KREATIVA AKTIVITETER INOM ARBETSTERAPI en systematisk litteraturöversikt

Abstract

Bakgrund Kreativitet är ett mångfacetterat begrepp och de flesta dagliga aktiviteter ses som kreativa. Det ligger i människans biologi att vara kreativ och att skapa. En kreativ aktivitet inom arbetsterapi innebär en meningsfull aktivitet där individen använder sig av sin kreativa kunnighet, fantasi och skapandelust. Kreativa aktiviteter har varit en del av utvecklingen av professionen, där främst hantverk använts. Författarna såg ett behov av att få en litteraturöversikt över kunskapsläget av kreativa aktiviteter som intervention inom arbetsterapi. Behovet finns eftersom en del av arbetsterapeuters professionella identitet förändras när kunskap om kreativa som intervention går förlorad.

Syfte Syftet är att genom en litteraturöversikt få kunskap om hur kreativa aktiviteter används som intervention inom arbetsterapi.

Metod En systematisk litteraturöversikt. Litteratursökningen gjordes i databaserna Psycinfo, Scopus och Pubmed samt sökning i kurslitteratur. Artiklarna kvalitetsgranskades med bedömningsprotokoll. Analysen genomfördes med inspiration av kvalitativ innehållsanalys med manifest texttolkning och kategorisering.

Resultat Resultatet inkluderade nio artiklar som var publicerade mellan 2004 och 2018. I resultatet framkom nio kategorier som svar på frågeställning ett och resterande frågeställningar besvarades i deskriptiv text. De kreativa aktiviteter som användes mest frekvent var fotografering, trädgårdsarbete, målning, matlagning och teckning. I studien framkom det att arbetsterapeuter använder explicit och implicit metod i användandet. Kreativa aktiviteter används främst inom psykiatrin men också inom områden såsom inom rehabilitering, på sjukhus, inom äldreomsorg och i individens hem.

Slutsats Resultatet av studien indikerar att vidare forskning behövs för att öka evidens kring användandet av kreativa aktiviteter som intervention inom arbetsterapi. Detta för att kreativa aktiviteter har visat sig ha en läkande effekt på individer samt att det är ett betydelsefullt verktyg och behandlingsform för arbetsterapeuter. Men också för att säkerställa att en väsentlig del av professionen inte går förlorad.