt till 197 3). H är förklaras den ny a riktningens genombrott med att det i Amerika inte har funnits nå gra fornläm ningar av intresse, inget Stonehenge, inga Ma ltesiska tempe l, som har kunnat studeras arkeologiskt. Iställ et har de besvikna amerikanska arkeologerna tagit sin tillfly kt till utvecklandet av teorier och metoder. Doc k finns det möjli gheter för den ny a riktningen att inkorp oreras med den övriga arkeo­ logiska familje n, men detta fordrar enligt Da niel att den blir sp rå kligt tyd ligare: 150 Arkeo logihistoria som histo ria - en analys av tre öve rsiktsverk This new movement of the 1960s needs to be absorbed into standard thought and work: at the prese nt moment it is, esp ecially for non- American worke rs, bedevilled by jargon and by people who, app arently unable to spea k and write in clear English, use such phr ases as "th e logico-d eductive-evolutio nary syste ms para digm". (Danie l 1975:37 2). Genom att behandla den pro cessuella arkeologin lätt ralj erande och förläg ga kommentaren av den till det sista avsnittet och inte, som naturligt vore, i avsnittet om den amerikanska arkeologins utveckling, visar Dan iel sål edes med all önskvärd tyd lighet vad han anser om den historiska betyde lsen av denna arkeologiska ny orientering. Glyn Dan iel har äv en i andra sammanhang givit uttryc k för en så dan håll ning (se b l a D aniel 1981a:190-192). De tre analy serade verken är alla skrivna av mä n, någ ot som ytt erst också illustrerar en grundlä ggande struktureringsp rincip som de tre verken har gemensamt - det näst an totala uteslutandet av kvinnliga arkeologers liv och gär ningar ur arkeologihistorien. Rent allmä nt har det stora flertalet arkeologihistorier accepte rat och sp ridit bilden av arkeologin som en huvudsakligen manlig verksamhet, bå de intellektuellt och pra ktiskt. I detta sammanhang framhåll s bl a de arbeten av Dan iel och Trigger som här analys eras (D iaz -A ndreu & S0rensen 199 8b:l ) som negativa exe mp el. Vad gäll er Kli ndt-Jen sen så omnäm ner också han ytte rligt f å kvinnliga arkeologer, och i de fall han gör det oftast endast i form av an­ mä rkningar i bisatser eller som medförfattare till manliga arkeo­ loger (Gi llberg 1999 : 30; Kl indt- Jense n 1975:110,1 15). A lice B Kehoe har dessutom på pe kat att endast 2 % av de arkeologer som refer­ eras i A His tory of Amer ican Archaeology ( Willey & Sabloff 1974) är kvinnor. Nä stan lika illa är det i ett annat (när mast) arkeologihis- toriskt verk av Glyn Dan iel (1967) - hä r utgör kvinnorna 6% av referenserna (Keho e 1989 :105-106). Un der senare år h ar denna form av androcentrisk historieskriv­ ning mötts av kritiska röster (se bl a; Cla assen (red) 1994 ; Dia z- Andreu & S0rensen (red) 1998a; Du Cro s & Smith (red) 1993 ; Keho e 1998 :188 - 189 ). Hä r görs expl icita och väl motiverade försök 151 Arkeologihistoria som historia och som arkeolo gi att åte rinskriva kvinnorna i arkeologihistorierna. M arie Louis e Stig S0rensen har dock på p ekat att denna proc ess inte utgör någ on enkel och additiv ope ration dä r man bara komple tterar de ordi­ nä ra arkeologihistorierna med kvinnliga arkeologer, utan att den må ste betraktas som en revision inifrån . Vid are på p ekar hon att det vare sig i Dani els eller i Triggers översiktsverk finns en med­ veten och uttalat negativ hål lning mot kvinnliga arkeologer. Iställ et bidrar de via sin tys tnad i genusfråg or i pra ktiken till att forma en historia som indirekt utesluter dessa. Vi s tår alltså hä r i högsta grad inför en tys tnadens signifikans (S0re nsen 199 8 : 31-3 2, 5 4 - 5 5 ). Varje h istoria ä r av naturen uteslutande till sin karaktä r. O van relaterade uteslutningar utgör där för endast en spe gel av avhand­ lingsförfattarens bild av vad som är exk ommunikationer pri mä rt vä rda att kommentera i sammanhanget. Nä r börja r och s lutar arkeologihistorien? Hu r behandlas då den centrala frå gan om när arkeologin för­ vandlas frå n vad som i allmä nhet beskrivs som en mer eller mindre ostrukturerad antikvarisk verksamhet till en själ vständ ig vetenskap i de tre översiktsverken? Kort sagt: N är börja r arkeo­ logihistorien? Gemensamt för de tre översiktsverken är att framväx ten och det successiva accept erandet av treper iodsys temet tillmäts en myc ket stor betyd else nä r det gälle r definierandet av startpu nkten för arkeologins tillblivelse som en egen, sjä lvstän dig vetenskap . Det ta tar sig dock lite olika uttryc k när det gälle r fix erandet av en mer bestä md tidpu nkt för denna händ else. Vad gälle r Klind t- Jense ns up pf attning om den vetenskap liga arkeologins startpu nkt behöver man inte svä va i tvivelsmål : Red an i första meningen i sitt förord fastslår han att den skandinaviska arkeologihistorien på allvar börja r år 1818 (1975: 6 ). Klind t-Jen sen utgår hä r frå n det faktum att Ch ristian Jtirg ensen Thomsen i ett brev till den svenske historiepro fessorn J H Schröder, daterat den 152 Arke ologihistoria som his toria - en analy s av tre översiktsverk 16 juli d etta år, beskriver grunddragen i det som senare skulle ut­ vecklas till trep eriodsy stemet (Hi ldebrand 1937:3 37; Klin dt-Jen sen 1975: 50-5 1). 10 Fram väx ten av denna vetenskapli ga arkeologi be­ handlas i Kli ndt-J ensens fjärd e kap itel. Glyn Dani els syn på nä r arkeologin förvandlas till en själv ­ stä ndig vetenskap är m er svårg rip bar. Vis serligen gör äv en han en tyd lig markering i sitt förord till A Hundr ed and Fifty Years of Archaeology : ... if one had to select a moment wh en it seemed that archaeology wa s really coming into exist ence as a sep arate discipline , wr esting the facts of hi story fro m the material remains of the past , then it might be the second decade of t he nineteenth century . It is roughly a hundred and fifty y ears since the D anish Nati onal Mu seum wa s open ed to the publ ic and Thomsen's a rrangement of t he museum, according to the three successive ages of Stone, Bronz e and Iron, wa s show n to all. (1975:7). Sett utifrå n detta citat verkar det som Dan iel i stora drag ansluter sig till K lindt-Jens ens upp fattning. Men går man vidare i hans text finner man att han senare förlä gger arkeologins egentliga start till år 185 9 : It wa s not until 185 9 that preh istoric archaeology could be said to have come into being. (D aniel 1975: 2 8 ). Dan iel pek ar på fyra omstä ndigheter som motiverar detta stäl l­ ningstagande: Genomslaget för Lyells teori om uniformismen,11 utvecklandet av de relativa kronologisys temen genom främ st Thomsen och Wo rsaaes arbete, Da rw ins pub licerande av On the Ori gin of Species (185 9 ) samt accepter andet av mä nniskans höga åld er genom att det blev vedertaget att fyn d av män niskoben fanns i samma lager som utdöda dju rarter (Dani el 1975: 2 8 ). Da niel betonar detta resonemang ytte rligare. Detta genom att pe ka på att grunden till den vetenskapli ga arkeologin lades i Sverige och Da nmark under tiden 1800-1840 genom arbeten av Thomsen, Wo rsaae och Sven Nilss on, men att det var först under 153 Arke ologihistoria som histo ria och s om a rkeologi tiden 1840-1875 som arkeologin etableras som en sjä lvstän dig vetenskap. Det ta bl a genom att treper iodsys temet accept eras och sp rids i Eur opa (ibid:56 ). Gly n Dan iels tredje kap itel kallas följd ­ riktigt för "T he Birth of Arch aeology:1840 -70" (ibid: 57). 12 Dan iels använ dning av livscyke lmetaforer fortsät ter också g en­ om att han utnä mner 1867 till det år då arkeologin up pn åd de my ndighetsåld er. Dett a genom arkeologins framträd ande pla ts i vä rldsutställ ningen - Exposition Univer selle - som avhölls i Par is detta år samtidigt med arkeologikongressen. Det ta beskrivs som arkeologins stora triumf (ibid:116). Ock så Trigger betonar, i inledningen av sitt tredje k api tel, "T he beginnings of scientific archaeology", att införandet av treper iod­ sys temet var av fundamental betyd else nä r den förhistoriska arkeologin blev en själv stä ndig vetenskap, jäm sides med den klas­ siska arkeologin (1989 :73). Uti från dessa tre iakttagelser om arkeologins vetenskap liga tillblivelse tycks det - och nu är jag en smula ironisk - som om arkeologins födelse kan förläg gas till ett översiktsverks kapit el tre eller fy ra.13 Va d gäller de övre tidsmä ssiga begrä nsningarna så slutar bå de Dan iels och Triggers arbeten i deras respek tive samtid. I Dan iels arbete utgör så lunda kap itel elva en summering av arkeologins utveckling från 19 45 till 1970, dvs up p till tiden strax före bokens utgivning. Det ta gälle r också den första utgå van (1950, hä r i kap itel nio) . Dock kan man här infoga att Dan iels fokus förskj uts någ ot vad gälle r behandlingen av den mer nä rliggande arkeologi­ historien. D etta genom att den tenderar att bli mer refererande än analys erande till sin karaktär, nå got som också på pe kades av Trigger i hans recension av Dan iels arbete (1975:312). I Triggers A Histo ry of Archaeological Tho ught up pt as en stor del av bokens tio huvudkap itel av täm ligen aktuella diskussioner (frä mst kap itel ått a, nio och tio). Alain Schnapp anmärk er hä r i sin recension av Triggers arbete att den samtida arkeologin up pt ar lika myc ket utrym me i boken som hela arkeologins utveckling fram till 1930 -talet . Med samtida arkeologi avser Schnap p tiden 154 Arkeo logihistoria som historia - en analys av tre översiktsverk frå n Gordon Ch ilde (död 1957), Binford och up på t (1990:9 5 8 ). Schnap p förvandlas hä r alltså till en samtida kollega till Ch ilde, som dog 32 år innan Trigger pub licerar sin bok. Klin dt-J ensen utgör här i vissa avseenden ett intressant undan­ tag vad gäl ler den övre tidshorisonten. Det ta i så motto att han delvis distanserar sig från d en mer närl iggande arkeologihistorien. Vis serligen betitlas kap itlen som handlar om svensk och norsk arkeologi för "Re cent N orw egian Archaeology " respek tive "Re cent Sw edish Archaeology" , men de arbeten som kommenteras har ut­ förts av då avlidna arkeologer och i någ ra fall av relativt nyl igen bortgån gna som Jan Pet ersen (1887-1967) o ch Mår ten Stenberger (1898 -1973) (ibid :103,1 14). Det sistnä mnda förhål landet talar också mot antagandet att Klin dt-Je nsen har haft någ on form av explic it övre tidsmäss ig begräns ning i sitt arbete i dessa fall. Nä r den nya re danska arkeologihistorien sedan skall behand­ las - nå got som sker under rubriken "D anish Archaeology after Mü ller" - blir derma distansering än tyd ligare: Beskrivningen av dansk arkeologihistoria gör näm ligen halt vid tiden för det Andra Vä rldskrigets utbrott (ibid:133). Ma n kan här fråg a sig varför Klind t-Jen sen på detta sät t hål ler den övre horisonten av sin arkeologihistoria på så behörigt av­ stå nd frå n sin samtid. Viss erligen motiverar Klin dt-Je nsen detta förhåll ande i sin inledning (ibid:7-8) med att arkeologin "i dag" är må ngfasetterad och internationell och där för mer svå rhanterlig, betraktad frå n en skandinavisk horisont, men samtidigt diskuteras faktiskt bå de ny are norsk och svensk arkeologi.14 Fråg an är alltså om inte orsakerna till distanseringen må ste sökas på annat hål l. Om man bortser frå n up pe nbara begrän sningsfaktorer som ex­ empe lvis tidsp ress och förlagsdirektiv,15 kan man spe kulera i att författaren kan ha up ple vt det som pro blematiskt att börja sovra bland och vä rdera aktiva kollegors arkeologiska insatser, någ ot som kan ha blivit ä n mer accentuerat vad gäll er de mer närs tåe nde danska kollegorna. O van redovisade kommentarer visar tyd ligt att begrep pet arkeologihistoria av författarna själv a ingalunda up pfa ttas som 155 Ark eologihistoria som historia och s om arkeologi något kronologiskt fixerat objekt. Detta framgick också vid be­ handlingen av recensionerna - det var ju en av de diskussions­ punk ter som återkom flest gånger. Särskilt intressant i samman­ hanget är ka nske hur någr a av rösterna ger uttry ck för att den mer aktuella arkeologins historia skulle vara särsk ilt svår att handskas med. Klindt-Jensen framh åller d etta ovan som synes och få r med­ håll av sin re censent Davi d M Wilson som menade att detta var ett förnuftigt beslut: "In many cases it is too soon to judge the w ork of recent scholars..." (19 76: 70) . Det samma gäller Triggers bedöm­ ning av Glyn Daniels v al att bli mer refererande ä n analyse rande när ha n närm ade sig sin egen samtid: The author wisely dec ided that he stood too close in time to publ ish a detailed analysi s of the theories and assumpti ons of his senior colleagues, such as had characterized his treatment of the prev ious century (Trigger 1975:3 12). Inställninge n ger vid handen att det anses vara mer opro blem­ atiskt att redovisa nya f ynd, tekniker och metoder, men bety dligt mer bekymm ersamt att kommentera fundamenten och konsekven­ serna av dessa. Detta ställnin gstagande röjer två perspek tiv vär da att kom­ mentera i det här sammanhanget. För det första finns här som synes e n underliggande tro på att historien bä st förstå s i termer av sekvenser som har definierade start- och slutpun kter. Fö ljaktligen måste man därför också, enligt detta synsät t, vänta tills en s åda n sekvens avslutats innan man kan uttala sig om den. För det andra innefattar förhållni ngssätte t också en dold arkeologihistorisk varudeklaration i så motto att det anty ds att det ä r de resultat som det har uppst ått konsensus kring i forskarsamhället s om skall ana­ lyseras. Med andra ord: man måste invänt a facit för att sedan kunna analy sera hur olika resultat vuxit fr am, detta oavsett om de skall betraktas som sanningar att ansluta sig till e ller villfarelser att ta avstån d ifrån. Som generell stån dpu nkt framstå r dock oviljan att bedöma sentida eller samtida kollegors insatser som något parado xal. Det är här exempelvi s lä tt att peka på det faktum att 156 Arkeologih istoria som historia - en analys av tre översiktsverk det vid snart sagt alla akademiska tjänstetillsättnin gar genomförs mer eller mindre offentliga skriftliga bedömningar av de sökandes kvaliteter på det vetenskapliga planet. Detta beskrivs emellertid sällan som ett pro blem. Trigger själv har i mån ga avseenden inte själv följt Daniels och Klindt-Jensens väg att vara försiktig i analysen av d en ny are tidens arkeologi. Vi har redan sett hur han också ådrag it sig kritik för detta (Mithen 1991; Renfrew 1990; Sa bloff 199 2 ). Intressant ur ett kronologiskt perspe ktiv är att recensenternas kritik härvi dlag häm tar sin närin g ur de kopplin gar som Trigger gör mellan just den mer moderna arkeologins utveckling och olika skeenden på d e politiska och sociala pla nen. Mithe n fäller exempelvis omdö met att dessa kopp lingar framstår som synnerlig en förenklade och an­ strän gda (19 91:4 5 2 ). Renfrew drar i samma riktning: Mor e obviously irritating is the curiously simp listic historicist treatment of the relationship betw een recent historical events, such as the drop pi ng of th e atom bomb or the Vie tnam war , and the archaeo­ logical thought of the time. (1990:777). D å recensenterna i övrigt varit överlag mycket positivt inställd a till Triggers arbete, måste m an fråga sig vad det är so m gör att just koppli ngarna till de recenta händels erna tycks irritera d em. Varför beskrivs exemp elvis inte Triggers resonemang som förenklade nä r han gör samma typ av sammankopplin gar, men på skee nden som ligger kanske 200 år b akåt i tiden? 16 Sannolikt är d etta ytterst en illustration av att det trots allt är lättare att inse komplexitet en av ett skeende där man själv varit en av aktörerna (eller möjligen åskådar e). Vad recensenterna gör på denna punk t är indirekt att underbygg a tesen om att klara mönster först upp står när man skapa t distans mellan sig själv och det m an studerar. Med mina utgå ngsp unkter framstå r emellertid dessa resone­ mang som oacceptab la eftersom de utgår från en alltför beskuren bild av vad som skall betraktas som en god vetenskap shistorio­ grafi. I ovanståen de exemp el framstår denna främst som arbetet med rekonstruerandet av teorier och resultat som överensstämm er 157 Ark eologihistoria som historia och s om arkeologi med våra id ag. Mer om de tta i mitt konkluderande kapitel. Jag kommer nu att beskära analysf okus ytterligare . Diskus­ sionen nedan kommer att centreras kring blixtbelysnin gar av arkeologihistoriska episode r som de förmedlas i de tre verken, speg lade genom några centrala historiografiska problem - frågor kring vad som driver arkeologin som vetenskap framå t (interna eller externa faktorer) och problem et med anakronismer (whig- historia). Detta innebär att jag inte, exemp elvis genom egen käll­ forskning, kommer att ifrågasätta, komp lettera eller på annat sätt skapa motbilder till de historiefragment som presenter as, utan dessa kommer att analysera s utifrå n sina egna förutsättnin gar - som de texter som m öter en läsare. Den upplös ningsnivå jag väljer att arbeta utifrån innebä r att inget av de nedan behandlade verken i sig kommer att kunna karakteriseras som exempelv is internalistiskt eller externalist iskt. Inte heller kan man avfärd a någo n av dem som ett uttryck för whighi storia rakt igenom. Avsikten är inte heller att göra någo n historiografisk rangordning av de tre verken utifrå n begreppen . Min ambiti on är i s tället at t illustrera och analys era olika uttryc k - fragment av resonemangskedjor - för hur dessa klassiska historiografiska problem framstår i de föreliggande texterna. Den höga upplö sningen i analyse n anser jag vara v iktig för att undvika en banalisering och polaris ering av en många g ånger m ycket su btil problem atik. * Det framå tblickande perspek tivet - om whighist oria och internalism Jag har tidigare definierat whighi storia som ett sä tt att skriva his­ toria med samtiden som strikt bedömningsgrund och försökt skilja 158 Arkeolog ihistoria som histo ria - en analys av tre översiktsverk detta icke önskvä rda fenomen frå n den nödvän diga samtidsför­ ankringen - pre sentism - som varje historieskrivning må ste ha. Ren are former av whi ghistoria är normalt intimt förbundna med internalistiska förklaringsansatser och i det avseendet spe lar också det framå tblickande per spe ktivet - orienterat mot råd ande accept erade resultat - en stor roll i förklaringarna. En internalistisk/ wh ighistorisk pers pek tivförankring kän ne­ tecknas alltså av sin pri mä rt inomvetenskapli ga orientering. De historiska faktorer som anses nödvänd iga för en förklaring av kun­ skap sutveckling häm tas frå n en relativ begrän sad orsaksfond. I dess vanligaste, induktiva form utgör de vetenskap liga framstegen slutp unkten på en proce ss som frä mst kän netecknats av nyk ter faktaobservation och inte av teoribildning. I en central roll finner vi hä r ofta den enskilde forskaren, vars förmåga att sammanställa och vä rdera olika empiri ska observationer utgör det förklar- ingsmäss iga fundamentet för kunskapsu tvecklingen. Fram åtbli ck och d ikotom isering Ett av flera utmärk ande drag i en internalistisk historieskrivning är den slags dikotomisering som manifesterar sig genom att man tenderar att tudela historien med vinnare på ena sidan och förlor­ are på den andra. Fö rlorarna lä mnas kvar i historien som varnande exe mp el medan vinnarna associeras med de etablerade samtids­ vä rderingarna. På så sät t blir denna form av historieskrivning också framå tblickande i den meningen att konstruktörerna av vinnande teorier i efterhand tillskrivs en slags förmå ga att förutse vilka p roblem som skulle bli aktuella i framtiden. Ett exe mp el på detta åter finns i den diskussion dä r Gly n Dan iel pri sar Alex ander Bertrand, intendent vid Mu seet i Saint- Germain under senare delen av 1800-ta let, för att denne valt att etikettera samlingen av det paleo litiska materialet genom att an­ vä nda sig av typ begrep p istäl let för epo kbegrepp. Dett a gjor des trots att den kanske mest framträd ande forskaren på områd et, 159 Ark eologihistoria som historia och som arkeologi Gabriel de Mortillet, tillsammans med mång a andra, valt att dela in materialet i epoker. Daniel framhå ller här: But Bertrand was wiser than the de Mortillets and Piettes of late nineteenth-cent ury prehi story ; indeed wiser than he himself at the time knew. For in cha nging the labels he had been right: the "e poc hs" were assemblages of "ty pes ". But it took many years before this lesson was widely learnt. (1975 :126) Bertrand var alltså klokare än han då själv kunde inse. Dåti dens vinnare däre mot, i det här fallet Gabriel de Mortillet, förvandlas till en förlorare i Daniels ögon. Bertrand är sålu nda inte bara en framsynt vinnare, utan han förvandlas också till en kollega till Daniel, en kollega som befinner sig på vetenskaps historiens sol­ sida. Skälet till att Bertrand inte kunde inse hur klok han var stå r naturligtvis att finna i det faktum att det är Daniels rationalitet som projiceras bak åt i ti den, inte att Bertrand ä gde förmåg an att se in i framtiden. På s amma sätt hyllar Daniel exempel vis Wors aae som en forskare som låg långt före sin tid och han förvå nas över dennes moderna idée r (ibid:48 - 50). Denna fo rm av framåtb lickande pe rspekt iv är sär skilt påfall an­ de när det gäller behandlingen av olika former av metodologiska genombrott. När det gäller den tidiga arkeologiska utgrävni ngs­ verksamheten kan Daniel däre mot ibland inta en mer samtids- orienterad, ursäkta nde attity d. Det gäller bland annat i det avsnitt där han diskuterar de närm ast piratl iknande utgrävn ingar som gjordes i Ninev eh under mitten av 1800-talet. Han påpe kar här bland annat att det inte är rättvis t att anklaga utgrä varna för brist­ ande metodik, eftersom man inte gärn a skulle kunna begära att de i sin gärn ing skulle vara "före sin tid". Trots detta lyckas Daniel inflika att den ende arkeolog som i detta fall skulle kunna finna nåd inför samtidens ögon är Pitt Rivers (ibid:159). Möjligen kan Daniels apologe tiska inställ ning i denna fråga förklaras med hans tidigare redovisade imperief örankring: plun dringen ägd e ju trots allt inte rum i England. 