Finns skillnader i fördelningen av redovisade immateriella tillgångar och goodwill mellan några svenska och amerikanska telebolag?

Abstract

Bakgrund: Av tradition har det funnits två redovisningsmodeller i de industrialiserade länderna, den anglosaxiska respektive den kontinentala. USA är ett exempel på ett land där man tillämpat den anglosaxiska modellen medan man i Sverige sedan länge har tillämpat den kontinentala. Under senare år har den anglosaxiska redovisningsmodellen kommit att dominera över den kontinentala. Sedan januari 2005 gäller inom EU ett nytt regelverk som svenska noterade koncernbolag har att följa, vilket är framtaget av IASB. Detta har medfört tämligen stora förändringar i redovisningsarbetet. I USA har motsvarande regelverk framtaget av FASB tillämpats sedan 2002, vilket bidragit till att man där har större erfarenhet av de nya bestämmelserna och kunnat få fram en mer inarbetad praxis bland företagen. Gauffin och Nilsson har jämfört hur svenska och amerikanska börsföretag, som genomfört företagsförvärv, redovisade immateriella tillgångar och goodwill enligt de nya regelverken för år 2005. Deras studie kunde inte påvisa några markanta skillnader mellan länderna vad gäller fördelning av immateriella tillgångar på goodwill och identifierbara sådana i samband med rörelseförvärv. Syfte och avgränsningar: Syftet med studien är att undersöka huruvida det finns skillnader i redovisningen av immateriella tillgångar och goodwill mellan svenska och amerikanska företag då man går ner på branschnivå. Vidare skall orsaken till eventuella skillnader analyseras samt utvärderas. Vi har valt att avgränsa studien till att innefatta Telebolag för att därefter göra ett urval av två företag inom respektive land. Metod: Basen för vår uppsats har varit att gå igenom och granska gällande regelverk samt valda företags årsredovisningar för år 2006 i syfte att utläsa eventuella skillnader. Slutsats och resultat: Vi har funnit att granskade amerikanska företag i större utsträckning redovisar immateriella tillgångar skiljt från goodwill, jämfört med de två svenska. Däremot finns likheter mellan företagens sätt att redovisa immateriella tillgångar på goodwill respektive identifierbara sådana inom samma nation. Vi kan i vår studie notera att det finns vissa materiella skillnader mellan regelverken trots strävanden mot en harmonisering. Vår bedömning är att dessa mycket väl kan förklara funna olikheter i redovisningen av immateriella tillgångar och goodwill eftersom de ger utrymme för olika tolkningar och därmed tillämpningar. Tillämpningen av olika redovisningstraditioner med en sedan länge utvecklad praxis kan bidra till detta. Förslag till fortsatta studier: En ny liknande studie av företag i olika länder skulle vara motiverad att göra om några år för att se om en längre tillämpning av de internationellt harmoniserade regelverken leder till bättre överensstämmelse vid redovisningen av immateriella tillgångar och goodwill. Om möjligt borde en sådan uppföljande studie omfatta mer än en bransch.