Vad händer med väsentlig information när det blir obligatoriskt att redovisa en hållbarhetsrapport? En studie av redovisning för hållbarhet i stora svenska modeföretag

Abstract

Bakgrund och problem: Sedan räkenskapsåret 2017 är det obligatoriskt för större svenska företag att redovisa en hållbarhetsrapport. Syftet med lagkravet var att öka öppenheten för att stärka intressenternas förtroende för redovisningen och få de hållbarhetsrapporter som företag inom Europa presenterar att nå samma höga nivå. Lagkravet har dock kritiserats för att vara för vagt och sakna verkningsfulla tillsyns- och sanktionsmöjligheter. Därmed blir det intressant att undersöka hur lagkravet har påverkat svenska företags hållbarhetsrapporter. Eftersom lagkravet bara har funnits i ett år har företagen inte haft lång tid på sig att anpassa sig till lagkravet och det kan vara svårt att mäta dess fulla effekt. Därmed är det intressant att utveckla en modell som kan användas även om några år för att se om lagkravet bidragit till ytterligare förändringar. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur lagändringen (SFS 2016:947), som kräver att större svenska företag redovisar en hållbarhetsrapport, har påverkat rapporteringen av väsentlig hållbarhetsinformation i svenska företag som är verksamma inom modebranschen. Syftet är även att utveckla och anpassa CONI-modellen för att göra det möjligt att genomföra samma eller en liknande studie igen. Metod: CONI-modellen har reviderats för att möjliggöra en undersökning av väsentlig hållbarhetsinformation i modebranschen. I studien granskas svenska företag som är verksamma inom modebranschen och omfattas av det svenska lagkravet av att redovisa en hållbarhetsrapport enligt 6 kap 10 § ÅRL. Dessa företags hållbarhetsrapporter för år 2016 och 2017 granskas. Resultat och slutsatser: Undersökningen visar att de företag som tidigare har redovisat en hållbarhetsrapport lämnar en rapport år 2017 som är mer omfattande än den rapporten de lämnade referensåret 2016. Däremot har nivån på informationen, som utvärderats enligt CONI-modellens andra steg, inte blivit högre. De företag som aldrig tidigare redovisat en hållbarhetsrapport har visat två olika förhållningssätt till lagkravet, ett företag strävar efter att uppfylla lagkravet på ett bra sätt medans de två andra nästintill ignorerar kravet. Förslag till fortsatt forskning: CONI-modellen har reviderats för att göra det möjligt att granska hur företag som är verksamma inom modebranschens hållbarhetsrapporter har påverkats av lagkravet, mitt förslag till fortsatt forskning är att samma studie genomförs igen om några år då lagkravet kan ha fått större genomslagskraft.