160 Arke ologihistoria som historia - en analys av tre översiktsverk De n svartvita karaktäre n hos en whi gorienterad historiografi tenderar alltså att sep arera vinnare och förlorare. Illa nog i en kritisk historiografi är d en dock begrip lig genom att up pd elningen trots allt görs genom att det ä r hela individers insatser som place r­ as på ömse sidor om den vetenskapli ga demarkationslinjen. I si n absoluta förlän gning kan dock viljan att dela in vär lden i veten­ skapli gt/ icke-v etenskapli gt få mär kliga konsekvenser. H ur för­ klarar man exe mp elvis en enskild och må ngfasetterad per sons vetenskap liga insats, när bara delar av dennes verksamhet tyck s överensstäm ma med god vetenskap enligt dagens normer? Dett a är ett pro blem som framträd er bland annat i Klind t-Jens ens be­ dömning av den svenske fornforskaren Olof Rud becks (1630-1702) insatser. Fö rutom att - naturligtvis - relatera Rud becks försök att förlä gga Atlantis till Sverige, up pe hål ler sig Klind t-Jens en också vid det faktum att denne dessutom äg nade sig åt arkeologiska ut­ grä vningar, bl a av högar i Gamla Up p sala. Des sa undersökningar, menar författaren, visade bå de på Rud becks sty rka och svaghet. Sty rkan låg i det faktum att Rudb eck var den förste som dokumen­ terade stratigrafi och jämf örde olika lagers karaktär för att på så sät t up pr ät ta en relativ kronologi för de olika gravlä ggningarna. Me toden beskrivs som i grunden sund och som en pro dukt av rationalitet, en rationalitet som i sin tur var här ledd ur Rud becks vetenskap liga skolning och kunskape r i kirurgi (ibid:30). Svag­ heten lå g i att Rud beck trodde sig kunna datera jordl agren absolut, via en egenhä ndigt konstruerad måt tstock. Utg ång spu nkten var här den vanliga bibliska kronologiska upp fattningen att cirka 4000 år förflutit sedan syn dafloden. Via m äta ndet av jord lagrens tjock­ lek menade sig alltså Rud beck kunna berä kna, på år hundradet när , hur lån g tid som förflutit sedan gravlä ggningarna ägt rum. Enligt Klin dt-J ensen hade nu Rud beck definitivt tagit steget frå n rimliga slutsatser som var baserade på trovär diga observationer till fantasins vä rld. Det sammanfattande omdömet om Rud beck inleds med en sentens som är lika kort som historiografiskt klar­ görande: 161 Arkeologi historia som his toria och som arkeologi This remarkable man, part scholar, part dreamer, ... (Klindt-Jensen 197 5:31 ) Trigger (198 9 : 4 9 ) återbe rättar samma skeende med hänv isningar till Klindt-J ensens arbete, dock utan att återge dennes värd eringar av R udbecks insatser. Exempel p å de nna perso nlighetskluvna historiografi står också att finna hos Daniel. Det gäller här det avsnitt där författaren kort prese nterar William Stukeley (168 7-17 65) och beskrive r denne som en stor fältarkeo log, såvä l i teorin som i prakti ken. Särskilt fram­ håller Daniel Stukeleys noggranna avbildningar av olika monu­ ment i landskape t, avbildningar som inte gjordes via hörsä gen, utan via egna besök på platse rna. Betoningen av att Stukeley verk­ ligen besökte de pla tser han avbildade lä nkar också ha ns insatser i detta avseende till ett vetenskaps ideal där de egna observation­ erna av data framställs som fundamentala delar av en god veten­ skap lig metod. Men, inskjute r Dan iel i samma resonemang, låt int e vår bild av hans insatser fördunklas av hans excentriska intresse för druider (Daniel 19 75:2 3 ). Här tudelas Stukeley a lltså p å sam ma sätt som Rudbeck - hans fältin satser associeras sålu nda med Daniels definition av vad som är ett godtagbart vetenskaplig t ar­ bete, medan hans svär meri för druider avvisas som en störande tillfällighet. Eftersom d et underliggande måle t i dessa fall är att rekonstru­ era de accepte rade resultatens historia, blir bilderna av såv äl Rudbeck som Stukeley asym metriskt förvräng da. Förvrä ngningen är en d irekt följd a v att man väljer olika typer a v förklaringar bero­ ende på vilken sida om den vetenskap liga demarkationslinjen s om utsagorna befinner sig. När exem pelv is Rudbec k framställs som ett geni förefaller det som om hans "kor rekta" slutsatser är pro dukten av en vetenskap lig rationalitet och sunda dataobserva­ tioner. När han å andra sidan formulerar utsagor som befinner sig fjärran från det som vi idag upp fattar som accept erad kunskap, blir han utnäm nd till drömmare. I undertexten till en såd an utsaga finns en anty dan om att han var ett barn av sin tid och där för inte 162 Arke ologihistoria som historia - en analys av tre översiktsverk kunde veta bättre. När ha n har rätt ä r detta alltså prod ukten av att vetenskaplig ra tionalitet fåt t råd a. N är ha n har fel aktiveras de his­ toriska förklaringarna - asym metri med andra ord. Rationaliteten framställs som varandes densamma dä som nu, vilket gör att vi kan spegl a oss i förklaringsmodellen, medan "felslu ten" lämna s kvar på histo riens sophö g. Det ka n hä r vara på sin plats att återige n p åminn a om de sen­ aste decenniernas alltmer plåg samma golgatavandring för de vetenskapsratio nalister som hyllat Isaac Newto n som ett av de främst a exemp len på vetenskaplig geniahtet och metodologisk stringens. Både a lkemi och s peku lativ teologi ingick ju so m tidi­ gare sagts som fullt naturliga delar i hans idévär ld (Dobbs 1991; Thackray 1981 :307 -308 ). Utgå ngsp unkten må ste där för vara att det skall gå att betrakta en individs, eller en tids, insatser utifrå n ett perspe ktiv där de i världs bilden ingåend e delarna trots allt utgör en fungerande och prod uktiv enhet. För att skapa ett fundament för en såd an analys måst e vi alltså ka sta rät t/fel- pers pekti vet över­ bord och nä rma oss frågorna u tifrå n en sym metrisk utgå ngsp unkt. För att ytterlig are belysa ovanståe nde frågor återko pplar jag här till et t annat värdigt förekommande arkeologihistoriskt tema, berört av alla tre författarna. Det handlar här om den klassiska frågan huruvida vissa föremå lsformer skulle uppf attas som arte- fakter eller som naturfenomen, en fråga som diskuterades livligt främst under 15- och 1600-talen. Särskilt gäller detta diskus­ sionerna kring förekomsten av sk åskvig gar (eng; th understones, thunderbolts), fenomen som samtidens lärde benä mnde cerauni- ter,17 medan dagens arkeologer skulle grovklassificera dem som olika flint- och bergartsyx or (Trigger 198 9 : 2 8, 47 , 53 ). Åskviggarna upp fattades av mång a som en pro dukt av ås knedslag - e n idé so m lanserats redan under antiken - medan andra samtidigt häv dade att de var tillverkade av männ iskor (Daniel 1975: 2 5 - 2 6 ; Schnapp 1997: 152 -1 54 ). N är o ch hur ås kviggarna tar steget från att vara natur- till kul ­ turföremål ä r inte en huvudsak i föreliggande arbete, men det kan konstateras att italienaren Michele Merca ti - genom att bl a stödja 163 Arkeolo gihistoria som histori a och so m ark eologi sig på resonemang häm tade från den romerske p oeten Luc retius - så tidigt som 1570 hä vdade att föremålen i själva verket var arte- fakter. Det ta skedde i hans bok Metallotheca so m dock på grund av ett påv ligt förbud inte kom att pub liceras förrän 1717 (Sch napp 1997:154 ; Svestad 199 3 :136 ). 165 6 uttryc kte engelsmannen Sir Wil liam Dug ale en liknande up pfa ttning (Dani el 1975: 2 6 ; Trigger 198 9 : 5 3 ). Alain Schnapp karakteriserar frå gan genom att pek a på att det under lån g tid fanns två para llella up pfa ttningar om deras ursp rung, men att naturförklaringen län ge dominerade (1997:152 ). Dock menar jag a tt han avhän der sig må nga möjl igheter att pro - blematisera vå rt eget vetenskapa nde nä r han karakteriserar natur­ förklaringen som en mytol ogisk tradition och den samtida, kultur­ hä vdande, minoritetens å sikter som övertyg ande teorier (ibid) . Den danske fornforskaren Ole Wo rm (158 8 -1 65 4 ) v ar en av de vetenskap smän som tog up p pro blemet till diskussion. I den po stumt utgivna katalogen till Mu seum Wo rmi am im (165 5 ) redo­ visar han någ ra olika åsik ter kring fråga n och drar själv slutsatsen att de trots allt måst e vara resultatet av åsk nedslag, eftersom "tr o­ vär diga vittnen" hittat å skviggar i hus eller i trä d där blix ten slagit ned (efter Klind t-Jens en 1975: 2 3 ). För Klind t-Jens en framstå r Ole Wo rms slutsatser som svå rför­ klarliga: Strangely enough, he failed to draw the obvious conclusion from the information he had been given on various stone object s now in his keepin g. An Icelandic friend, for instance, had given him a harpo on- poi nt whi ch had been found embedded in a marine animal, commenting that it must be the broken- off tip of a fishing imple ment used in Greenland. H e knew of N ew Wor ld stone tools and we apo ns, and had a drawi ng of three swo rd- shaped flint daggers from Mor s. Similar pieces , wi th clear traces of human wo rkmanship, we re found in burial-m ounds. (Klindt -Jensen 1975: 2 3 ). Wo rm kommenterade dessa förhålla nden med att det må ste be­ tyd a att man tidigare behä rskat konsten att göra föremål a v flinta men att detta sedan glömts bort. V ad som förvåna r Klin dt-Je nsen är att trots att Wo rm hade tillgång till de i citatet åte rgivna 16 4 Arkeol ogihistoria som historia - en analys av tre översiktsverk faktauppg ifterna och att han bevisligen också reflekterade över möjl igheten av man tidigare använ ts sig av flinta och bergart som redskapsm aterial, var han oförmögen att inse att steny xorn a också hade kunnat vara tillverkade av män niskor. Med ett såd ant per­ spe ktiv på historien är d et inte konstigt att Klindt-J ensen drar slut­ satsen att " W orm wa s clearly pu zzl ed" (ibid). Som en underförståd d och posit iv motbild till Ole Wor m i denna fråg a framhåll er Klind t-Jens en senare i sin text de resone­ mang som Kilian Stobasu s (1690-1 742 ), läkare, pr ofessor i naturfilo­ sofi, expe rimentell fysik och historia i Lun d, framförde i en artikel 1738. Stobaeus jämför d är bl a flintdolkar med de olika stenredskap som anvä ndes av jakt- och samlarfolk i Louisia na och drar slut­ satsen att flintföremåle n måst e vara från en tid som föregick män­ niskans använ dning av järn som redskap smaterial (ibid:3 8 - 3 9 ). Fullt i linje m ed detta framhåll s också Stobaeus s om en pe rson som äge r en "r eal perc epti on" (ibid:4 6 ) och hans slutsatser kommer dä rmed att framstå so m den naturliga p rodukten av en god veten­ skapli g metodik. Här är d et också viktigt att p oän gtera att Kli ndt-Jens en faktiskt gör en ansats att kontextu alisera Wor ms kunskapsu ppf attning, dvs han tar ett steg mot en mer diakron historieskrivning. Detta sker som sy nes genom att han i sitt resonemang faktiskt utgår f rån vilken typ av faktaunderlag Wo rm själv hade när han drog sina slutsatser. M en han underlåte r likafullt att ta det viktigaste steget: Att i sin diskussion också försöka rekonstruera Wor ms egna be­ grepp sramar och vär ldsbild och vär dera hans slutsatser utifrån hur dessa pas sar ihop med den information Wor m "h ade i sin hand". Genom Klindt -Jense ns framstäl lning kommer dä rmed Wo rms faktaunderlag att projic eras mot Klindt-J ensens begrepp s­ vär ld, någ ot som obönhörligt leder till en asym metrisk historie­ skrivning - till whi ghistoria (Gus tafsson 199 8b, 199 9 : 3 2 ). N är exe mpe lvis Ole Wo rm hän visar till fyn d av "tr ovä rdiga vittnen" som det avgörande argumentet för att åskv iggarna verkligen var naturföremå l, läm nas detta utan vidare kommentarer eftersom Wo rms slutsatser inte överensstä mmer med våra idag idag. Här 165 Arkeo logihistoria s om historia och so m ar keologi reducerar rät t/fe l-p erspek tivet Klind t-Jens ens möjl igheter att dis­ kutera varför Wo rm exe mpe lvis lät just v ittnesmåle n bli så avgör­ ande för sitt eget stäl lningstagande i fråga n. Trigger menar i sin beskrivning av denna diskussion att det under 1600-t alet blev alltmer acceptera t att åsk viggarna var till­ verkade av män niskor (198 9 : 5 2 - 5 4 ) . 1 d etta sammanhang nä mner han också Ole Wo rms stäl lningstagande som ovanligt för sin tid och refererar explic it och utan vidare kommentarer till Klin dt- Jense n. På så sätt tycks han också indirekt uttryck a sitt accepter ­ ande av dennes up pfa ttning om att Ole Wo rms inställn ing var svår förklarlig. I sin behandling av åsk viggarna ger Dan iel uttryc k för en i vissa avseenden annorlunda up pfa ttning än Trigger. I motsats till Trigger hä vdar han att anhäng arna av idé n att åsk viggarna var män skliga pro dukter utgjor de en klar minoritet en bra bit in på 1700-t alet (1975: 2 5 - 2 6 ). Bland den förhär skande maj oriteten av oup ply sta fanns det dock undantag. Ett av dessa var Biskop Lytt elton, som under sista hälf ten av 1700- talet hä vdade att åsk viggarna var stenredskap som tillverkats av mä nniskan innan olika metaller tagits i bruk: But there w ere considerable doubts in the minds of many , and Bishop L ytte lton, with his enlightened view s, wa s in a small minority. And many of even those few wh o recognised the thunderbolts as humanly fashioned tools had little idea of how they wo uld demonstrate not merely that man once used only stone tools, but the immense antiqu ity of the stone- using pha se of human history. Yet by 1800 there wa s evidence of how this demonstration could be used, if on ly that evidence we re p rop erly app reciated. (Da niel 1975: 2 6 ). Syn en på den upp lys te Biskop Lytt elton åte rsp eglar i högsta grad ett resonemang utifrå n ett klassiskt vinnare/ förlorare-pe rsp ektiv. För Dan iel exist erar såle des de objekt iva bevisen som storheter oberoende av sitt sociala och idém ässi ga sammanhang. H är gäll er det bara att låta den vetenskapli ga rationaliteten verka i lugn och ro så f ramträ der de faktiska förhålla ndena. Det kan i det hä r sammanhanget inte nog understryk as att av 166 Arkeologihis toria som historia - en analys av tre översiktsverk de stora antal valmöjlig heter som de historiska aktörerna stä llts inför, vä ljer v i endast ut ett fåt al som tematiseras och organiseras i efterhand. Samtiden ä r alltid mer öp pe n än vad vi förmår a tt få nga via vå ra historiska åter blickar. Dest o viktigare är det naturligtvis att vi inte låte r vår a per spe ktiv stryp as redan i utgån gsp unkten genom att lå sa oss i up pfa ttningar om vad som är r ätt och fel. Subj ekt och obser vation - Tho mse n och treperio dsysteme t Mar ie Loui se Stig Sorensen har nyli gen pek at på den funda­ mentala roll som beskrivningar av trep eriodsy stemets etablerande fyll er inom arkeologin. Thomsen och hans insatser framstår hä r som en slags minsta gemensam nä mnare för betyd ande delar av den arkeologiska Utte raturen. I det här sammanhanget ä r det där ­ för möjli gt att tala om ett kodifierat akademiskt beteende dä r kun­ skape n om treper iodsys temets etablerande när mast fungerar som ett slags kulturellt kap ital inom forskarsamhäll et. S0rensen har emellertid också p å p ekat att kunskapen om Thomsens arbete i må nga fall dä r detta refereras, endast byg ger på sekundärk ällo r. De tta innebä r att de tenderar att rep roducera sig själv a och för­ vandlas till okomplic erade sanningar - till de fact o källo r (199 9 :134 - 135 ). Sörensens resonemang illustrerar det som vetenskapsso ciolog­ en Ha rry Coll ins försökt fån ga med hjäl p av uttryck et "di stance lends enchantment" (Collin s 199 2 :144 -145, 155 ). M ed detta menar Col lins att ju län gre man befinner sig frå n skapa ndet av kunskap - exe mp elvis ett speci fikt resultat som trep eriodssy stemet - desto säk rare, mer solid framstår denna kunskap. Ett vetenskapli gt resultat betraktat på a vstån d förefaller alltså vara mycke t mer håll- fast än om man själv varit involverad i den proce ss som ledde fram till resultatet. Det ta avstå nd kan, som i exem plet ovan, vara tidsmäss igt, men också beskrivas i termer av social distans. I d et sistnä mnda fallet kan man framhål la det faktum att pers oner som befinner sig utanför en vetenskap , eller ett specif ikt pro blem i en vetenskap , ofta har en myc ket förenklad up pfa ttning om hur en 167 Arkeo logihistoria som h istoria och som arkeologi proble mlösning vuxit fram. Collins exemplifier ar detta genom att peka på att en majoritet av såväl vetenskaps män som lekmän accepter ar Einsteins relativitetsteori trots att ingen av dem sanno­ likt utfört eller bevittnat de experim ent som sägs ha verifierat denna. På samma sätt kan de mång a framställnin gar av olika vetenskap ers landvinningar som görs av vetenskaps journ alister mång a gång er framstå som n ärma st troskyldig a hjältesa gor. Att andra tolkningar av Thomsens arbete är möjliga h ar dock påvis ats av Asgeir Svestad. H an konstaterar bl a att Thomsen själv i ett brev frå n 1854 klart framhåller a tt Sven Nils son i lika hög grad som han själv bo rde är as för att ha fastställ t trep eriodsyste mets gil­ tighet (199 5 :16 0-16 2 och dä r anförd litteratur). S vestad har också i det här sammanhanget fört en intressant och p ersp ektivöp pna nde diskussion kring ett flertal exemp el på subjek tscentrering och genidyrk an i arkeologisk historiografi, dock helt utan referenser till begrepp som internalism och whi ghistoria och konsekvenserna av såda na perspe ktiv (199 5 : 2 4 - 31 ). Hans teoretiska ramverk är iställe t byggt kring Foucau lts analys av makt och kunskap (bl a 1966 ), ett p erspe ktiv som, vilket författaren själv hä vdar, svå rligen låter sig s ammanjäm kas med andra perspe ktiv (Svestad 1995 : 5 ). Ova n berörda p roblem återfi nns också i d e tre översiktsverken. Detta gäller exempe lvis den näst an obefintliga använd ningen av prim ärma terial när d et gäll er beskrivningen av treper iodsy stemets etablerande. Trots detta tilldelas denna arkeologihistoriska epis od en central roll i de tre verken, låt vara på Ute olika sä tt, båd e till sitt omfån g och genom sin bety delseladdning. Hu r beskrivs då Thomsens personlig a förutsätt ningar för vetenskaplig t arbete i de tre verken? Här kan konstateras att Klindt-Jensen och Trigger i väsent ligt större utsträckn ing än Daniel upp ehål ler sig vid Thomsen som perso n och vetenskap s­ man. Trigger framhåller för övrigt i sammanhanget att Thomsens insatser ofta har undervärd erats p å g rund av att denne inte pub li­ cerade sig så flitigt och därfö r behöver framhäva s särskil t i hans arbete (Trigger 1989 :7 4). Här kan man också påmin na om att Trigger i sin anmälan a v Daniel s bok milt kritiserade honom för att 168 Arkeologihist oria som historia - en analys av tre översiktsverk inte tillskriva Thomsen en större betyde lse i sammanhanget (se ovan). Såv äl Trigger som Klind t-Jen sen framhål ler Thomsens numis- matiska bakgrund som en viktig faktor vid formulerandet av tre- per iodsys temet. Trigger tar exe mp elvis sin utgån gsp unkt i om­ stä ndigheten att Thomsen kom att ordna en samling romerska och skandinaviska my nt i Köp enhamn efter sin hemkomst från studier i Par is. Dess a my nt kunde vanligen dateras genom årt al och in­ skripti oner, men ibland också genom använ dandet av stilistiska kriterier. D et sistnä mnda sakförhålla ndet framhå ller Trigger också som en möjl ig orsak till att Thomsen senare kom att orientera sig mot stilvariationernas betyde lse i sitt kronologiska arbete (Trigg er 198 9 :74). Klin dt-J ensens bild av detta blir än starkare då han inte bara framhålle r Thomsens intresse för numismatik, utan också betonar att hans landsman hade en särs kild talang för klassifikation (1975: 4 9 ). Klin dt-Je nsen beskriver sedan ett metodologiskt hä nd­ elseförlop p som fungerar alldeles utmärk t som en när mast över­ tyd lig illustration av ett internalistiskt/ wh ighistoriskt resone­ mang: Efter utnäm ningen till sekreterare i Old sagskommissionen 1816 skaffar sig Thomsen en gedigen förstahandskunskap om det arkeologiska käl lmaterialet. Ha n inser också tidigt att han må ste klassificera materialet för att göra detta begriplig t och fråg ar sig då efter vilken pri ncip d etta skall göras. E ftersom han vid denna tid­ pu nkt har en ingåe nde känn edom om materialet inser han att före­ må len skall delas in efter vilket råm aterial de har tillverkats av. Treper iodsys temet var fött (Klin dt-Jen sen 1975: 4 9 - 50). E tt sanno­ likt oerhört komplic erat förlop p beskrivs här enligt formeln: Talangfullt subjek t iakttar en i inledningen oöverskådl ig data­ mä ngd. På ett någ ot oklart sät t inser subjekt et att datamän gden må ste klassificeras. Genom subjekt ets överläg sna kän nedom om materialet resulterar de enskilda iakttagelserna i formulerandet av en teori om råm aterialets signifikans i kronologiskt hän seende. Som syn es ett klassiskt induktivistiskt förfarande, dä r teorier ema­ nerar frå n fakta som organiserar sig sj älva. 169 Ark eologihistoria som historia och s om arkeologi E xe mpl et kan förtyd ligas ytte rligare genom två citat, hä mtade frä n K lindt-Jen sens arbete: Though at the time quit e unheralded, a new science had come into being, a science who se p rincip les w ere observation and classification. It relied on excavatio n and chance discovery for its resources, not on literary theories or Classical tradition. / .../ Here we have the key to the new science: its prim e req uirement, if resul ts w ere to be obtained, was a sharp -eye d observer. (Klindt-Jensen 1975:51). Och : Thomsen's strength lay precisely in his ability to poin t out characteristic features and to comp are these features with others, so combining them in a classificatory and chronological syste m. He drew on other wor kers' excava tions, studied group finds and stratigraph y, but above all else he was the master pa r excellenc e of scientific observation, indeed the founder of modern archaeology. (Klindt-Jense n 1975:57). I dessa två blix tbelysn ingar förenas ett koncentrat av internalism och wh ighistoria. Som en internalistisk tankefigur framstår den totala betoningen av observation och klassificering - ordnandet av data. Inte någ on hä nsy n tas till Thomsens teorier och omvä rldsan­ taganden utan vetenskap en, proj icierad genom Thomsens gestalt, kommer till sitt rationella uttryc k genom subjek tets skarp sy n och ordningssinne. Väl syn ligt är också den typ iskt wh ighistoriska framå tblick­ ande ansatsen - vetenskap en arkeologi föds utan att någ on i sam­ tiden egentligen mä rker det. Det är fö rst i efterklokhetens lju s man inser hur historisk denna hän delse i själva verket var. Dan iel är förhål landevis kortfattad vad gälle r Thomsens gä r­ ning, men framhål ler i alla fall att Thomsen varit intresserad av fornsaker redan i tidiga ungdomsår (Dan iel 1975:41). I övrigt är det påf allande hur få omedelbara och klara kop pli ngar Dan iel gör mellan Thomsen och etablerandet av treper iodsys temet. Viss erlig­ en utnä mns Thomsen till " ... the first per son to induce scien­ tifically the exis tence of these ages." ( Dan iel 1975:4 3 ), men likafullt 170 Arkeol ogihistoria som h istoria - en analys av tre översiktsverk är Thom sens roll klart nedtonad jämfört med i Triggers och Klindt- Jensens framställ ningar. Det är snarast sä att när Daniel har be­ handlat fråga n, framstår Thomsen som endast en av tre pe rsoner - Sven Nilsso n och Worsa ae var de andra två - som låg bakom trepe riodsyst emet (ibid:51). Man kan fråga sig om Daniels för­ hålla ndevis översiktliga behandling av Thomsens arbete är en speg el av att forskarsamhälle ts konsensus kring treperi odsyste - mets bety delse inte hade cementerats lika fast vid den tidp unkt (omkr ing 1945 -194 9 ) då han skrev detta avsnitt. Genom ovanstå ende allmä nna karakterisering av Thomsen förefaller han vara ett ej utby tbart geni, mannen som knäckte koden. Man bibringas indirekt uppf attningen att om inte Thomsen hade ägt den unika kombination av egenskaper han hade, skulle ingen annan förmå tt att avslöja treperio dsystem et: ut an Thomsens observationsförmåga hade inte den linjära ackumuleringen av fakta kunnat äga rum. Han framstår därför, som Joseph Agassi (196 3 :1) uttryck t det, som: "Th e recorder of facts-as-the y-happe ned . Vete nskap en kommer att tala genom Thomsens gestalt. Om man tillfällig tvis bortser frå n detta kan man också reflek­ tera kring vilka intryc k historien om Thomsen och treperi odsys­ temet ger. Ett s åda nt är att man närm ar sig en mytologis innersta kärna - en kärna vars innehål l snarare skall traderas ä n analyseras och pr oblematiseras. Joseph Agassi har också i d etta sammanhang framhållit att en internalistisk historieskrivning ofta uppv isar klart rituella drag (196 3 : 3 ). Etabl erandet av treperio dsystem et framstår därfö r som arkeologins kanske viktigaste skapelsemy t. Enligt d en franske semiotikern Roland Barthes (19 15- 198 0) är ett av myte ns mest känn etecknande drag att den inte argumenterar, utan att den istället genom stä ndiga upp repn ingar naturliggör värl den (Barthes 1970:2 2 6 - 2 27 ). Myte n är alltså för Barthes ytterst ett avpolit iserat yttr ande som framställe r värld sordningen som motsät tningslös och opro blematisk och på så sätt befäster den råda nde ordningen (ibid:241). Detta är en bild som överensstämm er väl m ed framför­ allt Klindt-Jen sens och Triggers behandling av Thomsen och tre- 171 Arkeologihistoria som historia och som arkeologi pe riodsy stemet. Hä r möter vi mer vördnad än alternativa hä n­ delseförlopp . För fattarna är så lunda överens om att den verkliga bevisning­ en för ordningen sten/b rons/j är n sker med Thomsens insatser. Det är han som via stratigrafiska studier och komp arativa under­ sökningar av stora samlingar föremål på ett hål lbart sät t fixe rar denna för den arkeologiska vetenskap en så v iktiga nod. D e avvisar dä rmed också al la tidigare exem pel på indelningen som ohål lbara. Det ta oavsett om det rör sig om romaren Lu cretius (98 - 5 5 f. Kr) dikt De Re rum Na tura dä r han talar om att mä nniskan först anvä nde sig av hä nder, naglar, tän der och sten för att