På vilket sätt uppmärksammas flickor och pojkar i klassrummet? En studie om lärarens bemötande och elevernas uppfattning av bemötandet i de tidigare skolåren.

Abstract

Syftet med vårt arbete är att studera kommunikationen mellan lärare och elever, det vill säga hur läraren bemöter sina elever ur ett könsperspektiv och hur eleverna uppfattar lärarens bemötande samt hur flickor respektive pojkar själva tar kontakt med sin lärare i klassrummet. Vi vill även ta reda på vilken syn läraren har på sitt eget förhållningssätt gentemot eleverna ur ett kön- och genusperspektiv. Avsikten med vår studie är också att diskutera vilka eventuella konsekvenser lärares bemötande kan leda till.

För att besvara vårt syfte med frågeställningar använde vi oss av intervjuer och observationer som datainsamlingsmetod. Studien är kvalitativ och genomfördes i en klass med elever mellan 7-9 år samt deras lärare. Vi intervjuade sex pojkar och sex flickor i klassen samt deras lärare. Vi använde oss av den ostrukturerade intervjuformen samt två observationsmodeller; en strukturerad och en osystematisk observation. När vi observerade studerade vi elevernas och lärarens agerande och bemötande av varandra, exempelvis undersökte vi hur många gånger läraren tog kontakt med pojkar respektive flickor och hur den kontakten såg ut. Genom våra intervjuer ville vi få reda på hur eleverna själva upplever sin klassrumssituation, hur de bemöts och om flickor och pojkar uppmärksammas på ett likartat sätt? I intervjun med läraren ville vi få reda på hur hon själv uppfattar sitt bemötande gentemot pojkar och flickor samt hennes syn på genus/könsroller.

Vårt resultat visar på att pojkar får en betydligt större plats i klassrummet genom att de själva både kräver och får mer uppmärksamhet av läraren. Fastän läraren själv anser att hon försöker vara medveten om hur hon bemöter flickor respektive pojkar, visar vår observation till exempel på att läraren tog kontakt med pojkarna två av tre gånger och den kontakt pojkarna fick bestod till största delen av tillrättavisningar. Vår studie visar att det även var pojkarna som hade lättast att själva ta kontakt med sin lärare. Detta medförde att flickorna tog på sig rollen som tysta, självgående och till viss del en tillbakadragen roll. Trots detta ansåg inte flickorna och pojkarna själva att de blev bemötta på olika sätt eller olika mycket av sin lärare.

Genom vårt resultat har vi kommit fram till att det är viktigt att lärare är medvetna om hur de arbetar och vilket förhållningssätt de har när de bemöter sina elever, för att inte förstärka och föra vidare traditionella könsmönster.

1