Kommunikation med de yngsta barnen i förskolan.

Abstract

Syftet med vår studie är att undersöka förskollärares uppfattningar av yngre barns kommunikationsstrategier samt kommunikationens funktion och vilka utmaningar som kan identifieras. Detta blir relevant att undersöka eftersom förskolläraren har ett pedagogiskt ansvar i barns lärande och utveckling och det krävs en kunskap och ett förhållningssätt hos förskolläraren att skapa möjligheter för barns kommunikation. Forskningsfrågorna är: 1.Vilka kommunikativa strategier uppfattar förskollärare att de yngsta barnen använder i samspelet med andra barn? 2. Hur uppfattar förskollärare kommunikationens funktion i de yngsta barns samspel och vilka utmaningar kan identifieras? Studien har en fenomenografisk utgångspunkt och undersöker skillnader i förskollärares olika uppfattningar kring kommunikation som sedan beskrivs i våra beskrivningskategorier och utfallsrum. Det är en kvalitativ studie där vi har intervjuat 6 förskollärare som arbetar med barn i åldrarna 1-3 år. Resultatet visar att kommunikation inbegriper kroppsliga och verbala sätt att uttrycka sig på och ses som en process som sker med andra medmänniskor men kan också inbegripa estetiska uttryckssätt. Resultatet visar även att kommunikationen har en tydlig funktion för barns sociala, emotionella och kognitiva utveckling och att både verbala och icke-verbala metoder används, exempelvis ljud, kroppsspråk och föremål. Förskollärarna uppfattar konsekvenser av en icke-fungerande kommunikation som missförstånd, fysiskt våld (bitningar, slag, knuffar) och ett långsiktigt socialt utanförskap i samhället. Respondenterna delar lika uppfattningar kring att det är förskollärarens ansvar att ge barnen de förutsättningar som behövs för att kunna samspela med andra barn och använder metoder som språkstärkande lärandeakter, bildstöd, TAKK, närvarande i lek kritiska situationer och ett uppmuntrande förhållningssätt. Det uppfattas finnas organisatoriska svårigheter som tid, personal och utbildning samt att faktorer som flerspråkighet påverkar möjligheten att stötta barns kommunikativa strategier. Resultaten diskuteras och i förhållande till tidigare forskning och en fenomenografisk analys.