sedan över­ gå till brons och järn, eller 1700-ta lsforskarnas stöd i bibliska och klassiska text er jäm te deras etnografiska para lleller (Da niel 1975:15-16, 40; Klin dt-Je nsen 1975: 41, 51). Det ta gäll er också i hög grad Trigger som, när han diskuterar 1700-tale ts och det grye nde 1800 -tale ts idéer kring de tre p erioderna, explic it menar att: ". .. the Three-A ge theory remained as spec ulative and unpro ved as it had been in the days of Luc retius" (ibid:61). Hä r tryc ks så lunda det arkeologihistoriska tidsrummet ihop så att Luc retius idé er blir samtida med fornforskare ( exem pelv is Ve del Simonsen) som levde nä stan 2000 å r senare. Ett så dant förfarande framstår naturligtvis som helt förkastligt om man menar sig skriva en verklig arkeologi­ historia som historia. Om man däre mot väljer att orientera sig i ett så dant historiskt rum som en del av en pro blemlösande arkeo­ logisk proc ess är förfarandet lika accepta belt som naturligt. Enli gt denna avhandlings grundlä ggande utgån gspu nkter handlar det emellertid då inte läng re om historia utan om en arkeologihistoria som arkeologi. Enlig t ovanstå ende beskrivningar sker alltså spr ång et in i den samtida arkeologin först med Thomsen, som på sät t och vis då för­ vandlas till en samtida kollega. Men vad är det egentligen som sker i dessa resonemang? Är det möjl igt att på pe ka att samtida bibliska och klassiska skriftliga käll or tillsammans med anvä nd­ ningen av etnografiska para lleller - som alltså anfördes av en handfull forskare under 1700-ta let - i grunden inte ter sig som så 172 Arkeo logihistoria som his toria - en analys av tre översiktsverk svaga argument för trep eriodsys temet? Varför denna historiograf­ iska fixe ring kring strukturerandet och ordnandet av fornsaker? Svaret må ste naturligtvis sökas i den arkeologiska sjä lvbilden, dä r up pfa ttningen att den materiella kulturen är det prim ära studie­ obje ktet utgör det mest markanta inslaget. Med en såd an discipl in­ definition är det upp enbart att de historiska exem plen på god bevisföring, p å g ott vetenskap ande, må ste häm tas frå n en kontext dä r sjä lvbilden vidmakthålls oc h förstä rks. Trots att nå gra av 1700- talets fornforskare "h ade rät t" p å grunder som i andra, mer peri- fera fall, sannolikt hade godkän ts av den arkeologiska historie­ skrivningen avvisas de kategoriskt i detta sammanhang. Dett a p å yta n någ ot para dox ala förhålla nde illustrerar i själva verket en discip lins behov av att hä mta mönsterbildande exem pel ur källor dä r hela disciplin ens självb ild kan speg las och förstärk as ytte r­ ligare. Alltså: Ur ett disciplinh istoriskt pers pekt iv räcke r det såle des inte att bara ha rätt - man mås te ha rätt p å rätt sätt . P å så sät t kommer det stä ndiga up pre pa ndet av Thomsens insatser i denna fråg a också att fungera som ett oerhört viktigt definitionsinstru­ ment för vad som skall betraktas som arkeologins prim ära arbets- och associationsfäl t. Genom denna form av historieskrivning har man kommit att skapa en metodologisk sensmoral av stor betyd­ else för samtidsarkeologin. Kän netecknande för internalistisk historieskrivning kan också säg as vara att synl iggj orda teoretiska och metodologiska utgå ngs­ pu nkter ofta saknas. Det vetenskapliga arbetet framstår dä rmed som en slags naturbunden process som man egentligen inte be­ höver förklara när mare. Avsaknaden av synli ggjor da antaganden innebä r emellertid inte att de inte existe rar i sig - någ on form av up pf attning av vetenskap andets natur finns alltid, annars skulle en text, ett resonemang, framstå s om helt osammanhäng ande. Re­ konstruktionen av det vetenskapshi storiska skeendet fungerar där för likafullt som en bekrä ftelse av den - oftast implic ita - vetenskap steoretiska modell man har utgå tt ifrå n. 173 Ark eologihistoria som historia och som arkeologi P å så vis kommer alltså själva framställnin gsformen också att indirekt legitimera en vetenskapssy n där faktaobservation och induktion blir de pri mära d rivkrafter som utvecklar kunskape n. * E xte rnalistiska resonemang En klassisk externali stisk förklaring känne tecknas främs t av att den försöker påvisa hur vetenskapsex terna krafter - till exem pel sociala och ekonomiska förhå llanden - påve rkar vetenskapen i stort. Som jag emellert id redan redogjort för inrym mer den säll an några försök att förklara det vetenskaplig a resultatet, det veten­ skapli ga innehå llet i sig, utan fungerar främs t som en förklaring till vetenskape ns riktning, omfattning och med vilken hastighet den utvecklas. Detta är ett förhå llande som ofta glöms bort när man polarise rar begrepp en internalism - extern alism. Som en mer generell förklaringsansats har externali stiska per­ spekt iv, som tidigare visats, varit jämförelsevis ovanliga i arkeo­ logihistoriska studier. Däremo t är externa listiskt orienterade kopp lingar relativt vanliga när det gäller m er begrä nsade utsagor. Detta kan exempe lvis gälla arkeologins kopp ling till nationalist­ iska och idémäss iga strömningar eller betyd elsen av utvecklingen inom andra vetenskaper so m påv erkat arkeologin. Neda n kommer jag att ge ett par korta exemp el på hur ett specifikt hi storiskt skeende - f ramväxten a v vetenskapen arkeologi - har givits två besläkta de, men ändoc k olikartade extern alistiska förklaringar hos Trigger och Daniel. 174 Arkeo logihistoria som historia - en analys av tre översiktsverk Ark eologins f ram växt I : Sociala och idém ässiga kopplin gar Som två grundbultar i Triggers arbete framstår hans betoning av medelklassens betyde lse för arkeologins framväxt och viktläg g- andet vid up ply sningstidens idé vä rd och dess åte rverkningar på den gry ende fornforskningen. Ju st medelklassens betyde lse för arkeologins utveckling fram­ hå lls redan i bokens inledande kap itel. Trigger fastslår hä r att den på verkan som det omgivande samhäl let har haft på arkeologins tolkningar visserligen har skiftat i högsta grad, men ett faktum kvarstår likväl: att arkeologins utveckling tempor alt har samman­ fallit helt med medelklassens up ps tigande i det väs terländ ska samhä llet. Där den klassiska arkeologin tidigt hade sina frä msta beskyd dare hos aristokratin, utgjor de den framväxa nde medel­ klassen - exe mpe lvis statstjä nstemä n, präs ter, köp mä n - alltsedan 140 0-tal et stommen i det som så småni ngom skulle utvecklas till en arkeologisk vetenskap . D essutom, tillfogar Trigger, har myc ket av det intresse som funnits för arkeologiska uppt äck ter också varit knutet till medelklassen - arkeologin kan där för med fog betraktas som ett uttry ck för medelklassens ideologi (198 9 :1 4-15). Trigger pre ciserar sedan sitt resonemang genom att pek a på att medel­ klassen inte kan betraktas som någ on enhetlig grup p och att det frä mst har varit utövare av de fria yrk ena inom bourgeoisien som kom att intressera sig för arkeologin (ibid:1 5). Trigger kommer i sina hop kop pli ngar av olika skeden i his­ torien hela tiden tillbaka till medelklassens bety delse, äve n i de fall dä r resonemangen börjar utifrå n andra utgån gsp unkter. Et t ex­ empe l på detta är nä r han först syn nerligen kortfattat hä vdar att nationella strömningar i N ordeurop a kom att leda till reformation­ en och att detta i sin tur ledde till ett förnya t och mer sekulariserat intresse för dessa län ders historia. Patr iotismen var särs kilt stark bland stä dernas väx ande medelklass, vars ökande väl stå nd säg s ha hä ngt ihop m ed feodalismens förfall och nationalstaternas upp ­ komst (ibid:4 5 - 4 6 ). För fattaren lyck as hä r som syn es med konst­ sty cket att förbinda en serie makrohistoriska hän delser av stor dignitet. 175 Ark eologihistoria som historia och s om arkeologi P å samma sätt framhåller Trigger att accepta nsen av Lyells uniformistiska teorier i grunden var resultatet av att brittiska forskare och lekmä n började bli mer mottagliga för evolution- istiska idée r. Denna ökande mottaglighet var pro dukten av att Storbritannien vid 1800 -talets m itt, tack vare industrialismen, för­ vandlats till "vä rldens verkstad" med en alltmer själv medveten medelklass i centrum. Denna attityd reflekterades också genom Herb ert Spencers (18 20- 190 3) arbeten som betonade individual­ ismen och den fria företagsamhet som drivkrafter i historien; ege n­ skap er som stora delar av medelklassen tacksamt tog till sitt hjärta. Detta resulterade i att de blev mer vällvilligt instä llda till tankar om biologisk evolution och möjlighet erna av att mäns klighetens kunde ha en hög ålder (ibid:93 ). I sina resonemang kring arkeologins framvä xt väver Trigger också h ela tiden in upply sningstidens betyde lse - han tvekar inte heller att utnä mna denna idést römning till ett para digm (ibid:55 ). För Trigger framstår den redan under det tidiga 1600-talet alltmer framväxa nde evolutionära syn en på det förgångn a som en förelöp­ are till upply sningens genomslag under 1700-talet. Up ply snings­ tidens stora betydel se enligt författaren lå g framförallt i betoning­ en av det mänsklig a framåtskr idandet på olika plan (exemp elvis kulturellt, tekniskt, moraliskt) , ett framåtskr idande som drevs på av männ iskans strä van att hela tiden förbättra sin tillvaro (ibid:55 - 5 9 ). Fram åtskr idandet beskrivs också som en stän digt påg åend e process, i motsats till den tidigare råd ande sy nen som betonat de enskilda, omvälvan de händ elserna. Upply sningens evolutionära idéer togs också v äl emot av medelklassen som i dessa tankefigur­ er igenkä nde sig själva som de spjuts petsa r som skulle leda folket till ett nyt t och bätt re liv: By identifyin g moral and social pro gress as concomitants of technological develop ment and the latter as a fundamental character­ istic of h uman history , Enl ightenment theories reassured the middle classes of W estern Eu rop e of the cosmic significance and hence of the inevitable success of their role in history and po rtraye d their pe rsonal 176 Arke ologihistoria som historia - en analys av tre översiktsverk ambitions and those of th eir class as prom oting the general good of society (ibid:85 ). Man framhöll också att tekniska framsteg var pr odukten av enskilda individers initiativförmåga , som använ de sin medfödda intelligens för at bli herrar över naturen (ibid) . Mot denna fond beståe nde av medelklassens up ps tigande och up ply sningstidens idé vär ld, projic erar så Trigger den vetenskap ­ liga arkeologins tillblivelse. För ho nom bottnar denna i två rörelser som sp irar fram under börj an och mitten av 18 00-tale t; d els fram­ väx ten av den relativa kronologin i No rden och dels de pale o- litiska studier som ägd e rum i Fran krike och Eng land (ibid:73). Den förstnäm nda tillhandahöll, via sina materialstudier, möjlig­ heter att studera också de skriftlösa per ioderna, den andra kunde addera en hittills oanad tidsdimension till mäns klighetens historia. Trigger knyte r sedan ihop d et hela på fö ljan de sät t: Both branches of prehistor ic archaeology reveal themselves as intellectual prod ucts of th e Enlight enment. They were committed to believing that the evolution of material culture betokens social and moral imp rovement as well. Large numbers of middle-cla ss people, who se economic and political po wer was increasing as a result of the Industrial Revolution , we re pleased to view themselves as a wave of prog ress that was inherent in human nature and perh aps in the very constitution of the universe. (ibid:109 ) I Triggers resonemang åte rfinns också en kort, förtäck t kritik mot Dan iel genom att han avvisar " den sedan län ge" accept erade för­ klaringen att arkeologins utveckling var län kad till framstegen inom geologi och biologi (ibid:8 4 ). L åt oss nu där för nu ta steget över till Da niel och titta lite när mare på hur han nä rmar sig samma p roblematik. Ark eologins fr am växt I I : Utvec klingen inom g eologi och biologi För G lyn Da niel står de viktigaste drivkrafterna bakom fornforsk- ningens fär d mot en status som vetenskapli g disciplin, en arkeo- 177 Arke ologihistorin som historia och so m arkeologi logi, att finna inom utvecklingen i två a ndra vetenskaper: G eologi och biologi. Den gr yend e fornforskningen i En gland under 1700-talet s tärk ­ tes enligt Danie l av tre faktorer: Ro mantiken, det ökande intresset för det antika Grekland samt utvecklingen av naturalhistoria. De romantiska strömningarna ledde till publ icerandet av en rad lokala historiska översikter. Intresset för det antika Grekland var naturligtvis inte nytt , men i motsats till renä ssansens intresse för litteraturen och språk et, kom denna "a ndra renä ssans" också att upp mär ksamma de fysis ka s pår som antiken efterläm nade. Nat u- ralhistoriska sälls kap i Linnés anda blev under samma perio d också v anliga bland medelklassen. Studier av naturen blev högsta mode (Daniel 1975 :20-2 4 ). Oakt at denna historieskrivning fram­ håller Daniel att när d et gä ller fomforskningens första steg mot en vetenskapl ig arkeologi ä r det utvecklingen inom naturalhistorien som är den helt avgörande faktorn: "Th ere could be no real archaeology before geology, ..." (ibid:24). D enna markering sker delvis i polemik mot Stuart Piggott, som själv i sammanhanget framhöll romantikens grundläg gande betyde lse. Enligt Da niel var det främs t geologins successiva accept erande av uniformismen som direkt kom att påve rka utvecklingen inom arkeologin. Genom att det blev accep terat att de artefakter som man hittat i anslutning till utdöda dju rarter kunde ha en myck et hög ålde r kom arkeologins tidsdjup att radikalt förä ndras. Visserligen, påpek ar D aniel, hade det redan tidigare gjorts såd ana fyn d, men de hade då bortförklarats på olika sät t. Den främ sta orsaken till detta var att majorit eten av geologerna tidigare var anhä ngare av katastrofismen, dvs upp fattningen att jorde ns ut­ veckling hade känne tecknats av en serie hastiga och omvälv ande katastrofer. Detta togs också till intä kt för att den bibliska skap elseberätte lsen var riktig, eftersom syn dafloden dä r fick re­ pres entera den sista av en serie stora katastrofer som omdanat jordyta n (ibid:25, 36). Daniel länk ar ihop utvecklingen inom geologin med biologin bl a genom att fastslå at t D arwin s främ sta inspi rationskä lla till det 178 Arkeologihistoria som historia - en analys av tre översiktsverk evolutionä ra tä nkandet var Lye lls Pri nci ples . Fö rutom att indirekt tillhandahå lla möjli gheterna av ett större tidsdju p i studiet av den män skliga historien, erbjö d också u niformismen och evolutionism- en förklaringsmodeller som öp pn ade möjlig heterna av nä rvaron av kulturella mellanled mellan de tidigaste mä nniskorna och hög­ kulturerna i Eg yp ten och Grekland (ibid: 6 4 - 67 ). He lt plö tsligt fanns det möjli gheter att sp ekulera kring fy nd i geologiska lager som var yn gre än de med utdöda dj urarter, men äl dre än de från skriftliga kä llor kän da högkulturer. Da niel sammanfattar sedan evolutionismens stora betyd else på följa nde sät t: It wo uld have been imp ossible for archaeology, any more than any other branch of knowle dge first exp lored in the second half of the nineteenth century, to grow up uninfluenced by the theories of pro gress and evolution whic h dominated nineteenth- century thought; " H istory is evolution" declared General Pitt- R ivers in 1874, and it is clear that, wh ile they admitted diffusion, the early archaeologists thought of the overall pict ure of pre history as one of evolutionary pro gress. (Da niel 1975:120). H an hä nvisar också i detta sammanhang, pre cis som Trigger, till bety delsen av He rbert Sp encers arbete nä r det gä llde spr idningen av ett evolutionä rt sy nsät t. Vi dare menar han att äv en arkeologin hä r bidrog till att stär ka evolutionstanken. Dä r Da rw in hade be­ visat evolutionstankens giltighet i naturen, kom arkeologin på sikt att äv en bevisa dennas giltighet i teknologiskt och kulturellt hä n­ seende. Eft er detta var arkeologin i Da niels historia inte län gre en antikvarisk hobby - den hade förvandlats till en vetenskap med män niskan och hennes kultur som studieobj ekt. * 179 Arke ologihistoria som historia och s om arkeologi Summering - internt, ex ternt och sym metriskt Ovan har diskussionen kretsat kring förklaringsmodeller som har etiketterats som internalistiska respektiv e externalistiska . Här är det nu tid att dra runt dessa resonemang ytterliga re ett varv, att problema tisera bilden ännu mer. Först emellertid några kommen­ tarer kring de externali stiska förklaringsfragment som Trigger och Daniel anvä nt sig av. I ett annat sammanhang (197 6: 4 1) har Daniel uttryck t sitt tvivel över huruvida upply sningen som fenomen egentligen påve rkade arkeologin. Som stöd för denna åsikt anför Daniel det faktum att ytterlig t få av upplys ningstidens filosofer hänv isade till arkeolog­ iska data i sina skrifter. I direkt polemik med Daniel invän der Trigger emellertid att detta inte behöver betyda att sådan a sam­ band inte fanns. H an menar att det i grunden inte var så konstigt att upplysnings filosoferna inte anvä nde sig av arkeologiska data, eftersom fornforskningen vid denna tid fortfarande inte hade några vedertagna metoder för tidsbestämning ar av förhistoriskt material. Up plysningsfilosof ernas behov av fornforskarnas resultat skulle därför inte vara så stort, eftersom dessa inte kunde anvä ndas för att illustrera de tankar om kulturell evolution som var en viktig del av upplys ningstanken. Likafullt h ävd ar Trigger att detta inte betyde r att fornforskarna under uppl ysnin gstiden förblev opåve rkade av upplysnings filosofernas idéer: I d e tankar som fanns om en evolutionär utveckling från en primit iv begyn­ nelse fanns också fröet till en mer holistisk förståelse av förhis­ torien (Trigger 198 9 : 5 9 ). Hur denna kopplin g egentligen ser ut klargörs emellertid inte. På så s ätt framstår också Triggers försök att associera olika sociala och idémässig a skeenden med utveck­ lingen inom arkeologi många gånger som mindre trovärd iga, betraktat ur en argumentationsmäss ig synvinkel. Dessa resonemang aktualiserar en klassisk kritik som många gånge r har framförts mot denna typ av översiktliga ihopk opplin g av idéströ mningar och skeenden inom olika vetenskaper. Hänger saker samman bara för att de sker samtidigt i tid? Hu r belägger 180 Arkeologihistoria som historia - en analys av tre översiktsverk man kausaliteten? Jack B Mo rrell har i ett annat sammanhang pe kat p å att det är oaccep tabelt att ex empe lvis hä vda att den gry­ ende industrikap italismen leder fram till 160 0-ta lets vetenskap liga revolution ( Mo rrell 1981a:145 ) . Vi kan ur ett arkeologiskt pe rsp ektiv hä r också erinra om Re ym ans kritik av Alice B Keh oes resonemang kring sambandet mellan arkeologins vetenskap liga födelse på 184 0-ta let och skiftet från en agrar och merkantil ekonomi till en utvecklad industri­ kapi talism (R ey man 199 2d:2 4 5 ; Ke hoe 199 2, se avsnittet His torio­ grafisk a diskussioner i denna avhandlings tredje kap itel). Gordon Wi lley up pe hå ller sig också vid detta pr oblem i sin recension av Trigger. H an frå gar sig dä r kritiskt hur man skall kunna beläg ga kopp lingen mellan övergrip ande på stå enden om förä ndringar i medelklassens vä rderingar och framväx ten av Ne w Archaeology. Är det tillräck ligt att bara beskriva en tids intellektuella klimat för att sedan kunna förstå hur arkeologins idé historia formats? (19 91:108-10 9). O m vi låt er vetenskap sbegrep pe t utgöra utgå ngsp unkten kan man sä ga att Trigger i sin betoning av den sociala miljön s bety delse framstå r som nå got mer radikal i sin ex ternalism än vad Da niel gör. D ä r Da niel framhå ller andra vetenskap ers utveckling som fundamental för förstå elsen av arkeologins födelse, förlägg er Trigger det ex terna kraftfä lt som på verkar arkeologin utanför ve­ tenskape n själ v. Va d som framskvmtar i ovanstå ende argumenta­ tion ä r alltså e tt vetenskap sexte rnt resonemang (Trig ger) kontra ett discip linex ternt ( Da niel). H är kan man alltså s äg a att Da niel stä ller större krav på sy nliga samband mellan olika pa rametrar i förklar­ ingsmodellen än vad Trigger gör. P roblemet med Da niels mer be­ skurna ex ternalistiska pe rsp ektiv illustrerar emellertid också pro ­ blemet med hönan och äg get. Fö rän drar den geologiska veten­ skap en vä rldsbilden, eller är det en successivt förä ndrad vä rlds­ bild som förä ndrar seendet hos såv äl g eologer som arkeologer? Som visats tidigare i denna avhandling inry mmer inte de ex ternalistiska ansatserna i egentlig mening nå gon förklaring till hur kunskape ns innehå ll formeras. I stä llet ligger fokus på hur 181 Arkeol ogihistoria som historia och som arkeologi vetenskape ns riktning och omfattning påve rkas tillsammans med hur hastigheten i kunskapsutv ecklingen influeras av exte rna krafter. Detta inn ebär at t det på de t fundamentala plane t inte firuns någo n konflikt mellan externa lism och internalism när det gäller diskussionen kring kunskapsinn ehålle t. Detta illustreras ju också mycket riktigt genom att de två persp ektiven fungerar i fredlig samex istens också i de här studerade verken. I inle dande resone­ mang kan det ju f ramhå llas att arkeologins framväxt är kraftigt påve rkad av omgivande idévä rldar, sociala förhå llanden och ut­ vecklingen inom andra vetenskaper (externalism ), medan man sedan övergår till att behandla centrala delar av exemp elvis arkeo­ logins metodutveckling utifrå n internalistiska utgång spu nkter. Ett belysa nde exempe l på detta är hur Trigger kan häv da att den bakomliggande motivationen till Thomsens arbete med trep eriod- syste met var dennes nationalism (19 89 :7 3), för att s edan framhå lla betyde lsen av Thomsens unika personliga egenskaper och ratio­ nella skarp sinne (ibid:7 4-79). Detta i llustrerar också att exter nalis- men inte på något fundamentalt plan egentligen utmanar inter- nalismen som förklaringsmodell. Jag har i dett a kap itel visat att översiktsverken prim ärt vägl eds av historiografiska ambitioner som centrerats kring rekonstru­ erandet av de accepte rade sanningarnas historia, vinnarnas historia. Följden av dessa fundamentalt arkeologiska utgå ngs­ punk ter blir att de godtagbara resultaten måst e förklaras på ett annat sätt än de resultat som avvisas som icke-kuns kap. Rudb ecks insatser på f ornforskningens områd e framstä lls därfö r som veten­ skapli gt rationella när hans resultat överensstä mmer med dagens och som en pr odukt av tidsanda när d e inte gör det. Sensmoralen i dessa historier blir därför att vetenskape n förklarar det accept er­ ade och det sociala förklarar det oacceptab la: Vi s tår här åter igen inför asym metrins förvrä ngda historiesyn. Exemplet Rudbec k må upp levas som övertydlig t, men det är viktigt att här framhålla att den tankefigur som ligger till grund för Klindt-Jensens bedömning av Rudbecks a rbete också utgör fundamenten i såvä l Triggers som Daniels ver k. 182 Årkeologihistoria som historia - en analys av tre översiktsverk Avslutningsvis: I dett a kap itels huvudrubrik prese nteras de tre verken som uttry ck för en arkeologihistoria som historia. Det är också så de framstår, betraktade utifrån: Både i sin framtoning och i sitt mottagande förefaller dessa översiktsverk vara historiska till sin karaktä r. Men, som jag hopp as att ovanståen de resonemang lycka ts visa, innehållet ä r egentligen p rimä rt arkeologiskt. Resu ltatet blir alltså i själva verket en arkeologi, förklädd till historia. * 183 Arkeologihistoria som historia och som arkeologi N o t e r 1 I ett slags grä nsland mellan pop ulä rvetenskap och disciplin historia (som kategorin hä r har definierats) befinner sig det påk ostade verket Cam bridge Illustrated His tory of Archae ology ( P G Bahn (red) 199 6 ). Med undantag av för­ ordet och inledningen är de olika huvudavsnitten osignerade och notap pa ra­ tur saknas. E ndast ett fåta l faktarutor är si gnerade. Som litteraturlista fungerar en förteckning över arkeologihistoriska verk betitlad "F urther Rea ding" (ibid:379). 