Tilltal och omtal i ett informationsmaterial riktat till barn och deras föräldrar – om relationen mellan avsändare och mottagare

Abstract

Den här uppsatsen är en kvalitativ textanalys som undersöker hur en relation mellan avsändare och mottagare byggs upp i en text. Uppsatsen granskar om avsändaren bakom ett informationsmaterial riktat till barn och deras föräldrar, använder tilltal och omtal för att skapa en relation till mottagaren. Materialet består av tolv broschyrer. De handlar om stödgruppsverksamheter för barn vars föräldrar t.ex. har ett missbruk eller en psykisk sjukdom. Verksamheterna saknar myndighetsutövning. Resultatet visar att tilltal oftare riktas till barnen än föräldrarna, samt att användningen av mottagaromtal är mer omfattande än det direkta tilltalet. Sålunda karaktäriseras materialet snarare av ett distanserat förhållningssätt gentemot mottagaren, än att avsändaren försöker skapa närhet. Dock kan avsändaren, i en och samma broschyr, växla mellan att bruka olika former av tilltal och omtal, fastän samma referent åsyftas. Tänkbart skulle vara att avsändaren istället nyttjar samma användning så att tilltalet/omtalet blir konsekvent. Broschyrerna som riktar sig till sex olika målgrupper samt kommer från olika delar av landet tycks följa en genrenorm eftersom de har en likartad utformning och ett likartat innehåll med liknande strategier för bruk av tilltal och omtal.