En vårdande relation efter fysiska tvångsåtgärder – sjuksköterskors erfarenheter

Abstract

Bakgrund: Psykiatrisk tvångsvård är en av få situationer då grundlagsskyddade fri- och rättigheter är begränsade. Att blir tvångsvårdad innebär att patienten får sin autonomi begränsad, personen har inte längre rätt att bestämma över sig själv. Tvångsvården kan innebära att sjuksköterska behöver medverka vid fysiska tvångsåtgärder som kan medföra ytterligare begränsning av patientens autonomi eller kränkning av dennes integritet. Detta kan leda till bestående störningar i relationen mellan patient och sjuksköterska. Syfte: Syftet med denna uppsats är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av hur fysiska tvångsåtgärder inverkar på den vårdande relationen mellan patient och sjuksköterska. Metod: En fenomenologisk livsvärldsansats har använts. Åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes med allmän- och specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk slutenvård. Datamaterialet har analyserats enligt beskrivande innebördsanalys. Resultat: I resultatet beskrevs den essentiella innebörden som framträdde i datamaterialet. Detta beskrevs som att sjuksköterskan söker en balans i mötet med patienten som blir föremål för fysiska tvångsåtgärder. Att nå en balans mellan att vara den som stärker och stödjer patientens hälsoprocesser och samtidigt den som överträder patientens integritet och självbestämmande. Fysiska tvångsåtgärder kan äventyra den vårdande relationen, men den vårdande relationen kan också upprätthållas. Efter fysiska tvångsåtgärder är det betydande att sjuksköterskan reducerar maktutövandet, kommunicerar och samtalar för att skapa vårdande möten, vilket kan möjliggöra för en vårdande relation att skapas eller vidmakthållas. Vidare beskrevs sjuksköterskans behov av reflektion, stöd och kunskap. Slutsats: Sjuksköterskan strävar efter att uppnå en balans mellan att vara patientens förespråkare i processen mot hälsa och samtidigt överträda patientens integritet och självbestämmande. Då patienten blir föremål för fysiska tvångsåtgärder kan den vårdande relationen äventyras, men den kan också vidmakthållas av sjuksköterskan. Den vårdande relationen sätts på spel då förtroendet för sjuksköterskan brister. Fysiska tvångsåtgärder beskrevs inte som ett verktyg för att upprätthålla säkerheten på vårdavdelningen, utan som ett redskap för att stärka patientens hälsoprocess på sikt.