Show simple item record

dc.contributor.authorDanielsson, Eva-Lena
dc.date.accessioned2016-03-02T13:12:12Z
dc.date.available2016-03-02T13:12:12Z
dc.date.issued2016-03-02
dc.identifier.urihttp://hdl.handle.net/2077/42075
dc.description.abstractBakgrund: En hörselnedsättning medför svårigheter att ingå i sociala och kommunikativa sammanhang med andra människor på grund av svårigheter att uppfatta det som sägs. Hörteknisk utrustning har förbättrats och det har blivit vanligare att allt fler barn med hörselnedsättning går inkluderade tillsammans med hörande barn i förskolan och skolan. Syfte: Studiens syfte är att beskriva och jämföra hur några förskolepedagoger i två olika verksamheter arbetar för att stärka barn med hörselnedsättning i kommunikation och delaktighet på förskolan. • Hur arbetar pedagogerna för att stärka barn med hörselnedsättning i språk och kommunikation? • Hur arbetar pedagogerna för att få barn med hörselnedsättning att bli delaktiga? • Hur involveras övriga barn i arbetet med att få barn med hörselnedsättning att bli delaktiga? • Vilka kunskaper om barn med hörselnedsättning anser sig pedagogerna ha? • Vad har pedagogerna för förväntningar på barn med hörselnedsättning? Teori: Studien tar sin utgångspunkt i den sociokulturella teorin. Det sociokulturella perspektivet innebär att lärandet äger rum mellan människor i olika sammanhang där språk och kommunikation blir en central del (Forsmark 2009). Säljö (2000) menar att utveckling i ett sociokulturellt perspektiv innebär en social och kollektiv syn på hur kunskaper och mänskliga föreställningar skapas och förs vidare. Jag har även inspirerats av special-pedagogiska perspektiv, såsom kategoriskt och relationellt perspektiv som kommer användas för att beskriva utsagor och handlingsmönster. Metod: Studien är en kvalitativ fallstudie med ett etnografiskt angreppssätt gjord i ”a compressed time mode”, vilket innebär en kort period med intensivt fältarbete som varar alltifrån några dagar till en månad. I studien medverkar förskollärare och barnskötare som arbetar med barn som har en hörselnedsättning. Fältarbetet ägde rum på två olika förskolor. Deltagande observation, intervjuer och dokumentanalys har använts, så kallad triangulering. Resultat: Studien visar att när vuxna var närvarande och kunde förklara och hjälpa till blev barnens delaktighet bättre både inomhus och utomhus. Vid ej vuxenledda aktiviteter såsom barns egen lek blev barnen med hörselnedsättning oftare utanför, eller var för sig själva. Pedagoger med erfarenhet inom hörselområdet använde sig av fler sätt att arbeta med språk och kommunikation än pedagoger utan erfarenhet. Pedagoger utan erfarenhet inom hörselområdet använde sig inte i samma utsträckning av den hörtekniska utrustning som fanns tillgänglig som pedagoger med erfarenhet gjorde.sv
dc.language.isoswesv
dc.relation.ispartofseriesMagisteruppsatssv
dc.relation.ispartofseriesVT14-IPS-01 SPP600sv
dc.subjecthörselnedsättningsv
dc.subjectinkluderingsv
dc.subjectdelaktighetsv
dc.subjectkommunikationsv
dc.title”Att man är närvarande – det är A och O!” En etnografisk studie av några förskolepedagogers arbete i mötet med barn med hörselnedsättningsv
dc.typeTexteng
dc.setspec.uppsokSocialBehaviourLaw
dc.type.uppsokH1
dc.contributor.departmentUniversity of Gothenburg/Department of education and special educationeng
dc.contributor.departmentGöteborgs universitet/Institutionen för pedagogik och specialpedagogikswe
dc.type.degreeStudent Essayeng


Files in this item

Thumbnail

This item appears in the following Collection(s)

Show simple item record