Elever med autism och skolfrånvaro, En kvalitativ studie om elevers upplevelse av högstadietiden

Abstract

Problematisk skolfrånvaro är ett växande problem, både i Sverige och internationellt. Hög frånvaro resulterar i lägre måluppfyllelse, ökar svårigheterna att i vuxenlivet komma in på arbetsmarknaden, samt ökar risken för exempelvis missbruk, kriminalitet och psykiska besvär. Forskning inom området skolfrånvaro har tidigare främst fokuserat på riskfaktorer och konsekvenser av frånvaro, samt behandlingsmetoder när skolfrånvaron är ångestrelaterad. Detta har genererat ett i viss mån individinriktat perspektiv. Senare studier rekommenderar en vridning av detta perspektiv mot hur skolan kan skapa en närvarofrämjande skolmiljö, och att eleverna själva får komma till tals i forskningen. Elever med autism är överrepresenterade inom den elevgrupp som har hög skolfrånvaro, men i dagens forskningsläge syns en avsaknad av de autistiska individernas egna perspektiv. Syftet med studien är att undersöka elever med autisms upplevelser av skolfrånvaro samt vilka utmaningar och hinder de upplever sig ha mött i skolan under denna tid. Detta i syfte att bidra med kunskap om elevers egna upplevelser av skolan och frånvaron under högstadiet samt att ge förslag på insatser som kan öka dessa elevers möjligheter till delaktighet i skolan under högstadiet. Följande frågeställningar besvaras: - Vad i skolan under högstadiet upplevde elever med autism hindrade dem från att delta i undervisning? - Hur upplevde dessa elever skolans miljöer? - Vilka närvarofrämjande skolinsatser upplevde dessa elever hjälpte dem komma tillbaka till skolan efter lång och sammanhållen frånvaro? - Hur upplevde dessa elever det att vara hemma? För att komma åt elevers egna upplevelser kring detta användes kvalitativ intervjuform med en fenomenologisk ansats och tematisk analys. 7 personer med autism och erfarenhet av problematisk skolfrånvaro intervjuades. Två övergripande teman utkristalliserades; stökig och ostrukturerad skolmiljö, samt psykisk ohälsa, följt av ett antal underteman. Resultatet redovisades utifrån tre faktorer; skolrelaterade, sociala och individrelaterade faktorer. Av resultatet framgick att samtliga respondenter beskrev psykisk ohälsa, men att den inte var skolrelaterad för alla. Dock hade skolan och dess brist på relevanta anpassningar understött det dåliga måendet hos samtliga. Upplevelsen av att vara hemma präglades av ångest och dåligt psykiskt mående hos samtliga respondenter. Behovet av lugna platser i skolan för återhämtning och stöd lyftes, samt vikten av att ha en trygg och stödjande relation med en vuxen i skolan. Behovet av att anpassa undervisning och skolmiljö för dessa individer blev tydlig, samt att elevhälsans roll och uppdrag kan behöva ses över och att den möjligen behöver erbjuda lättare behandling av exempelvis ångest och sömnsvårigheter