Länge var den rådande sceniska träningen på Högskolan för scen och musik vid Göteborgs Universitet (tidigare Teater- och Operahögskolan, som in sin tur tidigare gick under namnet Scenskolan) baserad på den svensk-engelske pedagogens Yat Malmgrens metod – den så kallade YAT-tekniken. Denna metod i sin tur byggde till största delen på dansteoretikern och koreografen Rudolf Labans tankar. Efter Labans död var det dansaren och skådespelaren Yat Malmgren, som tidigare varit elev till Laban, som sammanställde Labans tankar och idéer och vidareutvecklade dem – med inspiration från den ryske teater-teoretikern Konstantin Stanislavkij. I dag finns inte YAT-tekniken kvar som ämne vid HSM, men många av oss som en gång skolats i metoden fick gå en fördjupningskurs i ämnet. Tekniken är väldigt omfattande och för mig var det främst delarna med Externalized drives (Vision, Passion, Doing och Spell) och Working-actions (Punching, Pressing, Slashing, Wringing, Dabbing, Gliding, Flicking och Floating) som jag ville få fördjupad kunskap i. Jag har i mitt arbete, både som sångare och sångpedagog, använt mig av dessa och tyckt att de givit snabba och tillfredsställande resultat. Idéerna är enkla och ger omedelbar bäring såväl för amatör som professionella. I min undervisning har jag använt metoden för att jobba med vitt skilda saker som intonation, flöde, legato, frimodighet, hållning, andning, frasering, expressivitet, explosivitet, dynamik etcetera. I den här masterclassen var min strävan att inte bara grundligt presentera metoden, men också att tydligt klargöra hur man kan använda den som arbetsverktyg i sång- eller annan musikundervisning. Då ämnet inte längre finns på skolan kändes det extra angeläget att försöka lära sig mera och att sedan dela kunskapen vidare; i Sverige, men också utomlands. På den av EVTA (European Voice Teachers Association) arrangerade sångpedagog-konferensen i september i Haag var intresset stort och hundratalet deltagare lyssnade på masterclassen. I publiken satt sångare och pedagoger för vilka de flesta namnen Yat och Laban var okända. Men en lärare från Laban Institute och ett par andra Musik- och danshögskolor var där och vi fick intressanta samtal efteråt. Genom den här master-classen ville jag visa ett annorlunda sätt att arbeta med sång; ett sätt relativ okänt för de flesta sång- och instrumentalpedagoger, nämligen Laban-YAT-tekniken. I min egen utbildning på 80-talet fick jag en bristfällig utbildning i Laban-YAT-teknik, men när HSM gjorde en fördjupningskurs förra året i ämnet, kunde jag befästa och fördjupa mina kunskaper. Stärkt av detta och ett stort utforskande i min egen undervisning, både före och efter kursen, beslöt jag att göra en master class på Eurovox (det europeiska sångpedagog- nätverket EVTAs - European Voice Teachers Association - konferens i Haag) Jag visade i presentation hur principerna kan appliceras på både teknik och interpretation och hur idéerna kan passa för såväl solosång, kör, instrumentalundervisning som orkesterspel. Genom praktiska övningar fick deltagarna själva också erfara hur snabbt och lätt förändrade klanger, utryck och variationer i dynamik kan uppnås med tillämpning av denna metod. Jag jobbade i master-class-form med två högskolestudenter, en från Rumänien och en från Norge. Genom tillämpning av de olika tankarna om tid, rum, tyngd och flöde jobbade vi med olika tekniska svårigheter som studenterna behövde hjälp med. Efter denna presentation har jag fått inbjudningar till musik- och operahögskolor i både Israel, Tyskland, Österrike och Nederländerna. Ännu så länge är dessa på planeringsstadiet, men jag hoppas det blir av och att jag genom dessa får sprida kunskap om de här spännande verktygen kopplat till sångundervisning.