Yrkesidentitet i sjukvård position, person och kön

Abstract

To improve opportunities for targeted organizational development work in the Swedish health-care sector, the occupation-specific and shared problems of physicians, registered nurses and assistant nurses were examined in a project called "Occupational Identity in Health Care". The aim of the project was : in the light of the prevailing work-organizational setting and gender structure in Swedish health care : to provide a picture of the occupational identities of physicians, registered nurses, and assistant nurses. The point of departure for the investigation was that identity formation is a process of identification and differentiation that takes place in constantly ongoing negotiations and reconstructions within various routine social contexts. Actions and experiences : based in part on shared collegial conceptions concerning frames of reference for the work, and in part on internal principles of practice : have, in terms of their person and position orientation, been interpreted as expressions of occupational identity. Results are based on data obtained from participant observations, diaries and interviews, all of which have been subjected to content analysis. The study shows that there are major contrasts between the occupational identities of physicians, registered nurses, and assistant nurses. Physicians relate to the organization and describe their work from a perspective that has their own occupational position in focus; registered nurses have both a "person" and a "position" perspective; while assistant nurses virtually exclusively adopt a stance based on their own person. The study suggests that a historically conditioned process : one that sustains occupational inequalities in health care : lives on through the mutual conception that the occupations concerned can be defined within a medically defined hierarchy. The expressions of physicians and registered nurses reveal that they see their positions within the confines of a linear, hierarchical system. with the feature that the skills of their own occupational groups both encompass and build upon those of another. By contrast, assistant nurses : as an analogy to their person orientation : regard their position as "invisible", with few concrete features apart from that of being "the lowest". This disguises the fact that there is a considerable degree of parallelism, in the sense of there being skills that are different in kind between the occupations, and that the expertise possessed at the lowest "female" level is not afforded scope to develop and be integrated into the organization. The study offers no evidence of any kind to justify the division of work between the genders that currently prevails. For an efficient health-care organization to be possible, "occupational cultures" must encounter and be more equally integrated into the organization. This has to take place on the terms of direct carers to a far greater extent than has hitherto been the case. In turn, it requires fundamental structural and attitudinal change, which : so far : has seldom been taken as a point of departure for work for change and development in the health-care arena.

För att öka förutsättningarna för målinriktat utvecklingsarbete inom sjukvården har läkares, sjuksköterskors och undersköterskors specifika och gemensamma problem och arbetsvillkor studerats i projektet "Yrkesidentitet i Sjukvård". Projektet syftade till, att mot bakgrund av den rådande arbetsorganisatoriska kontexten och könsstrukturen i sjukvården, ge en bild av läkares, sjuksköterskors och undersköterskors yrkesidentiteter. Undersökningens utgångspunkt var att identitetsbildning är en process av identifikation och differentiering, vilken sker i ständiga förhandlingar och rekonstruktioner i olika rutinmässiga sociala sammanhang. Handlingar och upplevelser, som utgår ifrån dels kollegialt delade föreställningar om referensramarna för arbetet, dels inre principer för praktiken, har i termer av person- och positionsorientering tolkats som uttryck för yrkesidentitet. Resultaten baseras på data från deltagande observationer, dagböcker och intervjuer, vilka analyserats med avseende på meningsinnehåll. Undersökningen visar att "läkarens", "sjuksköterskans" och "undersköterskans" yrkesidentiteter starkt skiljer sig åt. Läkaren förhåller sig till organisationen och beskriver sin arbetssituation utifrån ett perspektiv som har den egna yrkesmässiga positionen i fokus, sjuksköterskan utifrån både sin position och sin person medan undersköterskan nästan uteslutande använder ett perspektiv som utgår ifrån den egna personen. Undersökningen visar att en historiskt betingad process, av att upprätthålla skillnad i sjukvården, bl a fortlever genom den ömsesidiga föreställningen om att yrkena kan inordnas i en medicinskt definierad hierarki. Läkaren och sjuksköterskan ger uttryck för att de ser sina positioner i ett linjärt, hierarkiskt system, som utmärks av att den egna yrkeskategorins kompetens inkluderar och bygger på en annans. Undersköterskan upplever, i analogi med sin personorientering, sin position som "osynlig" med få konkreta karakteristiska annat än som "den lägsta". Detta osynliggör att det finns en betydande grad av parallellitet, i bemärkelsen artskilda kompetenser, mellan yrkena och att den kunskap, som finns på den lägsta "kvinnliga" nivån, inte bereds utrymme för att i den positionen utvecklas och integreras i organisationen. Undersökningen ger vidare inga belägg för att det skulle finnas skäl som talar för den i sjukvården rådande könsarbetsdelningen. För att möjliggöra en effektiv organisation måste "yrkeskulturerna" mötas och integreras. I sjukvården gäller att detta mer måste ske på vårdarbetarnas villkor än vad som hittills varit fallet. För detta krävs grundläggande strukturella och attitydmässiga förändring, vilket hittills sällan har tagits som utgångspunkt för förändringsarbete i sjukvården.