Närståendes behov när en familjemedlem hastigt insjuknar, skadas eller avlider.

Abstract

Anhörigas behov i samband med att en familjemedlem hastigt skadas eller avlider uppmärksammades mycket i media i samband med flodvågskatastrofen i Sydostasien. Kunskapen om krishantering och sorgeprocessen finns beskrivet, men patienter och anhörigas erfarenheter vid allvarliga sjukdomar visar på att deras behov inte blev tillgodosedda så som de behövde. Syftet med denna litteraturstudie var att få kunskap om vilka behov närstående har omedelbart eller i nära anslutning till insjuknandet, skadetillfället eller dödsfallet av en familjemedlem vårdad på sjukhus samt få kunskap om på vilket sätt sjukhuspersonal kan möta behoven. Artiklarna som granskats hämtades dels via sökning i CINAHL och PubMed och dels via valda artiklars referenslistor. De behov de närstående angav som viktiga var tillförsikt, vårdpersonalens förmåga att inge hopp, närhet till familjemedlemmen, information om patientens tillstånd och planerade behandlingar, eget välbefinnande och stöd initialt och i fortsättningen. Sjukhuspersonalens förmåga att skapa en förtroendefull relation till de anhöriga var av stor vikt, likaså att möjliggöra för de anhöriga att snabbt få en bild av familjemedlemmens tillstånd antingen genom att få närvara i vårdrummet eller genom att ge begriplig information. De anhörigas eget välbefinnande och stöd prioriterades lågt av dem. Dessa behov var också de sämst tillgodosedda. Behovens rangordning tycktes följa de olika faserna i en krisreaktion, där chockfasen kännetecknas av vikten att känna hopp, under reaktionsfasen första del kan förnimmelser av närhet till den döda upplevas och senare i denna fas är information av betydelse för att bearbeta händelsen. Under bearbetningsfasen börjar den anhöriga intressera sig för sitt eget välbefinnande och kan också behöva stöd för att tala om sina känslor. Sjuksköterskans förmåga att ha ett empatiskt förhållningssätt, att inge hopp och tillförsikt till de närstående var betydelsefullt. För att åstadkomma detta behöver sjuksköterskan kunskaper om bland annat riskfaktorer för ett fördröjt sorgearbete, få möjlighet till handledning och erhålla kamratstöd. Även om stödområdet prioriterades lågt av de anhöriga påtalades behovet av att förbättra samarbetet mellan olika aktörer så att omhändertagandet av de anhöriga inte avslutas i samband med att de lämnar sjukhuset. Omvårdnaden av patienter utökas till att även omfatta omvårdnad av deras anhöriga i och med att den familjecentrerade omvårdnaden utvecklas. Därmed innefattar även kännedom av de närståendes behov sjuksköterskans kunskapsområde.