Show simple item record

dc.contributor.authorFogelqvist, Linda
dc.contributor.authorMillqvist, Åse
dc.date.accessioned2023-03-30T09:42:05Z
dc.date.available2023-03-30T09:42:05Z
dc.date.issued2023-03-30
dc.identifier.urihttps://hdl.handle.net/2077/75891
dc.descriptionBackground: Compulsory psychiatric care is one of the few situations where constitutionally protected freedoms and rights are limited. Being in compulsory care means that the patient's autonomy is limited, the person no longer has the right to decide over himself. Compulsory care may mean that the nurse needs to participate in physical coercive measures that may entail further limitation of the patient's autonomy or violation of his integrity. This can lead to lasting disturbances in the relationship between patient and nurse. Aim: The purpose of this essay is to describe nurses' experiences of how physical coercive measures affects the therapeutic relationship between patient and nurse. Method: A phenomenological life-world approach has been used. Eight semi-structured interviews were conducted with general and specialist nurses within psychiatric inpatient care. The data material has been analysed according to descriptive meaning analysis. Results: The results described the essential meaning that appeared in the data material. This was described as the nurse seeking a balance in the meeting with the patient who is subject to physical coercive measures. To reach a balance between being the one who strengthens and supports the patient's health processes and at the same time the one who violates the patient's integrity and self-determination. Physical coercive measures can threaten the therapeutic relationship, but the therapeutic relationship can also be maintained. After physical coercive measures, it is important that the nurse reduces the exercise of power, communicates and converses to create caring encounters, which can enable a therapeutic relationship to be created or maintained. Furthermore, the nurse's need for reflection, support and knowledge was described. Conclusion: The nurse strives to achieve a balance between being the patient's advocate in the process towards health and at the same time violating the patient's integrity and self-determination. When the patient becomes subject to physical restraint, the therapeutic relationship can be put at risk, but it can also be maintained by the nurse. The therapeutic relationship is endangered when trust in the nurse is broken. Physical coercive measures were not described as a tool to maintain security in the care unit, but as a tool to strengthen the patient's health process in the long term.en
dc.description.abstractBakgrund: Psykiatrisk tvångsvård är en av få situationer då grundlagsskyddade fri- och rättigheter är begränsade. Att blir tvångsvårdad innebär att patienten får sin autonomi begränsad, personen har inte längre rätt att bestämma över sig själv. Tvångsvården kan innebära att sjuksköterska behöver medverka vid fysiska tvångsåtgärder som kan medföra ytterligare begränsning av patientens autonomi eller kränkning av dennes integritet. Detta kan leda till bestående störningar i relationen mellan patient och sjuksköterska. Syfte: Syftet med denna uppsats är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av hur fysiska tvångsåtgärder inverkar på den vårdande relationen mellan patient och sjuksköterska. Metod: En fenomenologisk livsvärldsansats har använts. Åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes med allmän- och specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk slutenvård. Datamaterialet har analyserats enligt beskrivande innebördsanalys. Resultat: I resultatet beskrevs den essentiella innebörden som framträdde i datamaterialet. Detta beskrevs som att sjuksköterskan söker en balans i mötet med patienten som blir föremål för fysiska tvångsåtgärder. Att nå en balans mellan att vara den som stärker och stödjer patientens hälsoprocesser och samtidigt den som överträder patientens integritet och självbestämmande. Fysiska tvångsåtgärder kan äventyra den vårdande relationen, men den vårdande relationen kan också upprätthållas. Efter fysiska tvångsåtgärder är det betydande att sjuksköterskan reducerar maktutövandet, kommunicerar och samtalar för att skapa vårdande möten, vilket kan möjliggöra för en vårdande relation att skapas eller vidmakthållas. Vidare beskrevs sjuksköterskans behov av reflektion, stöd och kunskap. Slutsats: Sjuksköterskan strävar efter att uppnå en balans mellan att vara patientens förespråkare i processen mot hälsa och samtidigt överträda patientens integritet och självbestämmande. Då patienten blir föremål för fysiska tvångsåtgärder kan den vårdande relationen äventyras, men den kan också vidmakthållas av sjuksköterskan. Den vårdande relationen sätts på spel då förtroendet för sjuksköterskan brister. Fysiska tvångsåtgärder beskrevs inte som ett verktyg för att upprätthålla säkerheten på vårdavdelningen, utan som ett redskap för att stärka patientens hälsoprocess på sikt.en
dc.language.isosween
dc.subjectVårdande relation, sjuksköterska, psykiatrisk omvårdnad, tvångsåtgärd, fysiskt tvången
dc.titleEn vårdande relation efter fysiska tvångsåtgärder – sjuksköterskors erfarenheteren
dc.title.alternativeA therapeutic relationship after physical coercive measures- nurses experiencesen
dc.typeText
dc.setspec.uppsokMedicine
dc.type.uppsokH1
dc.contributor.departmentUniversity of Gothenburg/Institute of Health and Care Sciences
dc.contributor.departmentGöteborgs universitet/Institutionen för vårdvetenskap och hälsa
dc.type.degreeStudent essay


Files in this item

Thumbnail

This item appears in the following Collection(s)

Show simple item record