Samtal med patienter och närstående kring existentiella frågor – med fokus på mening

Abstract

Bakgrund: En kronisk neurologisk diagnos kan innebära en dramatisk förändring av livsvillkoren, och patienten och dess närstående kan komma att hamna i en existentiell kris. Sjukvårdspersonal som arbetar nära patienten och närstående blir ofta de som hamnar i samtal om existentiella frågor och tankar då sådana dyker upp. Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskor och undersköterskor inom neurologisk sjukvård samtalar med patienter, närstående och kollegor kring existentiella frågor, med fokus på mening. Metod: Arbetet är del av en större studie i en utbildningsintervention för sjukvårdspersonal (n=18), där samtalen spelats in, transkriberats och analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Materialet delades upp i tre teman; Samtal kring patientens transition från kris till insikt, Att stödja i det svåra och Sjukvårdspersonalens uttryck om pendlingen mellan förbättring och ofullständighet i yrkesrollen. Från dessa teman kunde det lyftas fram att sjukvårdspersonalen tycker att de existentiella frågorna är viktiga. Vidare sågs att det finns ett behov att stödja patienter och närstående genom den process som startar med sjukdomsbeskedet, för att en ny mening och balans i tillvaron ska kunna hittas. Det kräver dock att sjukvårdspersonalen har verktyg för detta, i synnerhet kommunikation, stöttning och tid, för att situationen ska bli så bra som möjligt för alla parter. Slutsats: Det uppmärksammas att både patient och närstående behöver stöd för att ta sig från den kris som en sjukdomsdiagnos kan innebära, och att sjukvårdspersonalen här är viktig för att samtala, stötta och ge trygghet. För att kunna det krävs även att sjukvårdspersonalen får stöttning och har kunskap om hur svåra samtal kan hållas.