Exponerade för evighetskemikalier - En analys av PFAS-målet i Ronneby i ljuset av personskadebegreppets innebörd i ersättningsrätten

Abstract

Uppsatsen utgår från omständigheterna i det s.k. PFAS-målet i Ronneby där tusentals av kommunens invånare exponerats för höga halter PFAS genom dricksvattnet. PFAS är industriellt framställda ämnen som är mycket persistenta och kan lagras i kroppen under lång tid. Kunskapsläget om ämnenas påverkan på människors hälsa är begränsat men samband har konstaterats föreligga mellan exponering och flera negativa hälsotillstånd – däribland cancer och förhöjt kolesterolvärde. Den centrala rättsfrågan i målet var om ökad risk för framtida negativa hälsoeffekter i sig utgör en personskada. Uppsatsen analyserar frågan i ljuset personskadebegreppets rättsliga definition och tolkning. Därutöver undersöks om det finns skäl att bedöma de drabbades tillstånd som personskada ur ett rättviseperspektiv och om det finns rättspolitiska skäl till att utvidga personskadebegreppet. Eftersom begreppet återfinns i flera ersättningsrättsliga områden analyserar uppsatsen också vilka potentiella konsekvenser en utvidgning av det skulle få för det ersättningsrättsliga systemet. Särskilt undersöks möjliga försäkringsrättsliga effekter. Slutligen innehåller uppsatsen en kortare analys av HD:s avgörande i PFAS-målet som meddelades i arbetsperiodens slutskede. Analysen undersöker främst om domen ändrar personskadebegreppets innebörd. En jämförelse görs också mellan domstolens resonemang och de resultat som framkommit i uppsatsen.