En jämförelse mellan ipsilaterala stapediusreflexmätningar med olika stimuli och metodik

Abstract

Inledning: Tidigare forskning visar att det finns risk för falskt positiva svar vid ipsilateral stapediusreflexmätning. Orsaken är en mätartefakt som kan uppstå och leda till felbedömda reflextrösklar om detta inte uppmärksammas av testutföraren. Syfte: Syftet med denna experimentella studie var att undersöka tillförlitligheten av ipsilaterala stapediusreflextrösklar vid användande av olika typer av stimulering och mätmetodik. Metod: Interacoustics impedansaudiometer Titan användes för att utföra ipsilaterala stapediusreflexmätningar på totalt 17 testpersoner. Mätningar med 500, 1000 och 2000 Hz genomfördes med både pulserande och kontinuerlig stimuleringston och med såväl manuell som automatiserad testmetodik. Variansanalys (ANOVA) användes för att undersöka om det fanns någon skillnad mellan reflextrösklarna. Resultat: Inga statistiskt signifikanta skillnader mellan reflextrösklarna kunde påvisas vid jämförelse mellan kontinuerlig och pulserande stimuli samt manuell eller automatisk metod. Slutsats: Studiens resultat indikerade att varken testmetodik eller stimuleringstyp påverkade resultatet vid ispilateral reflexmätning.