Livets slutskede - en litteraturstudie om vuxna patienters upplevelser och erfarenheter i livets slutskede

Abstract

Bakgrund: Att leva i livets slutskede skapar nya perspektiv på livet och medför känslor av både hopplöshet och glädje. Oftast etableras fast kontakt med vården där sjuksköterskor har som uppgift att hjälpa patienten genom livets sista tid. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vuxna patienters erfarenheter och upplevelser vid livets slutskede. Metod: En litteraturöversikt bestående av åtta kvalitativa originalartiklar hämtade från databaserna PubMed, Cinahl och Scopus. Artiklarna granskades först individuellt av författarna, därefter gemensamt. Granskningsmall från statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) användes för bedömning av artiklarnas kvalitet. Resultat: Två huvudteman identifierades: Det kvarstående livet och det förväntade slutet. Varje huvudtema fördelades i tre underkategorier: Positiva aspekter, det som hjälper samt lidande respektive synen på döden, en bra död samt rädslor. Resultatet visade både positiva men även negativa konsekvenser av vetskapen om att döden var nära. Patienter upplevde ökad livsglädje och en förbättring av jaget efter sjukdomen. De omvärderade det viktiga i livet och familjen var en anledning till upplevd livskvalite. Vanliga rädslor var smärta vid döden, att bli lämnad av familjen samt förlora kroppsfunktion och bli en börda. Dessutom var en vilja att avsluta livet i förväg förekommande. Slutsats: Trots att upplevelsen av livets slutskede är individuell kan generaliseringar göras. Dessa bör användas som verktyg för vårdpersonalen inför samtal om livets slutskede snarare än att bli en anledning till att samtal inte behövs. Öppen konversation mellan patient och vårdgivare kan bidra till förbättrad livskvalitet och information gällande viljor, rädslor och känslor vilket underlättar en personcentrerad vård. Sjuksköterskan bär det yttersta ansvaret att initiera dessa samtal och att bli erbjuden samtal om livets slutskede bör vara praxis på vägen till en god personcentrerad vård i livets slutskede.