VEM TAR ANSVAR? En kvalitativ studie om myndigheters och kvinnojourers arbete med våldsutsatta kvinnor

Abstract

Syfte och frågeställningar I studien undersöks vilket stöd och bemötande myndigheter och kvinnojourer erbjuder våldsutsatta kvinnor, vilka förståelser de har av våldet samt om och hur verksamheterna samverkar. Syftet är att analysera hur kunskapsluckor hos myndigheter kan förklara att våldsutsatta kvinnor vänder sig till kvinnojourers stödverksamhet när det är polisen, socialtjänsten och hälso- och sjukvården som bär det yttersta ansvaret. Metod och material Totalt genomfördes tio semistrukturerade intervjuer som transkriberades och analyserades utifrån en feministisk ansats. Respondenterna är uppdelade i fyra informantgrupper som representerar de olika verksamheterna. Huvudresultat Behovet av kvinnojourer kan förklaras genom kunskapsluckor hos myndigheter som tar sig uttryck genom varierande uppfattningar om vad ett bra stöd och bemötande innebär, missvisande föreställningar om våldsutsatta kvinnor samt hur de ser på fenomenet mäns våld mot kvinnor. Det finns ingen tydlig strategi på hur samverkan ska tillämpas mellan verksamheterna, men mycket av ansvaret, framför allt från socialtjänsten, läggs på kvinnojourer. Samtliga informantgrupper är eniga om att kvinnojourer är mest kompetenta i fråga om mäns våld mot kvinnor och bemötandet av våldsutsatta kvinnor.