Utomhuspedagogik i förskolan. En litteraturstudie om hur utomhuspedagogik kan gynna barns lärande och utveckling i förskolan.

Abstract

Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka hur utomhuspedagogik i förskolan kan gynna barns lärande och utveckling, och hur förskolepersonalens inställning till utomhuspedagogik påverkar denna. Det problem vi utgår ifrån som motiverar vår studie är att vuxnas inställning till utomhuspedagogik idag kan ses som något riskfyllt, som att barn kan skada sig i utomhusmiljöer. Detta risktänkande kan leda till att förskolepersonal undviker att arbeta aktivt med utomhuspedagogik, vilket kan hämma barnens lärande i naturområdena. Trots att det står skrivet i “förskolans läroplan” (2018) där det står att “barnen ska få förutsättningar att utveckla en allsidig rörelseförmåga genom att ges möjlighet att delta i fysiska aktiviteter och vistas i olika naturmiljöer” (s. 9). Den uppsatstyp vi skrivit är litteraturstudie, där metoden för studien är tematisk analys. Vi har analyserat nio stycken studier, och kodat vårt resultat i fem olika teman. Materialet vi analyserat är kvalitativa studier, som använt sig av metoder som intervjuer och observationer av barn, samt fältstudier på förskolor. Denna avgränsning gjordes eftersom det redan fanns många studier som studerat förskolepersonals tolkningar av barns lärande genom utomhuspedagogik, men inte lika många som studerat barnens perspektiv i sammanhanget. De teman som vi identifierade i vår analys är: miljöns betydelse för barns utveckling och lärande, sociala kompetenser, personlig utveckling, kreativitet och problemlösningsförmåga samt lek. Resultatet i studien visar att om barn ges möjligheten av förskolepersonal att själva upptäcka och reflektera kring sina egna riskfyllda erfarenheter i naturen, så sker även ett lärande och utveckling här.