| dc.description.abstract | Det här är en kvantitativ studie vars syfte är att undersöka flerspråkiga barns möjligheter till
att tala sina olika språk, vilka språk som talas och hur mycket språkkompetens som finns hos
barn och pedagoger på förskolan. Utvecklandet av enkätstudien med frågor riktade till
pedagoger i förskolan framkallar en bild av språkarbete. Enkäterna delades ut på arbetsplatser
och till förskollärarstudenter på universitet och högskolor, sammanlagt 111 enkäter
besvarades. Resultat visade att arabiska var det vanligaste gemensamma språket, som delades
av barn och pedagoger på samma förskola. Hos barnen var de vanligaste förstaspråken
engelska och arabiska. Resultatet tyder på att andra förstaspråk än svenska inte talas så ofta i
förskolan. Då andra förstaspråk talas sker det oftare vid informella situationer för att stötta
barn socialt än vid formella mer utbildningsinriktade situationer. Modersmålsundervisning
förekommer sällan i de områden vi undersökt. Respondenternas svar pekade på en
medvetenhet kring språkutvecklande arbetssätt men att språkkompetenser inte används i full
utsträckning inom förskolan vilket innebär att kunskaper inte tillvaratas. Studiens resultat
visar även hur vanligt det är att förskolebarn endast talar andra språk och inte talar svenska
alls - vilket understryker behovet av att arbeta på barnens språk. Studien visar även hur
vanligt det är att redan befintlig personal och pedagoger på förskolan talar samma modersmål
som barn- detta kan uppmuntra och visa på att stora pedagogiska vinster kunde vinnas om fler
språk i förskolan uppmuntras genom pedagogiska insatser, nätverkande och ett normkritiskt
förhållningssätt. | en |
