URBANISERING I FEM SVENSKA LÄN. En kvantitativ studie om intrakommunal urbanisering i Blekinge, Jönköpings, Kalmar, Kronobergs och Östergötlands län

Abstract

Under de senaste 100 åren har Sverige genomgått flera olika faser av urbanisering och därav har urbaniseringens roll blivit alltmer viktigare för Sverige idag; då detta bland annat berör större frågor som exempelvis klimatomställningen etc. Urbaniseringen har också lett till att den äldre delen av befolkningen blir lämnande kvar på glesbygder eller rurala områden. Anledningen till detta är urbaniseringens största intressenter utgörs av kategorin för yrkesverksamma personer som väljer att flytta till tätorter. En delvis orsak bakom denna förflyttning beror på att tätorter erbjuder människor fler attraktiva jobbmöjligheter och samhällsfunktioner som ej existerar på glesbygden i samma utsträckning. Därtill påverkar också möjligheten till utbildning i form av universitet förflyttningen. Med hänsyn till detta är därför syftet med examensarbetet att undersöka hur den intrakommunala urbaniseringen inom fem län i Sverige har uppträtt under de senaste 50 åren, det vill säga åren 1970–2020. Begreppet intrakommunal urbanisering i denna bemärkelse undersöker hur människor förflyttar sig från rurala områden till en eller flera tätorter inom kommuner. Examensarbetet skapar sålunda en bredare förståelse bakom vilka sorters tätorter som växer respektive minskar i sin befolkning på kommunal nivå. Därtill bidrar också examensarbetets resultat till att bidra med information till den kunskapslucka som råder angående urbanisering på kommunal nivå. Resultatet uppnås genom en statistisk analys där omfattande data används, vilket således bidrar till en större tillförlitlighet hos resultatet; närmare bestämt undersöks 51 kommuner med tillhörande tätorter inom samtliga fem län. Fortsättningsvis visualiseras resultatet i form av tabeller där det är möjligt att urskilja hur många tätorter som ökar respektive minskat sin befolkning i varje enskild kommun. Bland annat framgår det att fler tätorter har ökat sin befolkning jämfört med minskat under de senaste 50 åren. Det mest väsentliga som framkommer är emellertid att den procentuella tätortsbefolkningen huvudsakligen ökar för samtliga kommuner; och således påvisas en stark trend angående tilltagande intrakommunal urbanisering. Av denna anledning framkommer ett mönster som talar för en urbanisering på intrakommunal nivå som synliggjorts för många tätorter inom de 51 undersökta kommunerna. Vidare kan examensarbetets resultat också kopplas till begreppet centralortsteorin, vars ramverk förklarar vikten bakom centrala tätorter och deras roll bakom omkringliggande platser och deras tillväxt.