SJUKSKÖTERSKORS MÖJLIGHET TILL IDENTIFIERING AV VÅLD I NÄRA RELATION INOM ONKOLOGISK VÅRD. En kvalitativ studie

Abstract

Våld i nära relation är ett utbrett problem över hela världen där sjuksköterskor har en viktig roll och ett ansvar i att identifiera personer som utsätts för våld. Trots det är det en liten andel som faktiskt identifieras inom hälso- och sjukvården. I en onkologisk kontext kan erfarenheter av våld ha en negativ påverkan på vården och behandlingen som ges, samtidigt kan behandlingen påverka en redan våldsutsatt person ytterligare. Syftet med examensarbetet var att beskriva faktorer som påverkar sjuksköterskors möjlighet till identifiering av våld i nära relation hos patienter med cancersjukdom. Totalt tio sjuksköterskor på en onkologklinik vid ett universitetssjukhus i Sverige intervjuades i fokusgrupper. Vid intervjuerna användes en semi-strukturerad intervjuguide. Materialet analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys med ett induktivt förhållningssätt och resulterade i fem kategorier samt tolv underkategorier. Resultatet visade på att våld i nära relation är ett svårt och komplext problem som inte är en del av det dagliga arbetet. Det framkom även att sjuksköterskorna är osäkra kring åtgärder efter identifieringen samt vad deras ansvar och skyldigheter är. Vidare visade resultatet på att det finns behov av rutiner och ytterligare kunskap inom våld i nära relation för att öka sjuksköterskornas trygghet och förmåga vid identifiering. De ansåg att tidsbrist, brist på enskilda samtalsrum och närvaro av anhöriga var några centrala hinder. Ett tydligt arbetssätt behöver implementeras i verksamheten för att främja identifiering av våld i nära relation.