Att främja barns språkliga förståelse - en fenomenografisk studie om förskollärares uppfattningar av högläsning med boksamtal i förskolan

Abstract

I läroplanen för förskolan kan man läsa att “Barnen ska erbjudas en stimulerande miljö där de får förutsättningar att utveckla sitt språk genom att lyssna till högläsning och samtala om litteratur och andra texter.” (Läroplan för förskolan, Lpfö, 2018 s. 8). Syftet med den här studien är att undersöka förskollärares uppfattningar av högläsning med boksamtal som medel för att berika och främja barns språkliga förståelse i förskolan och vidare vad förskollärare ser som gynnsamma didaktiska strategier. Undersökningen är kvalitativ och bygger på intervjuer av förskollärare. Med en fenomenografisk ansats har vårt empiriska material noga analyserats och sedan arbetats ned och bidragit till olika utfallsrum/beskrivningskategorier, där vi har fått syn på likheter och skillnader som framgår i förskolans verksamhet. De fyra beskrivningskategorier studien givit är olika didaktiska strategier, planering/reflektion, organisation och forskning/styrdokument som vi ingående analyserat utifrån den data som samlats in. Resultatet visar både variationer och samstämmighet kring hur man ser på och hur man undervisar genom högläsning med boksamtal i förskolan. Framför allt så påtalas de fördelar som högläsning med boksamtal bidrar till – exempelvis ökat ordförråd och samspel i olika situationer. Resultatet visar också andra gynnsamma didaktiska strategier som används i undervisningssyfte bland barn och vidare främjandet av deras språkliga förståelse i förskolan. Ytterligare framkommer de svårigheter och utmaningar som gör att högläsning med boksamtal inte sker i den omfattning som önskas. Resultatet visar också på att planering, reflektion och analys av den egna verksamheten blir en kvalitetssäkring av förskolans verksamhet. Att förhålla sig till forskning och styrdokument är även det något som ses som betydelsefullt för att utbildningen ska bedrivas på ett tryggt och likvärdigt sätt.