| dc.description.abstract | Bakgrund:
Syfte:
Fotbollsspelare upp till 17 års ålder har identifierats som en målgrupp för
skadeförebyggande träning. Skadeincidensen hos elitpojkspelare i Sverige är nästan lika
hög som hos seniorspelare. Skadeförebyggande träning ur olika perspektiv har
undersökts i hög grad på flicksidan men är inte lika väl studerat hos pojkspelare.
Graden av implementering varierar stort i tidigare studier.
Syftet med studien var att undersöka förekomsten av skadeförebyggande träning för
nedre extremitet i pojkfotbollslag inom de högsta divisionerna för 17-åringar i Sverige.
Metod: En kvantitativ studiedesign där en webbaserad enkät användes för datainsamling. En
representant från vardera lagen i de sju högsta U17-serierna på pojksidan i Sverige
säsongen 2017 bjöds in att delta i studien. Resultatet analyserades med chi2
-test samt
Spearman’s korrelationskoefficient. Signifikansnivån var 0,05.
Resultat:
Konklusion:
Enkäten skickades ut till 84 personer, svarsfrekvensen blev 67 %. Skadeförebyggande
träning tillämpades av 89,3 % av tränarna. Ett signifikant samband hittades mellan total
träningstid och andelen skadeförebyggande träning under säsong (r=0,474) och
försäsong (r=0,554). Andelen skadeförebyggande påverkades av medicinsk utbildning
hos tränarna (säsong p=0,052, försäsong p=0,01), tränarnas sysselsättningsgrad i
klubben (säsong p=0,042, försäsong p=0,083) och om laget hade tillgång till specifika
yrkesgrupper (säsong p=0,04, försäsong p=0,02).
Majoriteten av tränarna för svenska U17-lag på pojksidan använder egna, generella
skadeförebyggande uppvärmningsprogram som inkluderar flera olika träningsformer.
Total träningstid/vecka, medicinsk utbildning hos tränarna, tränarnas
sysselsättningsgrad i klubben samt lagets tillgång till specifika yrkesgrupper tycks
påverka implementeringen. | sv |
