Dagmar Gustafson (1895 – 1989) var en framstående sångpedagog som verkade i Sverige under nästan 50 år. Raden av framgångsrika sångare som hon var en del av kom att bli lång. Den elevförening som efter hennes bortgång bildades firade i år 70 år och uppmärksammade detta med en heldag om sång under rubriken Sångkonsten – förr, nu och sen. (I boken om Dagmar Gustafson, Det finns ingenting som är nästan rätt – utgiven av elevföreningen – kan man läsa vidare). Idag utbildas väldigt många på olika sätt i sång; i grundskolan kan man gå i musikklass, gymnasiet har estetisk inriktning med fördjupning sång, och där till kommer en mängd eftergymnasiala och högskoleförberedande utbildningar. Många av dessa elever förgyller det svenska amatör-musiklivet och en del går vidare och utbildar sig på högskolenivå. Sångpedagog – inom ramen för en klasslärarutbildning i musik – kan man idag utbilda sig vid musikhögskolorna i landet. (SMI är den enda högskola för närvarande som erbjuder en ren sångpedagogutbildning på kandidatnivå). Pendeln verkar svänga fram och tillbaka, och idag talar man åter om att också gå tillbaka till modellen att utbilda rena sång- och instrumentalpedagoger utan klasslärarbehörighet. Utöver dessa statliga utbildningar har det också kommit en rad privata aktörer på marknaden som alla är måna om att saluföra just sin profilering. Jag har sett varierande nivåer på dessa utbildningar och tycker det finns en fara med utfärdande av certifieringar ibland efter endast en väldigt kort studietid hos respektive utbildare. Jag ser med oro på hur ofta helhetsperspektivet i dessa glöms bort när det kommer till såväl musikaliska, vokaltekniska som allmändidaktiska perspektiv på pedagogyrket. Också utbildningar till sångare inom olika genrer har ökat stort. Detta tycker jag har medfört att den konstnärliga nivån har sjunkit. En rad eftergymnasiala musikalutbildningar har senare år startat och kandidatutbildningar i såväl CCM som klassisk sång finns på många flera utbildningsanstalter idag än det gjorde för 20 år sedan. Säkert har det att göra med att olika högskolor vill höja sin status och göra respektive skola mera attraktiv. Att intresset är stort har säkert också att göra med att utbildningar i Sverige är helt gratis (Det kan jämföras med exempelvis en amerikansk utbildning som kostar 12 000 – 68 000 dollar /läsår). Jag tycker dock att det finns enorma vinster i de fall då musikerutbildade går vidare och också skaffar sig en pedagogisk kompetens; att först ha en identitet som musiker och därefter intressera sig för pedagogiken. I en omfattande undersökning vid Indiana University i USA (Snaap, 2008) visade forskningen att nästan 90 % av studenterna på musikerutbildningarna inte trodde att de själva skulle undervisa i framtiden. Fem år senare gjordes undersökningen om med samma före detta studenter, och det visade sig då att 90 % av dem undervisade 90 % av sin yrkesverksamma tid.Att lära sig att sjunga, att lära andra att sjunga eller att lära andra att lära ut sång, är kunskaper som ofta omgärdats av både mystik och okunskap. Svårigheterna har ofta legat i den bristande kunskap som funnits om hur rösten verkligen fungerar. I takt med vetenskapliga landvinningar inom röstområdet gällande funktion och förutsättningar, har också dessa nya lärdomar vunnit erkännande inom den praktiska tillämpningen i sångundervisning. Den första svenska sånglärautbildningen startades på Stockholms Musikkonservatorium 1920. Man värnade om undervisningen i skolan och ville att den skulle tjäna som karaktärsdanande, uppfostrande och uppbygglig (Fagius, 2011). Musikundervisningen ute i landet beskrevs på många håll som katastrofal, och i det relativt nya radiomediet gavs på 1930-talet sångundervisning som landets musiklärare kunde ta del av i klassrummet. Mycket har naturligtvis hänt sedan dess och idag har vi sångpedagogutbildningar vid de flesta högskolor i musik. Man kan också läsa musik och få behörighet att undervisa i grundskolan vid andra högskolor till exempel Linne-universitetet. Denna dag – i Dagmar Gustafsons elevförenings- och Tonkonstens främjande regi – förelästes, gestaltades och samtalades kring sångarens och sångpedagogens roll förr, nu och i ett framåtblickande perspektiv. I min roll som lärare i sång och sångpedagogik vid tre olika högskolor (HSM, KMH och SMI) var jag ombedd att föreläsa om dagens sångare- och sångpedagog-utbildningar i Sverige. Jag ser stora skillnader i vad som hänt bara sen jag själv utbildades. Den klassiska sången är mera perifer och sång med utgångspunkt i de så kallade CCM-genrerna (Contemporary Commercial Music) är oftare rådande. Problemet med rösttrötthet är större. Utbildningarna i hantverket – både för pedagoger och sångare – har skurits ned till förmån för akademiskt arbete. I min föreläsning ville jag klargöra hur traditionen sett ut och var utbildningarna befinner sig idag och vad det eventuellt kan bero på.