Uppenbart på hans villkor - En diskursanalytisk studie av domstolars tillämpning av ansvarsfrihetsbestämmelsen i brottsbalken 6 kap 14 §

Abstract

I Sverige är det som utgångspunkt straffbelagt att genomföra en sexuell handling med ett barn som är under 15 år. I brottsbalken 6 kap 14 § finns dock en ansvarsfrihetsbestämmelse, som innebär att den som genomfört en sexuell handling med ett barn yngre än 15 år kan frias från ansvar om det är uppenbart att den sexuella handlingen inte innebar något övergrepp mot barnet. För att ansvarsfrihetsbestämmelsen ska vara tillämplig ska barnet närma sig åldern för sexuellt självbestämmande, och skillnaden i ålder och utveckling mellan partnerna ska vara ringa. Omständigheterna ska också i övrigt vara sådana att det är uppenbart att gärningen inte innebar något övergrepp mot barnet. Trots det har ansvarsfrihetsbestämmelsen vid upprepade tillfällen tillämpats i friande riktning också i mål där barnet har haft mer än ett år kvar till gränsen för sexuellt självbestämmande, och i mål där barnet självt har uppgivit att den sexuella handlingen var ofrivillig.

I uppsatsen analyseras, genom en kritisk diskursanalys, hur barnets mognad, sexualitet och sexuella integritet konstrueras i tolv olika hovrättsavgöranden där ansvarsfrihetsbestämmelsen har tillämpats i friande riktning trots att barnet vid tidpunkten för gärningen varit yngre än 14 år, eller trots att barnet uppgivit att den sexuella handlingen var ofrivillig. Med utgångspunkt i kritisk diskursanalys och genusrättsvetenskaplig teori analyseras också sambandet mellan domstolars tillämpning av ansvarsfrihetsbestämmelsen i dessa fall, den dömande verksamhetens diskursordning och ojämställdheten som en del av social praktik.