“Jag önskar att det var som på förskolan, att någon kom fram och sa, Hej Leo!”

Abstract

Studiens syfte är att identifiera vilka diskurser som skildras av vårdnadshavare till barn med Neuropsykiatriska funktionsvariationer (NPF) i relation till fritidshemmet. Arbete utgår från tre olika forskningsfrågor: Vilka diskurser konstrueras av vårdnadshavare till barn med NPF om barnens välbefinnande i fritidshemmet?, vilka diskurser kring samverkan mellan vårdnadshavare och fritidshemmet konstrueras av vårdnadshavare? samt vilka subjektspositioner görs möjliga för vårdnadshavare genom deras diskurser om samverkan med fritidshemmet? Barnets välbefinnande inom fritidshem konstrueras och även samverkan mellan vårdnadshavare och lärare i verksamheten. Alla frågor utgår från vårdnadshavares perspektiv där urvalet i studien består av åtta vårdnadshavare till barn med NPF. Studiens teoretiska anknytning utgår från socialkonstruktionism, med en ansats om att välbefinnande och samverkan skapas i sociala möten med omvärlden. Analysen av empirin använder diskurspsykologisk metod för att identifiera tolkningar av berörda diskurser, samt vilka subjektspositioner som möjliggörs inom samverkan med fritidshem. Resultatet visar fem konstruktioner gällande tolkningar av föräldrars uppfattning om välbefinnande. Det finns en tydlig variation mellan vårdnadshavare gällande konstruktionen av välbefinnande i fritidshemmet där den ena kategorin presenterar fördelar i att ha verksamheten strukturell likt skolan, medan den andra kategorin värderar den unika valfriheten högt i fritidshemmet. Samverkan består av två tolkningar varav båda berör informationsflödet mellan fritidshem och vårdnadshavaren. Kommunikationens innehåll påverkar vårdnadshavares uppfattningar om barnets ökade välbefinnande men det framkommer även brister i barnets välbefinnande till följd av innehållet i kommunikationen. Subjektspositioner etablerar ansvaret om barnets välbefinnande och utveckling, genom ett delat ansvar mellan fritidshemmet och vårdnadshavaren eller att ansvaret endast ligger hos vårdnadshavaren. Slutsatsen av studien lyfter relationsskapande som ett fundament inom alla tolkningar som berör barnets välbefinnande och samverkan mellan fritidshem och vårdnadshavare. Effekten av lärares bristande relationsskapande med barnet återfinns i samverkan samt vilka möjligheter det finns inom en positiv samverkan.