“Vi behöver förutsättningar för att kunna anpassa”

Abstract

Innevarande studie syftar till att med hjälp av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori undersöka hur fyra förskollärare resonerar om hur de stöttar alla barn under samlingen. Syftet med studien mynnade ut i frågeställningar om hur förskollärare skapar en miljö som främjar alla barns delaktighet under samlingen och vilka förutsättningar förskollärare anser att de behöver för att göra det. Den empiri som ligger till grund för studien består av intervjuer med förskollärare. I resultatet tematiseras diskurser som blev synliga vid intervjuerna; samlingens syfte, anpassningar under samlingen och förskollärares förutsättningar. Resultatet visar bland annat att samlingen främst syftar till att göra barnen informerade om hur dagen på förskolan ser ut. Vidare visar resultatet att förskollärare genom olika strategier anpassar samlingen utifrån alla barns behov och förutsättningar, där användning av bildstöd och TAKK är de mest framträdande anpassningarna. Slutligen visar resultatet att förskollärare behöver olika förutsättningar för att anpassa samlingen efter alla barn, där den mest framträdande förutsättningen är att de är tillräckligt med pedagoger. Med hjälp av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori (Bronfenbrenner, 1986) strukturerades barnets omgivning upp i nivåer vilket fungerade som ett konkret hjälpmedel vid analysen av empirin. Analysen visade att samlingens syfte relaterar till alla nivåer, att sättet förskollärare anpassar samlingen efter alla barn i synnerhet berör mesonivån och att förutsättningarna huvudsakligen relaterar till makronivån. Dessa diskurser problematiseras i studiens avslutande del, där de diskuteras i relation till studiens frågeställning och relevans för förskollärares yrkesutövning. Avslutningsvis presenteras didaktiska implikationer, som att barnen behöver uppleva att samlingen är meningsfull och att det särskilda stödet integreras i den ordinarie verksamheten.