DIGITALISERINGSPROCESSEN I VUXENUTBILDNINGEN En empirisk studie om lärares resonemang kring digitaliseringsprocessen i den kommunala vuxenutbildningen

Abstract

Bakgrunden till denna studie ligger i den samhällsutveckling som sker vad gäller digitalise-ringen. Idag avser diskussionen inte längre om eller hur människor ska använda digitala verktyg och resurser i sitt lärande utan på vilka sätt de används i lärandet och vilka kunskaper som därmed främjas. Förespråkare för skolans digitalisering argumenterar för att tekniken för med sig radikala förändringar för såväl undervisning som lärande. Ur vuxenutbildningens perspektiv innebär det att digitaliseringen blir en stor utmaning. Syftet med denna studie är att identifiera och analysera digitaliseringsprocessen i den kommu-nala vuxenutbildningen. Lärarnas uppfattningar ställs i relation till styrdokumentens krav på digitalisering i skolan för att belysa distansen mellan praktik och policy. Genom att anta teoretiska perspektivet att se på digital teknik som medierande artefakter inbäddade i olika sociala kontexter och aktiviteter, kan processer som sker i skolan vid implementeringen av den nya teknologin förstås. Uppsatsen är en empirisk studie som grundar sig på metodtriangulering där det tillämpats både kvantitativa och kvalitativa undersökningar. Att kombinera olika metoder innebär ett bredare dataunderlag och en säkrare grund för tolkningen. Totalt svarade 95 respondenter på en webbaserad enkät och fyra lärare deltog i semistrukturerade intervjuer. Analys av det empiriska materialet gjordes utifrån de kontexterna som formades efter studiens fråge-ställningar: Digitala verktyg/resurser/aktiviteter, digital kompetens och styrdokument. Dessa kontexter anser jag mest relevanta att undersöka för att uppnå studiens syfte och svara på studiens frågeställningar. Resultatet pekar på att lärare inom den kommunala vuxenutbildningen har en bra tillgång till digital teknik men kontrasten är stor vad gäller elevernas tillgång. Digitala aktiviteter är svårt att genomföra i praktiken då det är felaktigt att utgå från att alla elever har tillgång till digitala verktyg och resurser. Dessutom är vuxna studerande en heterogen grupp med olika skol-bakgrund och arbetslivserfarenheter och deras digitala kompetens varierar markant. Detta i sin tur gör utmaningarna större eftersom varje interaktion i lärare-elev samspelet leder till olika resultat och skapar nya möjligheter. Styrdokumentens krav på digitaliseringen i vuxenutbildningen anses som tänkbara scenarion men även till viss del orealistiska. Det blir svårt både kostnadsmässigt och organisatoriskt att genomföra vissa krav vilket påverkar likvärdighet mellan skolorna.