Inför invigningen av Internationell inspiration, som var Gunnebo Slott och Trädgårdars medverkan i konceptet Gothenburg Green World, fick den musikdramatiska gruppen My Dear Quartet i uppdrag att skapa en platsspecifik musikdramatisk berättelse som skulle vara en del av invigningsceremonin. Förutom mer traditionella musikaliska inslag av My Dear Quartet, tal, presentation av de olika inspirationsträdgårdarna på Gunnebo, skulle Land Art-konstnärerna Rainer Gross, Will Becker, Stuart Frost och Roberto Conte, presenteras. Det hela skulle ramas in av en för ändamålet komponerad fanfar för röster. Komponerad av Marcus Löfdahl och framförd av My Dear Quartet. My Dear Quartet består av Tina Glenvik, sopran, Marcus Löfdahl, accordeon, Markus Gustavsson, baryton och fiol, Harald Nilsson, tenor och gitarr. Uppdraget var således att skapa en musikdramatisk berättelse med gestalter ur Gunnebo Slotts historia och tidsramen vi fick för vårt musikdramatiska inslag var 8 minuter. I vårt processinriktade arbete utgick vi från de faktiska livsödena hos slottsfrun Christina Hall, (Tina Glenvik) slottsherren John Hall d.ä (Marcus Löfdahl), stadsarkitekten Carl Wilhelm Carlberg (Harald Nilsson) och Christina Halls kortvariga älskare Francisco de Miranda (Markus Gustavsson) som ursprungligen kom till Gunnebo slott för att äska pengar till den venezuelanska revolutionen. My Dear Quartet arbetade fram ett kollage-artat verk där Christina Hall beordrar Carlberg att bygga ett Orangeri för att kunna ha tête-à-têter med de Miranda. Inslaget ägde rum i och runt det ofärdiga Orangeriet vid Gunnebo slott. Den musikdramatiska berättelsen börjar med att Carlberg sjunger Matchmaker (Bock) och det går snabbt vidare till Christina och de Mirandas kärleksmöte med Mozarts duett Papageno-Papagena, därefter sker en rapp talad och sjungen dialog byggd på repliker ur den musikdramatiska kanon på en rad olika språk för att inkludera de olika upphovsmännen till Land-Art utställningen; Jag ska bygga ett stort berg (Bricusse), Lascia chio pianga (Händel), Bella siccome un angelo (Donizetti) Sound of Music, (Rodgers), Habanera (Bizet), Bella siccome un angelo (Donizetti) (igen) för att avslutas gemensamt med slutkören på Toreador (Bizet). Utmaningen och undersökandet låg i att skapa en effektiv dramaturgi utifrån en mycket snäv tidsram där berättelsen är tydligt trots att alla åhörare inte förstår alla repliker på olika språk. Det var en utmaning att få en hel berättelse med en början-mitten-slut inom tidsramen på åtta minuter. I den feedback vi fick från publiken och uppdragsgivaren var att föreställningen var både lustfylld och effektiv i sitt berättande. De snabba musikaliska replikerna härbärgerade komisk tajming och bar samtidigt berättelsen framåt. Interpretationsmässigt lade vi stor vikt med arbetet med undertexter för att berättelsen skulle bli tydlig.