En del av elevernas vardag. Hur begreppet populärlitteratur behandlas i klass SP3x

Abstract

Idén och motiveringen till detta arbete kom redan i inledningsskedet av min lärarutbildning när jag gjorde upptäckten att de gymnasieelever jag kom i kontakt med under min verksamhetsförlagda utbildning i stor utsträckning uppvisade en ofördelaktig förståelse av vissa litteraturvetenskapliga begrepp. Med ofördelaktig förståelse syftar jag på en inskränkt och starkt begränsad begreppsbild; en förståelse som sänder ut eleverna i vårt samhälle med en stereotyp uppfattning av litteraturvetenskapliga begrepp. Som exempel kan jag nämna några lektioner med temat lyrik som jag genomförde i en gymnasieklass tillhörande Samhällsvetenskapliga programmet på en skola i Göteborg. De tre lektionernas uppläggning förankrade jag i definitioner av begrepp, såsom bland andra lyrik, metrik, prosa och vers. Efter genomförda lektioner var det skrämmande uppenbart varifrån dessa elevers aversion till lyrik härstammade: en så begränsad och smal bild av vad lyrik är att den i det närmaste var felaktig. Eleverna definierade uteslutande lyrik som strofisk dikt i så bunden och reglerad form som möjligt; de såg lyrik som något svårt, högtravande och verklighetsfrämmande vars enda tema är kärlek. När jag sedermera för en tid sedan läste igenom en bok utgiven av bibliotekstjänst i början av 80-talet behandlande så kallad ’skräplitteratur’ upptäckte jag samma inställning till en hel litteraturtyp.1 Boken uppmanar till en fortsatt kamp mot denna ’skräplitteratur’, som inte definieras en enda gång i hela verket, utan vars natur verkar vara godtycklig. Att boken uttrycker sin åsikt har jag inga som helst invändningar emot, det är bara det att den propagerar mot en litteraturtyp som närmast beskrivs som de verk som helt enkelt har låg status: ”Informationen om vad som är bra och vad som är dålig litteratur för barn behöver spridas till många fler. Avsikten med denna bok är att hjälpa alla förmedlare av barnlitteratur dvs bibliotekarier, lärare, förskollärare, fritidsledare m fl att föra ut kvalitetsdebatten.”2 Informationen om vad som är bra och dålig litteratur behöver inte spridas; läsarna behöver ingen som avgör det åt dem, det klarar de bra själva.