Att vårda personer med demenssjukdom i akutsjukvård

Abstract

Bakgrund: Befolkningen av äldre ökar globalt och studier visar att antalet äldre på akutmottagning är hög till följd av multisjuklighet, polyfarmaci och åldersrelaterade fysiologiska förändringar och funktionsnedsättningar. Dessutom ökar prevalensen av demenssjukdomar som en följd av ovan. Studier visar att även personer med demensproblematik ofta besöker akutmottagningen vilket är problematiskt då miljön där inte är anpassad för denna patientgrupp vilket utsätter dem för en rad utmaningar med negativa konsekvenser, såsom försämring av beteende och funktion. Personcentrerad vård till personer med demens är en utmaning inom akutvård och sjukhusmiljö. Sjuksköterskan har en nyckelroll i att tillhandahålla evidens- och erfarenhetsbaserad personcentrerad vård som säkerställer patientsäkerheten. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att vårda personer med demenssjukdom vid akutsjukvård. Metod: En litteraturöversikt med en systematisk databassökning i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO med hjälp av specificerade inklusions- och exklusionskriterier. Resultat: Den strukturerade litteraturstudiens resultat redovisade sjuksköterskors erfarenheter av att vårda personer med demenssjukdom vid akutsjukvård inom akutmottagningar och akuta sjukvårdsavdelningar. Sjuksköterskor beskrev både främjande och utmanande faktorer av att vårda personer men demenssjukdom där två huvudteman framkom: Sjuksköterskans strategier och organisatoriska eller strukturella faktorer. För att kunna hantera beteendemässiga- och psykiska symtom krävdes bland annat anpassning av omvårdnad, kreativitet och god kommunikation. Dessutom var teamarbete och anhöriga främjande faktorer för personcentrerad vård. Det som hindrade sjuksköterskorna från att ge god vård till personer med demenssjukdom var främst organisatoriska faktorer som brist i tid, personal och kompetens i kombination med den icke optimala vårdmiljön. Detta ledde ofta till emotionell stress och negativa attityder hos sjuksköterskorna. Slutsats: För att minska sårbarheten hos personer med demenssjukdom som är i behov av akut sjukvård är det viktigt att vården ges i en organisation som stödjer ett personcentrerat förhållningssätt. Därför behövs strategier som förses med resurser så att vårdmiljön och kompetensen möter personens fysiska- och psykosociala behov