Att främja fysisk aktivitet

Abstract

Barn och ungas syn på fysisk aktivitet har genomgått en förändring. Från att fokus har legat på en kollektiv träning i form av föreningsidrott har fokus nu skiftat mot mer individuella träningsformer. På grund av detta behöver idrottslärare kunna anpassa skolans undervisning efter elevernas behov för att främja livslång rörelseglädje. Syftet med denna forskningsöversikt har varit att med hjälp av tidigare forskning identifiera kopplingar mellan ämnet idrott och hälsa och fysisk aktivitet på fritiden. Detta har gjorts genom användning av Martin Haggers teori The Trans-Contextual Model där autonom motivation och intention har varit i fokus. Metoden som användes var en systematisk sammanställning av åtta vetenskapliga artiklar. Resultatet påvisade att autonom motivation skapades och påverkades av flertalet faktorer där idrottsläraren var den främsta bidragande faktorn. Resultatet konstaterade även att autonom motivation till fysisk aktivitet kan överföras från en skolkontext till en fritidskontext samt påverka elevernas intentioner till fysisk aktivitet på fritiden. Vårdnadshavare och kompisar har även spelat en betydande roll gällande elevernas agerande utefter deras intentioner när det kommer till att delta i fysisk aktivitet på fritiden. Slutsatser som presenterades ifrån de åtta granskade artiklarna visar att The Trans-Contextual Model fungerade som ett verktyg för att förstå kopplingar mellan idrott och hälsa i skolan och fysisk aktivitet på fritiden. Detta kan uppnås genom att idrottsläraren använder sig av ett autonomistödjande arbetssätt för att uppnå autonom motivation samt att resterande omgivning stöttar elevernas intentioner att vara fysiskt aktiva på fritiden.