Ideell ersättning för personskada – schabloner som grund för beräkningen

Abstract

Den som drabbas av en personskada kan ha rätt till ersättning för fysiska och psykiska besvär. Att den skadelidande får ersättning för fysiska och psykiska besvär kan inte göra skadan ogjord men kan underlätta rehabiliteringen eller på andra sätt få positiva effekter. Den ideella ersättningen som beräknas med utgångspunkt i 5 kapitlet skadeståndslagen är i hög grad schabloniserad, bland annat genom Trafikskadenämndens tabeller och praxis från HD. Uppsatsen analyserar och jämför de många schabloner som tillämpas för beräkning av ideell ersättning för personskada. Jämförelsen tar sikte på hur schablonerna har utvecklats, vad schablonerna omfattar, hur stort utrymmet är för anpassning efter individuella hänsyn, vem som har rätt till ersättning, hur schablonerna och den ideella ersättningen förhåller sig till principen om full ersättning samt hur schablonerna kan tänkas utvecklas framåt. Uppsatsen analyserar även de argument som olika aktörer har fört fram och som har använts för att motivera valet av en viss utformning av de nämnda schablonerna.