Att organisera för en meningsfull högläsningssituation i förskolan. En kvalitativ studie utifrån pedagogers uttalanden.

Abstract

Högläsning är frekvent förekommande i dagens förskolor, men det är oklart hur pedagoger funderar över dess betydelse för barns språkutveckling. Syftet med denna studie är därmed att undersöka hur pedagoger talar om och använder sig av högläsning i barngruppen. Frågorna som studien utgår från är således hur pedagogerna planerar för högläsningssituationer samt hur de interagerar med barnen under högläsningen.

Vi har valt att utgå från en kvalitativ metod då vi undersöker pedagogernas förhållningssätt till högläsning. Vi har använt oss av både intervjuer och observationer i studien för att få en så bred helhetsbild som möjligt. Studien har ett sociokulturellt perspektiv på lärande som utgångspunkt och studien diskuteras utifrån relevanta begrepp såsom exempelvis språklig medvetenhet samt samspel och kommunikation. Utifrån teorin och dessa begrepp har vi därigenom kodat och analyserat resultat, kopplat till tidigare forskning.

I resultatet framgår att högläsning har betydelse för barns språkutveckling, med utgångspunkt i både pedagogernas uttalande och tidigare forskning. Studien visar att barnens delaktighet ter sig olika beroende på vilket syfte som pedagogerna har med högläsningssituationen samt om det är planerad eller spontan högläsning. Trots att de flesta pedagogerna upplevde vissa svårigheter med högläsning, kunde de samtidigt se att den är meningsfull.