Show simple item record

dc.contributor.authorJennerstrand, Josef
dc.date.accessioned2024-04-22T12:03:28Z
dc.date.available2024-04-22T12:03:28Z
dc.date.issued2024-04-22
dc.identifier.urihttps://hdl.handle.net/2077/80875
dc.description.abstractDen 7 december 2022 offentliggjorde Europeiska kommissionen ett förslag till direktiv om harmonisering av vissa delar av insolvenslagstiftningen inom EU:s medlemsstater. Initiativet är ett led i kommissionens arbete med att stärka kapitalmarknadsunionen och har till syfte att främja ekonomisk och finansiell integration inom unionen. Direktivförslaget innehåller flera nyheter till svensk konkurs- och rekonstruktionslagstiftning, bland annat införandet av så kallade pre-pack-förfaranden. Detta är ett förfarande som tillåter försäljning av gäldenärsföretagets verksamhet, eller delar av den, i direkt anslutning till att det formella insolvensförfarandet inleds, baserat på avtal som förhandlats fram därförinnan. Syftet med förfarandet är – bland annat – att effektivisera insolvenshanteringen och möjliggöra för ekonomiskt produktiva enheter att fortsätta sin verksamhet, vilket i sin tur förväntas generera högre återvinningsvärde, än om tillgångar hade sålts separat. Artikel 27 i direktivförslaget ger verksamhetens förvärvare möjlighet att ta över gäldenärsföretagets ömsesidigt förpliktande avtal, såsom hyres-, leasing-, och licensavtal. Detta är avtal vars fortsatta förefintlighet typiskt sett är avgörande för verksamhetens fortsatta drift, och därmed också förvärvarens intresse i att ta över verksamheten. Ett sådant övertagande föreslås kunna ske utan att medkontrahenten givit sitt samtycke därtill. Detta avviker från nuvarande ordning, där överlåtelse av ömsesidigt förpliktande avtal i regel kräver medkontrahentens samtycke. Arbetets fokus ligger på denna överlåtelsemöjlighet samt dess kontrast till nuvarande ordning och kastar därigenom ljus över den problematik som riskerar att uppstå i gränslandet mellan avtals- och insolvensrätt. Kontrasteringen skildras ur medkontrahentens perspektiv och dennes intressen i att välja sin avtalsmotpart. Arbetet belyser även frånvaron av en motsvarande överlåtelsemöjlighet vid konkurs respektive företagsrekonstruktion och utreder om en överlåtelsemöjlighet likt den som föreslås i direktivförslaget skulle kunna implementeras även i dessa förfaranden. Arbetet landar i att den avvikelse som sker genom artikel 27 framstår som motiverad och att den – givet den pre-pack kontext som den tar mark i – inte riskerar att åsidosätta medkontrahentens intressen i att välja avtalsmotpart. Arbetet visar även på den potential som finns i att införa en motsvarande överlåtelsemöjlighet vid konkurs respektive företagsrekonstruktion, men framhäver dock de risker för medkontrahenten som uppstår då överlåtelsen av avtalen sker separat, utan koppling till en verksamhetsöverlåtelse.sv
dc.language.isoswesv
dc.relation.ispartofseries2024.38sv
dc.titleÖverlåtelse av avtal vid insolvens - utan medkontrahentens samtycke. Om kommissionens förslag om pre pack och medkontrahentens intressen i att välja sin avtalsmotpartsv
dc.typeText
dc.setspec.uppsokSocialBehaviourLaw
dc.type.uppsokH1
dc.contributor.departmentGöteborg University/Department of Laweng
dc.contributor.departmentGöteborgs universitet/Juridiska institutionenswe
dc.type.degreeStudent essay


Files in this item

Thumbnail

This item appears in the following Collection(s)

Show simple item record