2 Se Dan iel 1975: 401-406 för en genomgån g. Generellt kan man säg a att det var den bildade borgerlighetens stora intresse för Antikens och Frä mre Ori entens arkeologi under denna tid som ledde till den omfattande utgivningen av denna form av upp täc ktskrönikor. 3 Verk et ingår som första delen i en serie betitlad Die Urgeschichtsforschung und ihre historische Entwicklung i n den Kultursta aten der Erden. Bengt Hil debrand har skrivit en läsv ärd recension av Gummels verk. Hä r kritiseras författaren bl a för att ha negligerat bety delsen av trep eriodsy stemet och för att han alltför slaviskt följer si n läro mä stare Gustaf Koss inna. De nne framstäl ls av Gummel inte bara som en framståe nde arkeolog utan också som "e in Käm pfer für deutsches We sen" (citera t efter H ildebrand 193 8 : 3 2 3 ). 4 Boken utkom också p å svenska 19 4 2 med titeln Hur människan upptäckte sig själv. Historien om forskningen i människans urspru ng. Bearbetning och över­ sä ttning utfördes av Ha nna Ryd h och hennes då varande make Mo rtimer Mu nck af Rose nschöld. Den fackmässig a bearbetningen har sannolikt utförts av Ry dh som i sitt förord till den svenska utgåva n anmä rker att hon i viss ut­ sträck ning försökt att mildra "... författarens temper amentsfulla och stundom omilda kritik av en del antika och senare skriftstä llares och vetenskap smäns arbeten inom de arkeologiska och historiska forskningsområde na, ..." (194 2 :7). Ors aken till denna up pm juk ning skulle vara att dessa arbeten enligt R ydh ".. . må ste ses mot bakgrunden av sin tids forskningsnivå. " (ibid), någ ot som må ste betraktas som en intressant historiografisk korrigering. De ssutom gjo rdes vissa tilläg g vad gä ller No rdens arkeologihistoria. 5 Se exe mp elvis A History of A merican Archaeol ogy ( Willey & Sabloff 1974), Geschichte der Vorgeschichtsforschung ( Kü hn 1976), A History of Mexican Archaeology (Berna i 1980), Archaeo logy in Central Europe: the First 5 0 0 Years (Skle når 198 3 ), A History of Indian Archaeolo gy ( C hakrabarti 198 8 ), A History of A frican Archaeo logy ( Ro bertshaw (red) 1990) och Archaeo logy Yesterday and Today ( Mali na & Vasice k 1990). 6 Gly n Dan iel (1914-198 6 ), bl a Profe ssor (Disn ey) i Ca mbridge. För utom sitt omfattande arkeologihistoriska författarskap arbetade han med bl a megalit- gravsp roblematik och förhistorisk konst. Dani el kom också att pre sentera arkeologihistorien i mer pop ulä rvetenskaplig a former, bl a i arbetena The Idea 18 4 Arke ologihistoria som his toria - en analys av tre översiktsverk of Prehistory (196 2 ) och A short H istory of Archaeology (1981a). B land hans övriga pr oduktion och verksamhet mä rks en redan omtalad själ vbiografi (198 6 ), e tt omfattande pop ulariseringsarbete genom radio och TV samt ett lån gvarigt redaktörskap f ör Anti quity (1957-198 6 ). Ole Klind t-Jen sen (1918-1980), pro fessor i År hus från 1961. Arbetade frä mst med nordisk järn åld er. Del tog i den samnordiska utgräv ningen av Va llhagar på Gotland. Bland pub likationerna mä rks bl a Foreign Influences i n Denma rk's Early Iron Age (1950), Bornholm i folkevandringstiden (1957) o ch The world of the V ikings (1970). Ha ns A History of Scandina vian Archaeology är fort­ farande den enda regionala översikt i sitt slag som finns för det skandinaviska områd et. Bruce G Trigger (1937- ), pro fessor i antrop ologi vid McGill Uni versity, Mo ntreal. Ha ns arkeologihistoriska pro duktion är myc ket omfattande och innefattar bl a en Gordon Chi ldebiografi (1980). A History of Archae ologica l Thoug ht är huvudsakligen ett konglomerat av hans tidigare artiklar inom områd et, sammanfogade inom bokens ram (Trig ger 1989 : xiv). Bland hans övriga pro duktion kan nä mnas Beyond History: The Method s of Prehistory (196 8 ) och Time and Traditions: Essays in Archaeologica l Interpretation (1978). 7 Daniel 19 5 0 : ( Cr awf ord 1951; My lonas 1951), Daniel 19 7 5 : ( Coll ins 1975; Trigger 1975), Klindt-Jensen 197 5 : ( Ch ipp indale 1984 ; Wilso n 1976). Trigger 19 8 9 : (Bowl er 1991; Ch ipp indale 1990; Fag an 1991; Gruber 1991; Mc Car they 1991; Mit hen 1991; Mu rray 1991; Pat terson 1991; Pig gott 1991; Ren frew 1990; Van Ripe r 1991; Rose n 1992 ; Run nels 1990; Sabloff 1992 ; Schnap p 1990; Small 1992 ; We linder 1993 b; Wil ley 1991). " Vid en föränd ring av per spe ktivet kan man konstatera att Thomsens be­ tyd else i utomeurope isk arkeologihistoria inte alltid framstår som så sär deles stor: Om man studerar exe mp elvis Dilip Ch akrabartis History of Indian Archaeology (198 8 ) eller Ignacio Bernals A History of Mexi can Archaeology (1980) finner man, via registren, att Thomsen sammanlagt endast omnä mns en gå ng (Ber nai 1980:119). S om en jäm förelse kan nä mnas att Trigger omnä mner eller diskuterar Thomsen på 20 (a v 428 ) text sidor, Glyn Dan iel på 1 6 (a v 372) sidor och Klin dt-Je nsen på 3 1 (av 127 ) sid or. Allt enligt registren. Äv en om detta kanske inte kan tyck as så underligt - Ch akrabarti och Bernals verk behandlar ju t rots allt inte skandinavisk arkeologihistoria - hade man möj ligen förvän tat sig fler referenser till Thomsen som grundläg gare av trepe riodsy stemet, i varj e fall om hans storhet bedömts på samma grunder som i de väs teurop eiskt orienterade arkeologihistorierna. 9 A rkeologins första per iod kallas i a rtikeln för "T he spe culative Per iod" och omfattar tiden från den europ eiska up ptä ckten av den ny a vär lden till m itten av 1800 -talet , den andra per ioden, omfattande tiden från mitten av 1800- talet till det tidiga 1900-t alet, kallas för "T he descriptiv e Per iod". D en tredje p eriod­ en kallas för "T he descrip tive-his toric Per iod" och omfattar tiden från det tidiga 1900- talet till 1950. 185 Arke ologihistoria som historia och so m ark eologi 10 Att ange år 1818 som startp unkten för trepe riodsy stemet är inte utan pro blem. Thomsen pub licerade inte sina resultat förrän lån gt senare i p ublika­ tionen Lede traad til nordisk Oldkyndighed og Historie (183 6 ). T homsenkän naren Jorg en J ensen (199 2 : 8 5 ) me nar att tanken om treper iodsys temet inte utkristall­ iserar sig på allvar förrän i mitten av 1820-t alet, en åsi kt som också framförts av Ca rl S Pete rsen (193 8 : 6 3 ). Bo Gr äsl und menar att det egentligen inte går att fixer a tillkomsten av trep eriodsyst emet, utan att detta successivt väx er fram frå n år 1817 , då Thomsen inleder sitt arbete med att ordna materialet på Ol dsagsmuseet, till att vara täm ligen färd igt vid mitten av 18 20-ta let, dvs nä r­ mare tio å r innan hans resultat pub liceras (Gr äslu nd 19 74:100). Up pfa ttningen att treper iodsys temets införande utgör det reella startskottet för arkeologin som vetenskap lig discipli n strä cker sig naturligtvis lån gt utanför de ovan behandlade översiktsverken (se bl a Goldhahn 1996 : 2 2 s amt Sorensen 1999 :134 för exem pel här på ) . H Ibland också kallad uniformitarianism. Geologisk teori enligt vilken jord ­ yta n och bergarterna endast formas, och har formats, av de naturkrafter som fortfarande är i verksamhet. Teorin förutsätte r att de geologiska pro cesserna har ett uniformt, lån gsamt skeende i motsats till tidigare katastrofteorier. Det ta betyd de bland annat att man var tvungen att accept era att artefakter och benfyn d som var täck ta med tjocka lager hade depo nerats dä r för my cket län ge sedan (Dan iel 1975: 3 8 ). 12 D et hela blir dock sedan nå got förvirrande då Dan iel i sitt tionde, samman­ fattande kap itel, sedan förlägg er arkeologins födelse till tiden före 1840. Som stöd för detta på stå ende pek ar Dan iel på bety delsen av Thomsens treper iod- sys tem, p ublicerandet av Lyells Principles of Geology (1830-3 3 ) oc h arbetet med dechiffrerandet av forntida skriftsp råk . Arkeologins mognadstid förlägg s hä r från tiden för Da rwi ns pub licering av On the Ori gin of Species (185 9 ) till 1867 , åre t för Par isutstä llningen (Dan iel 1975: 309). 13 O ckså i Karel Sklenå rs översiktsverk Archaeology in Central Europe: the First 50 0 Years gör den vetenskap liga arkeologin sitt intåg i kap itel tre (198 3 :77). Ho s W illey & Sabloff (1974), v ars formaterande av historien fungerar som ett instrument för häv dandet av den proc essuella arkeologins vetenskapl iga över­ höghet, beskrivs samma arkeologiska skede också i ka pit el tre. Hä r dock med den lakoniska anmärk ningen att arkeologerna under denna tid ".. . struggled to make archaeology into a sys tematic, scientific disciplin e. They did not succeed; but they laid the foundations for many of the achievements of the 20th century." (ibid:42 ). 1 deras historieversion får vi vän ta till börja n av 19 60- talet på den vetenskaplig a arkeologins tillblivelse. 14 Samma logiska krumsp rån g hittar man också i en relativt ny utkommen arkeologihistoria: Anders Ha gens Gåten om kong Raknes grav - hovedtrekk i norsk arkeologi (1997). H agen motiverar här sin till omfång et begrä nsade behandling av samernas förhistoria med att det ä r först under senare år som arkeologerna 186 Arkeologihistoria som hist oria - en analys av tre översiktsverk p å allvar har kommit att intressera sig för denna (ibid:341) - en slutsats som i sig är diskutabel. Samtidigt har Hagen en relativt fyllig redogörelse för de sista 10-15 åren s stora explo ateringsundersökningar i Norge som slutar med reflexioner kring Radsm oproj ektet så sent som 1996 (ibid:33 3 - 3 40). Frågor rörande samisk arkeologi ex kluderas alltså här via en inte hå llbar argumenta­ tion. Detta har också på pe kats av Reidar Berteisen i e n anmä lan av arbetet (199 8 : 3 8 ). 15 N ågot som ändå inte skulle förklara arbetets struktur; i realiteten skulle detta sannolikt endast göra strukturen ä n tyd ligare. 16 Notera s skall dock att det i detta fall också finns en avvikande åsikt. Bowdoin Van Riper på pe kar i sin recension (199 1:5 4 8 - 5 4 9 ) att Trigger är s om mest trovä rdig när han diskuterar arkeologin under 1900-talet, men mindre plausi bel när han redogör för utvecklingen under tidigare periode r. Särskilt kritiserar recensenten Triggers beskrivningar av utvecklingen under sista hälften av 1800-talet. D essutom får Trigger kritik för att han inte förmår ge e n rättv isande bild av utvecklingen inom andra vetenskaper. Kritikern är dock, betecknande nog, inte själv arkeolog utan vetenskapshi storiker som vid recensionstillfället var s yssels att med studier av den viktorianska erans forn­ tidsupp fattning ( ISIS 1 991:80 2). 17 Begrep pet cera utiia härsta mmar från grekiskans keravnös som betyde r blixt (Mont elius 1904:1 94 ). 187 Kapitel 5 Cod a " G rab your things, I ' m gom g to take you home .. . " Pe ter Gabriel 197 7 JA G HA R GE N O M AV HA N D L I NG E N försök t att visa att det arkeo­ logihistoriska prob lemfältet ingalunda utgör en odelbar enhet. Tvärto m har jag fra mhå llit att fälte t ä r ett resultat av en stä ndigt påg åen de förhandling, att det i grunden är en fortlöp ande iscen­ sät tning. I d enna proc ess medverkar såv äl enskilda forskare som hela forskarkollektiv, vilka oavbrutet skapar olika former av his­ toriska rum där identiteter och kontraidentiteter skapas på skilda pla n. Mer konkreta fråg or som varit up pe till diskussion har bland annat berört ny ttan av arkeologihistoria, prob lemet med samtids­ förankring samt spö rsmål kring hur en analysax el för en god historiografi skall vara beskaffad. Det är här dags att åter försöka väv a samman någr a av de tråd ar som rep ats up p i de föregåe nde kap itlen. Pos itionering och framåt blick Histo riografi och n ytta H ä r kan det omedelbart fastslås att en håll bar posi tionering när det gälle r de grundlägg ande arkeologihistoriografiska prob lem som jag skisserat tidigare endast kan ske genom att själva feno­ menet arkeologihistoria först prob lematiseras. Detta har jag gjort genom att pres entera två idealkategorier av arkeologihistoria - en 189 Arkeolo gihistoria som h istoria och som arkeologi historisk och en arkeologisk. Dett a sy nsä tt avvisar dä rmed tanken på a tt det finns en gemensam och förenande historisk narration och lägg er istä llet tonvikten vid att vi har ett stort antal historier bå de om men också s tän digt närv arande i arkeologin. Vi ha r tidigare sett hur filosofen Thomas Nickl es p läd erade för att vetenskapsm än må ste tillå tas göra enkelsp årig a beskrivningar av sina forskningsfä lts historia. Det ta för att de inte är historiker utan just vetenskaps mä n som arbetar med aktuella pro blemstäl l­ ningar. Frå gan om dessa historieskrivningar ger en rät tvisande bild av ett historiskt skeende är alltså u nderordnad frå gan om hur effektivt man kan bearbeta samtidspr oblem med hjä lp av dem. Om man accept erar Nick les resonemang blir alltså ett historiskt inifrå npe rsp ektiv - exe mpe lvis arkeologer som skriver arkeologi­ historia - absolut kop pla t till samtidsforskningen. His torien be­ höver, med detta syn sät t, egentligen inte pro blematiseras mer än vad samtidsforskningen har bruk för. Att detta sedan vanligtvis leder till asym metriskt förvridna bilder av historien, där exe mp el­ vis vinnande teorier och metoder framstår som gudagivna stor­ heter, spel ar ingen roll eftersom det är samtidsforskningen som är huvudsaken. Dett a resonemang, fört till sin logiska konsekvens, skulle alltså innebä ra att det i ett grundläg gande avseende inte skulle vara nå gon skillnad mellan exe mp elvis Glyn Dan iels (naiv a) tro på att arkeologihistoria kan hjälpa oss att åte rfinna förlorad kunskap o ch Valer ie Pin sky s mer sofistikerade sy n på arkeologihistoriens nytta . Bådas utgån gspu nkter skulle kunna försvaras med samma hy po ­ tetiska argumentation: "v i skriver inte historia, vi bedriver arkeo­ logi. Vi har inget behov av att pro blematisera och kontex tualisera historien, vi är b ara dä r p å be sök för att häm ta exem pel s om vi kan anvä nda i vår på gå ende forskning". Ett så dant stä llningstagande skulle dock - sett med arkeologiska ögon - göra frå gan om be­ hovet av en kritisk historiografi helt meningslös. Det ta eftersom det i sammanhanget inte skulle finnas någ ot behov av en kanske bå de motsäge lsefull och komple x his toriebild. 190 Coda Mot denna bild kan man anföra ett historiskt utifrå np erspek tiv - en discipli ns historia skriven av forskare utifrån , av vetenskap s­ historiker. Som jag ti digare redogjort för har det vetenskap shistor­ iska forskningsfä ltet alltmer kommit att lösa up p de tidigare så själ vklara banden till olika (na tur) vetenskap liga discip liner, band som urspru ngligen var en pro dukt av de olika discipl inernas ofta pra ktiskt inriktade, nytt op räg lade behov. His torien skulle hä r bl a fungera som en reservoar för inhäm tandet av fakta och metoder som man kunde ha ny tta av i det påg åen de arbetet. Det är ytt erst få vetenskap shistoriker som stäl ler up p p å detta sy nsätt idag. Pos itionsförflytt ningen frå n en vetenskapli g servicefunktion till ett själ vständ igt fä lt kan illustreras genom ett y ttrande som detta: It is our image of science w hich needs changing, not the way science is conducted. (Collins & Pinch 1998 :77) . Arkeologihistoria skriven utifrå n ett såd ant per spe ktiv - filosofisk metaarkeologi för att anvä nda Emb rees (199 2 ) u ttryck - är dock, som redan antytt s, myc ket ovanlig. Inte desto mindre vore den i högsta grad önskvä rd, eftersom den sannolikt i högre grad än his­ toria skriven inifrån, skulle kunna föränd ra det arkeologiska forskarsamhäl lets själ vbilder. Dett a tack vare att ett utifrå np er­ spe ktiv inte p å sa mma sä tt ä r lås t till upp fattningar om vad som är "r ät t" och "fe l" inom en vetenskap , utan mer kan renodla olika asp ekter av p rocesserna fram till ett resultat. I det här f allet är det lä tt att instäm ma i H arry C ollins deklara­ tion att vetenskap shistorien är alldeles för viktig för att överlåt as åt vetenskapsm än nen själv a eftersom ... "t hey distort it shame­ lessly" . ( Coll ins 199 8 : 37). En arkeologihistoria skriven av arkeologer skulle alltså med nödvän dighet skilja sig frå n en arkeologihistoria skriven frå n ett utifrå np erspek tiv. D en förstnä mnda kan säg as vara mer inå tvä nd, med ett större krav på vetenskap lig avkastning i samtiden, medan den andra p ositionen ä r mer genuint historisk. F råg an kan emeller­ tid pro blematiseras y tterligare. Jag h ar tidigare häv dat att det finns 191 Arkeol ogihistoria som h istoria och som ark eologi former av arkeologisk historieskrivning - inifrån historia - som är mer historiska, har allvarligare historiska ansp råk , än andra former. Till dessa rä knar jag de typ er av arkeologihistoria som få ngas in av begrep pet 'ark eologihistoria som historia'. I ett arkeologiskt översiktsverk som Dan iels A Hundr ed and Fifty Year s of Archaeolo gy finns väs entligt mer av historiskt hä vdande - "h ur det egentligen var" - än i exe mp elvis en forskningshistorisk bakgrund i en av­ handling. I det första fallet våg ar jag också pås tå att bå de pr odu­ centen och konsumenten upp fattar verket mer som historia än som arkeologi. N å, hur var det egentligen då ? Up pen barligen är det en frå ga utan slutgiltigt svar, men en sak är säk er när det gäl ler vå r egen vetenskaps historia - dagens teorier och resultat har inte alltid up pfa ttats som sanna. A andra sidan: må nga forskningsresultat som under lån ga per ioder varit etablerade sanningar up pf attas idag som vetenskap liga villosp år. Hu r man än betraktar dessa obestridliga fakta, betyd er det att en hel del av den möjl iga histori­ en uteläm nas eftersom standardversionen av denna struktureras med vinnarna på ena sidan och förlorarna på den andra. Alla vetenskap liga "å tervä ndsgrä nder" , "fe laktiga" teorier och "fe l­ tolkade" resultat anvä nds pri mä rt som ett slags avskräc kande exe mp el, istäl let för som pro dukter av olikartade kontex tuella för­ hå llanden. En så dan historieskrivning - "te xtb ook history" som Col lins & Pinc h kallar den (1998 :16 5 ) - utgör egentligen ingen riktig historia, utan är i sj älva verket en till historia förkläd d arkeo- logi. Om vår utgå ngsp unkt är a tt skap a en bredare, mer må ngfasett- erad förståel se av den arkeologiska kunskap sp roduktionen får alltså inte analysa xel n utgöras av ett rekonstruerande av de resul­ tat och teorier som råk ar överensstäm ma med dagens. En så dan historia leder med automatik till asy mmetriska förvrän gningar. Snarare skall fokus läg gas på hur olika former av kunskaps ­ anspr åk , bå de framgång srika och mindre framgån gsrika, kom att accepte ras eller att förkastas och vilka intressen, exe mp elvis olika skolbildningar, de ytt erst legitimerade. I detta sammanhang bör 192 Cod a man där för ta Bloors sym metriska pos tulat på största allvar - den vetenskap liga sanningen skall inte vara den nod som en så dan undersökning struktureras kring. Det som idag up pfa ttas som ett vetenskap ligt misslyc kande är i detta sammanhang alltså preci s lika intressant som en segrande teori. M en - och detta ä r viktigt att betona - för att lyck as med en såd an upp gift må ste vi likafullt ha ett pre sentistiskt fotfä ste, en förankring i samtiden, som gör en så dan historia kommunicerbar och meningsfull. Led er då inte dessa utgång sp unkter till beja kandet av en full­ stä ndig relativism, där en utsaga är lika god som en annan? Dett a är ett pro blem som vi redan tangerat i avhandlingens andra ka­ pite l. Svaret blir därf ör här som dä r: Nej. Att i sina historiografiska utgån gspu nkter anvä nda sig av ett sym metriskt betraktelsesätt innebär e ndast att man inte skall låt a up pfa ttningar om vad som är riktiga eller felaktiga resultat väg leda den historiska analy sen. Det är fo rtfarande fullt möjligt a tt, utifrån d ata och teorier, ha en rimlig up pfa ttning om vad som är sannolikt för stunden. När det gäll er arkeologihistoriska studier ansluter jag mig här sål unda till det som kallas för metodologisk relativism. Märk väl att termen här reserveras för den historiska sidan av prob lemet - nä r en arkeolog bedriver arkeologihistoria som arkeologi, är det fullt legitimt att strukturera pro blemen kring det som för stunden up pfa ttas som sä mre och bä ttre resultat och teorier. Nå väl : O m det nu är omöjl igt att anvä nda sig av ovanståen de form av arkeologihistoria som ett instrument för att göra samtids­ arkeologin bä ttre - i en beskuren mening - må ste en följd fråga rimligtvis bli: Vad skall vi då med en må ngfasetterad, kanske pa radox al och komplic erad arkeologihistoria till? För att kunna svara på en så dan fråg a är det åter igen viktigt att betona skill­ naden mellan vår förståel se av arkeologihistorien och vår t sät t att bedriva arkeologi (doing archaeology). Detta kan uttryck as som skill­ naden mellan berätte lserna om berätta rna och berätta rnas be­ rät telse - i det första fallet alltså en metanarration, i det andra en narration. För att para frasera vetenskapsso ciologerna Ha rry Co llins och Trevor Pinc hs ås ikter som de åt erges i citatet ovan: Det 193 Arkeologihist oria s om histo ria och som arkeologi är alltså inte vår t sät t att bedriva arkeologi idag som behöver än dras via historiska studier, dä remot behöver vi förän dra vå r bild av arkeologin som vetenskap. I förlä ngningen bör ett kritiskt granskande och pro blematiser- ande av den egna vetenskap en kunna leda till förutsätt ningar för en fördju pa d diskussion om vetenskap ens roll i samhäl let gene­ rellt. Genom att syn liggöra asp ekter som direkt på verkar veten- skap andet, men som vanligtvis up pf attas som irrationella, kan man göra vetenskapen mer mäns klig, social och poli tisk. D etta kan i sin tur utgöra ett fundament för diskussioner kring så centrala ting som kunskap, makt och tolkningsföreträd e (se t ex Wo olgar 1988 : 9 ). Det ta är viktigt, inte minst i en vetenskap som arkeologi i vars själ vbeskrivningar man ofta åte rfinner ansenliga ansp råk på att förklara mä nskligt beteende över stora tidsrum och geografiska områd en. En a rkeologihistoria inte behandlar kunskap s om avslut­ ade pr odukter och som har ett sym metriskt per spe ktiv till kun­ skapsb ildningen kan där för i högre grad medverka till att pro - blematisera vår sjä lvupp fattning, att göra alla de up pe nbara sanningarna mindre up pe nbara (eller möjl igen också mindre sanna) . De t gä ller här - för att tala med J an Golinski (1998 :17) - att sän ka de epis temologiska barriäre rna som omgär dar centrala delar av vetenskape n som fenomen. Genom att arkeologins inre och yt tre bestäm ningar blir mindre entyd iga, inbjud er man också fler uttolkare av densamma; m an skapa r fler ingån gar till historien ä n i en historia av monolitisk karaktär. Mu ltivokalitet skulle somliga kalla detta. Nä r det gälle r de mer indirekta formerna av historieskrivning, arkeologihistoria som arkeologi, ter sig saken dock någ ot annor­ lunda. En forskningshistorisk bakgrund, som ett exe mp el, ingår i en kontext som gör att dess historiska anspr åk blir myc ket mer beskurna och den framstå r dä rför först och frä mst som arkeologi. H ä r menar jag dä rför att man kan skruva ned de kritiska historio­ grafiska anspr åk en i hög grad. Det ta eftersom denna typ av his­ torieskrivning, historieanvä ndning, är myc ket mer omedelbart relaterad till på gå ende forskning än exe mp elvis ett översiktsverk. 