Samverkan mellan fritidshem och hem efter pandemin.

Abstract

Eftersom skolan har ett ansvar att arbeta för ett systematiskt kvalitetsarbete samt utvecklande arbete blir bristen på forskning kring fritidshemmet käppar i hjulet för detta. När coronapandemin 2020-2022 drabbade världen blev kontakten mellan skolan och hemmet annorlunda än den varit innan. Syftet med denna studie är att undersöka hur personal på fritidshem talar om och beskriver hur fritidshemmets kontakt med elevernas hem sett ut innan och efter pandemin samt om denna har förändrats. Studien har genomförts med semistrukturerade gruppintervjuer på totalt fem skolor i Västra Götaland. Det deltog sammanlagt tolv personer som arbetar på olika fritidshem med olika åldrar och förutsättningar. I intervjuerna berättade de olika lärarna om sina tolkningar av begreppet samverkan och gav exempel på hur samverkan kan se ut från sitt yrkesliv, både före och efter pandemin. Resultatet visade att personal som arbetat på fritidshem uttrycker hur den digitala kontakten har utvecklats under pandemin och att föräldrar än idag främst för kontakt via telefon och på skolornas digitala plattformar. Samverkan mellan personalen och hemmet beskrivs som att den tidigare inte sett ut på detta sätt och att samtalen ansikte mot ansikte minskat markant. Undantag för detta påstående var de som arbetar med barn i tredje klass och uppåt, samt personal som arbetade på en skola i ett område med hög socioekonomisk status. Där berättade personalen att föräldrarna sökte kontakt lika lite respektive mycket som de gjorde innan pandemin 2020-2022.