dc.description.abstract | Syftet med vårt examensarbete är att undersöka hur förskollärare och övrig personal kan få en
bredare kunskap om hur barn kommunicerar verbalt och kroppsligt när de varit utsatta för ett
brott. Frågeställningar som ligger till grund för detta examensarbete är följande: 1. Hur
kommunicerar barn, verbalt och kroppsligt som varit utsatta för ett brott? 2. När uppfattar de
olika yrkesprofessionerna att en orosanmälan bör göras? samt 3. Vilken betydelse har
förskoleverksamhetens personal för att skapa en trygg miljö? Detta examensarbete baseras på
en kvalitativ metod där fenomenografiska intervjuer blev vår intervjumetod, där öppna
intervjufrågor ställdes till sex vuxna som blivit utsatta för brott som barn och åtta olika
yrkesprofessioner. De yrkesprofessioner som deltar i vårt examensarbete är polis, socionom,
barnpsykolog, advokat, barnskötare, förskollärare, åklagare och jurist. Intervjuerna har spelats
in på dator/mobil och inspelningarna med de intervjuade har sedan transkriberats noga.
Resultatet har visat att det enbart inte är ett tecken som visar om barn varit utsatta för brott, i
det fall där barnet inte själv har berättat om det. Barns förändrade beteende behöver inte
innebära, att de utsatts för brott utan kan bero på andra faktorer. I resultat framgår det vidare att
oavsett förändrat beteendemönster hos barn är de viktigt att förskolläraren är lyhörd,
uppmärksam och gör en orosanmälan vid minsta oro. Avslutningsvis så framgår de att det även
är viktigt med personal på förskolan som kan skapa en trygg miljö. | en_US |