194 Cod a H ä r menar jag - i linje m ed Stockings, Nickle s och Pins kys resone­ mang tidigare - att det som vi upp lever som samtidspr oblem må ste kunna använ das som utgång spu nkt för ett värderande, ett bedömande av resultat i historien. Det ta som en konsekvens av att det pri mä rt är arkeologi vi bedriver - vi är ju inte vetenskaps ­ historiker i egentlig mening. Dett a är inte konstigare än att man i varje stund av en forskningspr ocess gör val mellan "d åli ga" och "b ra" metoder, teorier och resultat. Med ett arkeologiskt ansprå k, med en utgån gspu nkt som ser historieanvänd ningen som en del av det samtida vetenskap andet i en specifi k disciplin, är alltså ett slags wh ighistoriskt per spe ktiv en oavskiljbar konsekvens av vetenskapan det i sig. H är kan man å terknyt a till M almers beskur­ na behandling av Mon telius ty pde finitioner - som historia ä r sä ttet han gör det på diskutabelt, men som en del av en arkeologisk proc ess ä r det helt legitimt. Men, nä r man skriver en historia vä rd namnet, må ste alltså man byt a fot helt och hålle t och slä p p a grundstrukturerandet av historien ur ett rät t/f el- pe rsp ektiv. Här må ste det asym metriska per spe ktivet alltså b annlysa s. Det är också i detta sammanhang där för möjligt att delvis tillbakavisa den kritik som Morse framför rörande arkeologihis­ toriens ny ttoasp ekter. På ett generellt filosofiskt plan håll er hans invän dning att det är omöj ligt att använd a sig av historien för att förståel iggöra samtiden. Men, och hä ri ligger prob lemet, hans kri­ tiska invän dningar gälle r kategorin arkeologihistoria som historia, medan flertalet uttryck ta nyt toaspe kter i själv a verket tar sin ut­ gå ngsp unkt i arkeologihistoria som arkeologi. Argumenten för och kritiken mot framstå r därf ör som ojäm förbara på grund av att ar­ keologihistorien som fenomen inte är tillräck ligt p roblematiserad. Dett a innebä r att jag hä vdar att merpa rten av de nyt to­ argument som redovisats och diskuterats tidigare fungerar på ett arkeologiskt plan , men jag avvisar tanken på att de kan vara generellt vä gledande ur en historisk synv inkel. 195 Arke ologihistoria som historia och s om arkeologi En mycket komp rimerad po sitionering utifrån re sonemangen ovan skulle därm ed kunna sammanfattas i följande pu nkter: • Arkeologihistoriens nytta och historiografiska princip er kan bara förstå s genom att fenomenet självt först proble mafiseras och specificeras. H ar vi prim ärt e n historisk utgån gsp unkt eller en arkeologisk vid historieskrivningen? • Ju h ögre grad av historiskt häv dande, desto större krav måst e man kunna st älla på de historiografiska utgå ngsp unkterna. Ett symm etriskt perspe ktiv bör vara vägle dande för en såd an historiografi. • En god arkeologihistoria (som historia) måste kanske framstå som direkt oanvä ndbar för huvuddelen av den samtida arkeo­ login, dvs den del av arkeologin som beforskar förhistorien via studiet av dess materiella kultur. • En arkeologihis toria (som arkeologi) k an tillåtas v ara asym met­ riskt förvräng d, men får då ej förväxlas m ed historia. Ark eologin, arke ologihistorier och fra mti den Om man utgå r från disciplin historiens mest framträda nde oartiku­ lerade funktion, dvs olika typer av intresselegitimering, är e n inte alltför djärv gissning att det ökande intresset för arkeologihistoria är en trend som kommer att bestå. Detta kommer med all sanno­ likhet att visa sig genom en ökad prod uktion av vad jag kallat arkeologihistoria som historia, men troligen också i en allt flitigare användn ing av arkeologihistoria som arkeologi. För detta talar - och nu bortser jag från mer allmänt formulerade ny ttoasp ekter och arkeologins allmän na tillväxt - utvecklingen mot en alltmer ut­ talad hegemonikamp kring frågor som rör arkeologins mål och medel i framtiden. Som grund för ett såda nt antagande ligger naturligtvis framväxt en av ett alltmer mångf asetterat arkeologiskt landskap . I detta landskap sa msas - konkurrerar - redan idag en 196 Cod a män gd olika arkeologier om utrym met. Det är där för troligt att olika historieversioner i framtiden kommer att utgöra allt viktigare konkurrensmedel i kampen om tolkningsföreträ de och svän grum i det arkeologiska landskap et. I in ledningen till denna avhandling antyd des att en av orsak­ erna till det ökande arkeologihistoriska intresset stå r att finna i de pos tpro cessuella arkeologernas orientering mot relativism och subjek tivism (Ch ristenson 198 9b:ix ; Trigger 199 4 :114). Ors aken till deras intresse skulle vara att forskningshistorien är en utmärk t relativistisk källa att ösa exe mp el ur. På en explic it nivå stä mmer detta troligtvis, men det ä r också mö jligt a tt betrakta deras intresse ur en mer grundlä ggande funktionell syn vinkel och häv da att his­ torierna fyller en viktig funktion i formerandet av en ny forsk­ ningstradition. Det är emellertid här viktigt att framhåll a att äve n den mest hå rdföre posi tivist kan formulera logiskt håll bara argu­ ment för behovet av arkeologihistoria. Dett a för att forsknings­ historien, ur pos itivistens syn vinkel, tillhandahål ler en mä ngd exe mp el på att den vetenskapli ga kunskapen inte alls är relativ. Me d en så dan vetenskap ssy n blir utgång spu nkten iställ et i stor utsträ ckning att identifiera vad som, ur ett historiskt per spe ktiv, varit god respek tive dål ig forskning. Dess a insikter kan sedan ligga till grund för ett identifierande av föregivet ovetenskaplig a drag i vå rt samtida vetenskap ande som påv erkar vår a möjlig heter att sanningsenligt avbilda verkligheten. Som vi redan sett finns denna p ositivistiska tankefigur hos Trigger. En jämf örelse kan i detta sammanhang göras med ett exe mp el jag redan varit inne på : psyk ologihistoria. Som tidigare har fram­ gå tt utgör dess historia ett viktigt intressefält för olika falanger inom psy kologin. Psyk ologins historia kan, grovt sett, säg as kän netecknas av en tradition som dragit i biologisk riktning, mä nniskan som pri mä rt en biologisk organism, och en mer mentalistisk, mä nniskan som pri mä rt en social varelse (Nil sson 198 4 :127). Beh ovet av att häv da den ena eller andra traditionen har sedan lån g tid tagit sig uttryc k i divergerande historieversioner 197 Arke ologihistoria som historia och s om arkeologi och därfö r också en volym mässi gt omfattande disciplinh istorisk verksamhet. Det är frestande att peka på konturerna av en liknande utveckling inom arkeologin. Det är m öjligt a tt vi går mot en fram­ tid - eller möjligen r edan befinner oss i en samtid - där arkeologin kommer att ha allt fler falanger som alla gör mer eller mindre totalitära ansp råk på att företräda den "rä tta" arkeologin. Dessa olika uppf attningar om arkeologins mål och medel kommer därf ör troligen också at t - på olika sä tt - bidra till en än större arkeologi- historisk verksamhet i framtiden. Vi kan redan idag se en för­ änd ring som tar sig uttryc k i att tematiska behandlingar av arkeo­ logihistorien tycks bli vanligare. Här har redan peka ts på Alice B Kehoes star kt po litiskt fä rgade arkeologihistoria (1998) samt ar keo­ logihistoria ur ett genderpe rspe ktiv (Dlaz- Andreu & Sorensen 1998a). Förho ppnin gsfulla röster har höjts som efterly ser en "to tal" eller "de finitiv och auktoritativ" arkeologihistoria (An drén 1997:13; Daniel 1975 :401) . Fråg an är dock hur framtiden ter sig för det klassiska, encyklop ediska, arkeologihistoriska översiktsverket. Är genren överhuvudtaget nödvändi g? Är det vittomfamnande arkeologihistoriska översiktsverket, med ovanståe nde skisserade historiska krav, överhuvudtaget möjligt att s kriva? Å ena si dan kan man säg a att det inte går a tt bortse frå n att det sannolikt alltid kommer att finnas ett behov av generellt hålln a och informationsrika översiktsverk, framförallt på akademisk grundutbildriingsnivå. Man kan dock något elakt fråga sig om såd ana verk egentligen behöver nypr oduceras, eftersom själva tolkningsmomentet i dessa utbildningssammanhang är under­ ordnat faktaflödet. H är är det ju oftast viktigt att tillhandahålla en serie förenklade håll punk ter i form av händ elser, namn och tidp unkter, snarare ä n att p roblematisera det vetenskap shistoriska skeendet. Möjligen kan där med verk som Daniel s och Klind t- Jensens fu ngera nå gra decennier till. I detta sammanhang kan man erinra om Polanyis tankar om det grundlä ggande lära ndets behov av traditionsunderkastelse. 198 Coda Å an dra sidan: Om man på a llvar menar sig kunna prod ucera nya bilder (och inte bara repro ducera gamla) av en allmä n arkeo­ logihistoria, måste man sannolikt börja anvä nda sig av primä r­ materialet i långt större utsträ ckning än vad som varit fallet hittills. Men vem är mäkt ig att skriva en ny värl dsomspän nande arkeologihistoria som i första hand utgå r från arkivmaterial? Fråns ett omöjligh eten i omfån get av ett såd ant material, så är det ytter st sannolikt att ett prim ärma terial är så mån gtyd igt till sin karaktär att den generella bilden blir omöjlig att teckna över­ huvudtaget. Genom ett så dant antagande närm ar vi oss också his­ torieberä ttandets innersta natur: Av det bokstavligen oändl iga antalet möjliga arkeologihistoriska h ändel ser som ägt rum, ä r det endast ett försvinnande litet antal som utväljs och tematiseras. Vilka, hu r och varför detta äg er rum är a v vital betydelse om man vill öka sin förståels e för den arkeologiska kunskaps prod uktionen. Här förs eglar jag min historia. Öp p na den och gör en ny sam manfogning. * 199 Eng lish summary " Bla ck o n black; a guid ebook for the bl ind. .. " Andy P artridge 1998 THE MA IN O BJE C TIV E OF TH IS TH ES IS is to contribute to the understanding of a central par t of our archaeological prac tice - the ubiqui tous historical accounts of our own scientific wor k. More specifically, the pur pos es of the thesis can be summarised as follows : • To pres ent and discuss a set of key concept s related to the historiograph y of sci ence, espec ially those relevant to discipli n­ ary history. The concepts are mainly drawn from the field of science studies. • To analy se different forms in which the history of arch aeology is pract ised, discuss vary ing arguments for its utility, and to show how some central historiographic al probl ems have been debated in this field. Conce pts such as Whig history, internal- ism, extern alism and the legitimisation of interests are focused. • To exem plify and illustrate the probl ems discussed through an analy sis of three classic histories of archaeology. The first point is dealt wit h mainly in the second chap ter of the thesis. The point of dep arture here is the deplo rable fact that a great deal of history of arc haeology is be ing wr itten wit hout taking theoretical and methodological issues into consideration. Histo ri­ cal accounts of arch aeology are largely being prod uced as if there wer e no prob lems related to this kind of study. Hence a main pur pos e is to prese nt a set of central concep ts drawn from the historiograp hy of science, whe re such probl ems have long been debated. First of all, a general distinction is made betw een the 201 English sum ma ry history of science and discipl inary history. The former kind of history is prod uced by profess ional historians of science; the second is both pro duced by and primar ily addressed to members of the author's own discip line. Disciplin ary history freq uently serves to legitimate the interests of the scientific community in whic h it is conducted. Some exa mples of this are offered. A d iscussion of s ome central concep ts in historical studies of science follows. Two classic concept s related to accounts of th e de­ velop ment of scientific kn owle dge - internalism and exte rnalism - are focused. Internalism is defined as the practice of expl aining scientific results by reference to the internal logic of the dicip line itself, whil e extern alism is defined as explan ations of the spe ed and direction of th e developm ent of a science in terms of various exte rnal factors, such as social conditions and religious beliefs. The crucial po int made here is that these two forms of expl anation are not fundamentally antagonistic. This is because the exter nalist app roach does not really take the content of scientific results into account. Hence the two concep ts are comp lementary rather than competin g wa ys of expla ining scientific grow th. From t he 1980s onw ards the concep t of con textu alism has been wid ely used in the historiography of scienc e. C ontextua lism may be understood as a way of brea king up the established dichotomy betw een internalism and extern alism by considering a larger number of factors in each sphe re. An even more radical way of dealing wit h the prob lem of internal and exter nal explan ations is to be found in the constructi- vist appr oach. Con structivism is defined here as the practic e, codified by a princip le set out by David Bloor in 1976, of expla ining the formation of know ledge with out engaging in the assessment of its truth or validity. The sy mmetry p rincipl e, accord­ ing to whic h analysts sh ould maintain a neutral stance towar ds the know ledge claims investigated, is pivota l in the argument of the pres ent thesis. It is emphas ised that this princi ple does not impl y that analy sts must not form their own o pini on of the w ellfounded- ness of a scientific finding, only that such opini ons should not 202 Arke ologihistoria som historia och s om arkeologi serve as the basis of his torical expla nations. That is the difference betw een methodological and philos ophica l relativism. Obvi ously , this also means that the internalism-exte rnalism issue is a red herring. The reason for this is that there is no need to retain the episte mological barriers betw een "scienc e" and "non- science" once "tr uth" is no longer in focus. Another fundamental ques tion discussed in the same chap ter concerns the possibil ity of assessing know ledge claims made by historical actors w ithout tingeing them w ith the colours of modern science. A classic concept in this connection is that of W hig history, a term coined by the British historian Herb ert Butterfield in 1931. Whig history is defined as the tendency to look for ideas in the past that can be translated, repr oduced in the prese nt and evaluated in terms of the prese nt, or in terms of w hat came later. In its most extrem e form, Whig reasoning prod uces a kind of circular, self-ex planato ry history , in which ideas, theories and concepts fro m our ow n time are used to explain the p ast, wh ich, in turn, is used to account for the prese nt shap e of things. For a long time, historians of science have considered Whig history an un­ mitigated evil. Over the last two or three decades, howe ver, a subtler view of the probl em has emerged. The most common argument today is that we ne ed some kind of foothold in contemp ­ orary science to be able to communicate findings to an audience in the prese nt, but that this does not justify a o ne-dim ensional, back­ wa rd projection. Cha pte r two ends with a d iscussion of w hether there is a dif­ ference between writ ing history as history and writ ing history as a part of "d oing science". Here some of th e arguments of th e philo­ soph er Thomas Nickles ar e p resented. Nickle s contends that Whig re-in terpr etations of pr evious w ork in the light of one 's o wn work may be invaluable, in that this help s one to relate the work of others to one's ow n probl ems. Accordingly , he insists that it is hard to see how scientists could do good research wit hout being Whiggi sh. In this sense, the Whig a ppro ach is a fundamental part of scientific work, a practice whose prima ry goal is to solve 203 Engl ish summary pro blems in the pre sent. C oncerning the history of science, on the other hand, history wr itten from the outside, Nick les is more for­ bearing. He accepts the use of W hig reasoning in this context too, but wi thin strict limits only . C ontempo rary scientific findings, he suggests, may be used as tempor ary keys to understanding pas t science, but they should not be used to evaluate know ledge claims made by historical actors. The distinction drawn by Nickl es is significant for the pos ition argued later in the thesis. The second object of the thesis is dealt w ith in its third chap ter. In this chapte r, attention is directed to a handful of arguments commonly used to justify studies in the history of archaeology. Var ious motives for empha sising the impor tance of the history of archaeology serve as impo rtant rhetorical tools. These motives can be regarded as typ ical features of a budding, not too self-co nfident archaeological sub- discip line, their functions being to defend the spa ce that historical accounts of the discipli ne occupi es in archaeo­ logy . The arguments discussed include some qu ite pra gmatic ones, from the view that the history of archaeology can be used to rediscover forgotten methods, as we ll as the subtler claim that these studies can help us understand better the different theo­ retical schools of to day . The central p oint here is that these motives must be analys ed in order to clarify wh ether they are pri marily historical or archaeological. The third chapte r also includes a discussion of the ext ent to wh ich different concep ts of historiograp hy, as we ll as general currents of thought, may be reflected in discussions on the historiograp hy of archaeology . It is noted that the discussions in this field in some cases lag far behind develop ments in neigh­ bouring discipli nes. Not until the late 1970s, for instance, did an ext ernalist trend emerge in the history of ar chaeology . A few ye ars later, how ever - concurrently wi th develop ments in neighbouring fields, that is - statements empha sising the need for a contextu al history of archaeology we re made. This is described as a pro duct of the pos t-p rocessual ideas emerging at the time. In this pa rt of 204 Arke ologihistoria som historia och som a rkeologi the thesis, the use of concep ts such as internalism, exte rnalism, and Wh ig historiograp hy in the history of archaeology are also discussed. A central po int in the thesis is that historical accounts of archaeology are diverse. This means that one needs to discuss the foundations of different typ es of archaeological history. For this pu rp ose, w ork in. the area is divided into two sep arate genres, " the history of archaeology in the form of archaeology" and "t he history of archaeology in the form of h istory" . These concep ts are descript ive in character. The concep t of history of archaeology in the form of history refers to studies expl icitly intended to contribute to the history of archaeology, such as general surveys and biographi es. A funda­ mental poi nt argued here is that this kind of wo rk contains imp licit but strong claims to truth in the sense that the genre communicates a pic ture of the history of archaeology intended to demonstrate " w hat really h ap pe ned" . The concep t of history of archaeology in the form of archaeo­ logy refers to texts whi ch, though not intended as contributions to history, n evertheless contain information that may be per ceived as historically relevant. The genre is exem plif ied by introductory historical overview s found in academic texts , as w ell as by c ases in wh ich historical accounts are used to supp ort new theories and research pro grammes. Diffe rent wa ys i n w hich history of th is kind is used to legitimate archaeological view s are considered. In the fourth chapte r, three rep resentatives of the history of archaeology in the form of history are analys ed. The object s in focus are all classic wo rks of the genre - Gly n Dan iel's A Hundre d and Fifty Years of Arc haeology (1975) , Ole Klind t-Jen sen's A Histo ry of Sca ndinavian Archaeology (1975) and Bruce G Trigger' s A Histo ry of Archaeological Tho ught (198 9 ). After a brief historical survey of the genre, and an exa mination of some review s of the texts discussed, the wo rks are analys ed wi th resp ect to the general per spe ctive taken, as we ll as to how the origin of the field is defined in them: wh en is the history of archaeology assumed to 205 Eng lish summary begin, and wh en does it end? It is qu ite clear that these authors, like many of their review ers, find it esp ecially hard to deal w ith the history of contemp orary, or more recent, archaeology. A typ ical argument pu t forw ard is that one has to aw ait the recognition of the true significance of a result before its origin can be pro pe rly evaluated. The sym metry po stulate, imply ing that jud gements of the "co rrectness" of the claims investigated ought not be p art of historical ex pla nations, is invoked to reject that pos i­ tion. E xam ple s of internalist and Wh iggish tendencies in the books are offered. C hief exa mp les are their treatment of Thomsen's wo rk on the Three- Age Syst em, as wel l as brief accounts in wh ich pa st archaeologists are described as having been "f ar ahead of their time" . In many wa ys, it is contended, the descript ions of Thomsen's wo rk pr ovided in the three wo rks resemble my ths, as defined by Rol and Barthes (1970). A compa rison of the wa ys in wh ich Trigger and Dan iel adop t ex ternahst ap pro aches in exp laining the birth of scientific archae­ ology follow s. It is po inted out that Da niel's ext ernalism is a discip linary one, focusing on the develop ments in geology and biology, wh ile Trigger' s is an instance of scientific ex ternalism, focusing attention on the En lightenment and the rise of a we althy middleclass. On ce again, the fundamental consonance of internalism and ex ternalism is p ointed out. In the concluding chapte r the pos ition taken by Nick les is used to emph asise that there is no reason wh y pr esent archaeological findings should not be used as a basis for evaluating pas t know ­ ledge claims. There is a normative element in all science making, and hence in doing archaeology, too. His tory is one of many resources draw n on w hen archaeological claims are made, and various motives for studyi ng the history of archaeology must be accept ed as valid, as their role as rhetorical tools and as historical illustrations in archaeological p ractice is impo rtant This, howe ver, is just one side of the matter. Cla iming, for instance, that Gly n D aniel's A Hundred and Fifty Years of Archaeol- 206 Arkeo logihistoria som hist oria och som arkeologi ogy, w ith its strong claims to historical truth, rep resents good history, is pro blematic. Though this type of na rration may function as an integral pa rt of good archaeology , that by n o means makes it good history. The crucial poin t, epi tomised by the sym metry pri nciple , is that efforts to determine w hat findings and theories of the pa st coincide w ith those accepted today wor k at cross- pu rp oses wi th the aim of creating a better understanding of pas t archaeology as a know ledge- pro ducing activity. If our aim is to exp lain how and wh y knowle dge claims have been accepted or reje cted in the pas t, and wh at kind of interests they served to legitimate, then we must susp end judg ement on wh ether or not the claims make sense from a modern poin t of vie w. * Engl ish revised by Neil Tom kinson 207 Ref erenser " Y ou may leave school but i t never leaves you" Andy Par tridge 2000 Agassi, Jos eph . 196 3 : Towards an historiograp hy of science. Hi story and Theory - Studies in the Ph ilosop hy of Hi story. Beiheft 2. M outon & Co. S -G ravenhage. Ambjö rnsson, Ro nny (re d). 1972: Idé och klass. Texte r kring den kommersiella revolutionens England valda och presenterade av Ro nny Am b jörnss on. P AN / N orstedts. Stockholm. Andersson, Sven. 1 98 3 : Oriente ring i vetenskapsteori. Del 2 - naturveten­ skapligt orienterad vetenskapsteori. R ap p ort nr. 138. Institutionen för Ve tenskapst eori, Göteborgs universitet. André n, Anders. 