Hur aktiv är förvaltningsdomstolen? : Om rättens möjlighet att vara aktiv och tillvaratagandet av den enskildes intressen i LSS-mål

Abstract

Att som part i en domstolsprocess kunna tillvarata sina intressen är en förutsättning för att få en rättvis domstolsprövning. I så kallade LSS-mål gäller domstolsprövningen den enskilde individens rätt till de insatser som utlovas genom lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Frågan om rätten till insatserna spelar ofta stor roll för den enskilde genom att de bidrar till att undanröja svårigheter i den dagliga livsföringen. Den spelar också roll för samhället som sådant genom att insatserna bidrar till jämlikhet i levnadsvillkoren mellan medborgarna. Att enskilda riskerar att ha svårt att föra sin egen talan i LSS-mål har stöd i flera teorier, vilka gemensamt kan hänföras till teorin om Access to Justice. Samtidigt tillerkänns den enskilde endast mycket sällan ett statligt finansierat kvalificerat juridiskt biträde i sådana mål. Således får domstolens aktivitet i målet, kanske främst genom sin materiella processledning, en viktig roll eftersom det i praktiken blir den enskildes enda möjlighet till vägledning i den komplexa domstolsprocessen. Mot denna bakgrund undersöker uppsatsen vilken funktion rättens möjlighet att vara aktiv de facto fyller för tillvaratagandet av den enskildes intressen i LSS-mål. Undersökningen tar utgångspunkt i en empirisk studie som tar reda på vilken aktivitet rätten vidtar i LSS-mål. Aktiviteten i målen diskuteras sedan i relation till hur de kan tänkas påverka den enskildes förmåga att föra sin talan i samma mål.