Bilden av förorten i samhällskunskapen. En diskursanalytisk studiem om hur gymnasieelever i Göteborg beskriver hur samhällskunskapsundervisningen konstruerar bilden av deras bostadsområde

Abstract

Gängkriminalitet, bilbränder och öppen droghandel har under de senaste åren varit den bild av förorten som fått mest utrymme i media. Förorten och i synnerhet miljonprogrammen har sedan de byggdes betraktats som en plats avskilt det svenska majoritetssamhället. Detta har möjliggjort att politiker kan ge förslag om att till exempel sätta in militär i olika förortsområden runt om i Sverige. Att förorten som fenomen varit ett objekt för olika diskursanalytiska studier har länge varit känt, men vilka diskurser om förorten som får utrymme inom samhällskunskapen finns det ingen forskning kring. Detta är viktigt då samhällskunskapen är det ämne som ska fördjupa och utveckla elevers kunskaper om människorsföreträde inom samhällskunskapen, och hur detta kan tänka sig påverka elever med en förortsbakgrund. Denna studie har som syfte att fylla detta tomrum och söka svar på vilka bilder av förorten som konstrueras under samhällskunskapen, och hur elever med en förortsbakgrund förhåller sig dessa bilder. Studien använder sig av intervju och diskursanalys som metod för att ta reda på hur tio elever boende i förortsområden i Göteborg upplever de diskurser som får utrymme inom samhällskunskapen i talet om förorten, och vilka subjektspositioner dessa diskurser möjliggör. I analysen lokaliseras fyra olika diskurser; kriminalitetsdiskursen, gemenskapsdiskursen, diskursen om förorten som något annat och diskursen om den endimensionella bilden av förorten. De subjektspositioner som möjliggörs för eleverna från förorten inom diskurserna är positioner som språkrör för förorten, anpassande och den Andre.