1997: Mellan ting och text. En introduktion till de historiska arkeologierna. Sy mp osion. Stockholm. Andreasson, Anna; Aulin, Anna; Berggren, Kari n; Joh ansson, Ma ts & La pp i, Ari. 199 8 : ' M L U H M under lupp . En trendanaly s baserad på tidskriften "M eddelanden från Lu nds universitets historiska museum'" . I: P Co rnell, F Fa hlander & K K ristiansen (re d) , Arkeo­ logiska texter. Trendanalyser av nordisk perio dica, sid 95 -107. GO TARC Serie C: Arkeologiska skrifter no 21. Institutionen för Arkeologi, Göteborgs universitet. Artelius, Tore. 199 9 : ' M annen som ville samla in tiden. Sven Pe ter Bexell och " H allands historia och beskrifning av å r 1817 -181 9'. I: Å Gillberg & A Gustafsson (red ), Västsvenska arkeologihistorier, si d 9- 2 6. G OTA RC S erie C: A rkeologiska skrifter no 24. Institutionen för Arkeologi, Göteborgs universitet. Arwi ll- No rdbladh, Elis abeth. 1987: ' D et dubbla budskape t hos H anna Ry dh'. K . A . N . 4, s id 83 -102. B ergen. Arwi ll- No rdbladh, Elis abeth. 19 9 8 : Ge nuskonstruktioner i nordisk vikinga­ tid förr och nu. GO TAR C Serie B: Gothenburg Archaeological Theses no 9. Dis s. Institutionen för Arkeologi, Göteborgs uni­ versitet. Ashmore, Mal com. 1 99 5 : ' F raud by numbers: Qu antitative Rhe toric in the Pil tdown For gery Dis covery '. South Atlant ic Qu arterly 9 4 : 2, sid 590-618. Bahn, Pau l G (re d). 199 6 : Cambridge Illustrated Histor y of Archaeolog y. Ca mbridge Un iversity Pres s. Ca mbridge. 209 Arkeologihistoria som historia och som arkeologi Barker, Graeme (re d). 19 9 9 : Compan ion Encyclopedia of A rchaeol ogy. V ol 1 & 2. Ro utledge. L ondon & Ne w York. Barnes, Barry. 1974: Scientifi c Knowledge and Sociological Theo ry. Ro ut- ledge & Keg an Pau l. L ondon. Barthes, R oland. 1970 [1957]: Myt ologier. Bo Cav efors Bokförlag. ( Fra nsk originaltitel: Mytho logies). Baudou, Ev ert. 198 8a: ' F örord' . Arkeologi i Norr , Nr 1 , sid 5 - 6. Baudou, E vert. 198 8b : 'G ustaf Ha llströms forskningspl an för N orrlands forntid och forskningslä get 19 87'. Arkeologi i N orr, N r 1, sid 17-2 8. Baudou, Eve rt. 1997: Gusta f Hallströ m - arkeolog i världskrigens epok. Na tur och K ultur. Stockholm. Baudou, Eve rt. 199 8 a: ' D en pro blematiserande forskarbiografin och studiet av forskningspr ocessen'. Kun gl. Vi tterhets Hi storie och Antikvitets Akademien, Konfer enser 41, sid 67- 80. St ockholm. Baudou, Eve rt. 19 9 8b: 'T he Pro blem- Ori ented Scientific Biograph y as a Res earch M ethod'. Norw egian Archaeol ogica l Re view, vo l 31, no 2, s id 79- 9 6. Baudou, Eve rt. 2000: ' N ationalismen i den svenska arkeologin under 19 00-ta lef. Fornvännen 9 5, sid 35 - 4 2. Becker, Ca rl Joh an. 1947: ' M osefundne lerkar fra yn gre stenå lder. Studier over Tragtbaegerkulturen i D anmark' . Aarbeger for nordisk oldkyndighed og historié, sid 5- 318. Bender, Susan J . 198 9 : 'T he Hi story of Archaeology a nd the Lib eral Arts C urriculum'. I: A L C hristenson (re d), Tracing Archae ology's Past. The Historiography of Archaeology, sid 54 - 61. Southern Illinois Un iversity Pre ss. C arbondale and Ed wa rdsville. Bernai, Ignacio. 1980: A Histor y of Mexica n Archaeology. The vanished civilizations of Middle America. Th ames and H udson. Lo ndon. Bernai, Joh n De smond. 195 4 : Science in Histor y. Wa tts. Lo ndon. (Sv ensk översätt ning 1981: Vetenskapen s historia 1-2. Gidlunds) . Bertelsen, Re idar. 199 8 : A nders Ha gens utsyn over arkeologien. Nicolay 74, sid 36 - 41. Bhaskar, Roy. 1979 : The Possibility of Natu ralism. Ha rvester Pre ss. Brighton. Bibby , Geoffrey. 195 6 : The Test imo ny of the Spade. Kn opf . Ne w Yor k. (Sv ensk utgåv a 195 7: Spadens vittnesbörd. Arkeologiska upptäck ter norr om Alpern a. Fo rum. Stockholm) . Binford, Sally R & Binford, Lew is R (re d). 196 8 : New Perspectives in Archaeology. Aldine. Ch icago. Bloor, Da vid. 199 1 [1 976] : Knowledge and Social Imager y. The Un iversity of C hicago Pres s. Ch icago and Lo ndon. 210 Referen ser Bohlin, Ingemar. 199 5 : Through Malthus ian Specs? A Study in the Philosophy of Science Studies, w ith Special Reference to the The ory and Ideology of D arwin Historiography. Diss . D ept . of Theory of Science, Un iversity of Göteborg. Bohlin, Ingemar. 199 8 : Sken och verklighet. Kvalitet inom universitetsvärlden i relativistsik b elysning. B yg gforskningsråde ts vetenskapl iga nä mnd, BV N -s kriftserie 199 8 :1 . Stockholm. Bow ler, Pet er J. 1991: Rev iew of B G Trigger, A History of Archaeologica l Thou ght (198 9 ). British ]ournalfor the History of Science, vo l 24 : 80, sid 120. Brante, Thomas. 198 4 : Vetenska pens sociala grunder. En studie av konfli kter i forskarvärlden. Rab én & Sjög ren. Stockholm. Brante, Thomas. 1990 : Individe n och det samhälleliga tänkande t - sociolog­ iska aspekter. Ra p p ort nr 171, 1990. Institutionen för Ve tenskaps­ teori/ V E ST. Göteborgs universitet. Brattli, Terje . 199 3 : Evolusjon ismen og det moderne - Ein analyse av tilkoms- ten av arkeologien som vitskapleg disiplin. Ma gistergrad i arkeologi, Un iversitetet i Tromso. Brattli, Terje & S vestad, Asgeir. 1991: ' Fo rskingshistoria og den arkeo- logiske p raksisen'. Vik ing, sid 111 -112. Brush, Step hen G. 1974: 'Sh ould the His tory of Science Be rated X? ' Science, vol 183, nr 4130, si d 1164 -11 72. Burström, Mat s. 198 9 : Arkeologiskt perspektivmedvetande. Stockholm Archaeological Re por ts nr 23. Stockholm. Burström, Mat s & Ca rlsson, Anders (re d). 199 3 - 2000: Curre nt Swedish Archaeology. Butterfield, He rbert. 194 4 : The Englishman and His History. Ca mbridge Un iversity Pre ss. C ambridge. Butterfield, He rbert. 1950 [1931]: The Wh ig Interpretation of History . Bell and Sons Ltd . L ondon. Caj ori, Flo rian. 192 9 [189 9 ] : History of Phy sics. N ew York. Ca sson, Stanley. 193 9 : The Discovery of Ma n. Ha rp er & Brothers. Ne w Yor k. Ca sson, Stanley. 194 2 : Hur människa n upptäckte sig själv. Historien om forskningen i männis kans urspru ng. Ö versä ttning och bearbetning av Ca sson 193 9 av H anna Ry dh och Mo rtimer Mu nck af R osenschöld. Na tur och K ultur. Stockholm. Ce ram, C W. 195 1 [194 9 ] : Gods, Graves and Scholars. Kno pf. Ne w York . (Ty sk originalutgåv a: Götter, Gräber und Gelehrte, i svensk över­ sä ttning 19 67 med titeln Fynd , forsk are och forntidsgåtor). 211 Arkeologihistoria som hist oria och som arkeologi Ch akrabarti, Dil ip K. 198 8 : A History of Indian Archaeology from the beginning to 19 4 7 . Mu nshiram Ma noharlal P ublishers. Ne w De lhi. Ch âve z, Sergio J. 199 2 : 'A Me thodology for Study ing the Hi story of Archaeology: An Ex ample from Per u (152 4 -1900 )'. I: J E Re ym an (re d) , Rediscovering Ou r Past: Essays on the history of Americ an Archaeology, sid 35 - 4 9. W orldw ide Archaeology Series 2. Ashgate Pu blishing Ltd . Aldershot. Ch ilde, Gordon. 196 4 : Wh at Happened in Histor y? Pen guin Pre ss. Ha r- mondsw orth. Ch ipp indale, Ch ristop her. 198 4 : Rev iew of O Klin dt-J ensen, A Histo ry of Scandina vian Archaeology (1975). Archaeolo gical Revieiu From Cam ­ bridge, vol 3:1, sid 95 - 97. Ch ip pin dale, Ch ristop her. 198 9a: ' "Soci al Archaeology" in the Ni neteenth Ce ntury: Is It Rig ht to Look for Mo dern Ideas in Ol d Pla ces?'. I: A L Ch ristenson (re d), Tracing Archaeolog y's Past. The Historiography of Archaeology, sid 21-3 3. Southern Illinois Un iversity Pre ss. C arbondale and Ed wa rdsville. Ch ipp indale, Ch ristop her. 198 9 b: ' Ph ilosop hical lessons from the history of Stonehenge studies'. I: V Pin sky & A W yli e ( red) , Critical Traditi ons in Contemp orary Archaeology. Essays in the philosophy, history and socio-p olitics of archaeo logy, sid 68 -79. Ca mbridge Un iversity P ress. Ca mbridge. Ch ipp indale, Ch ristop her. 1990: 'T he Archaeologist's Lu nch'. Histo ry Today, augusti 19 90, sid 55 - 5 6. Ch ristenson, Andrew L (re d). 198 9a: Tracing Archaeology's Past. The Historiography of Archaeology. S outhern Illinois Un iversity Pre ss. Ca rbondale and Ed wa rdsville. Ch ristenson, Andrew L. 198 9 b: ' Pr eface' . I: A L Ch ristenson (re d), Tracing Archaeology's Past. The Historiography of Archaeology, sid ix- xi. Southern Illinois Un iversity Pres s. Ca rbondale and Ed wa rds­ ville. Ch ristenson, Andrew L. 19 8 9c: ' U ses of the His tory of Archaeology - introduction'. I: A L C hristenson (re d), Tracing Archaeolog y's Past. The Historiography of Archaeology, sid 1-3. Southern Illinois Un iversity P ress. Ca rbondale and Ed wa rdsville. Cla rk, Grahame. 198 9 : Prehistory at Cambridge and beyond. Ca mbridge Uni versity Pres s. Ca mbridge. Cl arke, D avid. 196 8 : Analytic al Archaeology. M ethuen. Lo ndon. Cla assen, Ch ery l ( red). 199 4 : Wo men in Archaeology. U niversity of Pe nn­ syl vania P ress. P hiladelp hia. 212 Referenser Col lins, De smond. 1975: Rev iew of Gly n Dan iel, A Hundred and Fifty Years of Archaeol ogy (1975 ). Jour nal of Arch aeologic al Science, vo l 2, sid 403. Col lins, Ha rry M. 199 2 [19 8 5 ] : Changing Order. Replication and Induction in Scientific Practice. The Uni versity of C hicago Pres s. Ch icago and Lo ndon. Col lins, H arry M. 199 8 : ' H it or my th' . New Scien tist, 12 s ept ember 199 8, sid 37-3 9. Col lins, Ha rry M & Pinch , Trevor. 199 8 [19 9 3 ] : The Golem: W hat You Should Know about Science. Second Edi tion. C ambridge Uni versity Pres s. Ca mbridge. Cr aw ford, Og den G S. 193 2 : 'T he dialectical proc ess in the history of science' . Sociol ogic al Revieio 2 4, sid 165 -17 3. Cr aw ford, Og den G S. 1951: 'Arc haeological His tory : a review '. Ant iqu ity, vol 25, no 97, sid 9-12. Dan iel, Gly n. 194 3 : The Three Ages. An Essay on Archae ologica l Method . Ca mbridge Uni versity Pre ss. Ca mbridge. Da niel, Glyn. 1950: A Hundred Years of Archaeology. Du ckw orth. L ondon. Da niel, Glyn. 196 2 : The Ide a of Prehistory. Cle veland. Dan iel, Gly n. 1967: The Origi ns and Grow th of Archaeology. Pen guin Books. Ha rmondswo rth. Da niel, Glyn . 1975: A Hundred and Fifty Years of Archaeology. Duc kw orth. Lo ndon. Da niel, Gly n. 1976: 'Sto ne, Bronze and Iron'. I: J V S Me gaw (red ), To illustrate the monu ments : essays on archaeo logy prese nted to Stuart Piggott on the oc casio n of his sixty -fifth birthday, sid 35 - 4 2. Thames & Hu dson. Lo ndon. Dan iel , Gly n. 1981a : A short History of Archaeology. Thames and Hu dson. Lo ndon. Dan iel, Gly n. 1981b: 'In troduction: The necessity for an historical ap pr oach to Archaeology.' I: G Dan iel (re d), Towards a History of Archaeology, sid 9-13. Thames and Hu dson. Lon don. Dan iel, Gly n. 198 6 : Some small harvest: the memoirs of Glyn Daniel. Thames and Hu dson. Lo ndon. Dan iel, Gly n & Ch ip p indale, Ch ristop her (red ). 198 9 : The Pastmasters: Eleven Modern Pione ers of Archaeolo gy. Thames and Hu dson. Lo ndon. Da rw in, Ch arles. 198 5 [18 5 9 ] : The origin of specie s by means of natural selection, or the preservation of favoured race s in the struggle for life. Pe nguin Books. Lon don. 213 Arkeologihistoria som historia och som arkeologi Di az -A ndreu, Mar garita & Sorensen, Ma rie Lou ise Stig (red ). 199 8 a: Excavating Wo men . A Histor y of W ome n in European Archaeology. Ro utledge. Lo ndon. Di az - Andreu, Ma rgarita & Sorensen, Ma rie Lou ise Stig. 199 8 b: ' E x cavating W omen: T ow ards an engendered His tory of A rchaeo­ logy'. I: M D î az- Andreu & M L Stig Sorensen (re d), Excavating Wo men . A History of Wom en in Europe an Archaeolo gy, sid 1-2 8. Ro utledge. L ondon. Do bbs, Betty Jo Tee ter. 1991: The Janus faces of genius: The role of alchemy in N ewton's though t. Cam bridge Un iversity Press . Ca mbridge. Du Cro s, H ilary & Smith, Lau ranje ( red). 199 3 : Wom en in Archaeology: A Feminist Critique. Occ asional Pa pe rs in Pre history 2 3. Australian Na tional Uni versity. C anberra. Dü rkheim, Emi le & Mau ss, Mar cel. 196 9 [19 6 3 ] : Primitiv e Cla ssification. Co hen & We st. Lo ndon. (Fr ansk originalutgå va 1903 : De quelques formes pr imitives de classification). D y son, Step hen L. 198 5 : 'Tw o P aths to the Past: A C ompar ative Study o f the Las t Fifty Years of American Antiq uity and the American Jou rnal of Archaeology.' A merican A ntiq uity 50, sid 45 2 - 4 6 3. Elz inga, Aant & Jami son, Andrew . 199 3 : ' Ve tenskap ssociologin igå r & idag'. I: K Berminge (re d), Introdukt ion till Vetenskapsteorin och Forskning om Forsknin g - en antologi, sid 99 -14 6. Ra p po rt nr 185, Institutionen för V etenskaps teori, Göteborgs universitet. Em bree, L ester. 199 2 : 'In troductory Essa y: The F uture and Pas t of M eta- archaeology'. I: L Em bree (re d), Metnarchaeo logy: Reflections by Archaeolo gists and Philoso phers, sid 3- 50. Bo ston studies in the phi lo­ soph y of s cience, vol 147. Klu we r Academic Pu blishers. D ordrecht. Eva ns, Jo hn D. 1981: 'In troduction: On the Pre history of Archaeology'. I: J D E vans, B Cu nliffe & C Re nfrew (re d), Ant iqu ity and Man: Essays in honour ofGl yn Daniel, sid 12-18. Thames and Hu dson. Lo ndon. Fag an, Brian M. 1991: Revie w of B G Trigger, A History of Archaeo logical Though t (19 8 9 ). Jou rnal of Interdisciplinary History, vol 21:4, sid 65 5 - 6 5 6. Fag an, Brian M (chef red). 199 6 : The Oxford companion to Archaeology. O x ford Uni versity Pres s. N ew York & O x ford. Fah nestock, Polly J. 198 4 : ' H istory and Theoretical Dev elopm ent: T he impo rtance of a Cri tical Hi storiograp hy of Archaeology'. Archaeo­ logic al Review From Cam bridge, vol 3:1, sid 7-18. Fa rrington, Benjam in. 194 4 : Greek Science: Its Mea ning for Us. Ha rmonds- wo rth. N ew York. 214 Referenser Fla nnery , Ken t V. 1976: 'A Plea for an En dangered Sp ecies' . I: K Fla nnery (re d), The Early Mesoamerican Village, sid 36 9 - 37 3. Academic Pres s. Ne w Y ork. Fleck , Lu dw ik: 193 5 : Entste hung und Entwi cklung einer u'is senschaftlichen Tatsache: Ein führ ung in die Lehre vom D enkstil und Denkkolle ktiv. Fleck , Lu dw ik. 1979: Genesis and development of a scientific fact. The Un iversity of Ch icago Pre ss. C hicago and Lo ndon. Fleck , Lu dw ik. 1997: U p pk omst en och utvecklin gen av ett vetenskapligt fakt um. Inledning till läran o m tankesti l och tankekollektiv. Sy mp osion. Stockholm / Stehag. Fo rman, Pau l. 1991: 'In depe ndence, No t Transcendence, for the Hi storian of Science'. ISIS , vol 82, s id 71-8 6. Fo ucault, Mich el. 196 6 : Les Mot s es lets chose s: une arché ologie des sciences humai nes. É ditions Gallimard. Pa ris. Fo ucault, M ichel. 196 9 : L ' Archéologie et savoir. Édi tions Gallimard. Pa ris Fr än gsmy r, Tore. 1974: 'Sci ence or Hi story. George Sarton and the Po sitivist Tradition in the Hi story of Science'. Lychnos 1973- 1974, sid 104-14 4. Fr än gsmy r, Tore. 198 4 : Veten skaps manne n som hjälte. Aspekter på veten­ skapshistorien. P A No rstedt & Sö ners F örlag. Stockholm. Fu ringsten, Agne. 198 5 : Samhällsförändringar i ett långtidsp erspektiv. Ett exempel från södra Västergö tland 15 0 0 f - 1 0 0 0 e Kr. GO T ARC Series B: Gothenburg Archaeological Theses no 1. Diss . Institutionen för Arkeologi, Göteborgs universitet. Gadamer, Ha ns- Georg. 1960: Wah rheit und Metode: Gru ndzüge einer philosophisch en Herm eneutik. C. J. B. Moh r. Tübingen. Geuter, Ul fried. 198 3 : 'T he Use s of Hi story for the shap ing of a Fie ld: Ob servations on German Psy chology'. I: L G raham, W Le pen ies & P W eingart (re d), Functio ns and uses of Disciplinary Histories, Sociology of t he Sciences Yea rbook, vol VII, s id 191-2 2 8 . D. Rei del Pu blishing Co mp any. D ordrecht. Giere, Ro nald N. 1973: ' H istory and Ph ilosop hy of Science: Intimate Re lationship o r Ma rrige of C onvenience? ' ( review of R H Stuewe r (re d) , Historical and Philosop hical Perspect ives of Science, Mi nnesota Studies in the Ph ilosoph y of Science, 5). The British Journal for the Philosophy of Science, vol 24, si d 2 8 2 - 2 97. Gillberg, Ås a. 199 5 : ' M ellan kaos och ordning i genderforskning och feministisk teori'. Arkeologen, nr 5- 6, sid 31-4 8. Gillberg, Åsa . 199 8 : ' Pe riferins pr oblematik'. Kun gl. Vit terhets Hi storie och Antikvitets Akademien, Konferenser 41, sid 55 - 6 6. Sto ckholm. 215 Arkeologihistoria som historia och sotn arkeologi Gillberg, Ås a. 19 99 : Arkeologiska självb ilder. En arkeologihistorisk studie av levnadstecknin g och biografi i svensk arkeologi under 1900 - talet. GO TARC Serie C: Arkeologiska skrifter no 25. Institutionen för Arkeologi, Göteborgs universitet. Givens, Do uglas R. 1992 : 'T he Role of Biography in W riting the H istory of Archaeology '. I: J E R ey man ( red), Rediscovering Ou r Past: Essays on the history of American Archaeology, sid 51-66 . W orldw ide Archaeology Series 2. Ashgate Pu blishing Ltd . Aldershot. Gje ssing, Gutorm. 1977: Ideer omkrin g feirhisto riske samf unn. Un iversitetets Ol dsaksamlings Skrifter 2. Osl o. Goldhahn, Joa kim. 1996 : 'A tt skriva arkeologins historia. Om behovet av en heuristisk modell för idé kritisk forskning inom arkeologin'. Kontaktstencil 3 9 , sid 21-33. Um eå. Golinski, Jan . 1998 : Maki ng Natural Knowledge. Con structiv ism and the History of Science. Cam bridge Un iversity P ress. C ambridge. Graham, Lo ren; Lep enies, Wolf & We ingart, Pet er (re d). 198 3 : Functio ns and uses of Disciplinary Histories, Sociology of the Sciences Yea rbook, vol VII. D. R eidel P ublishing C ompa ny . D ordrecht. Greene, Kev in. 1983 : Archaeology: A n Introd uction . Th e Hist ory, Principles and Meth ods of Modern Archaeology. Firs t Ed ition. Batsford. L ondon. Greene, Kev in. 1991: Archaeology: A n Introd uction . Th e His tory, Principles and Methods of Modern Archaeology. Second Ed ition. Batsford. Lo ndon. Greene, Kev in. 1995 : Archaeology: A n Introd uction . Th e His tory, Principles and Methods of Modern Archaeology. T hird Ed ition Ful ly Re vised. Batsford and Un iversity of Pe nnsyl vania Pre ss. Lo ndon and Ph ila­ delp hia. Gruber, H ow ard. 1974: Da rw in on Ma n: A Psy chological Study of Scientific Cr eativity . Wi ld woo d Ho use. L ondon. Gruber, Jaco b W. 1991: 'A rchaeology in C ontexf . Science, vol 251, sid 1116-1 117. Gräs lund, Bo. 1974: Relativ datering. Om kronologisk metod i nordisk arkeologi. TOR , vol XVI. Diss . Almq vist & W iksell. U p p sala. Gräs lund, Bo. 1978: ' N åg ra sy np unkter på arkeologisk forsknings­ historia'. I: K Sp ån g & L G Sp ån g ( red), Kontaktstencil 14 , V erksam­ hetsberä ttelse för Ko ntaktseminarium för nordiska arkeologi­ studerande som hölls i Skanör oktober 1977, s id 5-10. Gräs lund, Bo. 1981: 'Sv ensk arkeologisk forskning. Mål , medel och resurser'. Riksantikva rieämbetet och Sta tens Historiska Mus eer Rapport 1981:5 . 216 Referenser Gummel, Ha ns. 193 8 : Forschungsgeschichte in Deutsch land. Die Ur- geschichtsforschung und ihre historische En twi cklung in den Ku lturstaaten der E rden, band 1. Berlin. Gustafsson, Anders. 199 6 : Arkeologins egna historier: Reflexioner kring arkeologihistoria, dess historiografi och användningar. GO T ARC Serie C: Arkeologiska skrifter no 12. Institutionen för Arkeologi, Göte­ borgs universitet. Gustafsson, Anders. 199 8a: 'T he His tory of Archaeology: Good Archaeology as Bad Hi story ?' I: A C Andersson et al (re d): The Kaleid oscopi c P ast. Pro ceedings of the 5 th No rdic TAG Co nference Göteborg, 2 - 5 Ap ril 1997. GOT ARC Serie C : Arkeologiska skrifter no 16 , sid 28 5 - 2 9 3. Institutionen för Arkeologi, Göteborgs univer­ sitet. Gustafsson, Anders. 199 8 b: 'A tt kä nna po än gen innan historien har berät tats. Om baklän geshistoria i arkeologins egenhistorier'. I: O W Jen sen & H Kar lsson (re d): Arkeolog iska Horisonter, sid 72- 8 6. Sy mp osion. Stockholm. Gustafsson, Anders. 19 9 9 : ' ".. . wis er than he himself at the time knew. " - the histories of archaeology and the wh ig pr oblem'. Curr ent Swedish Archaeology, vol 7, sid 27-3 5. Ha gen, Anders. 1997: Gåten om kong Raknes grav. Hovedtrekk i norsk arkeo­ logi. J. W. Ca pp elens For lag. O slo. Haj du- Raf is, Ann-C harlott; He imann, Cu rry ; Per sson, Dan iel; Per sson, Ha ns- Bertil & Ull gren, Ken t. 199 8 : " D en lång a sömnen' i dansk arkeologi? En analy s av tidskriften Aarb0ger for nordisk Ol d- ky ndighet og Hi storie 186 6 -1 99 2 '. I: P Co rnell, F Fa hlander & K Kr istiansen (re d) , Arkeologiska texter. Trendanalys er av nordisk period ica, sid 67-8 3. GO TAR C Se rie C: Arkeologiska skrifter no 21. Institutionen för Arkeologi, Göteborgs universitet. Hal l, Ru pe rt A. 196 3 : ' M erton Re visited'. Histor y of Science vol 2, s id 1- 16 . Ha ll, R up ert A. 198 3 : ' O n Wh iggism'. H istory of Science, vol 21, sid 45 - 5 9. Ha llberg, Ma rgareta. 198 5 : " Sanning eller konsekvens". Ra p p ort nr 81, serie 2 . Institutionen för Ve tenskapst eori, Göteborgs universitet. Ha llström, Gustaf. 198 8 : ' Fo rskningspla n för No rrlands forntid år 1 941 '. Arkeologi i Norr, n o 1, sid 7-15. H ammond, Mic hael. 198 2 : 'T he Ex pul sion of the Ne anderthals from H uman Ancestry : Mar cellin Boule and the Social Co ntext of Scientific R esearch'. Socia l Studies of Science, vol 12, no 1, sid 1-3 6 . H ammond, No rman. 1991 : 'Bo ok Rev iew s'. Journal of Fie ld Archaeology, vol 18:1, s id 105-10 6. 217 Arkeologihistoria som historia och som arkeolog i Ha rris, Ed w ard C. 198 9 [1979] : Principles of archaeol ogical stratigrap hy. Academic Pre ss. Lo ndon. He rschend, Fra nds. 1992 : Rec ension av I H odder (re d) , Archaeology in Europe. The last three decades (1991). Norwegian Archaeological Review 2 5, no 2, sid 130-132 . He sse, Ma ry B. 1973: ' Re asons and Ev aluations in the Hi story of Science' . I: M Teich & R Yo ung (re d), Chang ing Perspectives in the History of Science. Essays in Honour of Jose ph Ne edham, sid 127- 147. He inemann. Lo ndon. He ssen, Boris. 1972 [1931], 'D e sociala och ekonomiska förutsä ttning­ arna för Ne wt ons "P rincipi a" '. I: R Ambjö rnsson (re d) , Idé och klass: texter kring den kommersiella revolutionens England valda och present erade av Ronn y Amb jörn sson, sid 90-135. P AN /N orstedts. Stockholm. He ssenbruch, Arne. 1996 : ' N o Bans, Plea se: a rep ly to He lge K ragh'. VEST - tidskrift för vetenskapsstudier, n r 4, vol 9, si d 69-7 6. Hi ldebrand, Bengt. 1937: Thomse n och hans lärda förbindelser i Sverige 1816 - 1 8 3 7 . Bidrag till den nordiska forn - och hävda forskni ngens historia. Ku ngl. Vi tterhets Hi storie och Antikvitets Akademiens handlingar 44:1-2. St ockholm. Hi ldebrand, Bengt. 1938 : 'A rkeologisk historiografi'. Historisk Tids krift , sid 315-3 2 3. Hi nsley , Cu rtis M. 1989 : ' Re vising and Re visioning the Hi story of Archaeology : Ref lections on Reg ion and C ontexf . I: A L Ch ristenson (re d), Tracing Archaeology's Past. The Histori ograph y of Archaeology, sid 80-96. Southern Illinois Un iversity Pre ss. Ca rbon- dale and Ed wa rdsville. H odder, Ian. 1982 : Symbols in Action: Ethnoarchaeologic al Studies of Material Cult ure. C ambridge Un iversity P ress. C ambridge. H odder, Ian. 1986 : Reading the Past. Curre nt Approaches to Interpr etation in Archaeology. Cam bridge Un iversity P ress. C amridge. H odder, Ian & Shanks, Mic hael. 1995 : ' Pr ocessual, po stp rocessual and interpr etive archaeologies'. I: I Ho dder, M Shanks, A Alex andri, V Buchli, J Ka rman, J L ast & G Lu cas (re d), Interpr eting archaeology - finding meaning in the past. Rou tledge. Lo ndon & Ne w Yor k. Hu dson, Ke nneth. 1981 : A soci al history of Archaeology. The British Experience. The M acmillan P ress L td. Lo ndon. Hu ll, Da vid L. 1979: 'In Def ense of Pr esentism'. Histo ry and Theo ry, vol XVIII, sid 1-15. Hy lland Eri ksen, Thomas. 1996 : Historia, my t och i dentitet. B onnier Alba Ess ä. Sto ckholm. ISIS . 1991: 'N otes on contributors' . Vol 82 : 4 : 314, s id 797-80 2. 218 Referenser Jas anoff, Sheila; Ma rkle, Gerald E; Pet ersen, Jam es C & Pin ch, Trevor (re d). 199 5 : Handbook of Science and Technology st udies. Sag e. Thous­ and Oa ks. Jen sen, Jo rgen. 199 2 : Thom sens Mu seum. Historien om Nationa lmuseet . Gy ldendal. Kö pe nhamn. Jen sen, Ol a W. 199 9 : Historiska forntider. En arkeologihistorisk studie över 10 0 0 - 1 6 0 0 -tal ens idéer om forntid och antikviteter. G OTA RC Serie C: Arkeologiska skrifter no 29. In stitutionen för Arkeologi, Göteborgs universitet. Jen sen, Ola W. 2000: 'A rchives and the His tory of Archaeology: A Theoretical Ref lection and a C ase Study of the Use of Archives in Interpre ting Pa st Ideas about Antiq uities'. I: O W Jen sen & H Ka rlsson (re d) , Archaeologica l Condi tions. Examples of Epistemology and Onto logy, sid 99 -111. GOT ARC Serie C: Arkeologiska skrifter no 40. In stitutionen för Arkeologi, Göteborgs universitet. Joh ansson, Ingvar. 