The Nordic Expert Group for Criteria Documentation of Health Risks from Chemicals and the Dutch Expert Committee on Occupational Standards : 133. Tetrachloroethylene (PER)

Abstract

At ambient temperatures, tetrachloroethylene (PER) is a colourless liquid with an ethereal odour. It is used as a solvent in dry cleaning, extraction and vapour degreasing of metals, as an intermediate in chemical synthesis, an anthelminthic, a heat-exchange fluid, and as a grain-fumigation agent. A high respiratory absorption has been observed in humans. Dermal exposure of liquid PER can substantially contribute to the body burden. In humans, the major part of absorbed PER is exhaled unchanged, while only a small fraction is metabolised. The major metabolite trichloroacetic acid is excreted in the urine. PER accumulates in adipose tissue. PER is a skin- and eye-irritating compound. Controlled exposure of volunteers to 75-80 ppm resulted in very slight irritation of the eyes, nose and throat during the first few minutes of exposure. Human case studies show that skin sensitisation may occasionally occur under occupational conditions. There are no clear indications for respiratory sensitisation. Short-term inhalation exposure gives rise to a series of clear-cut neurotoxic effects in man. PER causes a reversible depression of the central nervous system. High doses lead to coma, followed by respiratory failure and death. Overall, central nervous system effects can be expected in humans at short-term exposure to approximately 100 ppm. Reported effects include headache, dizziness, lightheadedness, flushing, difficulty in speaking, sleepiness, loss of inhibitions, exhilaration, feelings of elation, and impaired motor coordination. Some inadequately performed studies suggest neurological effects below 100 ppm (15 ppm median level). Temporary liver and kidney damage has been reported in cases of acute poisoning of humans by inhalation and in a few long-term human exposure studies, hepatotoxicity was observed at 200-400 ppm. No clear signs of teratogenicity were found in animal studies at high doses, however, some indication of foetotoxicity was observed. The results from genotoxicity testing warrant the conclusion that exposure to PER, does not present a genotoxic risk to humans. Several epidemiological studies deal with the effects of PER exposure on cancer incidence or cancer mortality but the results are inconclusive. Interpretation is often hampered by concomitant exposure to other solvents and limited by lack of control for lifestyle-related factors.

Vid rumstemperatur är tetrakloretylen (PER) en färglös vätska med eterisk lukt. PER används som lösningsmedel vid kemtvätt, vid extraktion och ångavfettning av metaller, som intermediär vid kemisk syntes, läkemedel vid maskinfektion, som köldmedium och vid rökning av säd. Ett högt upptag via lungorna har observerats hos människa. Hudexponering för PER i vätskeform kan bidra väsentligt till kroppsdosen. Merparten av absorberad PER kommer hos människa att utandas i oförändrad form. Endast en liten del metaboliseras. Huvudmetaboliten triklorättiksyra utsöndras i urinen. PER ackumuleras i fettväv. PER irriterar hud och ögon. Kontrollerad exponering av frivilliga försökspersoner för 75-80 ppm gav upphov till mycket lätt irritation i ögon, näsa och hals under de första minuterna av exponeringen. Fallrapporter visar att hudsensibilisering kan uppstå vid yrkesexponering. Det finns inga klara indikationer på respiratorisk sensibilisering. Korttidsexponering via inandning ger upphov till flera klart neurotoxiska effekter hos människa. PER ger upphov till reversibel depression av centrala nervsystemet. Höga doser leder till koma och död. Sammantaget kan centralnervösa effekter på människa förväntas vid korttidsexponering för cirka 100 ppm. Rapporterade effekter är bland annat huvudvärk, svindel, yrsel, rodnad, talsvårigheter, sömnlöshet, minskade hämningar, känslor av upprymdhet och glädje samt försämrad koordination. Några ofullständigt genomförda studier antyder neurologiska effekter under 100 ppm (15 ppm medianvärde). Tillfälliga lever- och njurskador hos människa har rapporterats vid fall av akut förgiftning via inandning. I ett fåtal långtidsstudier på människa har levertoxicitet observerats vid 200-400 ppm. Inga tydliga tecken på teratogenicitet har setts i djurförsök vid höga doser, men vissa indikationer på fostertoxicitet har observerats. Resultaten från genotoxicitetsstudier tyder på att exponering för PER inte utgör någon genotoxisk risk för människa. Flera epidemiologiska studier behandlar effekterna av PER-exponering på cancerincidens eller dödligheten i cancer, men resultaten är svårbedömda. Tolkningen försvåras ofta av samtidig exponering för andra lösningsmedel och bristande kontroll för livsstilsrelaterade faktorer. Nyckelord: cancer, gränsvärden, hepatotoxicitet, irritation, neurotoxicitet, perkloretylen, riskvärdering, tetrakloreten, tetrakloretylen, översikt