Ordklasser, läsbarhet, syntax och meningsbyggnad i lättlästa böcker. En jämförande studie av fyra lättlästa böcker och deras språkliga uppbyggnad

Abstract

Uppsatsen behandlar språkliga aspekter i lättlästa böcker. Syftet är att karakterisera hur lättlästa böcker ser ut, samt vad som utmärker de lättlästa böckerna med avseende på vissa språkliga aspekter. För att få svar på mina frågor undersöks fyra stycken utvalda skönlitterära lättlästa böcker som är utgivna av tre olika förlag: Nypon förlag, Argasso förlag och Hegas. I uppsatsen presenteras bakgrund och tidigare forskning där Reichenberg och Lundberg (2008), Lagerholm (2008) , Gunnarsson (1982) och Björnsson (1968) varit av vikt för studien. Metoden är en kvantitativ undersökning i form av analys av övergripande kategorier som ordklasser, syntax och meningsbyggnad och läsbarhet. Jag har räknat fram hur stor andel de specifika språkdragen utgör i respektive bok. De språkdrag som studerats är: substantiv (konkreta och abstrakta), verb (presens och preteritum), bisatser och bisatstyper (att-satser, restriktiva relativsatser, villkorssatser, adverbiella satser, indirekta frågesatser). Dessutom har läsbarhetsindex (lix) samt ord- och meningslängd undersökts. Resultatet visar att gemensamt för alla böcker är att de ligger under lix-värdet 20, vilket innebär att böckerna därmed är mycket lättlästa enligt Björnssons lix-tolk (1968). Den ordklass som dominerar i alla böcker är verb. Det som skiljer böckerna åt är andelen abstrakta substantiv som förekommer i högre utsträckning i tre av böckerna med abstrakta ord som t.ex. förväntan och doft. Abstrakta ord har uteslutits helt i en bok, antagligen eftersom det kan skapa svårigheter för läsare som är i behov av lättläst. Majoriteten av böckerna är skrivna i tempusformen presens, vilket kan ses som väldigt lättläst, eftersom presens upplevs ligga närmre läsaren jämfört med preteritum som ligger längre bort. Andelen bistaser skiljer sig även då de uteslutits helt i en bok antagligen i syfte att underlätta begripligheten i texten för läsaren. En låg andel bisatser kan dock snarare gynna läsaren, då bisatser bidrar till en rytm i språket. I resterande tre böcker förekommer det bisatser, varav en bok innehåller en hög andel bisatstyper, varav många villkorsbisatser, vilka är bland de svåraste bisatserna för en läsare som är i behov av lättläst (Wiman 1995). En viss skillnad vad gäller svårighetsgrad i lättlästa böcker förekommer således enligt vad denna studie visar. I stort skiljer sig alla de fyra lättlästa böckerna åt vad gäller svårighetsgrad utifrån de aspekter som undersöks i studien, trots att de alla ligger under lix-värdet “mycket lättlästa”. Det säger vidare något om att man som framtida lärare inte enbart kan se till lix-värdets svårighetsgrad vid val av litteratur åt sina elever, utan att man även bör ta hänsyn till andra språkliga aspekter.