Umgänge – till varje pris? En analys ur ett barnrättsperspektiv av föräldrabalkens tillgodoseende av barnets rättigheter enligt barnkonventionen i umgängesmål där uppgifter om våld förekommer

Abstract

Barn behöver en stabil relation till sina föräldrar, men att utsättas för eller bevittna våld ökar risken för psykisk och fysisk ohälsa. Arbetet syftar till att undersöka och fastställa barnets rättigheter i umgängesmål, där det förekommer uppgifter om att en umgängesförälder utövat våld eller övergrepp mot barnet, enligt gällande rätt samt ur ett barnrättsperspektiv. Studien innefattar en jämförelse mellan svensk, norsk och dansk rätt. Därefter utvärderas om en reform av svensk lagstiftning är motiverad, med barnkonventionen som analysverktyg. Studien visar att svensk rätt både uppfyller och brister i att tillgodose barnets rättigheter enligt barnkonventionen, vilket motiverar en tydligare harmonisering. Undersökningen utreder om de föreslagna ändringarna i prop. 2024/25:10 och justeringar inspirerade av dansk och norsk rätt kan stärka barnets rättigheter enligt barnkonventionen i svensk rätt. Prop. 2024/25:10 föreslår att risken för att barnet far illa ska väga tyngre än kontaktprincipen, vilket ses som positivt ur ett barnrättsperspektiv. Däremot ifrågasätts om en reformering genom ett tillägg i 6 kap. 15 § FB är nödvändig, då rätten till umgänge redan kan frångås. Kontaktprincipen och risken för att barnet far illa bör inte konkurrera i portalparagrafen, och ett borttagande av kontaktprincipen samt ett betonande av risken för att barnet far illa, i 6 kap 2 a § FB, anses motiverad ur ett barnrättsperspektiv. Det är av vikt att inga situationer som kan skada barnet hamnar utanför definitionen av våld. Att lagstadga en presumtion mot umgänge kan stärka barnets skydd enligt art. 19 barnkonventionen men riskerar att inskränka rätten till familjeliv och ge intryck av en förutbestämd bedömning, även om det finns situationer där umgänge typiskt sett är att anse skadligt för barnet. Skyddsåtgärder kan bidra till barnets skydd men utgör inte fullständiga lösningar. Barnets rätt att bli hörd måste säkerställas, särskilt för yngre barn, och olämplighetsundantaget kan ifrågasättas ur ett barnrättsperspektiv. Införandet av 6 kap. 19 a § FB kan stärka domstolens beslutsunderlag, och det är viktigt att yrkesverksamma får utbildning om våldets påverkan på barn. Vidare bör möjligheten till initiativrätt och ombud utredas vidare.