Elefanten i (ensemble)rummet
Abstract
Samtida studier har visat på en trend där psykisk ohälsa drabbar skolungdomar oftare. För
musikstuderande kan psykisk ohälsa komma till uttryck som musikrelaterad prestationsångest
(MPA) vilket riskerar att hindra musikstudenter från att uppnå de färdigheter som återfinns
inom musikämnets ämnes- och kursplaner. Syftet med denna studie är därför att undersöka
musiklärares uppfattning om och eventuella didaktiska förebyggande av gymnasieelevers MPA
i samband med offentliga uppspel. Studien bygger på semistrukturerade intervjuer med fem
gymnasielärare i musik. En tematisk analys genomförs på materialet och ett tidsperspektiv på
musikrelaterad prestationsångest används som teoretiskt ramverk.
Resultaten visar att lärarna delar flera uppfattningar om MPA, som exempelvis att frontande
ensembleroller kan ge mer MPA än andra ensembleroller, att mindre gruppsammansättningar
kan ge mer MPA än större sådana, att solistiska musikinsatser kan ge mer MPA jämfört med
andra slags musikinsatser, att en större erfarenhet av att musicera kan ge mindre MPA, att en
större förtrogenhet med materialet som ska framföras kan ge mindre MPA, att alternativa
uppspelsformer kan ge mindre MPA samt att dåligt självförtroende kan vara relaterat till MPA.
Resultaten visar också lärarnas agerande i samband med MPA ur ett tidsperspektiv med tre
faser som var och en representerar före, under och efter ett framträdande. Lärarnas
förebyggande ageranden innefattar bland annat råd om hur eleverna kan hantera ett nervöst
uppspel, olika slags didaktiska anpassningar och ett grundligt arbete med materialet som ska
framföras. Lärarnas hantering av MPA under ett uppspel innefattar olika typer av muntligt och
praktiskt stöd, såsom exempelvis stöttande kommentarer i samband med framträdandet och
stöttande gester från publiksidan. Lärarnas uppföljande agerande efter ett framträdande
innefattar också emotionellt stöd till de värst drabbade eleverna. I resultatet framkommer en
genomgående uppfattning hos flera av lärarna om att MPA är något de av olika anledningar
väljer att undvika att prata om, ofta på grund av en oro över att samtal om nervositet ska förvärra
deras nervösa elevers situation.
Diskussionen fastställer att majoriteten av lärarnasrapporterade uppfattningarstämmer överens
med vad tidigare forskning i ämnet har visat, medan vissa av lärarnas uppfattningar utgör
exempel på potentiell ny kunskap om ämnet. Diskussionen visar även att lärarnas stöttning i
uppspelsfasen är i linje med vad tidigare forskning har visat underlättar för elever med MPA.
De förebyggande insatserna bygger däremot sällan på att prata om MPA med eleverna och de
uppföljande insatserna genomförs bara av ett fåtal av lärarna. Slutligen diskuteras några av
lärarnas återkommande undvikande beteenden och dess potentiella konsekvenser för elevernas lärande.
Degree
Student essay
View/ Open
Author
Grundberg, Love
Keywords
MPA, music performance anxiety, stage fright, musikrelaterad prestationsångest, scenskräck, nervositet, oro
Language
swe