dc.contributor.author | Andersson, Robin | |
dc.date.accessioned | 2017-03-10T15:12:13Z | |
dc.date.available | 2017-03-10T15:12:13Z | |
dc.date.issued | 2017 | |
dc.identifier.issn | 1401-7199 | |
dc.identifier.uri | http://hdl.handle.net/2077/51930 | |
dc.description.abstract | Det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism är en av de mest debatterade och prioriterade politiska frågorna på nationell och lokal nivå i Sverige. I styrande policydokument som behandlar det nationella förebyggande arbetet tillskrivs samverkan mellan den offentliga sektorn och civilsamhällets organisationer en central roll, men samma dokument tillhandahåller ingen utvecklad förklaring till varför samverkan är viktig. I denna studie undersöks varför den offentliga sektorn vill samverka med civilsamhället i arbetet mot våldsbejakande extremism, samt hur samverkansarbetet bedrivs. Rapporten kan, genom dokumentanalys och intervjuer med företrädare för statliga myndigheter och kommuner, bidra med ett antal resultat.
Även om samtliga analyserande policydokument och informanter i studien talar om vikten av samverkan med civilsamhället har denna positiva inställning med få undantag omsatts i ett systematiskt samverkansarbete på lokal nivå. Den främsta anledningen till varför det är som så kan härledas till den terminologiska problematik som omgärdar arbetet. I synnerhet muslimska civilsamhällesorganisationer upplever att den terminologi som används är diskriminerande och stigmatiserande. Den offentliga sektorns vilja att samverka med civilsamhällets organisationer är dock genomgående stark och anledningen är att civilsamhället har tillgång till målgrupper och individer som den offentliga sektorn har svårt att nå ut till. Genom att civilsamhället engagerar sig blir det också möjligt att förmå deras medlemmar att delta i självreglerande – och förmodade deradikaliserande – aktiviteter. Denna studie visar dock att dessa insatser i stor utsträckning saknar stöd i forskning, vilket i värsta fall kan medföra att de får en kontraproduktiv effekt. Men studien visar också på att det finns framkomliga vägar och den lämnar förslag på hur sådana kan se ut, samt belyser vikten av att granska samverkansinsatser med ett kritiskt öga. | sv |
dc.format.extent | 94 sidor | sv |
dc.language.iso | swe | sv |
dc.publisher | School of Public Administration/Förvaltningshögskolan | sv |
dc.relation.ispartofseries | Förvaltningshögskolans rapporter | sv |
dc.relation.ispartofseries | 142 | sv |
dc.subject | offentlig förvaltning | sv |
dc.subject | samverkan | sv |
dc.subject | våldsbejakande extremism | sv |
dc.subject | civilsamhället | sv |
dc.title | Samverkan i demokratins försvar. EN studie om den offentliga sektorn, civilsamhället och arbetet mot våldsbejakande extremism | sv |
dc.type | Text | sv |
dc.type.svep | report | sv |
dc.contributor.organization | Göteborgs universitet | sv |
dc.contributor.organization | University of Gothenburg | sv |