Kommunikation i livets slutskede med patienter som har intellektuell funktionsnedsättning

Abstract

Bakgrund: I livets slutskede riskerar patienter med intellektuell funktionsnedsättning (IF) att bli missgynnade i sitt vårdande på grund av kommunikationssvårigheter. Om vårdpersonal och patient inte har en adekvat kommunikation finns risken att patienten utesluts från vårdplanering och att patienten inte får möjlighet till att framföra sina problem relaterat till ohälsa, behov eller önskemål. Syftet med denna litteraturstudie är att studera på vilket sätt sjuksköterskan kan förbättra kommunikationen i livets slutskede med patienter som har intellektuell funktionsnedsättning. Metod: Detta examensarbete är en litteraturstudie med deduktiv ansats. Resultat: Följande fyra huvudteman presenteras: Symtomkontroll, Närstående, Kommunikation och relation samt Teamarbete. För att kunna tillgodose symtomkontroll kan instrument användas för att identifiera smärta och obehag. För att kunna läsa av patientens vilja och önskemål bör närstående och andra företrädare involveras eftersom de känner till patientens unika språk. Till hjälp vid kommunikation är det viktigt att vara konkret, använda sig av undervisande bilder och videor när det behövs. För att vårdpersonal ska kunna anpassa kommunikation till denna patientgrupp krävs det kunskapsutveckling, tid för reflektion och kollegialt stöd. Slutsats: Vid kommunikation med patienter som har IF är det av största betydelse att inte endast använda sig av verbal kommunikation. Denna patientgrupp behöver omsorg och eftertanke från vårdpersonalen för att kunna erhålla rätt vård, vilket förutsätter en god kommunikation. Kommunikationen måste anpassas för varje individ efter dennes förutsättningar