Inkludering i förskolan - Förskollärares yrkesprofession i relation till barns individuella behov och utbildning.

Abstract

Studiens innehåll redogör hur förskollärare arbetar för att bemöta barn i behov av särskilt stöd utifrån deras individuella förutsättningar med avstamp i specialpedagogiken som teoretisk utgångspunkt. De frågeställningar som vi har valt att utgå från för att besvara syftet fokuserar på hur förskollärare arbetar för att säkerställa en likvärdig utveckling för barn som är i behov av extra stöd, vilka förhållningssätt som förskollärare använder sig av i mötet med barn i behov av särskilt stöd samt hur arbetet med inkludering lyfts fram som gynnsamma för barn som är i behov av särskilt stöd. Studien har utgått från en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som källa för insamling av empiri. Resultatet visar att förskollärarna diskuterar förhållandevis mycket likasinnat kring barn i behov av särskilt stöd och förhållningssätt som ses som gynnsamma för dem. Förskollärarna förklarar att det finns önskvärda sätt att arbeta mot en inkluderande verksamhet som ska ta alla barns individuella behov i beaktning. Dilemmat med stora barngrupper och det åtstramade personalantalet är något som lyfts hos flera av förskollärarna som grundläggande faktorer till varför arbetet i förskolan planeras utifrån att möta barnen på en gruppnivå i stället för att möta barnen på en individnivå. Förskollärarna förklarar att det är till följd av att det inte finns resurser för att möta barnen en-till-en i förskolans verksamhet. Slutligen följer en diskussion om hur studien initierats av oss författare baserat på den kunskap vår verksamhetsförlagda utbildning gett oss i relation till barn i behov av särskilt stöd. Vi tar upp hur förskollärarna pratar om dessa barns utbildning och hur den formas för att möta alla barns individuella behov. Det visar sig vara ett komplext dilemma i relation till att samtidigt lyckas värna om resterande barngrupp.