1981 : ' Po sitivism'. I: Ingvar Joh ansson & Sven-E ric Lie dman: Positiv ism och marxism , sid 11-112. P A No rdstedt & Söners F örlag. Stockholm. Kae las, Lili S. 199 5 : ' K vinna i arkeologins högborg - och sedan'. I: J No rdbladh (re d), Arkeologiska liv. O m att leva arkeologiskt, sid 105- 122. GO TARC Serie C: Arkeologiska skrifter no 10. Institutionen för Arkeologi, Göteborgs universitet. Ka rlholm, Da n. 199 6 : Handböckernas konsthistoria. Om skapandet av " all­ män k onsthistoria" i Tyskland under 18 0 0 -talet. Diss . Brutus Ös tlings Bokförlag Sy mp osion. Stockholm. Ka rlsson, H åk an. 199 8 : Re-Th inking Archaeology. GOT ARC Serie B: Gothenburg Archaeological Theses no 8. Diss . Institutionen för Arkeologi, Göteborgs universitet. Ke arney, H ugh. 1971 : Science and Change 1500 - 1 7 0 0 . Wo rld Un iversity Lib rary. Lo ndon. Keh oe, Alice B. 198 9 : ' C ontex tualiz ing Archaeology' . I: A L Ch ristenson (re d) , Tracin g Archaeolo gy's Past. The Historiography of Archaeology, sid 97-106. Southern Illinois Un iversity Pres s. Ca rbondale and Ed wa rdsville. Keh oe, Alice B. 199 2 : 'T he Par adigmatic Visio n of Archaeology: Archaeology as a Bourgeois Science'. I: J E Re ym an (re d), Rediscov­ ering Ou r Past: Essays on the hist ory of A merican Archaeolog y, sid 4- 14. W orldw ide Archaeology Series 2. Ashgate Pu blishing Ltd . Aldershot. Keh oe, Alice B. 199 8 : The Land of Prehi story. A Critical Histor y of Am erican Archaeology. Ro utledge. N ew York and Lo ndon. 219 Arkeologihistoria som historia och som arkeologi Ke ller, C hristian. 1978 : Arkeologi - virkelighetsfluk t eller s amf unnsfor min g. Un iversitetsförlaget. O slo - Bergen - Tr omso. Ke ndrick, Thomas Do wn ing. 1950: British An tiq uity. M ethuen & Co . Lo ndon. Kli ndt-Je nsen, Ole . 1950: Foreig n Influences in Denm ark's Early Iron Age. Co pe nhagen. Kl indt-J ensen, Ole . 1957: Bornholm i folkeva ndringstiden. Na tionalmuseets skrifter, större beretninger II. Ko benhavn. Kl indt-J ensen, Ole . 1970: The world of the Vik ings. Allen & Un w in. Lo ndon. Kl indt-J ensen, Ole . 1975 : A Histor y of Scandina vian Archaeolog y. T hames and H udson. Lo ndon. Kl üver, Ph ilip . 1616: Germaniae A ntiquae Libri Tres. Lu gduni Batavorum. Kn orr-C etina, Kar in & Mu lkay, Mic hael. 1983 : 'In troduction: Em erging Pri nciple s in Social Studies of Science'. I: K Kn orr-C etina & M M ulkay (re d), Science Observed: Perspectives in the Social Study of Science, sid 1-17. Sage Pub lications. L ondon. Kr agh, He lge. 1982 : ' D en pro blematiske dialektik mellem videnskabs- historie og -fil osofi'. I: H Kr agh (re d), Bidrag til videnskabshistor iens teori, sid 9-2 8. A kademisk forlag. K obenhavn. Kr agh, He lge. 1987: An introduction to the historiography of science. Ca mbridge Un iversity P ress. C ambridge. Kr agh, He lge. 1996a : 'O m kontekstuel vidensabshistorie. Et historio- grafisk essay'. V E ST - tidskrift för vetenska psstudie r, nr 1, vol 9, sid 37-52 . Kr agh, He lge. 199 6b: 'M uch Ado About No thing? A Re joi nder to Arne He ssenbruch'. V E ST - tidskrift för vetensk apsstudie r, n r 4, vol 9 , sid 77-80. Kr istiansen, K ristian. 1978: ' Da nsk arkœo logi - fortid og fremtid'. Fortid og nutid, bd XXVII, 19 77/78 , sid 279-319. Kr istiansen, Kri stian. 1981: 'A Social Hi story of Da nish Archaeology (1805-1 975) '. I: G Dan iel (re d), Towards a Histor y of Archaeology, sid 20-44. Thames and H udson. L ondon. Kr istiansen, Kri stian. 198 5 : 'A short history of Da nish archaeology. I: K Kr istiansen (red ), Archae ologica l Formation Processes, sid 12-3 4. Na tionalmuseet. Co pe nhagen. Kr istiansen, Kri stian & Schnap p, Alain. 1999 : ' D iscovering the pa st'. I: G Barker (r ed) , Compan ion Encyclopedi a of Archaeolo gy, Vol 1, sid 3-47. Ro utledge. Lo ndon & Ne w York. 220 Referenser Ku hn, Thomas S. 196 8 : 'T he His tory of Science'. I: D L Sills (re d), International Encyclopedia o f the Social Sciences, vol 14, s id 74- 8 3. The Ma cmillan C ompa ny & The Fr ee Pr ess. Ne w York. Ku hn, Thomas S. 1970 [196 2 ] : The Structu re of Scientific Revolu tions. Un iversity of C hicago Pre ss. Ch icago Ku hn, Thomas S. 1977 : The Essential Tensio n: Selected Studies in Scientific Traditio n and Chan ge. Un iversity of C hicago P ress. Chi cago. Kü hn, He rbert. 1976 : Geschichte der Vorgeschichtsforsc hung. Gruy ter. Berlin. La katos, Imre. 1974 : ' H istory of Science and its Rat ional Rec on­ structions. I: Y Elk ana (red ), The Interaction Between Science and Philosophy , sid 195 - 2 4 1. Hu manities Pres s. Atlantic H ighlands, N.J. La katos, Imre & Mu sgrave, Alan (re d). 198 2 [1970]: Criticis m and the Grow th of Knowledge. C ambridge Uni versity Pres s. C ambridge. La mberg-K arlovsky , C C. 1990: Rev iew of A L Ch ristenson (re d), Tracing Archaeology's Past. The Historiography of Archaeology (198 9 ). Science 2 47:5 81-5 8 2 . La rsson, Thomas B. 198 9 : ' Re gionalitet som en pr odukt av samhä lleliga pr ocesser' . I: J Po ulsen (re d): Reg ionale forhold i nordisk Bronze - alder. 5. No rdiske Sy mp osium for Bronze alderforskning på Sanbjer g Slot 19 87. fysk Arka eologisk Selskabs Skrifter XX I V , sid 15- 17. J ysk Arkaeologisk Selskab. År hus. La udan, La urens (La rry) . 1970: ' C omment' [on Arnold Thackray : Science: Ha s its Pre sent Past a Fu ture?' ]. I: R H Stuewe r (re d), Historical and Philoso phical Perspectiv es of Science, sid 127-13 2, Mi nnesota Studies in the Phi losophy of Sc ience, vol V. Un iversity of Mi nnesota Pre ss. Mi nneapo lis. La udan, La rry . 1977: Progress and Its Problems : Towards a Theory of Scientif ic Growh t. Un iversity of C alifornia P ress. Berkeley. La udan, La rry . 198 9 : 'T houghts on HPS: 20 yea rs after' . Studies in Histor y and Philosophy of Science, vol 20, no 1, sid 9-13 . La udan, R achel. 199 3 : ' H istories of the sciences and their uses: a review to 191 3'. Histor y of Science, vol 31, sid 1-3 4. La voisier, Antoine La urent. 1937 [1789 ] : Traité élémentaire de chim ie. L es classiqu es de la d éc ouverte scientifiq ue. Gauthier-V illars. P aris. Le pen ies, Wo lf. 1978 : ' W issenschaftsgeschichte und Dis zip lingeschich­ te'. Geschi chte und Gesellschaft. Zeits chrift für Historische Sozialwissen­ schaft, H efte 4, si d 43 7-4 51. Le pen ies, Wolf & We ingart, P eter. 198 3 : 'In troduction'. I: L G raham, W Le pe nies & P W eingart (re d), Functions and uses of Disciplinary Histories, So ciology of the Sciences Yea rbook, vol VII, s id ix- x x . D . Re idel P ublishing C ompa ny . D ordrecht. 221 Arkeologihistoria som historia och som arkeo logi Lie dman, Sven-Er ic. 1977: Motsatsernas spel: Friedri ch Engels' filosofi och 18 0 0 -talets vetenskaper 1-2. Bo Cav efors. L und. Lie dman, Sven-Er ic. 1978: ' H umanistiska forskningstraditioner i Sverige. Krit iska och historiska pe rsp ektiv'. I: T För ser (re d), Humaniora på undantag?, sid 9-78. P AN / N orstedts. Stockholm. Lil lehammer, Grete. 198 5 : 'A rkeologisk kvinneforskning - ny e pro blem- stillninger og innfallsvinkler'. K . A . N . 1, sid 38 - 4 4. B ergen. Li ndberg, Bo & Nil sson, Ingemar. 1978: 'S unt förnuft och historisk inlevelse. De n nordströmska traditionen'. I: T För ser (re d), Hu m­ aniora på undantag?, si d 79- 107. P AN / N orstedts. Stockholm. Llo yd, Seton. 1987 : The Int erval. Llo yd Col lon. Fa ringdon. Luc y, Sam & Hill , J D. 19 9 3 : ' Cr itical histories of British Archaeology: An account of a meeting held in Ca mbridge, Jul y 199 3 '. Archaeo­ logica l Reviezv From Cambridge, vol 12:1, s id 77-90. Lye ll, Ch arles. 1830-3 3 : Principles of Geology: Being an Atte mpt to Explain the Former Changes of the Earth's Surface by Reference to Causes Now in Operation. D el 1-3. L yn ch, Wi lliam. 198 9 : 'A rguments for a non-W higgish hindsight: c oun- terfactuals and the sociology of know ledge'. Soci al Epistemology A Journ al of Knowledge, Culture and Policy, vol 3, nr 4, sid 361-3 6 5 . Mac Leo d, Roy. 1977: ' C hanging Per spe ctives in the Social Hi story of Science'. I: I Spi egel-R ösing & D de Solla Pri ce (re d), Science, Technology and Society. A Cross-Disciplinary Perspective, sid 149 -195 . Sage Pu blications. Lo ndon. Ma gnusson Staaf, Björn . 199 4 : An Essay on the Theory of History in Swedish Archaeology. Un iversity of Lu nd. Institute of Archaeology and the His torical Mu seum. Re por t series no 50. Lu nd. Ma hler, Ditl ev L, Pa ludan- Mü ller, C arsten & St umann Ha nsen, Steffen. 1983 : O m arkxologi: forskning, formidl ing, förvaltnin g - for hvem ? Ha ns Reit zels For lag. Ko benhavn. Ma lina, Jar oslav & Zd enek, Vasî cek. 1990: Archaeology yesterday and today: the development of archaeolo gy in the sciences and hum anities. Ca mbridge Un iversity P ress. Ca mbridge. Ma imer, Ma ts P. 196 2 : ] ungneolitische Studien. Acta Archaeologica Lu ndensia. Series in 8°, nr 2. Lu nd. Ma imer, Ma ts P. 196 3 : Metodproblem inom järnålderns konsthistoria. Acta Archaeologica Lu ndensia. Series in 8 °, n r 3 . C W K G leerups förlag. Lu nd. Ma lmer, Ma ts P. 199 5 : 'G runden till mitt arkeologiska liv'. I: J No rdbladh (re d), Arkeologisk a li v. O m att leva arkeologiskt, s id 123 - 135. GOT ARC Serie C: Arkeologiska skrifter no 10. Institutionen för Arkeologi, Göteborgs universitet. 222 Referenser M annheim, K arl. 1936 : Ideology and Utop i a . A n introduction to the sociology of knowledge. K egan P aul, Trench, Trubner & Co . L ondon. M asterman, Ma rgaret. 1970 : 'T he nature of a pa radigm'. I: I L akatos & A M usgrave (re d), Criticis m and the Growth of Knowledge, sid 59- 8 9. Ca mbridge Un iversity Pre ss. C ambridge. M ay r, Ern st. 1990: 'W hen is historiograp hy wh iggish?'. Journal of the Histor y of Ideas, vol 51, si d 3 01-309. Mc Ca rthey , J ohn P. 1991 : Rev iew of B G Trigger, A Histor y of Archaeo­ logical Though t (198 9 ). A merican An tiq uity, vo l 56:1, si d 161- 162. Mc Mu llin, Er nan. 1970: 'T he Hi story and Ph ilosop hy of Science: A Taxo nomy'. I: R H Stuew er (re d), Historical and Philosophical Per­ spectives of Science, sid 12-67, Mi nnesota Studies in the Ph ilosoph y of Science, vol V . U niversity of M innesota Pre ss. Mi nneap olis. McV icar, Jam es B. 1984 : 'T he Hi story of Archaeology'. Archaeologi cal Review From Cambridge, vol 3:1, si d 2 -6. Me itz er, Da vid J. 1989 : 'A Qu estion of Re levance'. I: A L Ch ristenson (re d) , Tracing Archaeolo gy's Past. The Historiography of Archaeology, sid 5-20. Southern Illinois Un iversity Pre ss. Ca rbondale and Ed wa rdsville. M endelsohn, Ev erett. 1977: 'T he Social C onstruction of Scientific Kn ow ­ ledge'. I: E M endelsohn, P W eingart & R W hitley (re d), The Social Production of Scientific Knowledge, S ociology of the Sciences Yea r­ book, vol I, 1977 , sid 3-2 6. D. Reid el Pu blishing Co mp any. Do rd­ recht. Me rcati, Mic hele. 1717: Metallotheca, opus posth umum ...stu dio Joannis Mariae Lancisii illustratum. Rom . M erton, Ro bert K. 1938 : 'Sc ience, technology , and society in seven- teenth-ce ntury En gland. Osiris IV, nr 2, sid 360-6 3 2. (O mtryc kt 197 0 med ny introduktion. Ha rp er and Row . N ew York ). Mi chaelis, Adolf. 1906 : Die Archäologischen Entdecku ngen des neunzehnten Jahrhunderts. V erlag von E A Seemann. Lei pzi g. M ithen, Steven J. 1991 : Rev iew of B G Trigger, A Histo ry of Archaeolog ical Thou ght (198 9 ). Histo ry of European Ideas, vol 13, s id 451-4 5 3. Mo berg, Ca rl-A xel . 1978: 'T raditioner i arkeologi'. I: T Fö rser (re d), Humanio ra på undanta g?, sid 217-240. PA N /N orstedts. Stockholm. M ontelius, O scar. 18 85 : O m tidsbestä mning inom bronsåldern med särskildt afseende på Sk andinavien. Ku ngl. V itterhets Hi storie och Antikvitets Akademiens handlingar 30. St ockholm. Mo ntelius, Os car. 19 04: ' D et nordiska trepe riodssy stemet. En historik' . Svenska Fornminnesf öreningens Tidskr ift, n o 36, v ol 12:2 , sid 185- 2 11. 223 Arkeologihistoria som hist oria och som arkeologi Mo rrell, Jack , B. 19 81: 'E xte rnalism'. I: W F By num, E J Brow ne & R Po rter (re d), Dictionary of the History of Science, sid 145- 146. The Ma cmillan P ress L td. Lo ndon. Mo rse, Mic hael A. 1996 : 'Th eory , Prac tice, and the Use s of the Hi story of Archaeology'. Un pu blished pa pe r pr esented at the Theoretical Archaeological Group conference in Liv erp ool 1996 . Mu lkay, Mic hael. 1979 : Science and the Sociology of Knowled ge. George Allen & Un wi n. Lo ndon. M urray, Tim. 1989 : 'T he history, ph ilosoph y and sociology of archaeo­ logy: the case of the Ancient M onuments Pro tection Act (188 2 ) '. I: V Pi nsky & A W yli e (re d) , Critical Trad itions in Cont empo rary Archaeology. Essays in the philosophy, history and socio-politics of archaeolog y, sid 55- 67. Ca mbridge Un iversity Pre ss. C ambridge. M urray , Tim. 1991: Rev iew of B G Trigger, A Histo ry of Archaeological Thou ght (198 9 ). A merican Anthropolo gist, vo l 39: 2, si d 50 3-504 . M urray , Tim (re d). 199 9a: Encyclopedia of Archaeol ogy. Vol 1 & 2, "T he great Archaeologists." A BC-C LIO In c, Santa Barbara, C alifornia M urray , Tim. 1999 b: ' E p ilogue: The art of archaeological biograph y'. I: T M urray (re d) , Encyclopedia of Archaeology; T he great Archaeol ogists, Vo l 2, sid 869 - 8 8 3. ABC -C LI O Inc, S anta Barbara, C alifornia. My lonas, George E. 1951: Rev iew of G Da niel, A Hund red Years of Archaeology (1950). A merican Journa l of Arch aeology, vo l 55, no 4, s id 399. M yr dal, Gunnar. 1968 : Obj ektivitetsprobl emet i samh ällsfo rskningen. Ra bén & Sjö gren. Stockholm. Ne edham, Jos eph . 1954 - : Science and civil ization in Chin a, vol 1 - . Ca mbridge Un iversity Pre ss. C ambridge. Nic kles, Thomas. 1992 : 'G ood Science as Bad Hi story : Fro m O rder of Kn ow ing to O rder of Being'. I: E M cM ullin (re d) , The Social Dimension s of Science, sid 85-129 . Un iversity of No tre D ame Pre ss. No tre Da me. Nil sson, Ingemar. 1984 : ' V etenskapsh istoria. Att studera vetenskap ens förä ndring.' I: J Bä rmark (re d) , Forskning om forsknin g eller Konsten att beskriva en elefant, si d 105 -141. N atur och Ku ltur. Stockholm. Nil sson, Ma rtin P:so n. 1933 : De arkeologiska upptäc kterna i den klassiska Södern och den forna Oriente n. Rab én & Sjög ren. Stockholm. No lin, Ja n. 19 90: At t kasta sten i glashus - En översikt över de n vetenskaps ­ sociolo giska konstruktivismen . Ra pp ort nr 164 , Institutionen för Ve tenskapst eori, Göteborgs universitet. No rdbladh, Jar l. 1993 : ' Pr éfa ce'. Préhistoire Ariégeoise. Bullet in de la société préhistoriqu e ariège-pyrénées , år gå ng 48, si d 5-10 . 224 Referenser N ordbladh, Jarl (re d). 199 5 a: Arkeologiska liv. Om att leva arkeologiskt. GO TARC Serie C: Arkeologiska skrifter no 10. Institutionen för Arkeologi, Göteborgs universitet. N ordbladh, Ja rl. 19 9 5b: 'In dividen i a rkeologihistorien' . I: J No rdbladh (re d), Arkeologisk a liv. O m att leva arkeologiskt, s id 9-13. GOT ARC Serie C: Arkeologiska skrifter no 10. Institutionen för Arkeologi, Göteborgs universitet. O dé n, Birgitta. 199 2. ' H istoriografi'. Nationalencyklopedin band 9, s id 22 - 2 3. B okförlaget Bra Böcker. H öganäs. O dé n, Birgitta. 199 4. ' R anke, Leo pol d von'. Nationalen cyklopedin band 15, s id 42 6. B okförlaget Bra Böcker. Hö ganäs. O ldroyd , Da vid. 198 9 a: ' W hy not a Wh iggish social studies of science? ' Socia l Epistemology A Journ al of Knowledge, Culture and Policy, vol 3, nr 4, sid 35 5 - 3 5 9. O ldroyd , Da vid. 19 8 9b: ' W hat ought the historian of science know? A rep ly to Ly nch'. Social Epistemology A Journal of Knowledge, Cul ture and Policy, vo l 3, nr 4, sid 367-372. Ol sen, Björ nar. 198 6 : ' N orwe gian archaeology and the pe op le wi thout (p re) history: or how to create a my th of a uniform pa st.' Archaeo­ logical Review from Cambridge, vol 1:5, si d 25 - 4 2. Ol sen, Björ nar. 1991: ' K j elmoy funnenes "v irkningshistorie" og arkeo­ logi'. Vi king, sid 65 - 87. Ol sen, Björ nar. 1997: Pra t ing til tekst. Teoretiske perspektiv i arkeologisk forskning. Un iversitetsförlaget. O slo. Op pe ln- Bronikows ki, Fri edrich Von . 1931: Die archäolo gischen Entdeck­ ungen des 20 . Jahrhundert. Verl ag He inrich Kelle r. Berlin. O uthw aite, R W . 1981: ' H istoricism' . I: W F By num, E J Brown e & R Po rter (re d), Dictionary of the History of Science, sid 189. The Ma cmillan P ress L td. Lo ndon. Pa tterson, Thomas C. 198 6 : 'T he Las t Sixty Years: Towa rds a Social Hi story of Americanist Archaeology in the Un ited States'. A merican Anthropo logist, vo l 88 : 4, sid 7-2 6. Pa tterson, Thomas C. 198 9 : ' H istory and the pos t-pr ocessual archaeo­ logies'. M A N - The Jour nal of the Royal Anthropological In stitute, v ol 24 : 4, sid 55 5 - 5 6 6. Pa tterson, Thomas C . 1991: Rev iew of B G Trigger, A History of Archaeo­ logical Thought (198 9 ). M A N - The Journal of the Royal Anthropological Inst itute, vol 26 : 2, sid 35 3 - 3 5 4. Pet ersen, Ca rl S. 193 8 : Stenålder, broncealde r, jernalder. Bidrag til nordisk arkxologis litterxrhistorie 17 7 6 - 1 8 6 5 . Lev in & M unksgaard. Kob en- havn. 225 Arkeologihistoria som historia och som arkeologi Pet ersson, Hå kan. 1999 : Några anmärkn ingar kring nittioåtta år av tidig- neolitisk forskni ng. Källkritiska resonemang och teoretiska analyser. On line-t ext er. Institutionen för Arkeologi, Göteborgs universitet. http : / / w w w .hum. gu.se/a rk/. Ph illips, Ch arles W . 1987: M y life in archaeology. Alan S utton. Gloucester. Pig gott, Stuart. 1950: Wil liam Stukeley, An Eighteent h C entury Ant iqu ary. Cl arendon Pre ss. O xfo rd. Pig gott, Stuart. 1981 : "' V ast pe rennial memorials" : the first antiq uaries look at megaliths'. I: J D Ev ans, B Cu nliffe & C Re nfrew (re d) , Ant iqu ity and Man: Essays in honour of Gly n Daniel, sid 19-2 5. Thames and H udson. Lo ndon. Pig gott, Stuart. 1991: Re view of B G Trigger, A Histor y of Archaeological Thou ght (198 9 ). Journal o f Field Archaeology, vol 18:1, s id 109-11 1. Pin sky , Va lerie. 1989 a: 'In troduction: h istorical foundations'. I: V P insky & A Wy lie (re d), Critical Traditio ns in Conte mpora ry Archaeology . Essays in the philosophy, h istory and socio-politics of archaeology, sid 51-54. Ca mbridge Un iversity Pres s. C ambridge. Pin sky , Va lerie. 1989 b: 'C ommentary : a critical role for the history of archaeology '. I: V Pin sky & A Wy lie (re d) , Critical Trad itions in Contem porary Archaeology. Essays i n the philosophy, h istory and socio- politics of archaeolog y, sid 88- 91. Ca mbridge Un iversity Pre ss. Ca mbridge. Pin sky , V alerie. 1992 : 'A rchaeology , Poli tics, and Boundary- Fo rmation: the Boas Ce nsure (1919) and the De velop ment of American Archaeology during the Inter- W ar Ye ars'. I: J E Re ym an (re d), Rediscovering Ou r Past: Essays on the history of American Archaeology , sid 161-1 89. W orldwi de Archaeology Series 2. Ashgate Pu blishing Lt d. Aldershot. Pin sky , Va lerie & Wy lie, Alison (re d). 1989 : Critical Tradi tions in Contem porary Archaeology. Essays in the philosophy, h istory and socio- politics of archaeolog y. Cam bridge Un iversity Pre ss. C ambridge. Po lanyi, Mic hael. 1958 : Personal Knowledge: Towards a Post-Critical Philosophy. U niversity of C hicago Pre ss. C hicago. Po pp er, Karl R. 1959 : The Logic of Scientific Discovery . H utchinson & Co . Lo ndon. Pr aw itz , Da g. 1993 : ' K unskap steori'. Naticmalencyklopedin band 11, sid 536. Bokförlaget Bra Böcker. H öganäs . Ra nke, Le op old von. 1824 : Geschichten der roma nischen und germanis chen Völker vo n 149 4 bis 15 3 5 . Lep zig . Ra using, Gad. 1958 : Arkeologin och natu rvetenskapern a. Gl eerup. Lu nd. Ra using, Gad. 1971: Arkeologi som na turvetenskap. G leerup. Lu nd. 226 Referense r Red in, Lar s. 1997: ' M ed ögonvrå ns förlän gda seende. O m betyde lsen av det arkeologiska materialets brister och förhål landet mellan hum­ anistisk och teknokratisk dokumentation'. I: A Å kerlund et al (re d): Till Gunborg. Arkeolo giska samtal. Stockholm Archaeological Re por ts nr 3 3, sid 59 3 - 601. Re dman, Ch arles L. 19 9 9 : 'T he develop ment of archaeological theory . Ex pla ining the pa st. I: G Barker (re d) , Companio n Encyclopedia of Archaeology, Vol 1, sid 48 - 80. Rou tledge. L ondon & Ne w Y ork. Rei ngold, Na than. 1981: 'Scie nce, Scientists, and His torians of Science' . History of Science, vol 19, si d 275- 2 8 3. Ren frew , Col in. 1990: ' M aking sense of the pa sf. Natur e, vol 3 4 5, no 6278, sid 777. Re nfrew, Co lin & Bahn, Pau l. 1991: Archaeology. Theories, Method s and Practic e. Tham es and Hu dson. Lo ndon. Re nfrew, Co lin & Bahn, Pau l. 199 6 : Archaeology. Theories, Method s and Practice . Tham es and Hu dson. Lo ndon. Re nfrew, Col in & Bahn, Pau l. 2000: Archaeology. Theories, Method s and Practic e. Tham es and Hu dson. Lo ndon. Rey man, Jon athan E. 198 9 : 'T he His tory of Archaeology and the Archaeological His tory of Ch aco Ca nyo n, Ne w Mexi co'. I: A L Ch ristenson (re d), Tracing Archaeology's Past. The Historiograph y of Archaeology, sid 41-5 3. Southern Illinois Uni versity Pres s. Ca rbon- dale and Ed wa rdsville. Re ym an, Jon athan E (re d). 199 2a: Rediscovering Our Past: Essays on the history of A merican Archaeolog y. W orldw ide Archaeology Series 2. Ashgate Pub lishing Ltd . Aldershot. Rey man, Jon athan E. 199 2b: ' Pr eface and Acknowle dgements'. I: J E Re ym an (re d), Rediscovering Our Past: Essays on the history of A merican Archaeology, sid vii-ix. W orldw ide Archaeology Series 2. Ashgate Pu blishing Ltd. Aldershot. Rey man, Jon athan E. 199 2c: ' Re discovering Ou r Past: Introduction and Background'. I: J E Re ym an (re d), Rediscovering O ur Past: Essays on the history of A merican Archaeolo gy, sid xi- xv. W orldw ide Archaeo­ logy Ser ies 2. Ashgate Pu blishing L td. Aldershot. Re ym an, Jon athan E. 199 2d: ' Re viewi ng Ou r Past: Co mmentary and Di scussion'. I: J E Re ym an (re d), Rediscovering Our Past: Essays on the history of A merican Archaeolo gy, sid 24 3 - 2 57. W orldwi de Archaeology S eries 2. Ashgate P ublishing Ltd . Aldershot. Rigné , Eva Mar ie. 1991 [19 8 8 ] : ' Ku nskaps - och vetenskap ssociologi'. I: P M ån sson (re d) , Moderna samhällsteorier - Tradition er, riktningar, teoretiker, sid 177-21 0. Tredj e omarbetade up pla gan. P risma. Stock­ holm. 227 Arkeologihistoria som hist oria och som arkeologi Ro bertshaw , Pete r T (re d). 1990: A Histo ry of African archaeology. Jam es Cu rrey. L ondon. Rolf, Bertil. 1991: Profession, t radition och tyst kunskap. En studie i Michael Polanyis teori om den profe ssionella ku nskapens tysta dimens ion. Bok­ förlaget N ya Dox a AB. Ö vre D alkarshy ttan. Ro rty, Ric hard. 198 2 : Consequense s of Pragmati sm (Essays: 197 2 - 1 9 8 0 ) . Un iversity of Min nesota Pres s. M inneap olis. Ros en, Ed wa rd. 1970: ' W as Co pe rnicus a He rmist?'. I: R H Stuewe r (re d), Historica l and Philosoph ical Perspectives of Science, sid 163 -17 1, Min nesota Studies in the P hilosop hy of Science, vol V. Un iversity of M innesota P ress. M inneap olis. Ros en, Steven A. 199 2 : Rev iew of B G Trigger, A Histo ry of Archaeological Thou ght (1989 ). Bulle tin of t he America n Schools of Orien tal Research, vol 28 5, sid 94 - 9 5. Ru nnels, Cu rtis N. 1990 : ' Fr om the Study of Its Pas t, Op timism about Archaeology 's Fu ture'. Re view of B G Trigger, A Histo ry of Archa eological Thou ght (198 9 ). Curr ent Anthropo logy, vol 31:4, sid 46 9 - 471. Ryb erg, Ew a. 198 6 : ' H anna Ry dh - en bortglömd forskare'. K . A . N . 