Ja’ me’ å du me’ - En kvalitativ intervjustudie om narrativets växelverkande betydelser för individ och kollektiv
Abstract
Denna kvalitativa studie har som syfte att undersöka narrativets betydelse för individ och
kollektiv. Det empiriska materialet har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med tio
kvinnor mellan 20 och 65 år, som i någon form har delat en eller flera berättelser i samband
med #metoo. För att analysera mitt material har jag använt mig av teorier om förhållandet
mellan narrativet och självet samt om narrativet som social konstruktion. Teoretikerna är
Bruner, Gergen & Gergen och Engdahl. Ytterligare teorier jag har valt för en djupare
teoretisk förankring är Scheff och Cooleys teorier om skam samt Antonovskys salutogena
modell. Frågeställningar: Vilken betydelse har #metoo, som ett kollektivt narrativ, för
individen? Vilken betydelse har upplevelsen av att äga sitt narrativ för individen respektive
kollektivet? Vilken betydelse har individuella och kollektiva narrativ för individens känslor
av skam?
Studiens resultat visar att berättelser om sexuella trakasserier och övergrepp formades och
skapades genom #metoo. De individuella narrativen utgör grunden för den kollektiva
berättelsen som i sin tur bidrar med kontext och skapar förutsättningar för nya berättelser.
#Metoo gjorde att det genererades ett kollektivt ägande av det övergripande narrativet om
sexuella trakasserier och övergrepp. Detta nya kollektiva narrativ fick som resultat att skam
lyftes från individen och kultur förändrades. Det skapade också möjligheter för individen att
äga sin berättelse. Hos KASAMs komponenter går det att finna släktskap med narrativ teori
och ägande av narrativ. Vidare forskning behövs för att belysa dessa kopplingar ytterligare.
Degree
Student essay
View/ Open
Date
2021-06-10Author
Winning Måwe, Cecilia
Keywords
#Metoo
Narrativ
Berättelse
Skam
KASAM
Language
swe