Språk- och kunskapsutveckling i idrott och hälsa. Gymnasielärares syn på språkutveckling för elever med svenska som andraspråk

Abstract

Studiens syfte är att få ökad kunskap om vilken roll språket spelar i ämnet idrott och hälsa för elever med svenska som andraspråk utifrån lärares syn. Vidare undersöks eventuella didaktiska val lärare tillämpar för att stötta elevernas språkkunskaper. I denna studie riktas fokus mot hur idrott- och hälsa lärare beskriver sin syn på ämnesspråket samt om och i så fall hur lärare beskriver att de använder ett språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Studien tar sin teoretiska utgångspunkt i två centrala teorier, stöttning (Wood et al. 1976:90, Gibbons 2018b:24) och Cummins (2017:56) modell för integrerad språk- och kunskapsutveckling. Andraspråkselever står inför en dubbel utmaning, då de ska tillägna sig nya språkkunskaper samtidigt som de lär sig ämneskunskaper på sitt andraspråk (Gibbons 2018). Denna utmaning kan relateras till Cummins (2017:53) beskrivning för skolspråk och vardagsspråk, där elever utvecklar vardagsspråket tidigare och skolspråket tar länge tid att utveckla. Studiens forskningsfrågor undersöks genom fyra individuella semistrukturerade intervjuer med lärare som undervisar i ämnet idrott och hälsa. Resultaten i studien visar att enligt lärarnas uttalanden i intervjuerna förekommer språklig stöttning i ämnet idrott och hälsa. De främsta verktygen som används är kroppsspråk och förenklingar av ämnesspecifika begrepp. Kroppsspråk används frekvent vid både framplockning av material och för att visa övningar där eleverna förväntas imitera och sedan utföra på egen hand. Den språkliga stöttningen i form av förenklingar av ämnesspecifika begrepp innebär att lärare använder synonymer till begreppen på ett vardagsnära språk. Resultatet visar även lärarnas arbete med det ämnesspecifika språket ofta förekommer informellt och att lärarnas medvetna och konkreta begreppsarbete är bristande. Lärarna menar att de är medvetna om ämnesspråket och dess betydelse, däremot genomsyras ämnet till störst del av praktiska moment, snarare än ett systematiskt språkutvecklande arbetssätt. Kroppsspråket betonas av lärarna som en central stöttningsmetod, till detta nämns även visuellt stöd i form av bilder och praktiska genomgångar. I studien diskuteras nödvändigheten av språkutvecklande arbetssätt i ämnet idrott och hälsa, med fokus på olika former av stöttning och användning av ämnesspråk. Vidare diskuteras att elevernas språk- och ämneskunskaper skulle kunna förbättras om undervisningen tydligare integrerar språklig stöttning som inte syftar till att förenkla ämnesspråket. För att främja elevernas språkkunskaper och ämneskunskaper bör lärare få fortbildning i språkutvecklande undervisning.