2, si d 42 - 4 9. Bergen. Ry dh, Ha nna. 194 2 : ' F örord till den svenska up pl agan'. I: S Ca ssons Hur människ an upptäckte sig själv. Historie n om forsknin gen i män niskans urspr ung, si d 7. Ö versä ttning och bearbetning av Ha nna Ry dh och M. M unck af Ros enschöld. Na tur och kultur. Stockholm. Sabloff, Jer emy A. 198 9 : 'A naly zin g Rec ent Trends in American Archaeology from a His torical Pe rsp ective'. I: A L Ch ristenson (re d) , Tracing Archaeolo gy's Past. The Historiogr aphy of Archaeolo gy, sid 34 - 40. Southern Illinois Un iversity Pre ss. Ca rbondale and Ed wa rdsville. Sabloff, Jere my A. 199 2 : Rev iew of B G Trigger, A Histo ry of Archaeo­ logic al Thought (198 9 ). Philosophy of Science, vol 59, no 4, sid 703-705. Schiffer, Mic hael B. 1976 : Behavior al Archaeology. Academic Pre ss. Ne w York . Schiffer, Mic hael Brian. 199 5 : Behavioral Archaeology: First Principle s. Un iversity of Uta h Pre ss. Salt L ake C ity. Schnap p, Alain. 1990: Rev iew of B G Trigger, A History of Archaeological Thought (198 9 ). An tiq uity, vo l 64, no 24 5, sid 95 8 - 9 60 . Schnap p, Alain. 1997 [199 3 ] : The Discovery of th e Past. [ Fr ansk original­ utgåva 199 3 : Conquête du pass é]. Ha rry N. A brams Inc. N ew Yor k. Shanks, Mic hael & Tilley, Ch ristop her. 1987 a: Re-C onstructin g Archaeo­ logy: Theory and Practice. Ca mbridge Un iversity Pre ss. C ambridge. 228 Referens er Shanks, Mic hael & T i I ley, Ch ristop her. 19 87b: Social Theory and Archae­ ology. Polit y P ress. Ca mbridge. Shanks, Mich ael & Tilley, Ch ristop her. 198 9 : 'Ar chaeology into the 199 0s'. Norwegian Archaeolog ical Revieia , vol 22, no 1, sid 1-12 . Shap in, Steven. 1980: 'Soc ial Use s of Science'. I: G S Rou sseau & R Po rter (re d), The Ferment of Knowledge. Studies in the Historiography of Eighteenth- Century Science, sid 93 -13 9. Ca mbridge Uni versity Pres s. Ca mbridge. Shap in, Steven. 199 2 : ' Di scipli ne and Bounding: The His tory and Sociology of Science as Seen Through the Ext ernalism-I nternalism De bate'. History of Science 30, si d 33 3 - 3 6 9 . Shap in, Steven. 199 5 : ' H ere and Ev ery wh ere: Sociology of Scientific Kn ow ledge'. A nnual Revieiv of Sociology 21, sid 28 9 - 3 21. Shapi n, Steven & Schaffer, Simon. 198 5 : Leviathan and the Air-P ump : Hob be s, Boyle, and the Experimental Life . P rinceton Uni versity Pre ss. Prin ceton. Siltberg, Tryg gve. 199 3 : Markleje t, tingsdoma rna och den socia la differentier­ ingen på Gotland fram till 1 6 0 0 -talet. U p psa ts för fil.lic-exam en i historia. U niversitetet i U meå. Sklenä r, Kare l. 198 3 : Archaeology in Central Europe: the First 50 0 Years. Leice ster Un iversity P ress, St. M artin's P ress. N ew York. Small, Da vid B. 199 2 : Revi ew of B G Trigger, A Histor y of Archaeo logical Though t (19 8 9 ). A merican Journ al of Archaeology, vo l 9 6 :1, sid 163 - 16 4. Stark, Car l Bernhard. 188 0: System atik und Geschichte der Archäologie der Kuns t. Lei p zi g. Stemmermann, Pau l H ans. 193 4 : Die A nfänge der deutschen Vorgeschichts- forschun g. Deutschland s Bodenaltertüm er in der Ansc hauung des 16 . und 17 . Jahrhunderts. Diss. Qu akenbrück. H eidelberg Sterud, E. L. 1978: ' C hanging aims of Americanist archaeology: a citations analy sis of American Antiq uity 1946 -1975 '. A merican Ant iqu ity 4 3, sid 29 4 - 302. Stiebing, Wil liam H Jr. 199 4 : Uncove ring the Past: A History of Archaeology. O xfor d Uni versity Pres s. N ew York & O x ford. Stocking, George W Jr. 196 5 : ' O n the Lim its of " P resentism" and "H istoricism" in the Hi storiograph y of the Behavioral sciences'. journa l of the Histo ry of the Behavi oral Scienc es 1, sid 211-218. Svestad, Asgeir. 199 3 : Oldsakenes orden. Ein analyse av forska rar og "för­ historisk" kunnskap i tida 16 0 0 - 1 9 0 0 . Ma gisteravhandling. U niversi­ tetet i Troms0. 229 Arkeologihistoria som histori a och som arkeologi Svestad, Asgeir. 199 5 [199 3 ] : Oldsakenes orden. O m tilkom sten av arkeologi. Un iversitetsförlaget. Oslo . Sarensen, Ma rie Lou ise Stig. 1 98 4 : ' C hanging Images of Archaeology . South Scandinavian Archaeology 1818 to 19 78' . Archaeological Review From Cambridge, vol 3:1, sid 38 - 47. Sorensen, Ma rie Lou ise Stig. 199 8 : ' Re scue and Rec overy: O n historio­ graph ies of female archaeologists'. I: M Di az- Andreu & M L Stig Sorensen (re d) , Excavating W om en. A Histo ry of W om en in European Archaeology, sid 31-60. Rou tledge. Lo ndon. Sorensen, Ma rie Lou ise Stig. 199 9 : ' C hanging meaning: Refl ection up on historiograp hy and Thomsen's three age sy stem' . I: A Gustafsson & H Ka rlsson (re d), Glyfer och arkeologiska rum - en vänbok till Jar l Nordbladh, sid 133 -149 . GO TAR C Se ries A, Vol 3. Institutionen för Arkeologi, Göteborgs universitet. Thackray , Arnold & Mer ton, Rob ert K. 197 2: ' O n Dis cip line Building: The P aradoxe s of George Sarton'. ISIS , vol 63, sid 473- 4 9 5 . Thackray , Arnold. 1980: ' H istory of Science' . I: P T Du rbin (re d), A Guide to T he C ulture of Science, Technology, and Medicine , sid 3- 6 9. The Fr ee P ress. N ew York . Thackray , Arnold. 1981: ' H istory of Science in the 198 0s'. Journal of In ter­ disciplinary H istory, vol 12: 2, si d 29 9 - 314. Thomsen, Ch ristian Jür gensen. 183 6 : Ledetr aad til nordisk Oldky ndighed og Historie. Kö pen hamn. Tilley, Ch ristop her. 198 9 : ' D iscourse and po we r: the genre of the Ca m­ bridge inaugural lecture'. I: D Mille r, M Ro wl ands & C Tilley (red ), Domination and Resistance, sid 41-6 2. On e W ord Archaeology 3. Un wi n H ym an Ltd . L ondon. Tilley, Ch ristop her. 199 5 : ' Re view of C Ren frew and P Bahn, Archaeo­ logy. Theories, Metho ds and Practice (1991). Scottis h Archaeological Review, vol 9-10, sid 220-2 2 3. Trigger, Bruce G. 196 8 : Beyond History: The Method s of Prehis tory. Ho lt, Rin ehart and Win ston. Ne w York . Trigger, Bruce G. 1975: Rev iew of G Dan iel, A Hundred and Fifty Years of Archaeology (1975). Ant iqu ity, v ol 49, no 196, si d 31 2- 313. Trigger, Bruce G. 1978: Time and Traditions : Essays in Archaeological In ter­ pretation. Ed inburgh U niversity Pre ss. E dinburgh. Trigger, Bruce G. 1980: Gordon Childe: Revolu tions in Archaeology. T hames and Hu dson. Lo ndon. Trigger, Bruce G. 1981: 'An glo-A merican Archaeology'. W orld Archaeo­ logy 2 / 13 , sid 138 -155. 230 Referenser Trigger, Bruce G. 198 5: 'W riting the Hi story of Archaeology. A Survey of Trends'. I: G W Stocking, Jr (re d), Objects and Othe rs. Essmjs on Mu seums and Materia l Cul ture, sid 218-23 5 . Hi story of Anthrop o­ logy vol 3. The U niversity of W isconsin Pre ss. M adison. Trigger, Bruce G. 198 9: A Histo ry of Archaeological T hought. Ca mbridge Un iversity Pr ess. C ambridge. Trigger, Bruce G. 199 1: 'R eview of: A L Ch ristenson (re d) , Tracing Archaeo logy's Past. The Historiograp hy of Archaeology (1989 ). A meri can An tiq uity vol 56, no 2, sid 372-37 3. Trigger, Bruce G. 199 3: A rkeologins idéhistoria. Sy mp osion. Stockholm. Trigger Bruce G. 199 4: 'C oming of Age of the Hi story of Archaeology'. Journal of Archaeological Research, vo l 2, no 1, sid 113-1 36. Ple num Pre ss. Ne w Yor k. Va n Re yb rouck, D avid. 1995 : 'O n a creative middle ground betw een the ex tremes. An archaeological dialogue w ith Bruce G Trigger'. Archaeological Dialogu es. Dutc h Perspectives on Cur rent Issues in Archaeol ogy, vo l 2, no 2, s id 160-17 1. Va n Rip er, A Bowd oin. 1991 : Rev iew of B G Trigger, A Histo ry of Archaeological Thou ght (1989 ). Isis, vol 82:3 : 313, s id 548- 5 4 9. Va renius, Bjö rn. 1995 : 'Po st- Pr ocessual Archaeology in Sw eden 1986 - 19 90' . Cur rent Swedish Archaeology, vo l 3, si d 121 -127. W alters, H B. 1934 : The English antiquar ies of the sixteenth, sev enteenth and eighteenth centur ies. L ondon. Wa tson, Pa tty Jo, LeB lanc, Steven A & Re dman, Ch arles L. 1971 : Expla nation in Archaeology. An expli citly Scientifi c Approach. C olom­ bia Un iversity Pr ess. N ew York and Lo ndon. W elinder, Stig. 199 3a: Mi ljö, kultur och k ulturmi ljö. Almq vist & Wi kseil International. Stockholm. W elinder, Stig. 199 3b: Rec ension av Bruce G Trigger A Histo ry of Archaeological Tho ught (1989 ). Fornvänne n 8 8 :1, s id 38-3 9. W erbart, Bozen a. 199 9: 'A rchaeology ye sterday and today: Sw eden 193 0-1 945 '. I: A Gustafsson & H Ka rlsson (re d) , Glyfer och arkeo­ logiska rum - en vänbok till Jar l Nord bladh, sid 275-28 8 W ilde, C B. 1981 : 'W hig history '. I: W F B ynu m, E J B row ne & R P orter (re d), Dicti onary of the Histo ry of Science, sid 445- 4 4 6. The M acmillan P ress Lt d. Lo ndon. W illey, Gordon R. 196 8: 'O ne hundred ye ars of archaeology'. I: J O Brew (re d) , One hundred Years of An thropology, sid 29-5 3. H arvard Un iversity Pre ss. Ca mbridge, M assachusetts. W illey, Gordon R (r ed). 1974 : Archaeological researches in retrospe ct. W inthrop. C ambridge (MA ). 231 Arkeologihi storia som historia och som arkeologi Wi lley , Gordon R. 1 991: Rev iew of B G Trigger, A Hist ory of Archaeo­ logical Though t (198 9 ). journal of Field Archaeology, vol 18:1, sid 106- 109. Wi lley , Gordon R & Sabloff, Jer emy A. 1974 : A Hist ory of Amer ican Archaeology. Tha mes and Hu dson. L ondon. Wi lson, Adrian & Ashp lant, T. G. 1988 : ' Pr esent-c entred Hi story and the Pro blem of His torical Kn ow ledge'. The Historical Journal, vol 31:2, sid 253 - 274. Wi lson, Da vid M. 1976 . Rev iew of Ol e Kli ndt-Je nsen, A His tory of Scandinavian Archaeology (1975). An tiq uity, vo l 50, no 197 , sid 70. Wo olgar, Steve. 1988 : Science: The Ver y Idea. Elli s H orwo od & Tavistock Pu blications. C hichester, Sussex & Lo ndon. W orm, Ol e. 1655 : Mu seum Wo rm ianum seu Histori a rerum rariorum. Amsterdam. Yo ung, Ro bert M. 1969 : ' M althus and the Ev olutionists: The Co mmon Co ntext of Biological and Social Theory. ' Past and present 4 3, 109- 145. Yo ung, Ro bert M. 1973: 'T he Hi storiograph ie and Ideological Co ntexts of the Ni neteenth-C entury De bate on M an's Pla ce in N ature' . I: M Teich & R M Yo ung (re d) , Chang ing Perspectives in the His tory of Science, sid 344 - 4 3 8. He inemann. Lo ndon. Zu brow , Ez ra. 1972 : ' E nvironment, subsistence, and society: the chang­ ing archaeological pe rsp ective'. Annu al Revieiv of Anthr opolo gy 1, sid 179-2 06. Zu brow , Ez ra. 1980: 'In ternational trends in theoretical archaeology'. Norwegian Archaeol ogical Review 13, s id 14 -2 3. Åb erg, Nil s. 1948 : ' M odeströmningar inom nordisk fornforskning' . Tornvä nnen 4 3, h äft e 5-6, s id 274-2 81 * 232 Referenser Citat en som inleder respek tive kapi tel är lå nade från fö ljan de musikaliska hj ältar: Anderson, Jo n & Ho we , Steve. 1972: ' Cl ose to the E dge'. YES: Close to the Edge. Atla ntic Re cording Co rpo ration. Gabriel, Pet er. 1977: 'So lsbury Hi ll'. P ETER GABRIEL : Peter Gabriel. Ch arisma Rec ords L td. Ha rrison, George. 196 6 : 'T ax man'. THE BEATLES: Revolver. E M I Re cordings Ltd . Le nnon, Joh n & Mc Car tney , Pa ul. 1967: 'G etting Better'. THE BEATLES: Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band. E M I Rec ordings L td. Mo ulding, C olin. 1991: 'T he Smartest Mo nkeys '. XTC: Nonsuc h. Vi rgin Rec ords. Pa rtridge, Andy. 1978: 'Sci ence Fri ction'. XTC: Wh ite Mus ic. Vir gin Rec ords. Pa rtridge, Andy. 199 8 : ' Y our Dic tionary'. XTC: A p ple Ven us. Volu me 1. Idea R ecords/C ooking Vin yl. Pa rtridge, Andy. 2000: ' P layg round' . XTC: Wa sp Star. Ap ple Ven us Volu me 2. Idea Re cords/C ooking Vi nyl . ic 233 GOTHEN BURG UNIVE RSITY De par tment of Archaeology GOTARC SERIES B . GOTHENBU RG A RCHAEOL O GICAL THESES ISSN 02 82 - 68 60 No 1. FU RINGSTEN, Agne: Sa mhä llsföränd ringar i ett lå ngtidsp ersp ektiv. Ett exem pel fr ån sö dra Väst ergötland 1500 f -1000 e Kr. Engli sh summary. Gothenburg 1985. ISBN 91-85 9 5 2 -08-7. No 2. LIND MAN , Gundula: Förhi storiska aggressionsstrukturer i det västs venska landskape t. Engli sh summary. Gothenburg 1985. ISBN 91-85 9 5 2 -10-9. No 3. CO R N E L L, Per: Early Cen tres and the H ousehold. A theoretical and methodological study o n Lat in American cases. Gothenburg 1993. ISBN 91-85 9 5 2 - 3 4 - 6. No 4. EINARSSON, Bjarni F: The sett lement of Iceland; Gran astadir and the Eco logical H eritage. Gothenburg 1994. ISBN 91-85 9 5 2 - 3 6 - 2. No 5. JO HA NSSO N, N ils: Buria ls and Society. A Stu dy of Social Diffe rentiation at the Site of El Pichao, N orth- Wes tern Argentina, and in Cem eteries dated to the Sp anish Nati ve Per iod. Gothenburg 1996. ISBN 91-85 9 5 2 - 4 8 - 6. No 6. MY R DAL-R U N EBJER, Eva: Rice and M illet An archaeological case study of a Sri La nkan transbasin irrigation syste m. Gothenburg 1996. ISBN 91-85 9 5 2 - 50-8 . No 7. SCHJ E L L E R U P, In ge: Incas and Span iards in the conq uest of the Cha chapov as. Archaeological and Ethno historical R esearch in the Nort h-ea stern Andes of P eru. Gothenburg 1997. ISBN 91-85 9 5 2 - 5 2 - 4. No 8. KARLSSON, H åka n: Re-Thi nking Archaeology. Göteborg 1998. ISBN 91-85 9 5 2 - 6 2 -1. No 9. ARWILL - N O R DBL ADH, Elis abeth: Ge nuskonstruktioner i nordisk vikingatid. F örr och nu. Göteborg 1998. ISBN 91-8 5 9 5 2 - 6 8 -0. No 10. BENGTSSON, Lisb et Prehisto ric stonewo rk in the Pe ruvian Andes. A case study atO llantayt ambo. Göteborg Univer sity, D epar tment of Archaeology & Etnog rafiska museet, Göteborg. GOTARC B:10. IS BN 91-8 5 9 5 2 -76- 1. Etnologiska S tudier 44. ISBN 91 85 9 5 2 9 4 X. No 11. PE RSSON, Per: Ne olitikums början. U ndersökningar kring jordb rukets introduktion i N ordeuropa. GOTARC se rie B, No 11. ISSN 02 - 8 2 - 6 8 6 0. Kust till ku st-böck er nr 1. Göteborg och Up psala 199 9. ( OBS . Felaktig t och ej rättni ngsbart Gotarc B- samt ISBN -nummer). No 11. BAGENH O L M, Gösta: Arkeo logi och språk i norra Ö stersjöom råde t. En kritis k genomgå ng av de senaste åre ns försök att finna syn teser mellan historisk lingvistik och arkeologi. Göteborg 199 9. ( Disp utationsuppla ga). No 12. BÅGENH O L M, Gösta: Ark eologi och språ k i norra Öste rsjöo mrå det. En krit isk genomgång a v de senaste å rens försök att finna synte ser mellan historisk lingvistik och arkeologi. Göteborg 199 9. ISBN 91-8 5 9 5 2 - 9 8 - 2. No 13. NO R D Q VIST, Bengt: Coastal Adaptat ions in the Mesolithic. A study of coastal sites with organic remains from the Boreal and Atlantic perio ds in W estern Sw eden. App endix: Eva-Lena Lars son. Göteborg 2000. ISBN 91-8 5 9 5 2 - 27-3 . No 14. SCH E D IN, Pernilla: M öten med Vä rmland - om kontakter under järnå ldern. Göteborg 2000. ISBN 91-8 5 9 5 2 - 3 9 -7. No 15. ARTELIU S, Tore: Bortglöm da föreställn ingar. Begravningsritual och begravningsp lats halländ sk yn gre järnål der. Göteborg 2001. Riksa ntikvarieämb etet. Arkeologiska Und ersökningar. Skrifter 36. Riksantik varieä mbetets förlag. Göteborgs universitet. ISBN 91-720 9-192 - 4. No 16. L Ö F VING, Carl: Goth ia som dansk/en gelskt skattland. Ett exemp el på h eterarki omkring år 1000. Göteborg 2001. ISBN 91-8 5 9 5 2 - 5 5 - 9 . No 17. GUSTAFSSON, An ders: A rkeologihistorioa som historia och som arkeologi. Studier i arkeologins egenhistorier. Göteborg 2001. ISBN 91-8 5 9 5 2 - 57- 5. GÖTE BORG UNIV E RSITY De pa rtment of Archaeology List of d octoral dissertations at the dep artment 196 8 C U L LBE RG, Ca rl: O n artefact analys is. A study i n the syst ematics and classification of a Scandinavian Ea rly B ronz e Age material w ith metal analysi s and chronology as contributing factors. ACT A ARC H AEO L OG ICA LU N D E N SIA. Series in 4 o. N o 7. Lu nd. 1973 C U L LBE RG, K jerst in: Ek ehögen - Backa Rö d - Va ltersberg. Fr ågo r om kronologi och kulturkontakter under yn gre förromersk j ärn åld er i Göteborgsområd et. STUDI E R I N O R DI SK AR K E O L OGI 12. Gö teborg. German summary . ISBN 91- 8 506 2 -08 -1. 1979 J O H AN SSO N, L ars: Soci o-ek onomiska strukturer i tidigt neolitikum och deras förutsät tningar.Studier över Bistoft LA 11 - e tt bop latsfyn d frå n Schlesw ig-H olstein. Mit B eiträg en von F. Johan sson, D. He inrich und J. Lepi ksaar. Göteborgs universitet. Institutionen för arkeologi. Göteborg. ISBN 91- 8 5 9 5 2 -00-1. 1980 N O R DBL ADH , Jarl: Glyf er och rum. Krin g hällr istningar i Kv ille. Göteborgs universitet. Institutionen för arkeologi.Göteborg. Eng lish summary . ISBN 91- 8 5 9 5 2 -02 - 8. 1980 BERGSTRÖ M , Eva : Pro duktion och samhälls föränd ring. Bronså lder och järn åld er - et t vä stsvenskt ex emp el. Göteborgs universitet. Institutionen för arkeologi. Göteborg. Eng lish summary . ISBN 91- 8 5 9 5 2 -04 - 4. 198 5 F U RI NGST EN, A gne: Samh äll sförån dringar i ett lån gtidsp erspek tiv. Ett ex empel f rån södra V äste rgötland 1500 f -10 00 e Kr. GOT ARC. Series B. Gothenburg Archaeological Theses N o 1. Eng lish summary . Göteborg. ISBN 91- 8 5 9 5 2 -08 -7. 198 5 LIN D M AN , Gundela: För historiska aggressionsstrukturer i det väs tsvenska landskap et. GOT ARC . Series B. Gothenburg Archaeological Theses N o 2. Eng lish summary . Gothenburg 198 5. ISBN 91- 8 5 9 5 2 -10-9. 1986 LIND MAN , Gundela: Aggr essionsforskrting i arkeologi. - M etoder och resultat i ett vä stsvenskt exem pel. Göteborgs universitet. Institutionen för arkeologi. Göteborg. ISBN 91-859 5 2 - 18-4. 1986 LIND MAN , Gundela; Krono logi som hjälp medel i arkeologisk forskning. GOT ARC. Serie C. A rkeologiska skrifter No 3. Göteborg 1986. ISBN 91- 859 5 2 -16-8. 1987 ADOLFSSON , Gundula: Männ iska och obj ekt i smy ckeskrin. En analys av arkeologiska utställn ingar i Sverige. Lun d, Sym posi um Bokförlag 1987. German summary. ISBN 91-7868- 056- 5 1987 SANDBERG , Berit: Björsjöås. - En gård i Göteborgs inland. När ingsfång spe glat i en arkeologisk undersökning och jämfö rt med skriftliga upp gifter och muntlig tradition. STUDIER I NOR DISK ARKEO L OGI. Nr 16. Engl ish summary . Göteborg. ISBN 91-85062-10- 3. 1993 CO R N E L L, Per: E arly Ce ntres and the H ousehold. A theoretical and methodological study o n Lati n American cases. GOTARC . Series B. Gothenburg Archaeological Theses No 3 Gothenburg. ISBN 91-859 5 2 - 3 4 - 6. 1994 EINARSSON , Bjarni F: The Settl ement of Iceland. Granastadir and the E cological Her itage. GOTARC . Series B. Gothenburg Archaeological Theses N o 4. Gothenburg. ISBN 91- 859 5 2 - 3 6 - 2. 1996 JO HA NSSO N, Ni ls: Burials a nd Society. A St udy of Social Diff erentiation at the Site of El Pi chao, N orth-We stern Argentina, and in Ce meteries dated to the Span ish Nat ive P eriod. GOTAR C. Series B. Go thenburg Archaeological Theses N o 5. Gothenburg. ISBN 91-859 5 2 - 4 8 - 6. 1996 MY R DAL-RU N EBJER, Eva: Rice and Millet. An archaeological case study of a Sri L ankan transbasin irrigation sys tem. GOTARC . Series B. Gothenburg Archaeological Theses No 6. Gothenburg. ISBN 91-859 5 2 - 5 0-8. 1997 SCHJ E L L E R U P, Inge: Inc as and Spa niards in the Co nque st of the Cha chap oyas . Archaeological and Et hnohistorical Resea rch in the Nor th-e astern Andes of Peru . GOT ARC. Series B. Gothe nburg Archaeological Theses No 7. Gothenburg & The Natio nal M useum of Den mark. De par tment of Eth nograp hy. Cop enhagen. ISBN 91 85 9 5 2 - 5 2 - 4. 1998 KARLSSON, Håkan : Re-Think ing Archaeology. GOTARC. Series B. Gothe nburg Archaeological Theses No 8. Gothenburg. ISBN 91-85 9 5 2 - 6 2 -1. 1998 PE RSSON, Per: Ne olitikums början. Und ersökningar kring jordbr ukets introduktion i Nor deurop a. Göteborgs universitet, Institutionen för arkeologi. Göteborg. (D ispu tationsup plag a). 1998 ARWILL - N O R DBLADH, Elisabeth: G enuskonstruktioner i Nor disk Viking atid. Förr oc h N u. GOTARC. Series B. Gothenburg Archaeological Theses No 9. Göteborg. ISBN 91-85 9 5 2 - 6 8 -0. 1998 BENGTSSON , Lisb et Prehist oric Stonewo rk in the P eruvian Andes. A Case Stud y at O llantaytam bo. Gothenburg Un iversity, Dep artment of Archaeology. (Dis puta tionsupp laga). 1998 BENGTSSON, Lisbeth: P rehistoric Stonewo rk in the P eruvian Andes. A Case Stu dy at Olla ntay tambo. Göteborg Unive rsity, D epa rtment of Archaeology GOTA RC B:10 / Etnogra fiska Museet , Göteborg. Et nologiska studier 44. Göteborg 1998. ISBN 91-85 9 5 2 -76-1. 1998 N O R D Q VIST, Bengt: A Study of the Mesolithi c on the West C oast of Swe den. Including A case-stud y of coast al sites w ith organic remains from the Boreal and E arly Atla ntic p eriods. Ap pend ix: Eva- Lena Larsso n. Göteborgs universitet. Institutionen för arkeologi. 1998. (Dis puta tionsupp laga). 1999 P E RSSON, Per: N eolitikums början. U ndersökningar kring jo rd­ brukets introduktion i No rdeuropa. GOTARC se rie B, Gothenburg Archaeological Theses No 11. Kust till kust-b öcker nr 1. Göteborg och Upp sala 1999. (OBS. Felak tigt och ej r ättn ingsbart Gotarc B-numm er). 1999 BÅGENH O L M, Göst a: Arke ologi och språ k i norra Ös tersj öområde t. En kri tisk genomgå ng av de senaste åren s försök att finna synte ser mellan historisk lingvistik och arkeologi. (Dis puta tionsupp laga). GOTARC. Seri es B. Arkeologiska Skrifter no 11. Göteborg 1999. 1999 BÅGEN HO L M, Gö sta: A rkeologi och språ k i norra Öst ersj öområde t. En kr itisk genomgång av de senaste åren s försök att finna syn teser mellan historisk lingvistik och arkeologi. GOTAR C. Series B. Gothenburg Archaeological Theses No 12. Göteborg 1999. ISBN 91-859 5 2 - 9 8 - 2. 2000 SCHE DIN, Perni lla: Mö ten med Vär mland - o m kontakter under järn ålde rn. GOTARC. Ser ies B. Gothenburg Archaeological Theses No 14. Göteborg 2000. ISBN 91-859 5 2 - 3 9 -7. 2000 NORD Q VIST, Be ngt: Coas tal Adapta tions in the Mesoli thic. A study of coastal sites with organic remains from the Boreal and Atlantic p eriods in Wes tern Sw eden. Appe ndix : Eva-Le na La rsson. GOTARC . Series B. Gothenburg Archaeological Theses No 13. Göteborg. ISBN 91-859 5 2 - 2 7-3. 2001 ARTELIUS, Tore: Bortglömda förestä llningar. Begravningsritual och begravningspla ts i hallän dsk yng re j ärnå lder. Riks antikvarieäm betet. Arkeologiska Un dersökningar. Skrifter 36. Riks antikvarieäm betets förlag. Göteborgs universitet. Institutionen för arkeologi. GOTARC. Ser ies B. Gothenburg Archaeological Theses N o 15. ISBN 91-7209-192- 4. 2001 LÖFVING, Ca rl: Goth ia som dansk/e ngelskt skattland. Et t exem pel på h eterarki omkring år 1000. GOTARC . Series B. Gothenburg Archaeological Theses N o 16. Göteborg 2001. ISBN 91-859 5 2 - 5 5 - 9. 2001 GUSTAFSSON, Anders: Arkeologihistorioa som historia och som arkeologi. Studier i arkeologins egenhistorier. GOTARC. Se ries B. Gothenburg Archaeological Theses No 17. Göteborg 2001. ISBN 91-859 5 2 - 57 -5. N ä r börjar egentligen samtiden? S varet är inte så enkelt som det vid en första anblick kan tyckas — särskilt inte om man väljer att ställa fråga n utifrån ett vetenskaps historiskt persp ektiv. En vetenskap lig ikon som Cha rles Da rwi n kan exemp elvis för mån ga biologer framstå som en högst levande samtalspar tner, medan levande kollegors resultat avfä rdas som vetenskapl iga å tervänd sgrä nder — de förp assas till h istorien. Ur den kakofoni av motsä gelsefulla och mång tydig a skeenden som historien inry mmer, väljer vi endast ut ett litet fåtal som skän ker mening och sammanhang i sa mtiden. I föreliggande avhandling utgå r författaren från att denna generella karakteristik också i sina väsent liga delar över- rensstä mmer med hur vetenskaps män använd er sina egna historier för att begrip liggöra sitt vetenskapa nde, formera sina stå ndpu nkter och vet­ enskaplig a världsb ilder. Vet enskapsh istorien framstår i denna ljuss ättn ing inte bara som ett kronologiskt distanserat och neutralt obj ekt, utan i lika hög grad som en stän digt när varande och aktuell samtidsresurs på olika nivå er i forskarsamhälle t. De t är från denna allmänna verklighetsbeskrivning denna text utgår . I avhandlingen studeras där för olika former av arkeologihistoria, dess använd ningar, förutsättn ingar och begränsn ingar. ISSN 0282-6 860 ISBN 91-85 952-5 7-5