Förskollärares möte med autismdiagnostiserade barn - En empirisk studie

Abstract

Antalet barn med autism ökar i samhället, det finns minst en elev med autismdiagnosen i varje skolklass enligt. Det är dock oklart hur många barn i förskoleåldern kan ha autism, men inte fått diagnosen på grund av att de inte utreds i tidig ålder enligt Socialstyrelsen (2022). Den här studien har för avsikt att belysa förskollärares upplevelser och erfarenheter i mötet med barn som har autism. Den lyfter också fram vägar för lärandet hos autismdiagnostiserade barn och tar sin utgångspunkt i första hand i det specialpedagogiska perspektivet men även i det sociokulturella perspektivet på lärandet. Frågeställningar som undersökningen ställer handlar om utmaningar som förskolläraren möter i sin yrkesutövning samt på vilka sätt de hanterar dessa trösklar för att öka delaktighet och inkluderingen i verksamheten. Den insamlade empirin består av semistrukturerade intervjuer med förskollärare som är utbildade under olika perioder, vissa har också behörighet att undervisa i låg- och mellanstadiet. Resultatet visar att utmaningen består av brist på tid och resurser, vilket inverkar framsteg och progression för barn med autism samt försvårar för förskollärare att utföra sitt uppdrag i enlighet med läroplanen. Tid och resurser är avgörande om man vill hjälpa barn med autism att utvecklas i sin kognitiva utveckling, men även i det sociala samspelet då det har framkommit att dessa barn hamnar ofta i konflikter på grund av nedsatt mentaliseringsförmåga. De intervjuade var eniga om vikten av användningen av tydliggörande pedagogiken som är betydelsefull för att skapa struktur och förutsägbarhet. Dessutom ser det olika ut på olika förskolor och skolor när det gäller inkludering av autismdiagnostiserade barn, utifrån analysen märkte vi skillnader mellan arbetet med inkludering i skolan och förskolan. Med utgångspunkt i specialpedagogiska perspektivet försöker lärarna att inkludera barn med autism i gruppen bland annat genom att anpassa undervisningen och förändra omgivningen för att minska stress som kan uppstå på grund av för höga kraven som ställs på barnen som har annorlunda utveckling än barn som följer en normal utvecklingskurva , men majoriteten upplever att de inte räcker till och att de önskar sig en förbättring i form av mer resurs i klassen, mindre grupper och mer tid för planering.